Fru talman!
Överlastade kärror med kvinnor och barn på flykt.
En krigsmaskin som dödar, slår sönder och terroriserar. Etnisk rensning, oförsonlighet och lögn som politikens redskap. Krypskyttar och massgravar.
Detta har hänt i dessa dagar i vår egen världsdel, i Europa. Detta är den ödesdigra verklighet som åter kommer att spelas upp framför våra ögon om inte förhandlingarna i Rambouillet leder till resultat och lägger grunden till en fredlig utveckling.
Det påminner oss om vad politik – också utrikespolitik – ytterst handlar om: människors vilja att leva i trygghet, att få sina rättigheter respekterade och att ha en chans att förverkliga sina drömmar.
Men i dag är Balkan ett tragiskt särfall i Europa. Övriga Europa har under det senaste årtiondet haft en dynamisk politisk och ekonomisk utveckling. Det är hög tid att Balkan finner sin plats i det moderna Europa.
Fru talman!
Sveriges insatser kring Östersjön, i EU, på Balkan och globalt visar hur förutsättningarna för vår utrikespolitik förändrats. Utrikes- och inrikespolitik flyter samman. Sambandet mellan politik och ekonomi blir tydligare, liksom den ekonomiska utvecklingens roll för demokrati och säkerhet. Utrikespolitik är såväl handel och investeringar som utvecklingssamarbete och migration. Detta återspeglas också i Utrikesdepartementets nya organisation.
Sveriges medlemskap i Europeiska unionen ger oss möjlighet att verka för en kontinent präglad av demokrati, solidaritet och öppenhet.
Utvidgningen och EU:s kontakter med Ryssland skall bidra till att ena det Europa som alltför länge varit delat.
Vi vill bidra till att forma en union nära medborgarna genom ett aktivt arbete för sysselsättning, jämställdhet, miljö- och konsumentskydd.
Ordförandeskapet år 2001 blir en ny milstolpe i det svenska EU-arbetet.
Rörelseriktningen i den internationella utvecklingen är i grunden positiv och hoppingivande. Antalet väpnade konflikter minskar, särskilt mellan stater. Barnadödligheten går ned.
Det internationella arbetet för hållbar utveckling fördjupas. Vi ser en växande värdegemenskap kring demokrati, mänskliga rättigheter, folkrätt och frihandel.
Försvarsberedningen har konstaterat att Sveriges säkerhetspolitiska situation är god. I ett tioårsperspektiv är ett invasionsföretag mot hela eller delar av Sverige inte möjligt att genomföra.
Samtidigt återstår långsiktiga hot. Klyftorna ökar. Rovdrift hotar vår globala miljö. Ekonomisk osäkerhet i Asien, Ryssland och Latinamerika sänder chockvågor genom världsekonomin.
Väpnade konflikter måste förebyggas genom att bakomliggande orsaker angrips med alla de politiska, ekonomiska och militära instrument som står till världssamfundets förfogande.
Utvecklingssamarbete, handelspolitik och konfliktförebyggande arbete är viktiga redskap i vår samlade utrikespolitik. De måste ständigt utvecklas för att möta de förändringar som globaliseringen medför.
Sveriges omfattande bistånd har vunnit respekt i omvärlden. Den utvärdering som ägt rum under senare år kommer att föras vidare i en parlamentarisk översyn.
Regeringen vill med en aktiv handelsfrämjande politik stimulera ekonomisk utveckling och sysselsättning. Utrikespolitiken bidrar så till vår egen materiella välfärd.
Deltagande i fredsfrämjande och humanitära insatser är en av totalförsvarets huvuduppgifter. Ett handlingsprogram för konfliktförebyggande åtgärder utarbetas nu.
Fru talman!
Regeringen vill stärka samarbetet för demokrati, säkerhet och utveckling i vårt närområde. Under ett halvsekel var Östersjön en vallgrav mellan öst och väst.
Samma hav förenar i dag fria länder och människor genom växande handel, kulturutbyte, politiskt samarbete och kontakter mellan kommuner, företag och folkrörelser. Ett nätverk av samarbete blir ett skyddsnät för freden.
Trots den ekonomiska krisen i Ryssland har Östersjöregionen förutsättningar att på sikt bli ett av Europas mest dynamiska tillväxtområden.
Utöver tidigare omfattande insatser anvisar regeringen under de närmaste fem åren ytterligare 1 miljard kronor för att utveckla näringslivet och höja välståndet i regionen. Regeringen har tillsatt en Östersjöberedning som kommer att utarbeta riktlinjer för hur dessa medel skall användas.
I Östersjöområdet håller säkerhetsmönstren fortfarande på att formas.
Principen om varje stats rätt att själv välja säkerhetspolitisk väg är av grundläggande betydelse. Ansvaret att se till hela Europas säkerhet reducerar inte denna rätt. Europas säkerhet är odelbar. Säkerheten också i vår del av kontinenten är en angelägenhet för hela Europa och för Nordamerikas länder. Ryssland är en del av Europa och måste också vara en del av en alleuropeisk säkerhetsordning.
Östersjöstaternas råd, som i fjol fick sitt sekretariat i Stockholm, är ett allt viktigare samarbetsforum. En aktionsgrupp under svensk ledning bygger upp samarbetet för att bekämpa organiserad brottslighet. En regional Agenda 21 blir verklighet.
