Tal till nationen

När föds genren tal till nationen?

Tal till nationen är en genre som växt fram i samband med stora kriser. Ett lands statschef eller statsminister har sett sig nödgad att förmedla ett svar på krisen. Det har varit krig, svåra ekonomiska kriser eller smittsamma sjukdomar som drabbat länder. Det handlar då i regel om att lugna medborgarna genom att förmedla att situationen är under kontroll. I Sverige har det ofta varit statsministern som hållit tal till nationen och det beror delvis på att han eller hon, till skillnad från kungen, inte bara har ansvaret att styra landet, utan också makten och befogenheten att genom riksdagen ta till åtgärder som kan förändra situationen. Budskapet är alltså ofta att regeringen tar ansvar för krishanteringen. Samtidigt brukar talaren rikta en appell till folket vad gäller det gemensamma ansvaret: det ska vara berett på prövningar och uppoffringar. Ett land testas när det utsätts för prövningar, och talet kan använda detta faktum till att motivera publiken. Sammanfattningsvis brukar talet syfta till att samla nationen, skapa ett nationellt vi och visa att landet måste stå enat i krisen. Därmed brukar talen också undvika partipolitiska poänger, eftersom sådana riskerar att splittra publiken. 

 

Det är intressant, men svårt, att spekulera i genrers uppkomst. Staten har ju alltid haft ett behov att få ut snabb information till medborgarna, inte minst i samband med kriser. I det svenska 1700-talet fanns exempelvis kungörelserna som utgick från kungen och som skulle läsas upp för allmänheten i kyrkan. Dessa kan man se som en avlägsen släkting till den genre vi talar om här. Ett annan föregångare är Johann Gottlieb Fichtes ”Tal till den tyska nationen” som består av texter publicerade 1807–1808. Dessa är skrivna för att samla en tysk nation innan ens en sådan fanns (Tyskland bestod vid denna tid av småstater och kungadömen). Inför hotet från Napoleon, som ockuperat stora delar av de tyska territorierna, talar Fichte om språket och kulturen – den tyska identiteten – som ett svar på denna kris. Här ser vi alltså en viss linje bakåt i tiden med tonvikt på de nationella värdena.   

 

I dag sänds tal till nationen oftast via tv och radio, och att få det medieutrymmet visar att talet har en särskild dignitet – vilken politiker som helst får ju inte hålla tal i public service närhelst den upplever det som angeläget.  Genren tal till nationen, i modern mening, uppstår också när de mediala förutsättningarna finns för att snabbt sprida ordet över hela landet. Under början av 1900-talet var det radion som gav den möjligheten. I Nazityskland producerades billiga radioapparater – Volksempfänger, ’folkmottagare’ – så att varje hem kunde lyssna när Hitler höll sina anföranden. Det var dock en annan typ av tal till nationen än dem vi ser i dag – de försökte visserligen ena det tyska folket, men gjorde så delvis genom att skapa misstro mot vissa grupper i samhället. Om talet hölls till nationen så var det i en exkluderande betydelse av det ordet. 

 

I Storbritannien sändes Churchills tal i parlamentet över radion till den stora allmänheten, och de blev väsentliga för den känsla av nationell samling som enade landet under andra världskriget. Efter krigsslutet 1945 användes televisionen när Churchill, som det hette vid ett tillfälle, ”speaks to the nation”, sittande bakom sitt skrivbord. Han talar om det brittiska folkets insatser under kriget och att nationen nu står inför fortsatta utmaningar. I slutet av talet är det dock uppenbart att det finns en politisk agenda bakom det allmänna budskapet till folket. Den politiska koalitionen som hjälpt landet under kriget hotade att spricka, och nu, inom ramen för det slags tal till nationen som gjort Churchill så uppskattad, bakar han in ett utfall mot ”extreme socialists” som enligt honom hotar att spräcka koalitionen. 

 

Vi kan också spåra genrens bakgrund till USA och till Franklin D. Roosevelt vars många så kallade fireside chats (1933–1944) fyllde en viktig politisk och social funktion när depressionen och bankkrisen drabbat landet. Hit kan vi leda några av genrens kännetecken. Roosevelt talade till landet via radion med en lugn samtalston, ovanlig för tidens mer brinnande retoriska stil, och där förklarade han regeringens politiska svar på krisen liksom avlivade myter och missförstånd som kunde skapa oro. Talen brukar kallas fireside chats eftersom presidenten föreställde sig talet som ett samtal framför brasan i hemmet mellan ett fåtal, och detta stilideal kommer till stor del att prägla genren i fortsättningen.

