Tack Anna, för dina varma välkomstord – det känns gott att bli välkomnad hit till Göteborg av dig. Tack alla socialdemokrater i Göteborg som har gjort den här kongressen möjlig. Ni ha gjort ett fantastiskt arbete och det är det som har gjort det möjligt att vi faktiskt är här.
Det är ingen myt att Göteborg är en vänlig stad. Här finns stämning, prestigelöshet och öppenhet. Man mår bra här i trakten. Jag har alltid mått bra här – och det säger jag inte bara för att Modo brukar spöa Frölunda på Scandinavium, om det var någon som trodde det, utan det har en vidare bemärkelse än så!
Här i Göteborg är globaliseringen inte något avlägset; det är precis tvärtom. Arbetare och tjänstemän, inte minst i tillverkningsindustrin, har känt av tillväxtländernas framfart i årtionden – det är inget nytt för er. Här vet ni vad som krävs för att Sverige ska stå starkt i framtiden i form av yrkesskicklighet, utbildning, ständig innovation och innovationskraft. Göteborg är en framtidstad och därför känns det så härligt att just här få önska er alla varmt välkomna till Socialdemokraternas 37:e ordinarie kongress!
Varmt välkomna, alla kongressombud. Ni är kongressens huvudaktörer och huvudpersoner. Ett speciellt välkommen till er drygt 90 personer som är kongressombud för första gången. Jag antar att ni känner er lite omtumlade just nu. När jag var med på min första kongress, Metallkongressen 1985, så var jag rejält nervös. Senare, till exempel när jag var ombud här i Göteborg 1993, kände jag mig något säkrare. Och även om det är med vördnad och respekt jag i dag öppnar kongressen är jag vid det här laget så avslappnad att jag först hade tänkt sjunga hela öppningsanförandet! Men aldrig har mina medarbetare så enhälligt röstat emot, och jag skulle tro att de har rätt.
Ett alldeles särskilt välkommen vill jag rikta till David Lindell från Gotland. Med dina 18 år är du kongressens yngsta ombud. Speciellt välkommen till dig!
Varmt välkomna också till de av mina företrädare som finns här i dag – Ingvar Carlsson, Mona Sahlin och Håkan Juholt. Ge dem en varm applåd! Tyvärr kunde inte Göran Persson komma hit i dag, så vi får vänta lite med att hälsa honom välkommen.
Jag vill också säga välkommen till alla partiveteraner som finns här i dag. Jag hoppas att ni, liksom jag, känner er stolta när ni ser alla unga ombud. Passa på att dela med er av era råd och er visdom. Jag tänkte faktiskt själv passa på att ge dem ett tips: När Göran kommer så kan även han ge er ett antal goda råd och tips – men han har inte alltid rätt, inte ens Göran Persson har det! Välkommen också Karl-Petter Thorwaldsson, LO:s ordförande, Göran Arrius från Saco och alla andra fackliga vänner.
Ladies and gentlemen: One thing that makes me and all other Swedish Social Democrats very proud is our warm and intense contact with social democrats all over the world. Many sister parties are with us here today, and I would like to welcome all of you individually, but since we have almost one hundred international guests today, I will just name a few parties that get to represent their regions.
Welcome to our friends from all the Social Democratic parties in the Nordic countries and to our European friends from Germany, France, Great Britain, Czeckia and Belarus. From the Middle East I welcome for example Fatah from Palestine, the Egyptian Social Democrats, Ettakatol from Tunisia and our Kurdish and Turkish friends. Even if it is a long way, we have progressive friends here from the Philippines and India, and we have sister parties here from South Africa, Namibia and Zimbabwe. And, as a former metal worker, I am proud to let PT of Brasil represent our Latin American friends. Once again, I want to direct a very warm welcome to all our international guests. We really appreciate your presence. Welcome!
Jag vill också sända en hälsning till Lisbet Palme. Hon kan tyvärr inte vara här i dag men hon hälsar att vi ses i Almedalen i sommar. Det gör vi, Lisbet!
Vänner, Socialdemokraterna är Sveriges främsta parti. Socialdemokraterna är Sveriges största parti. Vi är över 100 000 medlemmar. Det finns ingen arena i Sverige som rymmer oss alla, även om vi tycks försöka varje gång Bruce Springsteen spelar i Sverige – eller hur, Mona?
