Vänner,
Miljoner människor är på flykt undan krig och fruktansvärd terror,
människor som du och jag med drömmar och förhoppningar, men som
tvingas fly undan bomber med sina barn i famnen.
På vägen riskerar de sina liv – i trånga lastutrymmen, i containrar, i
sjöodugliga båtar.
Alla klarar sig inte. Alan, 3 år, sköljdes upp på stranden. Fasan, rädslan som
denna lilla pojke upplevt, ska ingen någonsin behöva uppleva.
Jag sörjer honom och alla andra barn som dör på flykt och i krig. Jag sörjer
med hans föräldrar och anhöriga. Jag sörjer med mänskligheten, när detta
sker inför våra ögon.
Den sorg vi alla delar ska vi omvandla till handlingskraft. Nu måste vi agera.
Sverige ska fortsätta att ta sitt ansvar. Men det räcker inte. Hela Europa
måste göra mer.
På tisdag träffar jag Tysklands förbundskansler, Angela Merkel, för att
diskutera en plan för hur Europa ska möta den internationella flyktingkrisen.
Det behövs ett tvingande och permanent omfördelningssystem för att alla
EU-länder ska ta emot människor som flyr för sina liv. EU måste kraftigt öka
sitt mottagande av kvotflyktingar och Sverige, vi ska göra vår del av det
åtagandet.
För EU:s medlemsländer har ett gemensamt ansvar. Tanken var aldrig, aldrig,
att det europeiska samarbetet skulle vara ett sätt att stänga människor på
flykt ute, utan lagliga vägar för att kunna söka asyl. Tanken var aldrig att
medlemsländerna skulle ägna sig åt ett svarte-petter-spel där den med sämst
politik kommer undan ansvar.
Tvärtom. Europas samarbete föddes ur erfarenheterna från vårt eget
fasanfulla krig. I år är det 70 år sedan. Vi sa: ”Aldrig någonsin ska det ske
igen.” Vårt samarbete enade Europa efter det kalla krigets slut. Vi sa: ”Aldrig
mer murar för att göra skillnad på människa och människa.”
Nu måste vi återigen bestämma vilket Europa vi ska vara. Mitt Europa tar
emot människor som flyr från krig, solidariskt och gemensamt. Mitt Europa
bygger inte murar, vi hjälps åt när nöden är stor.
Och om vi bär uppgiften tillsammans kan vi göra skillnad för människor.
Sverige och Tyskland kan inte göra det själva. Alla EU-länder måste hjälpa
till.
Nu är det dags att Europa står upp för människans okränkbara värde och
rätt, som vi i våra deklarationer och avtal svurit att värna. Det ska Sverige
stå upp för. Det står vi upp för här idag.
Förra veckan fick jag ett brev från Agnes Ohlsson. Hon skriver:
”Jag och min pappa ska hjälpa till på ett hem där ensamma barn bor. Vi ska
göra ordning deras cyklar så att de kan börja cykla. Jag önskar att jag kan
göra något mer. Har du något förslag?”
Agnes, du gör mig så stolt. Jag är så stolt över att vara statsminister i ett land
där du bor. Ditt brev visar att alla kan göra något, bli kontaktperson för ett
ensamkommande flyktingbarn, skänka pengar till kläder och mat. Att laga
cyklar tycker jag är en utmärkt idé. Men viktigast av allt man kan vara en
bra kompis – en vän - och välkomna de som kommer hit.
Och lika stolt blir jag över att se er här idag, och alla över hela Sverige som
sluter upp för solidariteten. Alla ni som säger: vi vill hjälpa till, ni som leker
och läser läxor med barn som precis kommit till Sverige. Ni som visar att vi
finns till för varandra.
Tack Agnes. Tack till er alla. Det är ni som gör Sverige till ett land att vara
stolt över.
Men vänner, att ta emot flyktingar kan aldrig vara en uppgift för enskilda
personer, eller enskilda organisationer. Det är en nationell uppgift. Och som
en nation ska vi ta oss an den.
Sveriges mottagning av flyktingar, är hela Sveriges ansvar. Därför ska alla
kommuner ta emot flyktingar – ingen ska kunna smita undan. Därför ökar vi
stödet till kommunerna som tar emot flyktingar. Därför arbetar vi dagligen
för att de familjer som förlorat så mycket, genom jobb, skolgång och
samhällsgemenskap kan återfå hopp om livet och vara med och bygga
Sverige. Så blir det som nu är en ansträngning, på sikt en tillgång för Sverige.
Och vi ska fortsätta vara ett land, som bär solidariteten som vår största
stolthet. Jag är glad att det här idag finns företrädare och ledare för partier
från båda de så kallade blocken, att ungdomsförbunden gått samman.
Idag är inte tid att peka finger. Idag är tid att hitta gemensamma lösningar.
Det är det Sverige jag leder.
Det är det Sverige jag älskar.
Det är ett Sverige att vara stolt över. Tack.