På svenskt initiativ görs särskilda insatser för att skydda utsatta barn.
En konferens med ministrar ansvariga för familje- och barnfrågor hålls i Stockholm senare i vår.
Under Finlands ordförandeskap kommer EU att utveckla sin nordliga dimension. Detta skapar förutsättningar för att stärka såväl Östersjöstaternas råd som det arktiska rådet och Barentsrådet.
Förhållandet mellan de baltiska länderna och Ryssland har utvecklats positivt, även om det fortfarande finns utestående frågor dem emellan.
Ryssland bör snarast underteckna gränsfördragen med Estland och Lettland, och det ryska parlamentet bör ratificera gränsavtalet med Litauen. Estland och Lettland tar med stöd från Sverige och andra länder viktiga och nödvändiga steg för att integrera de ryskspråkiga befolkningsgrupperna i sina samhällen.
Regeringen stöder Rysslands inlemmande i det europeiska samarbetet. Regeringen arbetar för att utvidga samarbetet på regional och lokal nivå och stöder det sociala reformarbetet.
Sverige deltar aktivt i EU:s arbete på en Rysslandsstrategi för bl.a. handel, ökad kärnsäkerhet och demokratistöd. Det är av största betydelse att ett demokratiskt
Ryssland går vidare för att skapa en väl fungerande rättsstat och en socialt hållbar marknadsekonomi.
Under mottot ”Sverige–Polen: Östersjögrannar i det nya Europa” gör regeringen i år en bred satsning för att stärka banden mellan Polen och Sverige. Det är av stor vikt att både Polen och Tyskland aktivt deltar i samarbetet mellan Östersjöregionens länder.
Det nordiska samarbetet har fått ökad betydelse och ny dynamik genom Sveriges och Finlands medlemskap i EU. Sverige har lämnat över ordförandeskapet för det nordiska regeringssamarbetet till Island. Vi har kunnat bidra till att ge samarbetet en målmedveten och strategisk inriktning.
Norden är en viktig utgångspunkt för ett vidare internationellt engagemang. Det nordiska samarbetet stimuleras också genom en allt närmare samverkan med de baltiska länderna.
Fru talman!
Regeringen vill stärka samarbetet för demokrati, säkerhet och utveckling i hela Europa. Sverige har en europeisk identitet och ett europeiskt ansvar. Det aktiva engagemanget i Europeiska unionen är det viktigaste uttrycket för vår vilja att ta ansvar för Europa.
Medlemskapet i EU gagnar vårt land. Det förbättrar våra möjligheter att ta till vara våra ekonomiska och säkerhetspolitiska intressen. Regeringen avser att bedriva en aktiv och framåtsyftande EU-politik.
Under de närmaste åren står EU inför omvälvande förändringar. Regeringen vill aktivt verka för att unionen utvidgas samtidigt som samarbetet fördjupas och vidareutvecklas.
EU:s arbetssätt och institutioner måste reformeras. Starka och effektiva institutioner är ett intresse för medlemsländer som Sverige. Under det svenska ordförandeskapet 2001 kommer Sverige att verka för att Europeiska unionen bättre kan möta 2000-talets krav.
EU ändrar karaktär. Frågor som ligger medborgarna nära – syssel-sättning, miljö, jämställdhet, konsumentpolitik, brottsbekämpning – har blivit alltmer centrala i unionen. Med en sådan utveckling ökar också det folkliga stöd vi vill se för EU.
Europaparlamentet spelar en viktig roll för ett öppet EU. Ett högt deltagande i parlamentsvalet i juni stärker medborgarnas röst i Europa. Den svenska regeringen bidrog aktivt till att driva fram överenskommelsen om sysselsättning i Amsterdamfördraget. På denna gemensamma grund utarbetas nu mål och riktlinjer för att bekämpa arbetslösheten på
EU-nivå och i nationella handlingsplaner.
Förhandlingarna inom Agenda 2000 bör slutföras redan i vår. De bör underlätta utvidgningen, en bättre användning av EU:s resurser och en rättvisare bördefördelning. Jordbrukspolitiken måste reformeras.
Utvidgningen av EU har högsta prioritet för regeringen. Vi måste motverka nya skiljelinjer i Europa både genom en framgångsrik utvidgningsprocess och genom att EU:s samarbete stärks med de europeiska länder som inte omfattas av utvidgningen.
Det är ett vitalt svenskt intresse att länderna i vår närhet inlemmas i det nya Europa.
Estland har, liksom Polen, inlett formella förhandlingar om medlemskap i EU. Lettland och Litauen har genomfört viktiga reformer för att uppfylla kraven för medlemskap. Dessa länder bör snarast inbjudas att delta i de formella förhandlingarna.
Införandet av euron var ett historiskt steg för Europa. Det är viktigt också för Sverige att EMU blir framgångsrikt. Beslut om ett svenskt deltagande i EMU:s tredje steg skall underställas folket i val eller folkomröstning. Regeringen satsar under året 20 miljoner kronor för att stimulera debatt och folkbildning om EMU.
Genom EU:s inre marknad vill vi vara med om att skapa en modern, öppen och effektiv ekonomi – till nytta för unionens medborgare, och också för människor utanför unionen. Regeringen avser att driva på utvecklingen av den inre marknaden, ett unikt och framgångsrikt projekt, som gynnar ekonomisk utveckling och sysselsättning.
