Stefan Löfven: Tal på Järvaveckan 2017

Vänner, tack för möjligheten att vara här. Det påminner mig lite om lastbilsflaket som Olof Palme en gång ställde sig på i Almedalen ”för att prata politik med vanligt folk på sommaren”. Tack alla som kommit hit. Tack Global Village och Ahmed Abidirahman för initiativet

Det har varit en vecka i strålkastarljuset. Alla partiledare har varit här. Jag lovar er en sak - vi socialdemokrater finns kvar också när ljusen släckts och kamerorna stängts av. Vi är redan här. Vi har en levande partiorganisation. Vi har fullt fokus på att öka jämlikheten när vi leder arbetet i Stockholms stad. Tack Karin Wanngård, Mia Päärni och alla våra lokala eldsjälar som ser till att minska skillnaderna i Stockholm. Det här jobbet är vårt tillsammans.

Det finns oändligt mycket som behöver göras. Men det finns också oändligt mycket att ta tillvara. Jag möter oro och problem, ja, men också stolthet, över alla som bor här, feministerna, både unga och gamla, som organiserar sig, de många talanger som växt upp här, alla driftiga som är med och bygger vårt land. Det är så många som sliter hårt. Jag ser det.

Men alltför ofta handlar historierna härifrån om de som klarat sig bra trots sin uppväxt. Det ska vi ändra på. Vi ska öka takten för att skapa områden där det går att lyckas – och där fler vill stanna kvar.

Det allra viktigaste och det första handlar om trygghet. Den 1 maj tvingades Ungdomens hus i Rinkeby att stänga verksamheten i lokalerna. Ett gäng drogpåverkade ungdomar kom dit. Personalen var rädd att drogförsäljningen skulle flytta in. Försäljningen av cannabis sker öppet, på torgen och i trapphus.

19 personer har skadats eller dött i skjutningar här de senaste två och ett halvt åren. Det rapporteras i media som ännu en skjutning, en uppgörelse mellan gäng, men varje skottskada, varje dödsfall, är också någons barn, någons bror, en tidigare klasskamrat. Jag vet att många är rädda. Jag vet att sorgen är stor. Så här ska det inte vara

Brottslighet är ett tyranni över våra liv. Något som kuvar vår frihet. Som får oss att tveka, över var vi ska bo, vart vi ska gå, hur vi ska leva. Det kan vi aldrig acceptera. Socialdemokraterna är en frihetsrörelse. Och vi behöver skapa frihet från brott – frihet till ett tryggt liv!

***

Vårt samhälle ska vara starkare än gängen. De senaste rapporterna om det allvarliga läget i de särskilt utsatta områdena ökar bara min beslutsamhet. Inga av de här problemen kan lösas med skattesänkningar. Vi har påbörjat ett omfattande arbete för att samhället ska kunna ingripa snabbare och hårdare. Vi ökar nu resurserna till Polisen rejält. Vi socialdemokrater vill anställa 10 000 fler inom polisen till 2024, och för att nå dit vill skapar vi två nya polisutbildningar. Fler poliser ska finnas ute på gator och torg där människor är.

Vi skärper straffen. Minimistraffet för grova vapenbrott fördubblas. Vi ska plocka av gängledarna deras kontanter och lyxartiklar. Lagen som gör det möjligt trädde ikraft förra sommaren. Gängledarna ska inte vara någon sorts rika förebilder, kungar i området. De ska inte glorifieras. De ska arresteras.

***

Vi satsar också mer på förebyggande åtgärder, så att unga aldrig lockas in i gängen, och fler kan få hjälp att lämna. Det ska bli enklare att sätta upp övervakningskameror 
– så att friheten kan öka för alla hederliga, laglydiga invånare, det vill säga de allra, allra flesta. Alla ska kunna vistas på torgen och gå hem från tunnelbanan utan att vara rädda.

