Godkväll. Sverige är nu medlem i NATO.
För ett par timmar sedan överlämnade jag de svenska dokumenten till den amerikanska utrikesministern här i Washington D.C.
Jag gjorde det med en känsla av både stolthet och ödmjukhet. Det här är en epokgörande händelse för vårt land. Efter mer än 200 år av militär alliansfrihet har Sverige tagit steget in i den västliga försvars-gemenskapen. Tillsammans blir starkare och tryggare.
Det är ett stort steg, men samtidigt ett naturligt steg. Medlemskapet betyder att vi har kommit hem, hem till ett stort antal demokratiers samarbete för fred och frihet, hem till våra egna grannländers samarbete för säkerhet, hem till den krets av nationer där vi under lång tid har hört hemma.
Sverige är ett enastående land och vi går in i NATO för att ännu bättre försvara det vi är och det vi tror på, vår frihet och vår demokrati.
Vi är nu medlemmar i en försvarsallians tillsammans med våra närmsta vänner. Norge, Danmark och Island har varit med från början, även USA och Storbritannien. Tyskland gick med några år senare, Polen under sent 90-tal och våra baltiska grannar Estland, Lettland, Litauen i början av 2000-talet. Finland gick som bekant med förra året.
Det har nu gått två år sedan Ryssland inledde sin fullskaliga invasion av Ukraina, men president Putin har inte uppnått sina mål. Tvärtom. Med omvärldens stöd bevisar Ukraina varje dag sin imponerande, starka försvarsvilja. Men Ukraina, de kämpar inte bara för sin egen självständighet. De slåss också för vår rätt att bestämma över vår framtid, för allas rätt att inte bli invaderade och förtryckta av länder som Ryssland.
I stället för att acceptera Rysslands krav på vetorätt över andra länder självbestämmande har NATO nu förstärkts med både Sverige och Finland.
Som svensk statsminister gläds jag idag över den breda samsynen kring vårt NATO-medlemskap. Det folkliga stödet är starkt och en stor majoritet i Riksdagen står bakom beslutet. Det är en styrka för oss som NATO-land, och det visar att i tider av krig och kris i vår omvärld så har vi förmågan att enas och samarbeta.
NATO medlemskapet är en gemensam svensk framgång. Socialdemokraternas partiledare Magdalena Andersson ledde sitt parti fram till ett ja till NATO, samtidigt som Sverigedemokraterna tog ny ställning och sa ja. Den process som inleddes under den förra regeringen har nu slutfört av min regering och vi har samarbetat i varje steg.
Jag kommer fortsätta värna denna samsyn i stora säkerhetspolitiska frågor. Det är en styrka när det gäller Sveriges trygghet.
Men låt mig också vända mig direkt till er som i dag känner oro eller besvikelse, till er som inte delar den glädje och lättnad som andra känner idag. I en demokrati som vår är det helt legitimt att tycka olika och jag respekterar självklart er som ville att Sverige skulle fortsätta stå utanför. Låt mig ändå försöka göra ett försök att möta den oro som kan finnas.
NATO är en organisation där medlemsländerna samarbetar frivilligt och där besluten fattas enhälligt. Det är vårt eget beslut när svenska soldater och sjömän ska delta i NATO-gemensamma uppdrag och vi bestämmer själva när vi begär militärt stöd av NATO. Det är en solidarisk försvarsallians. Vi övar och vi planerar gemensamt för att avskräcka dem som vill oss illa och ytterst försvarar vi vår frihet tillsammans.
Kärnan i NATO är det nordatlantiska fördraget från 1949 som grundas i FN stadgar, med rätten till självförsvar och rätten att hjälpa andra länder på deras begäran. NATO-medlemskapet är därmed en naturlig fortsättning på en lång svensk tradition av internationellt engagemang. Vi är ett litet land, men vi förstår bättre än de allra flesta betydelsen av den stora världen utanför.