 

I de tal som i USA och Storbritannien på senare tid kallas address to the nation riktar presidenten eller premiärministern sig till nationen i samband med en allvarlig kris. Talet har en rad återkommande särdrag för att publiken ska inse situationens särskilda betydelse. Presidenten – det är i första hand den amerikanska statschefen som har använt sig av denna genre – sitter då bakom skrivbordet i Ovala rummet, han talar in i kameran och inleder talet med orden ”My fellow Americans…”. Samtliga presidenter i USA sedan Herbert Hoover har använt detta myndiga sätt att tilltala nationen ett stort antal gånger, så ofta att det under senare tid har diskuterats huruvida formatet för talet har förlorat sin kraft. Det är också en utmärkande risk för just denna genre: överanvänds talet till nationen som form försvinner gradvis den auktoritet som vi förknippar med talet.

 

 

 

När Sveriges television den 9 februari 1992 ägnade ett Aktuellt special för ett tal till nationen med anledningen av skjutningarna mot invandrare framstod det som en extraordinär händelse. Genren var inte vanlig i Sverige och ingen statsminister hade tidigare explicit kallat något av sina tal för tal till nationen. Carl Bildt, nybliven statsminister i den borgerliga regeringen (1991–1994), höll talet från Rosenbad vid sitt skrivbord för att lugna nationen och för att uttrycka sitt stöd för människor med invandrarbakgrund som kände oro för attentaten. ”Ärade tv-tittare” inleder statsministern talet, som både utmärks av den klassiska stilen för ett tal till nationen – ett tal som lugnar och försäkrar att staten gör allt för att skydda sina medborgare – och av Bildts personliga stil som är ganska abstrakt och teoretisk. Bildts tema var att det är värderingar som bygger ett samhälle, och det som utmärker Sverige, är att det är ett ”öppet samhälle” där humanism och inte rasism bör råda. ”Rättssamhället”, framhåller Bildt vidare, är något som vi formar tillsammans, och där får ingen ställas utanför. Att ge en statsminister en sådan talarposition var inte oproblematiskt och Bildt fick omedelbart efteråt svara på kritiska frågor, och talet omgärdades av ett samtal med en panel av publicister och opinionsbildare, och på plats i Rinkeby hade programmet samlat ett rum med ”invandrare såväl som infödda svenskar” som också fick kommentera talet.

 

 

 

Men var Carl Bildts tal det första talet till nationen i Sverige? Man kan se också andra tal som kandidater. 

 

En kusingenre till tal till nationen är nyårstalet, särskilt då det är hållet av en statsminister. När Olof Palme håller sitt nyårstal 1970, lyfter han utmaningarna i detta ”uppbrottets tid”, med urbanisering och invandring, med en tid då det moderna industrisamhället möter de kvarvarande problem som ligger i ”det gamla Sverige”. Han ser saken från en solidarisk synvinkeln och talar om ”frusenheten i relationerna mellan människor”. Så på sätt och vis uppfyller talet flera av de kriterier som kan sättas på ett tal till nationen. Det som däremot inte är uppfyllt för genren i sin striktare mening, är det kriteriet att talet hålls som ett särskilt svar på en kris. Det stämmer dock på ett än äldre tal, som tillhör de klassiska tal som hållits i svensk historia, Per Albin Hanssons ”Det förfärliga har inträffat”-tal som hölls vid andra världskrigets utbrott den 1 september 1939. Talet sändes i Sveriges radio efter att Tyskland invaderat Polen. Han för fram budskapet att Sverige ska hållas utanför kriget, han visar att regeringen tagit till åtgärder för att stärka försvaret, och han manar medborgarna till vaksamhet, solidaritet och lojalitet. 

 

Kungen hade länge privilegiet att kunna tala direkt till sitt folk. Gustav V (1858–1950) var den första kungen som kunde använda radion för att tala till folket. Redan 1914 hade han i det berömda borggårdstalet, med de inledande orden ”I redlige män af Sveriges bondestam!” trotsat den sittande regeringen och inför hotet om ett europeiskt storkrig velat staka ut en annan politisk inriktning, med för regeringen utmanande ord som ”min armé” och ”min flotta”. 