Men nu samlas vi här på en kongress som ombud för alla dessa medlemmar och vi formar idéer som ska bli verklighet. En socialdemokratisk kongress är på allvar. Eller som Olof Palme skulle ha uttryckt det: Det är inte ”hä hä” och ”hepp hepp”. Det vi gör här har betydelse. Genom den reformistiska socialdemokratins arbetsformer, att steg för steg bygga samhället, ska vi ge framtida generationer större möjligheter och en större frihet än vi själva har. Det innebär att det vilar ett tungt ansvar på våra axlar att fatta väl avvägda beslut som håller både i opposition och i regeringsställning. Våra beslut ska angripa de verkliga problemen och vi ska utveckla hållbara och pragmatiska lösningar. Vänner, vi ska forma människors framtid. Det är en lika ansvarskrävande uppgift som det är ett fantastiskt uppdrag!
Om det är något som behövs i Sverige, kanske mer än på många år, så är det faktiskt att någon är beredd att ta ansvar. Just nu har Sverige en regering som gjort till sin paradgren att inte ta ansvar för någonting – inte för den stigande arbetslösheten, inte för de sjunkande skolresultaten, inte för bristerna i välfärden. Enligt regeringen är allting någon annans fel. De skyller till och med sina misslyckanden på oss, trots att det var mer än sex år sedan vi hade makten. Och det är faktiskt så att ju längre de har suttit vid makten, desto mer verkar det vara vårt fel. Så mäktiga är tydligen vi socialdemokrater!
Men verkligheten är den att regeringens politik nu har prövats i mer än sex år, i såväl hög- som lågkonjunktur, och det är helt uppenbart att den inte fungerar. Men i stället för att ompröva sina misslyckanden tuffar de på med samma gamla repriser. Perioden 2006 till 2014 kommer att gå till historien som ett praktexempel på att högerpolitik inte fungerar, som ett bevis på att borgerlig symbolpolitik inte ökar barnens kunskaper i skolan, att större osäkerhet inte skapar mer framtidstro hos unga och framför allt – att ökad otrygghet inte skapar några som helst jobb. Samtidigt råder det lite av stiltje i riksdagen. Gång på gång skjuts utredningar upp. Regeringen lägger nu så få propositioner att möten får ställas in eftersom det inte finns några regeringsförslag att behandla. Kan ni tänka er, partivänner, att när Sverige har 427 000 människor arbetslösa, mer än 8 procent, får arbetsmarknadsutskottet ställa in tre på varandra följande möten. Det kommer inga regeringsförslag. Det är nästan som om regeringen sitter och väntar på att någon annan ska ta över. Partivänner: Vi ska inte låta dem vänta länge alls!
I Sverige 2013 söker 427 000 människor jobb – 427 000. Det är 427 000 CV, utbildningar, viljor, drömmar, hopp. Det går knappt att greppa. Än svårare är det att ta in vad det här faktiskt betyder för samhället. Varje vecka går vi miste om 14 miljoner arbetade timmar. Tänk vad det betyder för välfärden, för framtidsinvesteringarna och för Sveriges framtida välstånd. Samtidigt – och nu blir det nästan helt omöjligt att förstå – finns det faktiskt företag som inte vill något hellre än att anställa men de hittar inte personer med rätt kompetens. Rekryteringsgapet mellan dem som vill anställa och dem som vill bli anställda blir större för varje dag som går.
Konjunkturinstitutets statistik visar att det aldrig tidigare har varit så dålig matchning på den svenska arbetsmarknaden. Företag rapporterar till och med att de är tvungna att dra tillbaka expansionsplaner för att de inte hittar människor med rätt kompetens.
Det här är verkligheten i Sverige i dag. Men att det ska se ut på det här sättet är inte ödesbestämt; det är ingen naturlag. Det går att få fler i arbete. Det går att skapa jobb. Det går att stänga rekryteringsgapet. Det är vi tillsammans som ska avgöra om vi ska göra något åt det här eller om vi bara ska avvakta och låta tillbakagången fortsätta.
