Tacktal
I detta temarum har vi samlat tacktal från skådespelare, idrottare och politiker. I texten nedan kan du läsa om några vanliga konventioner i tacktal.
I november infaller högtiden thanksgiving. I feelgood-filmer och sitcoms ser vi den amerikanska traditionen att under middagen hålla tal om vad man är tacksam för. Några minns kanske en ung Matthew Perrys / Chandler Bings tal i första säsongen av Vänner. När alla vännernas planer blivit inställda är Chandler tacksam för att de som grupp ändå samlas runt en måltid.
Få i Sverige firar thanksgiving, men att ställa sig upp för att uttrycka sin tacksamhet – ja det är rent av en av de vanligaste taltyperna i dag, och vi hör sådana tal i både privata och i offentliga sammanhang: vid middagar, på prisutdelningar och galor, liksom i arbetsplatsens personalrum.
Tacktal och thanksgiving-tal är två olika genrer, thanksgiving-tal syftar till att visa en allmän tacksamhet inför det liv man lever, medan tacktalet syftar till att tacka för en specifik utmärkelse eller prestation. Det vanligaste tacktalet i vårt arkiv handlar om tacksamhet för en utmärkelse. Ett exempel på det är Ingrid Bergmans tacktal när hon vann en Oscar eller Eyvind Johnsons tacktal för nobelpriset. I arkivet finns även tacktal från politiska ledare med fokus på det förtroende de fått, till exempel Magdalena Anderssons, Göran Hägglunds och Jan Björklunds tal när de valdes till partiledare för sina respektive partier.
Få av oss kommer bli tilldelade nobelpris eller bli valda till partiledare, men själva formerna för tacktalen kan vara intressanta att studera, eller att ta inspiration från om du vill tacka för något mindre storlaget.
En vanligt återkommande tendens i tacktal är ödmjukheten. I många tacktal ser vi att talaren visar sig ödmjuk med tanke på den stora äran som ligger utmärkelsen eller förtroendet. Vi kan till exempel se detta i avgående LO-ordföranden Bertil Jonssons tacktal vilket börjar med återberättandet av en konversation han hade med en kollega:
Jag minns tydligt den dagen då allt började. Det var på sågen hemma i Ljusdal. Jag var 22 år gammal. Och just den dagen tog jag mod till mig och stegade fram till min äldre arbetskamrat och avdelningens ordförande, Erik Svensk, och sade:
”Ni har föreslagit mig till styrelsen. Men jag tror inte att jag klarar av det”.
Och jag glömmer aldrig Eriks svar:
”Klarar av och klarar av. Det avgör fan inte du. Det avgör medlemmarna”
Jonsson själv tvivlar på sin kompetens men visar i talet upp styrkan han fann i sin väns stöd, en berättelse som också säger något om de värderingar som omhuldas i fackföreningsrörelsen. Vi kan se samma tandens i Alicia Vikanders tacktal för den Oscar hon tilldelades för filmen the Danish Girl. När Vikander tar emot sitt pris hyllar hon alla hon haft runt sig. Hon pekar ut att bedriften inte är hennes, utan hela gruppens. Specifikt pekar hon ut sin kollega Eddie Redmayne: ”Thank you for being the best acting partner, I could’ve never done it without you, you raised my game.”
Ödmjukheten är en ethos-konvention. Det handlar om att visa vem du är som talare, att du inte är någon högfärdig typ som anser sig bättre än andra. Konventionen är användbar i de flesta tacktals-situationer, men inte alla. Vi kan i vissa fal se att tacktalet faktiskt fyller en politisk och argumenterande funktion. Som exempel på detta kan vi ta Nilla Fischers tal då hon tilldelades Diamantbollen. Som kvinnlig fotbollsspelare är Fischer inte lika generöst avlönad som sina manliga motparter. När Fischer då tilldelas utmärkelsen var det viktigare att belysa den kampen som kämpas för en jämställd idrott. I sitt tal uppmanar hon sina likar att fortsätta kampen – och också här spelar alltså värderingar en viktig roll i tacktalet. Fischer säger: ”Därför vill jag sägs till er tjejer: Sluta aldrig att spela fotboll, sluta aldrig att kämpa för jämställdhet och känn ingen tacksamhetsskuld, för vi är värda så mycket mer.” Och hon avslutar talet med meningen: ” We have no more fucks to give. Tack!”
Att inte visa upp sin ödmjukhet kan nästan förstås som en rebellisk akt i tacktalet. Genom att bryta med genrens traditioner skapas här en argumenterande kontrast, genom att inte säga det som förväntas tvingas lyssnarna reagera på det som sägs. Om ödmjukheten byggde en trovärdig och sympatisk karaktär finns det en risk att brott mot konventionen river ner samma sorts ethos, men i ett tal som Fischers behövs nog kaxigheten för att föra kampen om jämlikhet vidare. Det har också förstås att göra med den omedelbara publiken. Fischer riktar sig i första hand till andra kvinnliga fotbollsspelare och har därför all anledning att fokusera på kampen i stället för ödmjukheten inför Svenska fotbollförbundet som gett priset.