Med fler kameror försvårar vi också för narkotikaförsäljningen och vi kan bryta den onda cirkel av hopplöshet och brottslighet som drogerna skapar och som förstör så mångas liv. Vi har skärpt straffen för att sätta dit langarna. Vi ska förstärka tullens möjligheter att stoppa införseln. Vi ska försvåra för leveranser och försäljning. Kriminella som också har missbruksproblem ska identifieras i kriminalvården för att ges behandling. Och för den som inte tar emot behandling måste det bli konsekvenser. Det ska inte vara så att personer som åker fast är ute på gatan igen med samma missbruksproblem som tidigare.

Och de som attackerar blåljuspersonal, om det så är polis, brandkår eller ambulans, ska få kännbara straff. Kastar du sten mot en ambulans, då finns inga ursäkter. Då ska samhället reagera direkt. Rör inte våra hjältar.

***

Jag fick ett brev för någon vecka sedan. Det var från Rikard Almlöf, en av brandmännen som var i tjänst när terrordådet ägde rum på Drottningsgatan den 7 april. Han skriver:

”Jag skulle vilja att ni dundrade på med er stämma om att nu räcker det. Från och med nu ska alla politiker, poliser och rättsväsende motarbeta all kriminell verksamhet betydligt mer bestämt. Men kanske lika betydelsefullt är att gemene medborgare bidrar genom att motarbeta dåligt uppförande och dålig attityd på alla nivåer. Varje medborgare bör förgå med gott exempel och visa godhet, vänlighet och ärlighet mot varandra.”

Hans brev berör mig på djupet. Det är något så grundläggande i det han skriver. Polis, lagar och regler - absolut, men det betyder inte att vi andra inte också ska bidra. Samhällsgemenskap och trygghet bygger vi tillsammans. Om inte vi alla är beredda att kliva fram och göra vår del – då vittrar gemenskapen sönder.

Därför blir jag så glad när jag hör om mammor och pappor som går ut och nattvandrar. I Fittja sa en ordningsvakt: ”En mamma slår tio poliser när det gäller att få ordning.” Underskatta aldrig mammor. Och imorgon öppnar Ungdomens hus i Rinkeby igen efter ett fördjupat samarbete mellan föräldrar och personal.

Vi kan alla göra mer – var och en av oss – överallt. Köp inte svart arbetskraft. Köp inte smuggelsprit eller cigaretter. Det är en del av det som finansierar gängen och den grova brottsligheten. Säg till ungdomar som kör omkring på mopeder i hög fart, som stör de som behöver lägga sig i tid på kvällarna för att orka gå tidigt till jobbet. Acceptera inte nedskräpning och vandalisering – utan ta gemensamt ansvar för området där du bor.

Gör det för att det behövs. Gör det för att det är din plikt som samhällsmedborgare. Men gör det framför allt för att vi alla är en del av samma gemenskap. För att det är på oss det beror.

***

Vänner,
Jag är uppvuxen i Västernorrland. Jag flyttade till Örnsköldsvik när jag fick fast jobb som svetsare på Hägglunds. Jag var 22 år. Det var en arbetsmiljö som dominerades av män. Kvinnor sa att det inte alltid var så lätt att bli en i gänget. En del av mitt fackliga engagemang har handlat om att göra upp med en machokultur. Jag insåg ganska tidigt att samhället som helhet och varje arbetsplats tjänar på en ökad jämställdhet mellan kvinnor och män. Det är inte så svårt egentligen. Alla tjänar på att vi använder all kompetens och inte exkluderar halva befolkningen. Landets ekonomi växer när både kvinnor och män jobbar.

Men i grunden är det en frihetsfråga. Att alla människor, kvinnor som män, är födda fria och lika i värde. Att arbete och ha en egen försörjning ger individen frihet – att köpa något utan att be om lov, att välja vem man lever tillsammans med och vem man inte vill leva tillsammans med. Jämställdhet är inte en fråga för kvinnor – det är en fråga för både kvinnor och män. Det är en fråga för hela samhället. Det är en fråga för Sverige som land.

