.jpg)
Fru talman! Den ryska invasionen av Ukraina inleddes 2014 genom övertagandet och annekteringen av Krim. Detta folkrättsvidriga agerande får nu sin fortsättning i det grymma, brutala och omotiverade ryska anfallskrig som hela världen kan beskåda.
Senast bomber föll över Kiev var 1941 under andra världskriget. Nu sker samma sak. Vi ser hur den ukrainska allmänheten och de väpnade trupperna bjuder motstånd. De kämpar för demokratin, friheten och Ukrainas suveränitet. Deras kamp är också vår kamp. Ryssland och dess regim hotar hela den europeiska säkerhetsordningen, det vill säga vår rätt att göra våra egna val, fatta våra egna beslut och leva våra egna liv i fred och säkerhet. Ingen vill leva med en skugga eller ett direkt hot från Moskva. Så är det.
Ryssland har förberett sitt angrepp mot Ukraina under lång tid. Det har varit militära övningar. Man har lämnat kvar militär materiel. Hybridaktiviteter med bland annat flyktingströmmar har ägt rum. Det har varit cyberangrepp. Det har varit vilseledning. Det har varit desinformation. Det har varit agerande på belarusiskt territorium. Och det har varit falska löften som har föregått angreppet mot Ukraina.
Det är det ukrainska folket som just nu betalar priset för den ryska regimens stormakts- och imperiedrömmar. Nu riktas sanktioner, och det gör att Ryssland nu blir alltmer isolerat. EU och Nato agerar enigt. Det demokratiska Europa sluter sig samman tillsammans med USA och ledande demokratiska länder. Det handlar ytterst om en konflikt kring synen på andra länders rätt till suveränitet och självbestämmande och de demokratiska värderingarna. Det är detta som är grunden för konflikten.
Ett öppet, demokratiskt synsätt står mot den auktoritära ryska maktens våldsutövning. Vår solidaritet med Ukraina måste vara tydlig, och den måste vara stabil. Vi ska inte svikta. Vårt beslut att sända 5 000 pansarskott, 5 000 hjälmar, 5 000 skyddsvästar och 135 000 dygnsransoner mat är en logisk fortsättning på det stöd som under många år levererats till den ukrainska staten och till Ukrainas försvarsförmåga.
Det militära stödet kompletterar det redan omfattande civila stöd som Sverige har bidragit med sedan länge och som de senaste månaderna har förstärkts ytterligare. Ett demokratiskt, fritt och välmående ukrainskt samhälle bygger motståndskraft mot ryska destabiliseringsförsök.
Statsministern sa i går att det inte är svensk praxis att skicka militär materiel till konfliktzoner. Senast vi gjorde detta var när Sovjetunionen angrep Finland 1939. Finland är ett grannland som vi har djupa band till. Ukraina är ett grannland till våra grannländer 120 mil härifrån. Det är inget långt avstånd. Det är i dag ett kort avstånd. Kommunikationerna går snabbt.
Nu tar vi tillsammans med en lång rad andra länder detta steg. Vi gör det därför att kriget i Ukraina utgör ett hot mot hela Europa och de värderingar vi står för. Läget är exceptionellt, och jag hade hoppats att alla i riksdagen kunde stå bakom hela beslutet.
Utöver det materiella stöd som nu presenteras ger vi Ukrainas väpnade styrkor ett direkt stöd på 500 miljoner kronor. Det utbetalas till Ukrainas centralbanksfond. Det samlade värdet på detta nya svenska stöd till Ukrainas försvarsförmåga är sammanlagt 1,4 miljarder kronor och utgör en del av Sveriges breda stöd till Ukraina, som uppgår till 260 miljoner kronor per år. Vi kommer att få anledning att återkomma till frågan om stöd till Ukraina.
Det som är viktigt att säga i kammaren är att Putins vilja att förstöra den ukrainska staten och den ukrainska demokratin, att få det statliga systemet i Ukraina att kollapsa och att skapa rysk dominans och överhöghet är något fullständigt oacceptabelt. Om man är demokrat kan man aldrig acceptera detta.
Vi har sett rysk upprustning under lång tid. Vi har också sett att retoriken har hårdnat. Vi har haft möjlighet att följa det här på detaljnivå. Nya vapensystem har introducerats, övningar har blivit alltmer avancerade, nya baser har öppnats, den militära förmågan har blivit stegvis högre och det har utförts olika typer av internationella operationer. Det är mängder av sådana saker som har skett.