Miljoner människor är på flykt undan krig och fruktansvärd terror,
människor som du och jag med drömmar och förhoppningar, men som
tvingas fly undan bomber med sina barn i famnen.
På vägen riskerar de sina liv – i trånga lastutrymmen, i containrar, i
sjöodugliga båtar.
Alla klarar sig inte. Alan, 3 år, sköljdes upp på stranden. Fasan, rädslan som
denna lilla pojke upplevt, ska ingen någonsin behöva uppleva.
Jag sörjer honom och alla andra barn som dör på flykt och i krig. Jag sörjer
med hans föräldrar och anhöriga. Jag sörjer med mänskligheten, när detta
sker inför våra ögon.
Den sorg vi alla delar ska vi omvandla till handlingskraft. Nu måste vi agera.
Sverige ska fortsätta att ta sitt ansvar. Men det räcker inte. Hela Europa
måste göra mer.
På tisdag träffar jag Tysklands förbundskansler, Angela Merkel, för att
diskutera en plan för hur Europa ska möta den internationella flyktingkrisen.
Det behövs ett tvingande och permanent omfördelningssystem för att alla
EU-länder ska ta emot människor som flyr för sina liv. EU måste kraftigt öka
sitt mottagande av kvotflyktingar och Sverige, vi ska göra vår del av det
åtagandet.
För EU:s medlemsländer har ett gemensamt ansvar. Tanken var aldrig, aldrig,
att det europeiska samarbetet skulle vara ett sätt att stänga människor på
flykt ute, utan lagliga vägar för att kunna söka asyl. Tanken var aldrig att
medlemsländerna skulle ägna sig åt ett svarte-petter-spel där den med sämst
politik kommer undan ansvar.
Tvärtom. Europas samarbete föddes ur erfarenheterna från vårt eget
fasanfulla krig. I år är det 70 år sedan. Vi sa: ”Aldrig någonsin ska det ske
igen.” Vårt samarbete enade Europa efter det kalla krigets slut. Vi sa: ”Aldrig
mer murar för att göra skillnad på människa och människa.”
Nu måste vi återigen bestämma vilket Europa vi ska vara. Mitt Europa tar
emot människor som flyr från krig, solidariskt och gemensamt. Mitt Europa
bygger inte murar, vi hjälps åt när nöden är stor.
Och om vi bär uppgiften tillsammans kan vi göra skillnad för människor.
Sverige och Tyskland kan inte göra det själva. Alla EU-länder måste hjälpa
till.
Nu är det dags att Europa står upp för människans okränkbara värde och
rätt, som vi i våra deklarationer och avtal svurit att värna. Det ska Sverige
stå upp för. Det står vi upp för här idag.
Förra veckan fick jag ett brev från Agnes Ohlsson. Hon skriver:
”Jag och min pappa ska hjälpa till på ett hem där ensamma barn bor. Vi ska
göra ordning deras cyklar så att de kan börja cykla. Jag önskar att jag kan
göra något mer. Har du något förslag?”
Agnes, du gör mig så stolt. Jag är så stolt över att vara statsminister i ett land
där du bor. Ditt brev visar att alla kan göra något, bli kontaktperson för ett
ensamkommande flyktingbarn, skänka pengar till kläder och mat. Att laga
cyklar tycker jag är en utmärkt idé. Men viktigast av allt man kan vara en
bra kompis – en vän - och välkomna de som kommer hit.
Och lika stolt blir jag över att se er här idag, och alla över hela Sverige som
sluter upp för solidariteten. Alla ni som säger: vi vill hjälpa till, ni som leker
och läser läxor med barn som precis kommit till Sverige. Ni som visar att vi
finns till för varandra.
Tack Agnes. Tack till er alla. Det är ni som gör Sverige till ett land att vara
stolt över.
Men vänner, att ta emot flyktingar kan aldrig vara en uppgift för enskilda
personer, eller enskilda organisationer. Det är en nationell uppgift. Och som
en nation ska vi ta oss an den.
Sveriges mottagning av flyktingar, är hela Sveriges ansvar. Därför ska alla
kommuner ta emot flyktingar – ingen ska kunna smita undan. Därför ökar vi
stödet till kommunerna som tar emot flyktingar. Därför arbetar vi dagligen
för att de familjer som förlorat så mycket, genom jobb, skolgång och
samhällsgemenskap kan återfå hopp om livet och vara med och bygga
Sverige. Så blir det som nu är en ansträngning, på sikt en tillgång för Sverige.
Och vi ska fortsätta vara ett land, som bär solidariteten som vår största
stolthet. Jag är glad att det här idag finns företrädare och ledare för partier
från båda de så kallade blocken, att ungdomsförbunden gått samman.
Idag är inte tid att peka finger. Idag är tid att hitta gemensamma lösningar.
Det är det Sverige jag leder.
Det är det Sverige jag älskar.
Det är ett Sverige att vara stolt över. Tack.