Regeringen fortsätter arbetet för en bättre konkurrensövervakning.
Reglerna om statsstöd måste respekteras bättre, och mer effektiva och rättvisa regler för offentlig upphandling måste tillämpas. Den ekonomiska kontrollen måste stärkas.
Hållbar utveckling och integrering av miljöaspekter i EU:s politik på olika områden har blivit ett mål för unionen. Regeringen kommer att arbeta för att miljöreglerna i Amsterdamfördraget får ett starkt genomslag, t.ex. genom effektiva åtgärder mot försurningen.
Att utveckla och utvidga den europeiska värdegemenskapen om demokrati och mänskliga rättigheter har sedan grundandet 1949 varit Europarådets huvuduppgift. Regeringen har tillsatt en nationalkommitté för att samordna aktiviteter i Sverige inför organisationens 50-årsjubileum.
På svensk-norskt initiativ har Europarådet beslutat om ett europeiskt barnprogram.
Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa – OSSE – har en viktig konfliktförebyggande roll bl.a. genom fältverksamhet och den särskilde högkommissarien för nationella minoriteter.
I Kosovo står OSSE nu inför sin hittills största och mest krävande uppgift. Personal från över 30 länder samverkar i ett för regionen och Europa avgörande skede.
Jag förmodar att vi kommer tillbaka till Kosovo senare under debatten.
Sverige är, efter beslut i FN:s säkerhetsråd, berett att medverka i en fredsfrämjande insats för att en överenskommelse om Kosovo skall kunna genomföras.
Nato har efter det kalla kriget genomgått en dynamisk förändring. Det gäller såväl uppgifter som organisation och medlemskrets. Insatsen i Bosnien – till vilken Sverige fortsätter att lämna ett stort bidrag – har gett Nato en ny och central roll för krishantering i samarbete med länder utanför alliansen.
Sverige är aktivt engagerat i det arbete som bedrivs inom Partnerskap för fred – PFF – och det euroatlantiska partnerskapsrådet.
PFF har en betydelsefull förtroendeskapande roll, inte minst i vårt närområde. Partnerskapet är en viktig del i arbetet på att bygga upp en förmåga till krishantering i vår del av världen, så att vi gemensamt skall kunna möta hot och kriser.
Sveriges militära alliansfrihet syftande till att vårt land skall kunna vara neutralt i händelse av krig i vårt närområde består. Den minskar spänning och ökar säkerheten i vår del av Europa. Vi har själva valt vår politik och definierar dess närmare innebörd.
Militär alliansfrihet innebär inte utanförskap. Sverige deltar konkret och aktivt i samarbetet för att främja fred och förebygga konflikter såväl i Europa som globalt.
Regeringen vill stärka den europeiska förmågan till krishantering. EU har – med sin bredd och värdegemenskap – en stor potential på detta område. På Sveriges och Finlands förslag har krishantering skrivits in som en EU-uppgift i Amsterdamfördraget.
En intensiv diskussion förs nu i Europa om dessa frågor. Regeringen välkomnar detta. I första hand gäller det att stärka ländernas gemensamma vilja att agera. Vi är också beredda att se över beslutsformer och institutionella lösningar för krishantering. En klar skiljelinje mellan krishantering och territorialförsvar bör upprätthållas.
Fru talman!
Regeringen vill stärka samarbetet för demokrati, säkerhet och utveckling globalt.
Vår strävan är att också på denna nivå skapa en samarbets- och säkerhetsordning som bygger på en allt starkare värdegemenskap.
FN:s säkerhetsråd är kärnan i den internationella säkerhetsordningen.
FN:s ansvar är ytterst att stå som garant för folkrättens primat i världspolitiken. Det är säkerhetsrådet som har till uppgift att besluta om militär våldsanvändning, förutom i fall av självförsvar eller i extrema nödsituationer. Detta gäller oavsett vem som har uppdraget att leda den fredsfrämjande insatsen.
Som medlem av säkerhetsrådet under de gångna två åren såg Sverige som sin främsta uppgift att stärka rådets vilja och förmåga att ta sitt fulla ansvar för internationell fred och säkerhet. Vi kunde i många frågor bidra till att viktiga resultat uppnåddes.
Samtidigt fick vi en handfast erfarenhet av de problem som säkerhetsrådet står inför. Ibland har nödvändiga rådsbeslut blockerats. Ibland har rådet ställts åt sidan.
Lärdomarna från denna period i säkerhetsrådet är en tillgång i vårt fortsatta FN-engagemang, som förblir en hörnsten i vår utrikespolitik.
Det svenska FN-arbetet präglas av en helhetssyn. Fred, säkerhet, demokrati, mänskliga rättigheter, humanitärt arbete och hållbar utveckling är i ett långsiktigt perspektiv oskiljaktiga.
Centralt för regeringens FN-politik är att verka för att FN stärks och reformeras. Sverige har tilldelats en ledande roll i arbetet för att reformera säkerhetsrådet. Medlemsstaterna måste uppfylla sina finansiella åtaganden.
