Den här tiden på året brukar Stockholms gator fyllas av människor, musik, flaggor, kamp och kärlek. I år blir det inte så. Pridefestivalen blir i stället ett digitalt evenemang och det är inte utan att jag saknar folkfesten och jag vet att jag delar den saknaden med många, många människor.
I delar av världen så betraktas Pride och HBTQ-personer som ett hot – ett hot mot kärnfamiljen, mot nationen mot religionen. I Sverige är det tack och lov inte så, ändå har vi så mycket kvar att göra. Kärlekspar undviker fortfarande att kyssas offentligt av rädsla för vad omgivningen ska säga och fortfarande så är den psykiska ohälsan bland unga HBTQ-personer hög. Nidbilder, fördomar och intolerans lever fortfarande kvar här. Det här är hela samhällets problem, det är hela samhällets ansvar.
I vårt land ska vi hålla ihop. Vi står upp för varandras rättigheter och kärlek. Det är Pride, det är Sverige för mig.
I delar av världen så betraktas Pride och HBTQ-personer som ett hot – ett hot mot kärnfamiljen, mot nationen mot religionen. I Sverige är det tack och lov inte så, ändå har vi så mycket kvar att göra. Kärlekspar undviker fortfarande att kyssas offentligt av rädsla för vad omgivningen ska säga och fortfarande så är den psykiska ohälsan bland unga HBTQ-personer hög. Nidbilder, fördomar och intolerans lever fortfarande kvar här. Det här är hela samhällets problem, det är hela samhällets ansvar.
I vårt land ska vi hålla ihop. Vi står upp för varandras rättigheter och kärlek. Det är Pride, det är Sverige för mig.