Kongressdelegater, Systrar, Bröder.
Jag heter Heike Erkers och är ordförande för Akademikerförbundet SSR, i Sverige - The union for professionals in social science.
Jag heter Heike Erkers och är ordförande för Akademikerförbundet SSR, i Sverige - The union for professionals in social science.
Jag kommer att tala om klimatkrisen. En fråga som berörs på flera ställen i handlingsprogrammet. Jag tänker särskilt på avsnitt A:24. Och jag yrkar bifall till styrelsens förslag.
Vår gemensamma glob befinner sig i kris. Det berör oss alla. Det finns inga jobb på en död planet. Men det brådskar.
Globen brinner. Årets mars månad var den näst varmaste någonsin. Koldioxiden I atmosfären översteg 415 ppm, parts per million, för första gången i historien. När det senast fanns så här mycket koldioxid i atmosfären växte det träd på sydpolen. Och forskarna är eniga om att det är människors påverkan, eldande med fossila bränslen, som är orsaken.
I Australien kokas regnskogen till döds av hettan, och hälften av korallerna i Stora Barriärrevet har dött. För alltid. Globen brinner.
Hur är det för er? Ser ni förändringen? Saknar ni djur och växter som fanns när ni var barn?
Fåglar till exempel? Fåglarna dör. Vet ni att antalet sjöfåglar har minskat med 70 procent de senaste 60 åren. I Europa och i Östersjön ännu mer.
Och insekterna? Humlorna! Insekterna dör. Under de tre senaste decennierna har nästan 80 procent av Europas alla flygande insekter försvunnit. När insekterna försvinner vet ni vad som händer. Eller hur? Grönsaker och frukt försvinner, för de behöver hjälp av insekterna för att pollinera.
Fågelpopulationerna minskar, för de har sämre tillgång till mat, eftersom det finns mindre fisk och insekter för dem att äta, som en följd av klimatförändringar, övergödning, nersmutsning och överfiske. Det marina ekosystemet håller på att kollapsa. Och det är viktigt eftersom marina växter producerar 70 procent av vårt syre.
För vänner, det är ju inte så att vi inte vet att det är bråttom. FN:s klimatpanel, IPCC, har larmat i över tjugo år. Glaciärer smälter, polarisarna smälter, öknarna växer, torkan breder ut sig. Människors livsbetingelser har kraftigt förändrats. Av de 250 miljoner flyktingar vi ser är klimatflyktingarna en betydande del. I matbristens spår uppstår konflikter, t.o.m. krig.
Men vänner, den kunskapen finns. Det finns bara ett sätt att stoppa uppvärmningen, och det är att minska utsläppen. I Paris kom världens regeringar överens 2015 om att inte låta globens uppvärmning öka med mer an max 2 grader. Helst 1,5. Vi vet att det är svårt. Men det går.
Omställningen förutsätter en rättvis omställning, en just transition, där de sociala parternas delaktighet är nödvändig för ett gott resultat. Och vi har ett antal olika metoder. Kollektivavtalsförhandlingar, samverkan, gröna klausuler och riktlinjer för hur våra pensionspengar ska placeras. Den offentliga sektorn har redan påbörjat sådan arbete. Jag tänker på gröna arbetsplatser och på gröna sjukhus. Det får effekter på vårt jobb.
För mina vänner, det kan aldrig vara en yrkesgrupp som ska betala priset. När gamla tekniker ersätts med nya skapas nya jobb, och några försvinner. Vi kräver utbildning i nya kunskaper och färdigheter. Det kallas livslångt lärande och är en självklar rättighet. Om vi ska lyckas får ingen lämnas efter. Vi måste kräva socialt ansvariga gröna investeringar och nya jobb i den gröna ekonomin när vi lämnar de fossila energislagen.
Runt om i världen har unga människor fattat detta. Greta Thunbergs skolstrejk har fått efterföljare över hela världen. De strejkar från skolan. De fyller gator och torg. Och de har ett enda budskap. Stoppa uppvärmningen. Sänk utsläppen av växthusgaser. Rädda planeten, rädda vår framtid. Den kampen måste vi ta tillsammans med dem!