FN:s konfliktförebyggande arbete behöver utvecklas. Respekt för de mänskliga rättigheterna bör genomsyra FN:s arbete. Särskild uppmärksamhet måste fästas vid barnens rättigheter och livsvillkor. En strategi för fattigdomsbekämpning bör antas av Millennieförsamlingen år 2000. Det humanitära biståndet är en del av det internationella arbetet för fred, demokrati och utveckling.
Indiens och Pakistans kärnvapenprov har visat att hotet från massförstörelsevapen har förnyad aktualitet. Vårt mål är en värld fri från massförstörelsevapen.
Regeringen verkar aktivt för att stärka det internationella samarbetet för icke-spridning och nedrustning av kärnvapen. Åttanationsinitiativet anvisar en pragmatisk väg mot kärnvapennedrustning. Det lyfter fram det nära sambandet mellan att förhindra spridning och kärnvapenstaternas åtaganden om nedrustning och avskaffande av alla kärnvapen.
Vi har också sett vad kemiska och biologiska vapen kan åstadkomma i händerna på Saddam Hussein eller terrorister i Tokyos tunnelbana.
Vi måste ha en strategi för att möta nya hot, såsom terrorister med massförstörelsevapen eller angrepp på informationssystem. Det internationella samarbetet måste stärkas, inte minst kring konventionerna om förbud mot kemiska och biologiska vapen.
Sverige var pådrivande för att få till stånd Ottawakonventionen om ett totalförbud för antipersonella landminor. Vi har en ledande roll i arbetet för minröjning och stöd till minoffer.
Nedrustning och rustningskontroll är en viktig uppgift också i Europa. De förhandlingar om två viktiga avtal som skall avslutas i år – Wiendokumentet och CFE-avtalet om konventionella vapen – är av stor betydelse också för Sveriges säkerhet.
Regeringen verkar för en mer restriktiv vapenexport genom att bl.a. söka vidareutveckla EU:s uppförandekod.
Sverige arbetar också tillsammans med andra länder för verkningsfulla åtgärder mot det stora lidande som spridningen och användningen av lätta vapen orsakar i dagens konflikter.
Fru talman!
Respekten för de mänskliga rättigheterna skapar en fast grund för fred och säkerhet.
Detta perspektiv skall genomsyra vår utrikespolitik. Det är lika viktigt i vårt arbete i Europa som globalt och i vårt bilaterala samarbete med andra stater.
Rasism i alla dess former skall bekämpas, hårt och kompromisslöst, här hemma och utanför våra gränser.
Projektet Levande historia handlar om att aldrig glömma. Det handlar om att dra slutsatser för vår egen tid. Regeringen fullföljer detta arbete.
Jämställdhet är ett prioriterat mål för regeringen. Här är vägen lång att gå i en värld av diskriminering, utbrett våld och förtryck av kvinnor. I arbetet för mänskliga rättigheter skall vi bidra till att utveckla det in-
ternationella normsystemet och handla i konkreta fall när dessa normer kränks.
Regeringen agerar ofta inom EU för att förstärka de mänskliga rättigheterna. Amsterdamfördraget har fastlagt att EU bygger på frihet och respekt för de mänskliga rättigheterna, som måste iakttas av såväl dagens som framtidens medlemsstater.
I år är det tio år sedan konventionen om barnets rättigheter antogs. Ingen annan konvention om mänskliga rättigheter har fått så stor anslutning. Den översyn av barnfrågor som regeringen påbörjat syftar till att barnens bästa skall genomsyra Sveriges utvecklingssamarbete.
Regeringen verkar för ett tilläggsprotokoll till barnkonventionen som förbjuder användning av soldater under 18 år.
Kampen mot dödsstraffet skall fortsätta med kraft. Regeringen vill se ett universellt förbud mot denna förkastliga kvarleva från en förgången tid. Det är glädjande att flera länder under det senaste året avskaffat eller upphört att tillämpa dödsstraffet, som dock fortfarande är i bruk i skrämmande stor utsträckning i flera länder.
Romstadgan om en internationell brottmålsdomstol är ett viktigt genombrott för att minska risken för straffrihet för grova brott mot folkrätten. Nationell suveränitet får inte hindra lagföring av dem som begått brott mot folkrätten.
Fru talman!
Internationell samverkan krävs för att förebygga och hantera kriser. Multilateralismen måste försvaras.
FN har en nyckelroll.
Stormakterna måste ta sin del av ansvaret. Regionala organisationer spelar en allt viktigare roll.
WTO kan bidra till sunda och tydliga spelregler i en globaliserad ekonomi. Det är av stor vikt att WTO går vidare och öppnar marknader och därmed stimulerar handel, investeringar och tillväxt. Sverige förespråkar en ny stor förhandlingsrunda under året.
De globala ekonomiska problemen ställer krav på samtliga världens länder att ta ansvar för att efterfrågan och därmed tillväxten hålls uppe. IMF och Världsbanken kan bidra till att förebygga kriser genom att skapa förutsättningar för politisk och ekonomisk stabilitet och utveckling.
Det internationella finansiella systemet måste reformeras. Regeringen kommer att aktivt delta i arbetet för att stärka Bretton Woods-institutionerna och förbättra samarbetet dem emellan.
Det är en prioriterad uppgift för regeringen att stärka de internationella åtagandena för hållbar utveckling.
Beslutet i Kyoto 1997 om att i-länderna skall minska utsläppen av växthusgaser måste genomföras. Samtidigt måste vi skapa förutsättningar för miljöinvesteringar i u-länderna.