Det är klart att den inringning som Ryssland gjorde av Ukraina, den typen av griptång, med ända upp till 190 000 soldater och mängder av militära system, gör man inte om inte syftet ytterst är krig. Ibland säger man i internationella sammanhang att det handlar om övning. Men det går att se en skillnad när den gränsen passeras och uppbyggnaden är för krig. Så var det när det gällde inringningen av Ukraina. Vi får inte glömma Georgien 2008, och vi får inte glömma Krim 2014.
Vi har också tagit vissa konsekvenser av detta i Sveriges riksdag. Både 2015 och 2020 fattade vi försvarsbeslut som innebar att vi lade om hela den försvarspolitiska strategin i Sverige. Mellan 2014 och 2025 handlar det om en sammanlagd ökning av budgeten med 80 procent. Under den tiden har vi också slutit ett tjugotal avtal om olika typer av försvarssamarbeten.
Jag vill påminna om att det till de besluten också kopplades säkerhetspolitiska analyser där det bland annat har konstaterats – och det är det som riksdagen står bakom – att ett väpnat angrepp mot Sverige inte kan uteslutas. Nu drar inte jag de slutsatserna. Men jag tycker ändå att man ska nämna detta och tydliggöra att det faktiskt har gjorts analyser, tagits konsekvenser och gjorts investeringar.
Det är dock inte detsamma som att vi inte behöver göra mer. För det måste vi göra. Jag förväntar mig att vi redan det här året ska kunna lägga till ytterligare bitar till de försvarsbeslut som är fattade. Hur tekniken för detta ska se ut får vi återkomma till. Men här har vi också möjligheter att komma överens på ett brett sätt i Sveriges riksdag. Det tror jag skulle vara en styrka.
Vi har samlats här i dag eftersom finansutskottets ordförande har kallat till ett extra sammanträde för att besluta om ett utskottsinitiativ, så att riksdagen kan godkänna de åtgärder som jag precis läste upp. Jag uppfattar att det råder en bred politisk enighet om förslagen. Jag vill tacka riksdagen för ett konstruktivt förhållningssätt i den situation vi befinner oss i.
Försvarsmakten är förberedda och kan så snart regering och riksdag har fattat beslut påbörja arbetet med leveranserna.
Jag upprepar: Det ryska agerandet är fullständigt oacceptabelt. Vår solidaritet med Ukraina ska vara solid och tydlig. Våra tankar är hos den ukrainska befolkningen. De kämpar för sin rätt till frihet, demokrati och nationell existens. Sverige står för frihet och demokrati. Vi vet var vi står. Ukrainas sak ska också vara vår.
Senast bomber föll över Kiev var 1941 under andra världskriget. Nu sker samma sak. Vi ser hur den ukrainska allmänheten och de väpnade trupperna bjuder motstånd. De kämpar för demokratin, friheten och Ukrainas suveränitet. Deras kamp är också vår kamp. Ryssland och dess regim hotar hela den europeiska säkerhetsordningen, det vill säga vår rätt att göra våra egna val, fatta våra egna beslut och leva våra egna liv i fred och säkerhet. Ingen vill leva med en skugga eller ett direkt hot från Moskva. Så är det.
Ryssland har förberett sitt angrepp mot Ukraina under lång tid. Det har varit militära övningar. Man har lämnat kvar militär materiel. Hybridaktiviteter med bland annat flyktingströmmar har ägt rum. Det har varit cyberangrepp. Det har varit vilseledning. Det har varit desinformation. Det har varit agerande på belarusiskt territorium. Och det har varit falska löften som har föregått angreppet mot Ukraina.
Det är det ukrainska folket som just nu betalar priset för den ryska regimens stormakts- och imperiedrömmar. Nu riktas sanktioner, och det gör att Ryssland nu blir alltmer isolerat. EU och Nato agerar enigt. Det demokratiska Europa sluter sig samman tillsammans med USA och ledande demokratiska länder. Det handlar ytterst om en konflikt kring synen på andra länders rätt till suveränitet och självbestämmande och de demokratiska värderingarna. Det är detta som är grunden för konflikten.
Ett öppet, demokratiskt synsätt står mot den auktoritära ryska maktens våldsutövning. Vår solidaritet med Ukraina måste vara tydlig, och den måste vara stabil. Vi ska inte svikta. Vårt beslut att sända 5 000 pansarskott, 5 000 hjälmar, 5 000 skyddsvästar och 135 000 dygnsransoner mat är en logisk fortsättning på det stöd som under många år levererats till den ukrainska staten och till Ukrainas försvarsförmåga.
Det militära stödet kompletterar det redan omfattande civila stöd som Sverige har bidragit med sedan länge och som de senaste månaderna har förstärkts ytterligare. Ett demokratiskt, fritt och välmående ukrainskt samhälle bygger motståndskraft mot ryska destabiliseringsförsök.