Vi säger nej. Det är vår kongress uppgift att visa ett alternativ där vi säger nej till regeringens stillatigande acceptans av arbetslösheten. I stället stakar ni nu ut vägen mot en framtid med full sysselsättning i Sverige!
Vänner, redan min första dag som partiordförande satte jag jobben först. Det kräver ordning och reda i de offentliga finanserna. Vi har sett det i land efter land i Europa och vi kommer ihåg hur det var i Sverige i början av 1990-talet. När den offentliga ekonomin inte är i ordning blir välfärden den första och största förloraren. Och när välfärden faller är det samhällets mest utsatta som drabbas. Därför ska det finanspolitiska ramverket ligga fast. Men sunda offentliga finanser är för oss bara en grundläggande förutsättning – inte ett slutmål, det har inget eget syfte. Därför har vi haft många diskussioner om hur vi kan komplettera det finanspolitiska ramverket med ett sysselsättningspolitiskt ramverk. Nu är det dags att slutföra de diskussionerna. Nu är det dags att ta nästa steg. Nu är det dags att sätta upp ett tydligt mål för jobben.
Arbetslösheten är i dag 8,2 procent. Sverige har i dag högre arbetslöshet än de flesta jämförbara länder ute i Europa. Sverige har i dag högre arbetslöshet än Danmark, Finland och Holland. Sverige har i dag högre arbetslöshet än Belgien, Storbritannien, Tyskland och Österrike. Vänner, det är inte så här vi vill ha det i Sverige och det är inte såhär vi ska ha det i Sverige. Därför sätter jag, här och nu, upp ett nytt mål för sysselsättningen som ska gälla när vi är i regeringsställning 2014: Målet är att Sverige inom sex år ska öka antalet människor som arbetar och ska öka antalet arbetade timmar i ekonomin så mycket att vi har lägst arbetslöshet i EU. Det ska vara vårt mål!
Regeringens misslyckande med jobben gör att det är ett väldigt tufft och högt uppsatt mål. I dag har Österrike lägst arbetslöshet med 4,8 procent. Det innebär att om vi ska nå målet måste vi nästan halvera arbetslösheten i Sverige. Det här är dessutom ett tuffare mål än det vi satte upp när vi halverade arbetslösheten på 1990-talet genom fyraprocentsmålet, eftersom sättet att mäta arbetslöshet har förändrats sedan dess. Det nya målet motsvarar med det tidigare sättet att mäta en arbetslöshet på 3 procent.
Vänner, det här är ett väldigt ambitiöst mål. Det kräver en kraftfull politik för fler jobb, för ett mer konkurrenskraftigt näringsliv och för ökade kunskaper. Nya jobb ska skapas. Matchningen ska fungera. Rekryteringsgapet ska stängas. Vi ska nå lägst arbetslöshet i EU. Det är det förpliktigande delmålet på väg mot full sysselsättning. Det, mina vänner, är socialdemokratisk politik!
Att sätta upp ett jobbmål kommer att hjälpa oss att hålla fokus. Men det är klart att det kommer att finnas en och annan som kommer att komma med invändningar. Många kommer att säga att delmålet är alldeles för ambitiöst, att det inte är möjligt att nå. Jag kan redan i dag säga att det inte kommer att vara enkelt. Men med ett tydligt fokus och hårt arbete varenda dag ska vi ta steg för steg för att öka antalet arbetade timmar och antalet personer som arbetar.
Det här målet kräver att vi vänder resultaten i skolan och får unga i jobb. Vi vet att en av de viktigaste förklaringarna till att unga inte får jobb är att de saknar gymnasieexamen. Därför ska vi vända utvecklingen i skolan genom att minska klasserna, stärka lärarna, öka likvärdigheten och införa sommarskola och läxhjälp för alla. Ska alla unga få chansen behöver vi både förlänga skolplikten och skapa möjligheter så att alla både vill och kan gå klart gymnasiet.
Det här målet kräver att vi förbättrar matchningen på arbetsmarknaden. Företag som vill rekrytera ska naturligtvis få stöd att finna den arbetskraft de behöver. Den som söker jobb ska få hjälp – inte bara med att skriva ett CV utan med kvalificerat stöd och förmodligen rätt ofta med kompletterande utbildning, och partivänner – Sverige behöver också en ny arbetsförmedling.