Sverige välkomnar ett positivt engagemang från Förenta staterna i det multilaterala samarbetet. Detta gäller såväl FN och de internationella ekonomiska organisationerna som europeisk säkerhet och samarbetet i vårt eget närområde.
Regeringen vill ha en stärkt politisk dialog med Latinamerika. Vi fäster stor vikt vid det toppmöte som i år anordnas mellan EU, Latinamerika och Karibien.
Sverige har fått en ledande roll i arbetet för att samordna återuppbyggnaden efter orkanen Mitchs härjningar i Centralamerika. Regeringen är i maj värd för en internationell konferens som skall lägga grunden till en ny utvecklingsstrategi för de drabbade länderna.
Afrika genomgår omvälvande förändringar. På flera håll pågår krig och kriser, med stort mänskligt lidande som följd. Samtidigt är demokratisering och ekonomiska reformer en lika påtaglig realitet i Afrika som konflikter och krig.
En lösning av de djupgående konflikterna i Stora sjö-regionen, Angola, Afrikas horn – där vi nu tyvärr verkar se en farlig eskalering – Sierra Leone och Guinea Bissau kräver stora internationella insatser. Sverige är här starkt engagerat, i FN, i EU och i Bretton Woods-institutionerna samt i ett direkt partnerskap med afrikanska länder. Under året görs en särskild satsning för ett brett samarbete med Sydafrika.
Sverige främjar den kulturella dialogen mellan Europa och muslimska länder och deltar aktivt i det av EU initierade Medelhavssamarbetet. Det kan på sikt bidra både till säkerhet i Europa och till ökat välstånd söder och öster om Medelhavet.
Den palestinsk–israeliska konflikten är ännu efter ett halvsekel olöst.
Fredsprocessen har gått i stå. Vad som nu krävs är politisk vilja hos båda parter, särskilt hos den starkare parten, Israel. Det krävs också ett mer bestämt engagemang från omvärlden.
Israel har rätt till säkra och erkända gränser.
Palestinierna har rätt att bilda en egen stat. Israels folkrättsstridiga bosättningspolitik måste upphöra. Interimsavtalet och Wye River-överenskommelsen, liksom förhandlingarna om slutlig status, måste genomföras.
Ansvaret för Irakfrågan måste återgå till FN:s säkerhetsråd. Irak får inte tillåtas behålla, utveckla eller använda massförstörelsevapen. Samtidigt måste vi söka skydda Iraks folk – som så länge plågats – från följderna av Saddam Husseins förödande politik. Detta gäller inte minst den kurdiska befolkningsgruppen i norra Irak.
Den ekonomiska kris som i fjol drabbade flera länder i Asien var inte unikt asiatisk. Länder världen över står inför liknande problem. De måste mötas med demokrati, fungerande finansiella system och sociala skyddsnät.
Förhandlingarna om Östra Timor tycks nu ha fått ny dynamik. Den indonesiska regeringens vilja att nu beakta östtimoresernas önskemål om områdets framtid är ett välkommet steg i rätt riktning. Sverige har det senaste året varit aktivt i att främja en dialog med Indonesien och med Portugal om konflikten.
Genom reformer vinner länderna i Asien förnyad styrka. För Sverige skapas därmed nya politiska och ekonomiska möjligheter. Regeringen kommer att i en skrivelse till riksdagen lägga fram ett förslag till en svensk Asienstrategi.
Fru talman!
I regeringens aktiva utrikespolitik förenas internationell solidaritet med värnet av våra egna intressen.
De demokratiska och sociala ideal som är grunden för vårt eget samhälle och för det europeiska fredsprojektet måste också få genomslag globalt.
På samma sätt som solidaritet skall prägla vårt svenska samhälle måste solidaritet också prägla vår utrikespolitik. Utrikespolitiken stärker vår säkerhet. Den bidrar också till ekonomisk utveckling och sysselsättning i Sverige.
Gamla hot och problem träder nu i bakgrunden, men nya tillkommer.
Den militära spänningen minskar, men hotet från terrorism och spridning av massförstörelsevapen består. Säkerheten i vårt grannskap ökar, men konflikter på annat håll fortsätter att skapa stort mänskligt lidande och flyktingströmmar som även når oss. Framsteg sker på miljöområdet, men risken för klimatförändringar ökar. Den globala ekonomins tillväxt skapar ökad välfärd, men klyftorna växer.
Gamla hinder och begränsningar faller bort och nya öppningar skapas.
Sverige har kanske aldrig haft så stora möjligheter som i dag att i samverkan med andra länder bidra till fred, frihet och framtidstro. Vi har den vilja och de verktyg som krävs för att ta till vara dessa möjligheter – i närområdet, i Europa och globalt.
I samarbete bygger vi vår gemensamma säkerhet, och i samarbete bygger vi vår gemensamma framtid.
Överlastade kärror med kvinnor och barn på flykt.
En krigsmaskin som dödar, slår sönder och terroriserar. Etnisk rensning, oförsonlighet och lögn som politikens redskap. Krypskyttar och massgravar.
Detta har hänt i dessa dagar i vår egen världsdel, i Europa. Detta är den ödesdigra verklighet som åter kommer att spelas upp framför våra ögon om inte förhandlingarna i Rambouillet leder till resultat och lägger grunden till en fredlig utveckling.