Jag har valt att ställa mig i främsta ledet. Min regering är en feministisk regering. Och vi har kommit långt. Sverige är i dag ett av världens mest jämställda länder. Det är jag stolt över. Men det återstår ändå mycket. Fortfarande har kvinnor lägre lön än män. När män tjänar en hundralapp tjänar kvinnor 87 kronor. Fortfarande står kvinnor för det mesta av jobbet hemma – tvättar, dammsuger, lagar mat, ser till att barnen kommer till skolan, är hemma när de är sjuka. Fortfarande möts kvinnor varje dag av strukturella orättvisor på jobbet och på fritiden.

När jag får rapporter om att det finns självutnämnda moralpoliser, som försöker bestämma var kvinnor får vara, hur de ska klä sig och hur de ska leva, om förtryck och våld i hederns namn av fäder, bröder och manliga släktingar. Då blir jag förbannad. Detta kan samhället aldrig någonsin acceptera.

Därför är det viktigt att brotten polisanmäls och att polisen har den kompetens som krävs för att utreda de här brotten. Vi vill ha strängare straff för brott med hedersmotiv. Vi tar fram fler åtgärder för att stoppa barnäktenskap och äktenskapsresor. Acceptera aldrig att er frihet begränsas. Samhället och lagen står på er sida!

***

Jag kommer att tala mer om värderingar, om moral och attityder framöver. Jag vill uppmana fler att fråga sig: Vad kan jag bidra med för att stärka samhällsgemenskapen? Vad är min uppgift? Jag vill att fler kliver fram och föregår med gott exempel 
– på bussen, i kön, i hur vi tilltalar varandra. Jag vill att vi säger ifrån när människor hatar, hetsar och hotar varandra, oavsett om det sker på ett torgmöte eller i ett kommentarsfält. Att vi vågar ingripa när vi ser att någon far illa, försvarar demokratin och står upp för människovärdet.

Vi socialdemokrater kommer att stå upp för de värderingar som vi tycker ska prägla Sverige, som har vuxit fram i vårt parti och i vårt land under över 100 år och som är en del av den svenska modellen. Där vi självklart står upp för kvinnors frihet och kvinnors självklara rätt till sin kropp, att röra sig fritt och känna sig trygga, där kvinnor själva som bestämmer vad de ska ha på sig, där samhället inte separerar män och kvinnor utifrån religion eller tradition, och där fler kvinnor återfinns på de högsta positionerna i samhället – som professorer, vd:ar, styrelseordföranden och som medlare i fredsförhandlingar.

Vi ska umgås som de jämlikar vi är. Vi ska dra nytta av all kompetens. Vi ska inte bakåt, vi ska fortsätta framåt. Sida vid sida – kvinnor och män tillsammans.

***

Vänner, 
Oavsett var du är född så vill du dina barn det bästa. Att dina söner och döttrar ska må bra och lyckas, hitta ett jobb, bostad och kunna bilda familj. Att de inte ska begränsas av klass, etnicitet eller födelseort.

I vår tid och i vårt samhälle finns en helt avgörande väg för att uppnå detta och det är utbildning. När barnen är tonåringar så krävs det ofta tjat. Ta den fajten. Tjata på dem att plugga och ta den hjälp som skolan erbjuder. Se till att det finns en lugn vrå hemma för att göra läxor.

Jag har mött många föräldrar som känner osäkerhet inför föräldrarollen i ett nytt land. Men också de som bott här länge och som säger, utan att tveka: ”Våga vara obekväm och lite jobbig. Det är en del av att vara förälder. Det är att bry sig om. Det är att älska sina barn.”

Och för att kunna vara den där obekväma föräldern och ta de nödvändiga striderna så behöver du kunna språket. Du behöver höra själv vad lärarna säger på utvecklingssamtalen i skolan. Du behöver kunna ta del av samhällsinformation och veta vad som gäller i Sverige. Så behåller du din föräldraauktoritet – lär dig svenska.