 

 

Återgår vi till de senare decenniernas tal till nationen kan Göran Perssons tal i samband med mordet på utrikesminister Anna Lindh nämnas. Mordet begicks den 11 september 2003 alldeles inför folkomröstningen om att införa euron som valuta i Sverige. Statsministern framträder samma kväll, klädd i svart och står framför en röd och en vit blombukett. Talet är till större delen ett hyllnings- och ett minnestal som lyfter fram Anna Lindh som person och som politiker, och statsministern talar om saknaden efter henne. Men sedan lyfts de gängse temana för ett tal till nationen. Vilka värden står på spel? Persson talar om medmänsklighet men också att stå upp för demokratin. Valkampanjen ska avbrytas men folkomröstningen ska genomföras, och han vädjar till alla att trots allt rösta i valet. Som vanligt i samband med liknande attentat lyfter Persson slutligen att vi inte får ”sluta oss” utan vi måste ”försvara det öppna samhället, vilka värderingar som ska prägla Sverige”. 

 

Dagens kung Carl XVI Gustaf har inte någon politisk makt på det vis som historiska kungar hade men han har hållit tal som samlat nationen i tider av kris. I sitt tal vid minnesceremonin för tsunamikatastrofens offer den 10 januari 2005 i Blå hallen i Stockholm förmådde kungen samla medborgarna efter en tragedi och sätta ord på mångas sorg. Det är ett tal som säkert uppfattades som ett tal riktat till hela nationen, men både talsituationen och talets innehåll skiljer sig från genren i strikt mening. Det är över huvud taget oklart om den svenska statschefen, med dennes minimala politiska makt, kan hålla ett tal till nationen i likhet med det som exempelvis Bildt höll, eftersom en svensk kung eller drottning i modern tid saknar både ansvar och makt över den förda politiken.

 

Under Coronapandemin användes tv som en mycket frekvent kanal till allmänheten och presskonferensen blev ett närmast dagligt talarforum för myndighetschefer och ministrar att direkt tala till nationen. Statsminister Stefan Löfven kom dessutom att använda det klassiska talet till nationen vid flera tillfällen, på ett sätt som närmast förde tankarna till amerikanska presidenter. Den 22 mars 2020 höll han ett första tal till nationen, sittande framför svenska flaggan och med ett stort allvar i uttrycket. Samhället stod här inför en svår prövning och han berättar om de åtgärder som tagits liksom de nya restriktioner som införts. I motsats till majoriteten av de övriga länderna i Europa var de svenska inskränkningarna relativt begränsade, och Löfven betonade i stället ansvaret som låg på den enskilda medborgaren att minska smittspridningen, och nu, säger statsministern, står vi inför ett av dessa avgörande tillfällen i livet då vi som enskilda medborgare måste stiga fram och ta ansvar för det gemensamma. Löfven höll ett liknande tal till nationen den 22 november 2020 då smittspridningen, efter att ha avtagit på sommaren, återigen hotade landet och dess olika samhällsfunktioner. Nu var tonen än mer uppfordrande i fråga om att undvika tillfällen för smittspridning: ”Ställ in, boka av, skjut upp”, uppmanade Löfven. Däremellan hade statsministern dessutom hållit ett tal på allhelgonadagen, den 31 oktober 2020, som inte sändes via Sveriges television utan genom Socialdemokraternas Instagramkonto. Sittande i en fåtölj talar han mera personligt om sorgen hos dem som förlorat en närstående. Han upprepar temat med den enskildes ansvar, men framför allt framstår talet som ett slags minnestal och statsministern som en andlig stödjare.

 

Ytterligare två tal kan nämnas som tydliga exempel på tal till nationen. Socialdemokraternas statsminister Magdalena Andersson höll ett tal med anledning av kriget i Ukraina, den 1 mars 2022. Nu var inte Sverige direkt hotat, men åtgärden att skicka defensiva vapen till Ukraina ökade den allmänna hotbilden mot landet, vilket Andersson lyfter fram, och hon beskriver hur regeringen nu satsar på det svenska försvaret samtidigt som Sverige stödjer sanktioner mot Ryssland. Appellen till folket liknar den som också präglade Per Albin Hanssons tal: håll dig informerad, använd ditt omdöme och var vaksam på desinformation. Talet inleds med det ovanliga tilltalet ”Sverige, det pågår ett krig i Europa”, och det utmärks av en enkel och nedtonad stil. I ett tidigare tal om kriget, hållet vid en presskonferens den 22 februari 2022, hade Andersson särskilt tilltalat barnen, och det får ses som ett tillskott till genren att hon också här adresserar frågan om barnens oro. 