Det påminner oss om vad politik – också utrikespolitik – ytterst handlar om: människors vilja att leva i trygghet, att få sina rättigheter respekterade och att ha en chans att förverkliga sina drömmar.
Men i dag är Balkan ett tragiskt särfall i Europa. Övriga Europa har under det senaste årtiondet haft en dynamisk politisk och ekonomisk utveckling. Det är hög tid att Balkan finner sin plats i det moderna Europa.
Fru talman!
Sveriges insatser kring Östersjön, i EU, på Balkan och globalt visar hur förutsättningarna för vår utrikespolitik förändrats. Utrikes- och inrikespolitik flyter samman. Sambandet mellan politik och ekonomi blir tydligare, liksom den ekonomiska utvecklingens roll för demokrati och säkerhet. Utrikespolitik är såväl handel och investeringar som utvecklingssamarbete och migration. Detta återspeglas också i Utrikesdepartementets nya organisation.
Sveriges medlemskap i Europeiska unionen ger oss möjlighet att verka för en kontinent präglad av demokrati, solidaritet och öppenhet.
Utvidgningen och EU:s kontakter med Ryssland skall bidra till att ena det Europa som alltför länge varit delat.
Vi vill bidra till att forma en union nära medborgarna genom ett aktivt arbete för sysselsättning, jämställdhet, miljö- och konsumentskydd.
Ordförandeskapet år 2001 blir en ny milstolpe i det svenska EU-arbetet.
Rörelseriktningen i den internationella utvecklingen är i grunden positiv och hoppingivande. Antalet väpnade konflikter minskar, särskilt mellan stater. Barnadödligheten går ned.
Det internationella arbetet för hållbar utveckling fördjupas. Vi ser en växande värdegemenskap kring demokrati, mänskliga rättigheter, folkrätt och frihandel.
Försvarsberedningen har konstaterat att Sveriges säkerhetspolitiska situation är god. I ett tioårsperspektiv är ett invasionsföretag mot hela eller delar av Sverige inte möjligt att genomföra.
Samtidigt återstår långsiktiga hot. Klyftorna ökar. Rovdrift hotar vår globala miljö. Ekonomisk osäkerhet i Asien, Ryssland och Latinamerika sänder chockvågor genom världsekonomin.
Väpnade konflikter måste förebyggas genom att bakomliggande orsaker angrips med alla de politiska, ekonomiska och militära instrument som står till världssamfundets förfogande.
Utvecklingssamarbete, handelspolitik och konfliktförebyggande arbete är viktiga redskap i vår samlade utrikespolitik. De måste ständigt utvecklas för att möta de förändringar som globaliseringen medför.
Sveriges omfattande bistånd har vunnit respekt i omvärlden. Den utvärdering som ägt rum under senare år kommer att föras vidare i en parlamentarisk översyn.
Regeringen vill med en aktiv handelsfrämjande politik stimulera ekonomisk utveckling och sysselsättning. Utrikespolitiken bidrar så till vår egen materiella välfärd.
Deltagande i fredsfrämjande och humanitära insatser är en av totalförsvarets huvuduppgifter. Ett handlingsprogram för konfliktförebyggande åtgärder utarbetas nu.
Fru talman!
Regeringen vill stärka samarbetet för demokrati, säkerhet och utveckling i vårt närområde. Under ett halvsekel var Östersjön en vallgrav mellan öst och väst.
Samma hav förenar i dag fria länder och människor genom växande handel, kulturutbyte, politiskt samarbete och kontakter mellan kommuner, företag och folkrörelser. Ett nätverk av samarbete blir ett skyddsnät för freden.
Trots den ekonomiska krisen i Ryssland har Östersjöregionen förutsättningar att på sikt bli ett av Europas mest dynamiska tillväxtområden.
Utöver tidigare omfattande insatser anvisar regeringen under de närmaste fem åren ytterligare 1 miljard kronor för att utveckla näringslivet och höja välståndet i regionen. Regeringen har tillsatt en Östersjöberedning som kommer att utarbeta riktlinjer för hur dessa medel skall användas.
I Östersjöområdet håller säkerhetsmönstren fortfarande på att formas.
Principen om varje stats rätt att själv välja säkerhetspolitisk väg är av grundläggande betydelse. Ansvaret att se till hela Europas säkerhet reducerar inte denna rätt. Europas säkerhet är odelbar. Säkerheten också i vår del av kontinenten är en angelägenhet för hela Europa och för Nordamerikas länder. Ryssland är en del av Europa och måste också vara en del av en alleuropeisk säkerhetsordning.
Östersjöstaternas råd, som i fjol fick sitt sekretariat i Stockholm, är ett allt viktigare samarbetsforum. En aktionsgrupp under svensk ledning bygger upp samarbetet för att bekämpa organiserad brottslighet. En regional Agenda 21 blir verklighet.
På svenskt initiativ görs särskilda insatser för att skydda utsatta barn.
En konferens med ministrar ansvariga för familje- och barnfrågor hålls i Stockholm senare i vår.
Under Finlands ordförandeskap kommer EU att utveckla sin nordliga dimension. Detta skapar förutsättningar för att stärka såväl Östersjöstaternas råd som det arktiska rådet och Barentsrådet.