Det här målet kräver att vi skapar nya jobb i växande företag i både industri och tjänstesektor. Sverige behöver en fungerande näringspolitik som hjälper företagare att expandera, att exportera och att omvandla idéer till nya varor och tjänster. Det kräver att vi förstärker hela Sverige i grunden. Det kräver insatser nationellt, i kommunerna och i landstingen. Det kräver hårt arbete från alla oss här i salen, men det kommer att förändra framtiden inte bara för 427 000 arbetslösa människor utan för oss alla. Låt oss visa att vi har vad som krävs! Låt oss visa att vi är redo att göra jobbet!
Var och en av oss måste ta vår del av ansvaret – oavsett om vi är forskare, företagare eller förtroendevalda. Men det är möjligt. Det finns ingen naturlag som säger att Sverige behöver ha högre arbetslöshet än andra jämförbara EU-länder. De har nämligen mött samma finanskris, de möter dagligen samma eurokris och de följer utvecklingen i Italien precis lika noga som vi. Deras företag möter samma tuffa globalisering som våra svenska företag. Det är självklart att när vi ser deras utveckling så vet vi att vi kan göra samma sak. Och dessutom: Det finns ingen naturlag som säger att det ska finnas arbetslöshet över huvud taget. Så när delmålet är nått är målet åter full sysselsättning.
Vi socialdemokrater räds inte stora uppgifter. Vi är en rörelse som i mångt och mycket faktiskt arbetar i motstånd. För varje reform har människor till vänster om oss sagt: ”Snabbare, fortare, radikalare.” För varje reform har människor till höger om oss sagt: ”Ni är för radikala, för naiva och godhjärtade. Det där är inte möjligt.” Men för varje reform har vi stretat på, med båda fötterna på jorden och blicken in i framtiden och vi har hela tiden bevisat motsatsen. Vi ska göra det igen. Vänner, vi ska vinna valet 2014 så att vi kan visa alla hur vi bygger ett rättvist och bättre Sverige.
Så välkomna till ett hårt, intensivt och glädjefyllt arbete! Välkomna till formandet av en bättre framtid! Välkomna till Socialdemokraternas 37:e ordinarie kongress. Med de orden förklarar jag kongressen öppnad.
Det är ingen myt att Göteborg är en vänlig stad. Här finns stämning, prestigelöshet och öppenhet. Man mår bra här i trakten. Jag har alltid mått bra här – och det säger jag inte bara för att Modo brukar spöa Frölunda på Scandinavium, om det var någon som trodde det, utan det har en vidare bemärkelse än så!
Här i Göteborg är globaliseringen inte något avlägset; det är precis tvärtom. Arbetare och tjänstemän, inte minst i tillverkningsindustrin, har känt av tillväxtländernas framfart i årtionden – det är inget nytt för er. Här vet ni vad som krävs för att Sverige ska stå starkt i framtiden i form av yrkesskicklighet, utbildning, ständig innovation och innovationskraft. Göteborg är en framtidstad och därför känns det så härligt att just här få önska er alla varmt välkomna till Socialdemokraternas 37:e ordinarie kongress!
Varmt välkomna, alla kongressombud. Ni är kongressens huvudaktörer och huvudpersoner. Ett speciellt välkommen till er drygt 90 personer som är kongressombud för första gången. Jag antar att ni känner er lite omtumlade just nu. När jag var med på min första kongress, Metallkongressen 1985, så var jag rejält nervös. Senare, till exempel när jag var ombud här i Göteborg 1993, kände jag mig något säkrare. Och även om det är med vördnad och respekt jag i dag öppnar kongressen är jag vid det här laget så avslappnad att jag först hade tänkt sjunga hela öppningsanförandet! Men aldrig har mina medarbetare så enhälligt röstat emot, och jag skulle tro att de har rätt.
Ett alldeles särskilt välkommen vill jag rikta till David Lindell från Gotland. Med dina 18 år är du kongressens yngsta ombud. Speciellt välkommen till dig!
Varmt välkomna också till de av mina företrädare som finns här i dag – Ingvar Carlsson, Mona Sahlin och Håkan Juholt. Ge dem en varm applåd! Tyvärr kunde inte Göran Persson komma hit i dag, så vi får vänta lite med att hälsa honom välkommen.