 

Slutligen: Ulf Kristerssons tal till nationen som hölls den 28 september 2023 med anledning av skjutningarna och det eskalerande grova våldet som skördat ett stort antal dödsoffer bland framför allt unga människor. Talet liknar de tal som hållits i USA efter attacker, med budskap om att ”Vi ska jaga gängen och vi ska besegra gängen”. Kristerssons tal är inriktat på konkreta åtgärder och beskriver hur migrations- och kriminalpolitiken läggs om, liksom att regeringen tillsätter resurser som krävs för det förebyggande arbetet. Ledordet är ”mönsterbrytande åtgärder”, och ett mönsterbrytande tilltag, sett till genren tal till nationen, är att tydligt framhäva en politisk konflikt: ”Vi är många som såg det här komma”, säger Kristersson, och beskriver den ”politisk naivitet” och ”ansvarslösa invandringspolitik” som präglat tidigare regeringar. 

  

 

 

Även om det finns konventioner för hur ett tal till nationen brukar se ut, finns det förstås inga regler för vem som får hålla ett sådant tal och vad det kan användas till. Stå upp-komikern Magnus Betnér kallade exempelvis en av sina turnéer för ”Tal till nationen” (2008–2009). Under våren valåret 2018 gav vidare Sveriges television alla partiledare i uppgift att framföra ett ”Tal till nationen” som skulle inrikta sig på partiernas framtidsvisioner. 

 

Ett parti som anammat genren på sitt egna sätt är Sverigedemokraterna. Under Covidkrisen höll Jimmie Åkesson ett tal till nationen, den 26 mars 2020. Partiledaren framträder där sittande framför svenska flaggan och håller ett tal som på många sätt liknade det slags framförande som man förväntar sig från en statsminister – och som statsministern också, som sagt, höll vid denna tid. Åkesson talar om samling, att tillfälligt ställa de politiska konflikterna åt sidan (en uppmaning till det som brukar kallas ”borgfred”) och att samarbeta som ett ”enat land”. Även om Åkesson på detta sätt håller sig till innehållsliga och stilistiska genredrag bryter talet också mot genrens konventioner. Mest tydligt är detta i talets inledning som tycks rikta sig till partiets sympatisörer: liksom dem är han ”förbannad” på vilken väg landet har tagit. Och han riktar därmed också kritik mot regeringen och myndigheterna, samtidigt som han därefter ber publiken att pausa kritiken med tanke på krisens allvar. 

  

Den 18 oktober 2023 höll Åkesson återigen ett tal till nationen. Bakgrunden denna gång var den eskalerande gängbrottsligheten, Hamas terrorattack mot Israel den 7 oktober och morden på två svenska fotbollssupportrar i Bryssel den 16 oktober. Åkesson sitter framför en svensk flagga och talar rätt in i kameran, och inleder talet med orden ”Sverige, svenskar, Sverigevänner i hjärtat”.  Denna gång är det mindre i talets innehåll och stil som liknar genren traditionellt sett. Åkesson slår fast att det håller på att ”gå åt helvete”, Sverige har blivit ett land där gäng ”sätter skräck i en hel befolkning”. Talet är ett hårt angrepp på ”islamismens framfart” och vad han menar är ansvarslös politik och en ”total kravlöshet”. Det är alltså en annan sorts känslor som han vill injaga hos publiken än de som är mer vanliga för genren. I mitten av talet vänder han sig direkt till ”dig som har din bakgrund i en annan del av världen”, till den ”som är gäst i vårt land”, och talet inriktar sig på alla som inte anpassar sig till svenska värderingar och som inte bidrar till samhället. Till dessa personer har Åkesson ett tydligt budskap: ”du är inte välkommen i Sverige”. För att nå den avsedda publiken lät partiet med hjälp av AI-teknik översätta talet varmed Jimmie Åkesson alltså kunde framföra sitt tal muntligen på arabiska.

 

Som sagt hålls tal till nationen i regel från en viss position och i en viss situation, som associeras med en akut kris. De senare två exemplen visar hur Sverigedemokraternas partiledare lånar den ethos-position som förknippas med ett tal till nationen: genren ska skapa en statsministers auktoritet, även om Åkesson som oppositionspolitiker inte har ansvar för landet eller makten att ta till åtgärder som kan bemöta krisen. Vi ser slutligen också hur genren kan användas för att lyfta ett problem och ge det en särskild dignitet, närmast som en nationell nödsituation. Detta drag i Åkessons tal påminner oss också om en generell egenskap hos retorik i allmänhet. Retorik skapas i regel ur två skilda, men inte nödvändigtvis motsatta villkor: å ena sidan från den omedelbara situationen och det svar som den tycks påkalla, och å andra sidan talarens idé om en situation och hur denna vill att publiken ska förstå situationen och dess konsekvenser. 

 

Jon Viklund

2023-11-16