Förhållandet mellan de baltiska länderna och Ryssland har utvecklats positivt, även om det fortfarande finns utestående frågor dem emellan.
Ryssland bör snarast underteckna gränsfördragen med Estland och Lettland, och det ryska parlamentet bör ratificera gränsavtalet med Litauen. Estland och Lettland tar med stöd från Sverige och andra länder viktiga och nödvändiga steg för att integrera de ryskspråkiga befolkningsgrupperna i sina samhällen.
Regeringen stöder Rysslands inlemmande i det europeiska samarbetet. Regeringen arbetar för att utvidga samarbetet på regional och lokal nivå och stöder det sociala reformarbetet.
Sverige deltar aktivt i EU:s arbete på en Rysslandsstrategi för bl.a. handel, ökad kärnsäkerhet och demokratistöd. Det är av största betydelse att ett demokratiskt
Ryssland går vidare för att skapa en väl fungerande rättsstat och en socialt hållbar marknadsekonomi.
Under mottot ”Sverige–Polen: Östersjögrannar i det nya Europa” gör regeringen i år en bred satsning för att stärka banden mellan Polen och Sverige. Det är av stor vikt att både Polen och Tyskland aktivt deltar i samarbetet mellan Östersjöregionens länder.
Det nordiska samarbetet har fått ökad betydelse och ny dynamik genom Sveriges och Finlands medlemskap i EU. Sverige har lämnat över ordförandeskapet för det nordiska regeringssamarbetet till Island. Vi har kunnat bidra till att ge samarbetet en målmedveten och strategisk inriktning.
Norden är en viktig utgångspunkt för ett vidare internationellt engagemang. Det nordiska samarbetet stimuleras också genom en allt närmare samverkan med de baltiska länderna.
Fru talman!
Regeringen vill stärka samarbetet för demokrati, säkerhet och utveckling i hela Europa. Sverige har en europeisk identitet och ett europeiskt ansvar. Det aktiva engagemanget i Europeiska unionen är det viktigaste uttrycket för vår vilja att ta ansvar för Europa.
Medlemskapet i EU gagnar vårt land. Det förbättrar våra möjligheter att ta till vara våra ekonomiska och säkerhetspolitiska intressen. Regeringen avser att bedriva en aktiv och framåtsyftande EU-politik.
Under de närmaste åren står EU inför omvälvande förändringar. Regeringen vill aktivt verka för att unionen utvidgas samtidigt som samarbetet fördjupas och vidareutvecklas.
EU:s arbetssätt och institutioner måste reformeras. Starka och effektiva institutioner är ett intresse för medlemsländer som Sverige. Under det svenska ordförandeskapet 2001 kommer Sverige att verka för att Europeiska unionen bättre kan möta 2000-talets krav.
EU ändrar karaktär. Frågor som ligger medborgarna nära – syssel-sättning, miljö, jämställdhet, konsumentpolitik, brottsbekämpning – har blivit alltmer centrala i unionen. Med en sådan utveckling ökar också det folkliga stöd vi vill se för EU.
Europaparlamentet spelar en viktig roll för ett öppet EU. Ett högt deltagande i parlamentsvalet i juni stärker medborgarnas röst i Europa. Den svenska regeringen bidrog aktivt till att driva fram överenskommelsen om sysselsättning i Amsterdamfördraget. På denna gemensamma grund utarbetas nu mål och riktlinjer för att bekämpa arbetslösheten på
EU-nivå och i nationella handlingsplaner.
Förhandlingarna inom Agenda 2000 bör slutföras redan i vår. De bör underlätta utvidgningen, en bättre användning av EU:s resurser och en rättvisare bördefördelning. Jordbrukspolitiken måste reformeras.
Utvidgningen av EU har högsta prioritet för regeringen. Vi måste motverka nya skiljelinjer i Europa både genom en framgångsrik utvidgningsprocess och genom att EU:s samarbete stärks med de europeiska länder som inte omfattas av utvidgningen.
Det är ett vitalt svenskt intresse att länderna i vår närhet inlemmas i det nya Europa.
Estland har, liksom Polen, inlett formella förhandlingar om medlemskap i EU. Lettland och Litauen har genomfört viktiga reformer för att uppfylla kraven för medlemskap. Dessa länder bör snarast inbjudas att delta i de formella förhandlingarna.
Införandet av euron var ett historiskt steg för Europa. Det är viktigt också för Sverige att EMU blir framgångsrikt. Beslut om ett svenskt deltagande i EMU:s tredje steg skall underställas folket i val eller folkomröstning. Regeringen satsar under året 20 miljoner kronor för att stimulera debatt och folkbildning om EMU.
Genom EU:s inre marknad vill vi vara med om att skapa en modern, öppen och effektiv ekonomi – till nytta för unionens medborgare, och också för människor utanför unionen. Regeringen avser att driva på utvecklingen av den inre marknaden, ett unikt och framgångsrikt projekt, som gynnar ekonomisk utveckling och sysselsättning.
Regeringen fortsätter arbetet för en bättre konkurrensövervakning.
Reglerna om statsstöd måste respekteras bättre, och mer effektiva och rättvisa regler för offentlig upphandling måste tillämpas. Den ekonomiska kontrollen måste stärkas.