Exemplen ovan tecknar några drag hos tacktal, men det finns förstås mycket mer att säga om genren. Bland tacktalen i Svenska tal kommer ni finna många fler genrekonventioner och vi vill uppmuntra alla att analysera dessa för att på så vis förstå retoriken bättre.
Martin Jedestav
Få i Sverige firar thanksgiving, men att ställa sig upp för att uttrycka sin tacksamhet – ja det är rent av en av de vanligaste taltyperna i dag, och vi hör sådana tal i både privata och i offentliga sammanhang: vid middagar, på prisutdelningar och galor, liksom i arbetsplatsens personalrum.
Tacktal och thanksgiving-tal är två olika genrer, thanksgiving-tal syftar till att visa en allmän tacksamhet inför det liv man lever, medan tacktalet syftar till att tacka för en specifik utmärkelse eller prestation. Det vanligaste tacktalet i vårt arkiv handlar om tacksamhet för en utmärkelse. Ett exempel på det är Ingrid Bergmans tacktal när hon vann en Oscar eller Eyvind Johnsons tacktal för nobelpriset. I arkivet finns även tacktal från politiska ledare med fokus på det förtroende de fått, till exempel Magdalena Anderssons, Göran Hägglunds och Jan Björklunds tal när de valdes till partiledare för sina respektive partier.
Få av oss kommer bli tilldelade nobelpris eller bli valda till partiledare, men själva formerna för tacktalen kan vara intressanta att studera, eller att ta inspiration från om du vill tacka för något mindre storlaget.
En vanligt återkommande tendens i tacktal är ödmjukheten. I många tacktal ser vi att talaren visar sig ödmjuk med tanke på den stora äran som ligger utmärkelsen eller förtroendet. Vi kan till exempel se detta i avgående LO-ordföranden Bertil Jonssons tacktal vilket börjar med återberättandet av en konversation han hade med en kollega:
Jag minns tydligt den dagen då allt började. Det var på sågen hemma i Ljusdal. Jag var 22 år gammal. Och just den dagen tog jag mod till mig och stegade fram till min äldre arbetskamrat och avdelningens ordförande, Erik Svensk, och sade:
”Ni har föreslagit mig till styrelsen. Men jag tror inte att jag klarar av det”.
Och jag glömmer aldrig Eriks svar:
”Klarar av och klarar av. Det avgör fan inte du. Det avgör medlemmarna”
Jonsson själv tvivlar på sin kompetens men visar i talet upp styrkan han fann i sin väns stöd, en berättelse som också säger något om de värderingar som omhuldas i fackföreningsrörelsen. Vi kan se samma tandens i Alicia Vikanders tacktal för den Oscar hon tilldelades för filmen the Danish Girl. När Vikander tar emot sitt pris hyllar hon alla hon haft runt sig. Hon pekar ut att bedriften inte är hennes, utan hela gruppens. Specifikt pekar hon ut sin kollega Eddie Redmayne: ”Thank you for being the best acting partner, I could’ve never done it without you, you raised my game.”
Ödmjukheten är en ethos-konvention. Det handlar om att visa vem du är som talare, att du inte är någon högfärdig typ som anser sig bättre än andra. Konventionen är användbar i de flesta tacktals-situationer, men inte alla. Vi kan i vissa fal se att tacktalet faktiskt fyller en politisk och argumenterande funktion. Som exempel på detta kan vi ta Nilla Fischers tal då hon tilldelades Diamantbollen. Som kvinnlig fotbollsspelare är Fischer inte lika generöst avlönad som sina manliga motparter. När Fischer då tilldelas utmärkelsen var det viktigare att belysa den kampen som kämpas för en jämställd idrott. I sitt tal uppmanar hon sina likar att fortsätta kampen – och också här spelar alltså värderingar en viktig roll i tacktalet. Fischer säger: ”Därför vill jag sägs till er tjejer: Sluta aldrig att spela fotboll, sluta aldrig att kämpa för jämställdhet och känn ingen tacksamhetsskuld, för vi är värda så mycket mer.” Och hon avslutar talet med meningen: ” We have no more fucks to give. Tack!”
Att inte visa upp sin ödmjukhet kan nästan förstås som en rebellisk akt i tacktalet. Genom att bryta med genrens traditioner skapas här en argumenterande kontrast, genom att inte säga det som förväntas tvingas lyssnarna reagera på det som sägs. Om ödmjukheten byggde en trovärdig och sympatisk karaktär finns det en risk att brott mot konventionen river ner samma sorts ethos, men i ett tal som Fischers behövs nog kaxigheten för att föra kampen om jämlikhet vidare. Det har också förstås att göra med den omedelbara publiken. Fischer riktar sig i första hand till andra kvinnliga fotbollsspelare och har därför all anledning att fokusera på kampen i stället för ödmjukheten inför Svenska fotbollförbundet som gett priset.
Exemplen ovan tecknar några drag hos tacktal, men det finns förstås mycket mer att säga om genren. Bland tacktalen i Svenska tal kommer ni finna många fler genrekonventioner och vi vill uppmuntra alla att analysera dessa för att på så vis förstå retoriken bättre.
Martin Jedestav