***

Ibland möts jag av personer som säger att alla inte passar för att studera. Och det är klart att inte alla behöver bli akademiker, men vi ska akta oss att tala om för människor vad de inte ska bli.

Jag har läst att Mohammed Ali i början av sin karriär fick veta av experter att han inte hade de fysiska förutsättningarna för att bli boxare. För mig en mycket enkel lärdom: Låt ingen tala om för dig vad du klarar och inte klarar av. Låt ingen annan sätta gränsen för dina drömmar.

Jag och regeringen gör nu mer för att alla skolor ska vara bra skolor. Vi har satsat 10 miljarder varje år till fler lärare och bättre undervisning. Jag vill att skolorna här ska kunna locka till sig de allra bästa lärarna och att de ska stanna kvar. Ni vet de där lärarna som får elever att vilja lära sig mer och som får barnen att tro på sig själva.

Jag vill att ungdomar som kommit till Sverige som tonåringar, ska få bättre språkintroduktion och mer stöd så att fler går ut grundskolan och gymnasiet med godkända betyg, så att fler kliver på buss 540 och kliver av vid Stockholms universitet.

Idag har jag och utbildningsminister Gustav Fridolin aviserat mer pengar till de skolor i Sverige som behöver det mest. Nästa år fördelas ytterligare 1,5 miljard till skolor utifrån elevernas socioekonomiska bakgrund. Där behoven är störst ska stödet vara som starkast.

***

Jag har från första dagen som statsminister valt att tydligare än tidigare lyfta fram vårt gemensamma samhällskontrakt. Det bygger på både rätt och plikt. Jag finns här för dig, när du behöver det. Och i samma stund så vet jag också att du finns där för mig, när jag behöver det. Det är solidaritet. Det bygger tillit och sammanhållning. Det skapar trygghet. Det är samhällsbygget.

För mig finns ingen motsättning mellan rätt och plikt. Det är två sidor av samma mynt. Det ska inte spela någon roll vilka dina föräldrar är, om de har bokhyllorna fyllda med böcker, om de bor i stan eller på landet, om de har ett utländskt namn eller svenskt. Alla ska få chansen. Alla ska kunna kräva sin rätt.

Lika självklar är den andra sidan av myntet. Alla ska göra rätt för sig – göra sin plikt. Om du kan jobba så ska du jobba. Det är så vi bygger samhället och skapar de gemensamma resurser som krävs för att skapa möjligheter – för alla.

Och här, mina vänner, står det stora vägvalet i svensk politik. Hur ska vi använda de gemensamma resurser som nu ökar, tack vare att fler jobbar, tack vare en ansvarsfull ekonomi? Ska vi använda dem för att minska orättvisorna och bryta segregationen? Ska vi öka möjligheterna att studera för att fler ska kunna ta de jobb som finns, se till att det kan anställas fler i välfärden - fler lärare, undersköterskor, sjuksköterskor, barnmorskor? Det tycker jag. Det är min väg.

Eller: Ska utrymmet gå till nya stora skattesänkningar till de som redan tjänar mest, som leder till nya nedskärningar i välfärden och som ökar klyftorna? Det tycker Moderaterna och Sverigedemokraterna. Det är deras väg.

Detta kommer bli den centrala konflikten i valrörelsen 2018. Ett förmögenhetsbygge för några få – eller ett samhällsbygge för alla!

***

Jag tror på att investera i varandra och skapa fler vägar till första jobbet. Det är precis det vi gör nu.- 70 000 nya platser på folkhögskolor, vuxenutbildning, universitet och högskolor. Snabbspår i bristyrken för de som nyligen kommit till Sverige. Rätt till Komvux för att fler ska kunna studera vidare på högskolan. Ökade möjligheter att få ekonomiskt stöd för att studera.

Och vi gör det billigare att anställa. Vi ökar stödet till företag som gör sin första anställning. Vi skapar subventionerade anställningar, extratjänsterna, för att fler ska få sitt första jobb och göra nytta i välfärden.