Statsministern sa i går att det inte är svensk praxis att skicka militär materiel till konfliktzoner. Senast vi gjorde detta var när Sovjetunionen angrep Finland 1939. Finland är ett grannland som vi har djupa band till. Ukraina är ett grannland till våra grannländer 120 mil härifrån. Det är inget långt avstånd. Det är i dag ett kort avstånd. Kommunikationerna går snabbt.
Nu tar vi tillsammans med en lång rad andra länder detta steg. Vi gör det därför att kriget i Ukraina utgör ett hot mot hela Europa och de värderingar vi står för. Läget är exceptionellt, och jag hade hoppats att alla i riksdagen kunde stå bakom hela beslutet.
Utöver det materiella stöd som nu presenteras ger vi Ukrainas väpnade styrkor ett direkt stöd på 500 miljoner kronor. Det utbetalas till Ukrainas centralbanksfond. Det samlade värdet på detta nya svenska stöd till Ukrainas försvarsförmåga är sammanlagt 1,4 miljarder kronor och utgör en del av Sveriges breda stöd till Ukraina, som uppgår till 260 miljoner kronor per år. Vi kommer att få anledning att återkomma till frågan om stöd till Ukraina.
Det som är viktigt att säga i kammaren är att Putins vilja att förstöra den ukrainska staten och den ukrainska demokratin, att få det statliga systemet i Ukraina att kollapsa och att skapa rysk dominans och överhöghet är något fullständigt oacceptabelt. Om man är demokrat kan man aldrig acceptera detta.
Vi har sett rysk upprustning under lång tid. Vi har också sett att retoriken har hårdnat. Vi har haft möjlighet att följa det här på detaljnivå. Nya vapensystem har introducerats, övningar har blivit alltmer avancerade, nya baser har öppnats, den militära förmågan har blivit stegvis högre och det har utförts olika typer av internationella operationer. Det är mängder av sådana saker som har skett.
Det är klart att den inringning som Ryssland gjorde av Ukraina, den typen av griptång, med ända upp till 190 000 soldater och mängder av militära system, gör man inte om inte syftet ytterst är krig. Ibland säger man i internationella sammanhang att det handlar om övning. Men det går att se en skillnad när den gränsen passeras och uppbyggnaden är för krig. Så var det när det gällde inringningen av Ukraina. Vi får inte glömma Georgien 2008, och vi får inte glömma Krim 2014.
Vi har också tagit vissa konsekvenser av detta i Sveriges riksdag. Både 2015 och 2020 fattade vi försvarsbeslut som innebar att vi lade om hela den försvarspolitiska strategin i Sverige. Mellan 2014 och 2025 handlar det om en sammanlagd ökning av budgeten med 80 procent. Under den tiden har vi också slutit ett tjugotal avtal om olika typer av försvarssamarbeten.
Jag vill påminna om att det till de besluten också kopplades säkerhetspolitiska analyser där det bland annat har konstaterats – och det är det som riksdagen står bakom – att ett väpnat angrepp mot Sverige inte kan uteslutas. Nu drar inte jag de slutsatserna. Men jag tycker ändå att man ska nämna detta och tydliggöra att det faktiskt har gjorts analyser, tagits konsekvenser och gjorts investeringar.
Det är dock inte detsamma som att vi inte behöver göra mer. För det måste vi göra. Jag förväntar mig att vi redan det här året ska kunna lägga till ytterligare bitar till de försvarsbeslut som är fattade. Hur tekniken för detta ska se ut får vi återkomma till. Men här har vi också möjligheter att komma överens på ett brett sätt i Sveriges riksdag. Det tror jag skulle vara en styrka.
Vi har samlats här i dag eftersom finansutskottets ordförande har kallat till ett extra sammanträde för att besluta om ett utskottsinitiativ, så att riksdagen kan godkänna de åtgärder som jag precis läste upp. Jag uppfattar att det råder en bred politisk enighet om förslagen. Jag vill tacka riksdagen för ett konstruktivt förhållningssätt i den situation vi befinner oss i.
Försvarsmakten är förberedda och kan så snart regering och riksdag har fattat beslut påbörja arbetet med leveranserna.
Jag upprepar: Det ryska agerandet är fullständigt oacceptabelt. Vår solidaritet med Ukraina ska vara solid och tydlig. Våra tankar är hos den ukrainska befolkningen. De kämpar för sin rätt till frihet, demokrati och nationell existens. Sverige står för frihet och demokrati. Vi vet var vi står. Ukrainas sak ska också vara vår.