Sverige. Svenskar. Sverigevänner i hjärtat. Vårt land mår inte bra, milt uttryckt. Vår värld mår inte bra. Det håller på att gå fullständigt åt helvete på ren svenska.
Jag föddes 1979 i ett av världens tryggaste och rikaste länder. Och nu, knappt 45 år senare, så tvingas jag uppfostra min tioåriga son i något som mer liknar Vilda Västern. Ett trasigt, splittrat, otryggt och farligt land. Det skjuts och det sprängs som aldrig förr. Oskyldiga människor får betala med sina liv. Ett våld som sätter skräck i en hel befolkning. Och den rädsla och den otrygghet som vi alla känner är bevisligen inte obefogad.
Otaliga oskyldiga liv har släckts för gott och ännu fler liv har ödelagts i dessa bestialiska våldsdåd. Liv släckta och ödelagda i den här utbredda gängkriminalitetens spår. Men också liv släckta av islamismens framfart i Sverige och i Europa.
Häromdagen mördades två svenskar i Bryssel. För att de var svenskar. För att de bar Sveriges färger. De mördades av en islamist. En illegal invandrare som inte hade rätt att vistas i Europa överhuvudtaget. Och vi är många som frågar oss hur kunde vi låta det gå så här långt. Hur kunde vi låta Sverige förvandlas till oigenkännlighet på bara några decennier?
Vi måste alla förstå att alla dessa skjutningar och sprängningar, det är bara toppen av isberget — symtom på någonting som är mycket mer djupgående. Någonting som i årtionden har tillåts äta sig in i samhällskroppen. Symtom som givetvis ska bekämpas med all kraft som vårt samhälle kan uppbåda.
Men om vi långsiktigt ska kunna återskapa det trygga land som jag och som många av er fortfarande minns, då måste vi framför allt komma åt de samhällsstrukturer som göder det här brutala våldet. Mitt svar på frågan om hur det kunde bli så här illa är ganska enkelt. Det handlar om ansvarslös politik och det handlar om ansvarslösa politiker.
Massiv asylrelaterad invandring från kulturellt avlägsna delar av världen, och på en nivå som saknar motstycke i resten av Europa, det är det ena. Det andra är total kravlöshet. Där rättigheter och friheter, tillgång till välfärden och till offentlig service garanteras utan några som helst krav på motprestation och vandel. Och för det tredje slapp kriminalpolitik, där fokus har varit på den enskilde brottslingens behov och intresset istället för på brottsoffers okränkbara rätt till upprättelse och på laglydiga medborgarnas rätt till trygghet från farliga människor.
Och den här kombinationen av dessa tre faktorer är det som är förklaringen till att det ser ut som det gör. Det råder ingen tvekan om det. Visst har så kallade mjuka faktorer betydelse för hur ett samhälle utvecklas, det tror jag att alla håller med om. Men alla som menar att de problem som vi har idag handlar om sånt, handlar om brist på skola, fritidsgårdar, socialtjänst, alla de måste ha missat hur vår välfärd och hur vårt sociala skyddsnät här i Sverige ser ut. Det är och det har länge varit bland de mest generösa systemen i hela världen.
Trots detta. Och trots att vi år efter år har fortsatt ösa miljarder över så kallade problemområden så ser det ut som det gör i vårt land. Och det tenderar dessutom att bli värre. Och då heter det att integrationen måste bli bättre. Handeln på hjärtat — så har det låtit i snart 30 år, ända sedan vi började med aktiv integrationspolitik i mitten av 90-talet.
Och min uppfattning är att integrationen, i bemärkelsen att nytillkomna anpassar sig till Sverige och till det svenska samhället, den integrationen fungerade betydligt bättre innan vi hade denna integrationspolitik. Och det är framför allt av tre skäl: Det kom hit betydligt färre människor. De kom från mer närliggande länder både geografiskt och kulturellt. Och de var tvungna att anpassa sig och att försörja sig själva.
Och då blir ju slutsatsen att om man sköter invandringspolitiken så behöver man ingen integrationspolitik. Frågan som varje ansvarstagande politiker idag måste ställa sig är: Hur i hela friden integrerar vi hundratusentals människor som alldeles uppenbart inte vill integreras?
Jag vänder mig här och nu särskilt till dig som har din bakgrund i en annan del av världen. Sverige är på alla sätt möjligheternas land. Vi har kostnadsfri utbildning hela livet. Vi har allmän vård och omsorg, generös föräldraförsäkring och vi har ett i övrigt väl utbyggt socialt skyddsnät. För den som är frisk och arbetsför så är det väldigt svårt att skylla sina misslyckanden på samhället. Få länder i världen ger den enskilde en bättre chans till ett gott liv. Och jag påstår att det fortfarande är så, trots decennier av politiska misslyckanden som har gjort vårt land sämre. Och vad mer kan och vad mer ska samhället göra än allt detta som vi redan gör?
Ansvaret, det vilar ytterst på oss själva — på mig och på dig. Gör din plikt och kräv sen din rätt. Jag kan ta ansvar för mina egna val och jag kan ta ansvar för mina barn. Men jag vore sig kan eller vill ta ansvar för att du tar seden dit du har kommit och anpassar dig till Sverige. Att du skaffar dig en egen försörjning. Att du lär dig prata begriplig svenska. Att du sätter dig in i, och respekterar, hur vårt land fungerar, sätter dig in i och respekterar vilka normer och värderingar som över generationer har format till svenska samhället. Att överhuvudtaget förstår att du har kommit till ett nytt land, till svenskarnas land, till vårt land.