För 30 år sedan gick Sverige med i NATOs partnerskap för fred, och i över 15 år har Sverige haft en egen delegation vid NATOs högkvarter i Bryssel. Sverige har deltagit till alla NATOs större fredsinsatser. Tusentals svenska soldater har stått under NATO-befäl i länder som Bosnien, Kosovo och Afghanistan. Få nya NATO-medlemmar har varit så väl förberedda som just vi.
Även vårt samarbete med USA har fördjupats under många år. Redan på stadsminister Tage Erlanders tid var det viktigt med underrättades utbyte försvarstekniskt samarbete med just USA. Det har aldrig funnits någon tvekan om vart Sverige skulle vända sig i händelse av krig.
Då var det militära samarbetet känsligt och ofta hemligt. Nu kan vi samarbeta öppet och ärligt som allierade. NATO-medlemskapet är den logiska fortsättningen på den säkerhetspolitik som Sverige i praktiken har fört under många decennier.
Ensam är inte stark och Sveriges säkerhet är intimt kopplad till utvecklingen i vår omvärld. Nu går vi in i ett försvarssamarbete som i 75 år har varit väldigt framgångsrikt. Sverige i dag är ett tryggare land än vi var igår. Vi har allierade. Vi har uppbackning. Vi har tänkt att försäkring i den västliga försvarsalliansen och vår del av världen är också säkrare nu och för framtida generationer.
Med Sverige och Finland som NATO-medlemmar har Norden för första gången på 500 år ett gemensamt försvar. Vi är inte längre bara goda grannar. Det är vi fortfarande. Vi är allierade. Vi svenska ska försvara friheten tillsammans med de länder som ligger oss allra närmast geografiskt, känslomässigt och värderingsmässigt.
Men vårt NATO-medlemskap handlar inte bara om att få stöd av andra, utan också om att ge stöd till andra. Vi kommer bidra med våra unika försvarsförmågor på marken, i luften, till sjöss och under vattnet.
NATOs artikel 5 känner ju många till. Ett angrepp på en medlem ska ses som ett angrepp på alla medlemmar. En för alla, alla för en.
Artikel 3 är mindre känd. Den säger att alla länder också måste ha ett eget försvar som är tillräckligt starkt. Båda är viktiga.
Nu rustar vi upp och vi dubblar de svenska försvarsanslagen till över 2 procent av BNP. Vi utökar antalet värnpliktiga, vi stärker det civila försvaret och vi återaktiverar civilplikten.
Jag har samtalat mycket med vår överbefälhavare Micael Bydén, och jag vet att Sverige kommer ha kompetenta och skickliga kvinnor och män på plats i NATOs alla staber och alla arbetsgrupper.
Många har spelat en viktig roll för Sveriges NATO-medlemskap. Jag vill rikta ett alldeles särskilt tack till USA och till president Joe Biden, för hans starka personliga engagemang för vår sak. Varmt tack också till NATOs outtröttliga generalsekreterare Jens Stoltenberg och till Finlands nyligen avgångna president Sauli Niinistö. Jag vill också tacka Finland statsminister Petteri Orpo och nye president Alexander Stubb för många år av gott samarbete. Och tack till Finland förra statsminister Sanna Marin, som har varit viktigare än många förstår. Jag uppskattar att vi under några kritiska månader kunde ha förtroendefulla diskussioner över både landsgränser och partigränser.
Vi i Sverige är också tacksamma för de säkerhetsförsäkringar som många länder gav oss under den känsliga perioden mellan ansökan och medlemskap. De skänkte oss trygghet i en tid av otrygghet, och tack till alla andra NATO-länder och deras parlament som har visat oss förtroendet att vara med fullt ut. Vi kommer förvalta det förtroendet väl.
Vårt land är verkligen värt att försvara och allt fler vill själva bidra. Allt fler vill göra värnplikt. Allt fler söker sig till hemvärnen och jag vet att allt fler också kommer göra civila insatser. Nu står vi här stadigt tillsammans för fred och frihet.
En för alla, alla för en i kväll.
Ikväll inleds en ny epok för Sverige.
Tack