Jag vill också säga välkommen till alla partiveteraner som finns här i dag. Jag hoppas att ni, liksom jag, känner er stolta när ni ser alla unga ombud. Passa på att dela med er av era råd och er visdom. Jag tänkte faktiskt själv passa på att ge dem ett tips: När Göran kommer så kan även han ge er ett antal goda råd och tips – men han har inte alltid rätt, inte ens Göran Persson har det! Välkommen också Karl-Petter Thorwaldsson, LO:s ordförande, Göran Arrius från Saco och alla andra fackliga vänner.
Ladies and gentlemen: One thing that makes me and all other Swedish Social Democrats very proud is our warm and intense contact with social democrats all over the world. Many sister parties are with us here today, and I would like to welcome all of you individually, but since we have almost one hundred international guests today, I will just name a few parties that get to represent their regions.
Welcome to our friends from all the Social Democratic parties in the Nordic countries and to our European friends from Germany, France, Great Britain, Czeckia and Belarus. From the Middle East I welcome for example Fatah from Palestine, the Egyptian Social Democrats, Ettakatol from Tunisia and our Kurdish and Turkish friends. Even if it is a long way, we have progressive friends here from the Philippines and India, and we have sister parties here from South Africa, Namibia and Zimbabwe. And, as a former metal worker, I am proud to let PT of Brasil represent our Latin American friends. Once again, I want to direct a very warm welcome to all our international guests. We really appreciate your presence. Welcome!
Jag vill också sända en hälsning till Lisbet Palme. Hon kan tyvärr inte vara här i dag men hon hälsar att vi ses i Almedalen i sommar. Det gör vi, Lisbet!
Vänner, Socialdemokraterna är Sveriges främsta parti. Socialdemokraterna är Sveriges största parti. Vi är över 100 000 medlemmar. Det finns ingen arena i Sverige som rymmer oss alla, även om vi tycks försöka varje gång Bruce Springsteen spelar i Sverige – eller hur, Mona?
Men nu samlas vi här på en kongress som ombud för alla dessa medlemmar och vi formar idéer som ska bli verklighet. En socialdemokratisk kongress är på allvar. Eller som Olof Palme skulle ha uttryckt det: Det är inte ”hä hä” och ”hepp hepp”. Det vi gör här har betydelse. Genom den reformistiska socialdemokratins arbetsformer, att steg för steg bygga samhället, ska vi ge framtida generationer större möjligheter och en större frihet än vi själva har. Det innebär att det vilar ett tungt ansvar på våra axlar att fatta väl avvägda beslut som håller både i opposition och i regeringsställning. Våra beslut ska angripa de verkliga problemen och vi ska utveckla hållbara och pragmatiska lösningar. Vänner, vi ska forma människors framtid. Det är en lika ansvarskrävande uppgift som det är ett fantastiskt uppdrag!
Om det är något som behövs i Sverige, kanske mer än på många år, så är det faktiskt att någon är beredd att ta ansvar. Just nu har Sverige en regering som gjort till sin paradgren att inte ta ansvar för någonting – inte för den stigande arbetslösheten, inte för de sjunkande skolresultaten, inte för bristerna i välfärden. Enligt regeringen är allting någon annans fel. De skyller till och med sina misslyckanden på oss, trots att det var mer än sex år sedan vi hade makten. Och det är faktiskt så att ju längre de har suttit vid makten, desto mer verkar det vara vårt fel. Så mäktiga är tydligen vi socialdemokrater!
Men verkligheten är den att regeringens politik nu har prövats i mer än sex år, i såväl hög- som lågkonjunktur, och det är helt uppenbart att den inte fungerar. Men i stället för att ompröva sina misslyckanden tuffar de på med samma gamla repriser. Perioden 2006 till 2014 kommer att gå till historien som ett praktexempel på att högerpolitik inte fungerar, som ett bevis på att borgerlig symbolpolitik inte ökar barnens kunskaper i skolan, att större osäkerhet inte skapar mer framtidstro hos unga och framför allt – att ökad otrygghet inte skapar några som helst jobb. Samtidigt råder det lite av stiltje i riksdagen. Gång på gång skjuts utredningar upp. Regeringen lägger nu så få propositioner att möten får ställas in eftersom det inte finns några regeringsförslag att behandla. Kan ni tänka er, partivänner, att när Sverige har 427 000 människor arbetslösa, mer än 8 procent, får arbetsmarknadsutskottet ställa in tre på varandra följande möten. Det kommer inga regeringsförslag. Det är nästan som om regeringen sitter och väntar på att någon annan ska ta över. Partivänner: Vi ska inte låta dem vänta länge alls!