Och att du här inte kan fortsätta leva på samma sätt som du är van vid i ditt hemland. Att du behandlar oss och vårt land, vårt hem, vår natur, våra traditioner och seder, våra lagar, vår kultur, att du behandlar det med samma respekt som du vill att vi ska visa i ditt hemland. Att du visar tacksamhet för den möjlighet som vi och vårt land har gett dig. Jag var sig kan eller vill ta ansvar för att du gör detta. Det är ditt ansvar. Bara ditt ansvar som gäst i vårt land.
Många av er som har utländsk bakgrund har gjort just detta. Ni har ansträngt er, gjort det bästa för att fungera i och bidra till det svenska samhället. Ni har uppfostrat era barn till att bli svenskar. Ja, och de allra flesta svenskar är tacksamma för det. Ni har bidragit till att göra vårt land bättre. Tack, och jag menar det verkligen.
Tyvärr är det också väldigt många av er som inte har tagit detta ansvar. Du har kanske kommit hit bara för att begå brott. Du har kanske kommit hit för att leva på bidrag, leva på pengar som hårt arbetande svenskar har slitit ihop till den gemensamma skattkistan. Du har kanske kommit hit för att du behövde skydd, skydd från krig eller förföljelse. Och så tycker du att du kan fortsätta leva här resten av livet, men utan att anpassa dig och bidra. Och varför skulle du göra det, när du ändå har så många av dina landsmän i samma bostadsområde? Känns ju nästan som hemma eller hur? Man behöver inte ens jobba. Man får pengar ändå. Du kanske trivs bra här, men längtan till det land som du sa dig var tvingad att fly ifrån är så stark så att du åker hit på semester flera gånger om året. Längtan är till och med så stark att du kräver att Sverige ska bli mer som det hemland du tvingades fly ifrån.
Du kräver att vi svenskar ska anpassa oss till dina seder, till din kulturs syn på rätt och fel. Att vi ska underkasta oss påbud från din Gud eller dina heliga skrifter. Att vi ska ändra våra lagar, ändra vårt sätt att leva, för att du ska känna dig mer hemma. Du kanske tycker att Sverige är en lämplig plats för dig att utkämpa de konflikter som du har tagit med dig hit från ditt hemland. Att några av dina fiender också har flyttat hit så ni kan fortsätta er ett krig på våra gator. Du kanske tycker att svenska flickor är lösaktiga slampor som du har rätt att förgripa dig på. Att svenska pojkar är klena bortskämda töntar som du kan råna och förnedra. Du kanske känner att just Sverige är en utmärkt plattform för dig för att manifestera hur jublande glad och stolt du är över dina landsmän nyss har slaktat hundratals civila. Slaktat barn, kvinnor och män i ett bestialiskt terrordåd.
Jag ska vara helt rak och ärlig. Jag tycker inte att du ska vara här. För mig är du inte välkommen i Sverige. Jag tycker att du allvarligt ska fundera på att flytta någon helt annanstans. Varför inte tillbaka till ditt hemland, där du förmodligen trivs bättre.
Sverige, svenskar, sverigevänner, vårt land mår inte bra. Ska vi klara att återskapa ett tryggt och sammanhållet Sverige, det goda hemmet för alla medborgare, då måste vi angripa rötterna till det som gör oss splittrade och otrygga. Och det är också det bästa vi kan göra för övriga världen, för Europa och för västvärlden i stort. Sverige måste sluta vara ett avskräckande exempel och bli ett föregångsland igen. Landet som tog sig kragen, körde ut kriminella, islamister och destruktiva lycksökare. Landet som låg nere för räkning men som reste sig upp och sträckte på sig.
Den verkliga konflikten idag, den står inte mellan kvinnor och män. Den står inte mellan unga och gamla, den står inte mellan rik och fattig. Det avgörande är inte vad du jobbar med, vilken utbildning du har skaffat dig, vem du älskar, var du är född eller var dina föräldrar föddes. Den konflikten står mellan de som bidrar konstruktivt och de som inte bidrar alls. Det står mellan de som försöker och de som förstör. Mellan de som bygger bilarna och de som bränner bilarna.
Jag vill att alla goda krafter i Sverige tillsammans bygger det nya moderna folkhemmet. Jag vill att Sverige ska fortsätta vara ett möjligheternas land, ett tryggt, sammanhållet, välmående land som alla vi svenskar på nytt kan vara stolta över. Det kräver att vi vågar prata om och göra upp med tidigare misslyckanden. Att vi har kraften och viljan att utkräva ansvar. Det kräver att vi vågar utmana gamla sanningar, pröva nya lösningar i en ny verklighet. Att vi har modet att stå upp och stå stadigt även när det blåser.
Sverige, svenskar och sverigevänner, jag har aldrig lovat guld och gröna skogar. Jag har aldrig påstått att det finns några snabba, enkla lösningar på vårt tids stora allvarliga problem. Tvärtom, det kommer att ta tid att städa upp efter de senaste decenniernas slappa och destruktiva, möjligen också självgoda och naiva styre. Det kommer att ta tid. Men vi kommer att vända utvecklingen. Tillsammans vänder vi utvecklingen. Tillsammans som sverigevänner i hjärtat.