Men vi ökar också kraven och förväntningarna. Alla har en skyldighet att göra sig anställningsbara. Alla har en skyldighet att ta de jobb som erbjuds. För det finns lediga jobb i Sverige. Över 100 000! Arbetsgivarna står bokstavligen och frustar. De vill anställa. Men för de med kort utbildning är det svårt. När etableringsuppdraget nu reformeras kommer vi därför att införa en utbildningsplikt för nyanlända. Vi inför ett krav på att den som bedöms sakna tillräcklig utbildning för att få ett jobb ska skaffa sig det. Annars kan ersättningen dras in.

Vi gör det för att vi bryr oss och för att vi vet att arbete ger frihet. En egen lön ger var och en möjlighet att bestämma över sitt liv. Men det ger också självkänsla. Anne Johansson var en av många som fastnade i fas 3. Hon skrev till mig på min Facebooksida för några veckor sedan:

”Hopplösheten kantade vardagen och det var nära till mental kollaps. Nu har jag fått en anställning via kommunen och Arbetsförmedlingen i (förhoppningsvis) två år framåt. För det är jag oerhört glad. Att äntligen ha ett jobb ger mig tillbaka hoppet om framtiden.”

Arbetslivet är en gemenskap som vi vill att alla ska få vara en del av. Vi gör nu särskilda satsningar för att fler utrikes födda kvinnor ska få jobb. Kvinnor ska inte få bidrag för att hålla sig hemma, de ska få förutsättningar för att komma ut och jobba. Det är vad vi förväntar oss – för alla behövs i samhällsbygget. Du behövs. Jag behöver dig. Vi behöver dig. Vi hör ihop.

***

Det här är inte bara ord. Det saknas undersköterskor, sjuksköterskor, lärare, läkare och poliser. Det saknas murare, svetsare, plåtslagare och ingenjörer. Sysselsättning ökar. Arbetslösheten sjunker. Även om skillnaden är stor mellan de utrikes- och inrikes födda så ökar andelen som jobbar i båda grupperna. Gapet minskar. Färre är beroende av försörjningsstöd. Här på Järva har det minskat med 15 procent sedan 2014.

Men utmaningen är fortfarande stor. Jag har satt jobbfrågan överst på dagordningen för den är så avgörande - för Sverige och för individen. Sverige ska inte ha några skuggsamhällen, där människor går år efter år utan att jobba. Vi ska inte ha sovstäder, 
där det inte finns service och inga arbetsplatser.

Vi ska bryta segregationen. Jag vill samla Sverige inför den uppgiften: Rusta upp miljonprogram. Bekämpa trångboddheten. Förstärka skolorna. Individanpassa språkutbildningen. Underlätta företagande. Se till att myndigheter och service finns tillgängligt för alla. Men varje enskild individ måste också göra sitt, kvinna som man. Vi klarar det bara tillsammans. Sverige måste bryta segregationen – innan segregationen bryter sönder Sverige.

***

Jag ser stora möjligheter för Järva och för Sverige. Vi ska kliva in med större kraft och vi ska göra det tidigare. Det ska vara långsiktigt. Inget duttande med projekt. Och det är precis det här som skiljer oss från högern. Tron på vad vi kan åstadkomma tillsammans, men också ansvaret för att göra det tillsammans.

Vi ska finnas där för varandra. Vi hjälps åt. Så att fler vuxna kan ropa från ytterdörren varje morgon: ”Hej då, nu går jag till jobbet!” Så att varje barn, oavsett hur svårt eller hur lätt det är i skolan kan känna: ”Aha, det är så det hänger ihop. Jag fattar.” Så att vi alla kan veta: När jag blir sjuk, när jag blir gammal, när jag faller i livet, så finns en gemenskap som ser till att jag kan fortsätta framåt. Det är i den solidariteten som trygghet och framtidstro skapas, som gör att vi alla kan längta efter morgondagen.

För vi är samhället. Du och jag tillsammans. Tack.