I Sverige 2013 söker 427 000 människor jobb – 427 000. Det är 427 000 CV, utbildningar, viljor, drömmar, hopp. Det går knappt att greppa. Än svårare är det att ta in vad det här faktiskt betyder för samhället. Varje vecka går vi miste om 14 miljoner arbetade timmar. Tänk vad det betyder för välfärden, för framtidsinvesteringarna och för Sveriges framtida välstånd. Samtidigt – och nu blir det nästan helt omöjligt att förstå – finns det faktiskt företag som inte vill något hellre än att anställa men de hittar inte personer med rätt kompetens. Rekryteringsgapet mellan dem som vill anställa och dem som vill bli anställda blir större för varje dag som går.
Konjunkturinstitutets statistik visar att det aldrig tidigare har varit så dålig matchning på den svenska arbetsmarknaden. Företag rapporterar till och med att de är tvungna att dra tillbaka expansionsplaner för att de inte hittar människor med rätt kompetens.
Det här är verkligheten i Sverige i dag. Men att det ska se ut på det här sättet är inte ödesbestämt; det är ingen naturlag. Det går att få fler i arbete. Det går att skapa jobb. Det går att stänga rekryteringsgapet. Det är vi tillsammans som ska avgöra om vi ska göra något åt det här eller om vi bara ska avvakta och låta tillbakagången fortsätta.
Vi säger nej. Det är vår kongress uppgift att visa ett alternativ där vi säger nej till regeringens stillatigande acceptans av arbetslösheten. I stället stakar ni nu ut vägen mot en framtid med full sysselsättning i Sverige!
Vänner, redan min första dag som partiordförande satte jag jobben först. Det kräver ordning och reda i de offentliga finanserna. Vi har sett det i land efter land i Europa och vi kommer ihåg hur det var i Sverige i början av 1990-talet. När den offentliga ekonomin inte är i ordning blir välfärden den första och största förloraren. Och när välfärden faller är det samhällets mest utsatta som drabbas. Därför ska det finanspolitiska ramverket ligga fast. Men sunda offentliga finanser är för oss bara en grundläggande förutsättning – inte ett slutmål, det har inget eget syfte. Därför har vi haft många diskussioner om hur vi kan komplettera det finanspolitiska ramverket med ett sysselsättningspolitiskt ramverk. Nu är det dags att slutföra de diskussionerna. Nu är det dags att ta nästa steg. Nu är det dags att sätta upp ett tydligt mål för jobben.
Arbetslösheten är i dag 8,2 procent. Sverige har i dag högre arbetslöshet än de flesta jämförbara länder ute i Europa. Sverige har i dag högre arbetslöshet än Danmark, Finland och Holland. Sverige har i dag högre arbetslöshet än Belgien, Storbritannien, Tyskland och Österrike. Vänner, det är inte så här vi vill ha det i Sverige och det är inte såhär vi ska ha det i Sverige. Därför sätter jag, här och nu, upp ett nytt mål för sysselsättningen som ska gälla när vi är i regeringsställning 2014: Målet är att Sverige inom sex år ska öka antalet människor som arbetar och ska öka antalet arbetade timmar i ekonomin så mycket att vi har lägst arbetslöshet i EU. Det ska vara vårt mål!
Regeringens misslyckande med jobben gör att det är ett väldigt tufft och högt uppsatt mål. I dag har Österrike lägst arbetslöshet med 4,8 procent. Det innebär att om vi ska nå målet måste vi nästan halvera arbetslösheten i Sverige. Det här är dessutom ett tuffare mål än det vi satte upp när vi halverade arbetslösheten på 1990-talet genom fyraprocentsmålet, eftersom sättet att mäta arbetslöshet har förändrats sedan dess. Det nya målet motsvarar med det tidigare sättet att mäta en arbetslöshet på 3 procent.
Vänner, det här är ett väldigt ambitiöst mål. Det kräver en kraftfull politik för fler jobb, för ett mer konkurrenskraftigt näringsliv och för ökade kunskaper. Nya jobb ska skapas. Matchningen ska fungera. Rekryteringsgapet ska stängas. Vi ska nå lägst arbetslöshet i EU. Det är det förpliktigande delmålet på väg mot full sysselsättning. Det, mina vänner, är socialdemokratisk politik!
Att sätta upp ett jobbmål kommer att hjälpa oss att hålla fokus. Men det är klart att det kommer att finnas en och annan som kommer att komma med invändningar. Många kommer att säga att delmålet är alldeles för ambitiöst, att det inte är möjligt att nå. Jag kan redan i dag säga att det inte kommer att vara enkelt. Men med ett tydligt fokus och hårt arbete varenda dag ska vi ta steg för steg för att öka antalet arbetade timmar och antalet personer som arbetar.
Det här målet kräver att vi vänder resultaten i skolan och får unga i jobb. Vi vet att en av de viktigaste förklaringarna till att unga inte får jobb är att de saknar gymnasieexamen. Därför ska vi vända utvecklingen i skolan genom att minska klasserna, stärka lärarna, öka likvärdigheten och införa sommarskola och läxhjälp för alla. Ska alla unga få chansen behöver vi både förlänga skolplikten och skapa möjligheter så att alla både vill och kan gå klart gymnasiet.
Det här målet kräver att vi förbättrar matchningen på arbetsmarknaden. Företag som vill rekrytera ska naturligtvis få stöd att finna den arbetskraft de behöver. Den som söker jobb ska få hjälp – inte bara med att skriva ett CV utan med kvalificerat stöd och förmodligen rätt ofta med kompletterande utbildning, och partivänner – Sverige behöver också en ny arbetsförmedling.
Det här målet kräver att vi skapar nya jobb i växande företag i både industri och tjänstesektor. Sverige behöver en fungerande näringspolitik som hjälper företagare att expandera, att exportera och att omvandla idéer till nya varor och tjänster. Det kräver att vi förstärker hela Sverige i grunden. Det kräver insatser nationellt, i kommunerna och i landstingen. Det kräver hårt arbete från alla oss här i salen, men det kommer att förändra framtiden inte bara för 427 000 arbetslösa människor utan för oss alla. Låt oss visa att vi har vad som krävs! Låt oss visa att vi är redo att göra jobbet!
Var och en av oss måste ta vår del av ansvaret – oavsett om vi är forskare, företagare eller förtroendevalda. Men det är möjligt. Det finns ingen naturlag som säger att Sverige behöver ha högre arbetslöshet än andra jämförbara EU-länder. De har nämligen mött samma finanskris, de möter dagligen samma eurokris och de följer utvecklingen i Italien precis lika noga som vi. Deras företag möter samma tuffa globalisering som våra svenska företag. Det är självklart att när vi ser deras utveckling så vet vi att vi kan göra samma sak. Och dessutom: Det finns ingen naturlag som säger att det ska finnas arbetslöshet över huvud taget. Så när delmålet är nått är målet åter full sysselsättning.
Vi socialdemokrater räds inte stora uppgifter. Vi är en rörelse som i mångt och mycket faktiskt arbetar i motstånd. För varje reform har människor till vänster om oss sagt: ”Snabbare, fortare, radikalare.” För varje reform har människor till höger om oss sagt: ”Ni är för radikala, för naiva och godhjärtade. Det där är inte möjligt.” Men för varje reform har vi stretat på, med båda fötterna på jorden och blicken in i framtiden och vi har hela tiden bevisat motsatsen. Vi ska göra det igen. Vänner, vi ska vinna valet 2014 så att vi kan visa alla hur vi bygger ett rättvist och bättre Sverige.
Så välkomna till ett hårt, intensivt och glädjefyllt arbete! Välkomna till formandet av en bättre framtid! Välkomna till Socialdemokraternas 37:e ordinarie kongress. Med de orden förklarar jag kongressen öppnad.