Hållbar utveckling och integrering av miljöaspekter i EU:s politik på olika områden har blivit ett mål för unionen. Regeringen kommer att arbeta för att miljöreglerna i Amsterdamfördraget får ett starkt genomslag, t.ex. genom effektiva åtgärder mot försurningen.
Att utveckla och utvidga den europeiska värdegemenskapen om demokrati och mänskliga rättigheter har sedan grundandet 1949 varit Europarådets huvuduppgift. Regeringen har tillsatt en nationalkommitté för att samordna aktiviteter i Sverige inför organisationens 50-årsjubileum.
På svensk-norskt initiativ har Europarådet beslutat om ett europeiskt barnprogram.
Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa – OSSE – har en viktig konfliktförebyggande roll bl.a. genom fältverksamhet och den särskilde högkommissarien för nationella minoriteter.
I Kosovo står OSSE nu inför sin hittills största och mest krävande uppgift. Personal från över 30 länder samverkar i ett för regionen och Europa avgörande skede.
Jag förmodar att vi kommer tillbaka till Kosovo senare under debatten.
Sverige är, efter beslut i FN:s säkerhetsråd, berett att medverka i en fredsfrämjande insats för att en överenskommelse om Kosovo skall kunna genomföras.
Nato har efter det kalla kriget genomgått en dynamisk förändring. Det gäller såväl uppgifter som organisation och medlemskrets. Insatsen i Bosnien – till vilken Sverige fortsätter att lämna ett stort bidrag – har gett Nato en ny och central roll för krishantering i samarbete med länder utanför alliansen.
Sverige är aktivt engagerat i det arbete som bedrivs inom Partnerskap för fred – PFF – och det euroatlantiska partnerskapsrådet.
PFF har en betydelsefull förtroendeskapande roll, inte minst i vårt närområde. Partnerskapet är en viktig del i arbetet på att bygga upp en förmåga till krishantering i vår del av världen, så att vi gemensamt skall kunna möta hot och kriser.
Sveriges militära alliansfrihet syftande till att vårt land skall kunna vara neutralt i händelse av krig i vårt närområde består. Den minskar spänning och ökar säkerheten i vår del av Europa. Vi har själva valt vår politik och definierar dess närmare innebörd.
Militär alliansfrihet innebär inte utanförskap. Sverige deltar konkret och aktivt i samarbetet för att främja fred och förebygga konflikter såväl i Europa som globalt.
Regeringen vill stärka den europeiska förmågan till krishantering. EU har – med sin bredd och värdegemenskap – en stor potential på detta område. På Sveriges och Finlands förslag har krishantering skrivits in som en EU-uppgift i Amsterdamfördraget.
En intensiv diskussion förs nu i Europa om dessa frågor. Regeringen välkomnar detta. I första hand gäller det att stärka ländernas gemensamma vilja att agera. Vi är också beredda att se över beslutsformer och institutionella lösningar för krishantering. En klar skiljelinje mellan krishantering och territorialförsvar bör upprätthållas.
Fru talman!
Regeringen vill stärka samarbetet för demokrati, säkerhet och utveckling globalt.
Vår strävan är att också på denna nivå skapa en samarbets- och säkerhetsordning som bygger på en allt starkare värdegemenskap.
FN:s säkerhetsråd är kärnan i den internationella säkerhetsordningen.
FN:s ansvar är ytterst att stå som garant för folkrättens primat i världspolitiken. Det är säkerhetsrådet som har till uppgift att besluta om militär våldsanvändning, förutom i fall av självförsvar eller i extrema nödsituationer. Detta gäller oavsett vem som har uppdraget att leda den fredsfrämjande insatsen.
Som medlem av säkerhetsrådet under de gångna två åren såg Sverige som sin främsta uppgift att stärka rådets vilja och förmåga att ta sitt fulla ansvar för internationell fred och säkerhet. Vi kunde i många frågor bidra till att viktiga resultat uppnåddes.
Samtidigt fick vi en handfast erfarenhet av de problem som säkerhetsrådet står inför. Ibland har nödvändiga rådsbeslut blockerats. Ibland har rådet ställts åt sidan.
Lärdomarna från denna period i säkerhetsrådet är en tillgång i vårt fortsatta FN-engagemang, som förblir en hörnsten i vår utrikespolitik.
Det svenska FN-arbetet präglas av en helhetssyn. Fred, säkerhet, demokrati, mänskliga rättigheter, humanitärt arbete och hållbar utveckling är i ett långsiktigt perspektiv oskiljaktiga.
Centralt för regeringens FN-politik är att verka för att FN stärks och reformeras. Sverige har tilldelats en ledande roll i arbetet för att reformera säkerhetsrådet. Medlemsstaterna måste uppfylla sina finansiella åtaganden.
FN:s konfliktförebyggande arbete behöver utvecklas. Respekt för de mänskliga rättigheterna bör genomsyra FN:s arbete. Särskild uppmärksamhet måste fästas vid barnens rättigheter och livsvillkor. En strategi för fattigdomsbekämpning bör antas av Millennieförsamlingen år 2000. Det humanitära biståndet är en del av det internationella arbetet för fred, demokrati och utveckling.
Indiens och Pakistans kärnvapenprov har visat att hotet från massförstörelsevapen har förnyad aktualitet. Vårt mål är en värld fri från massförstörelsevapen.
Regeringen verkar aktivt för att stärka det internationella samarbetet för icke-spridning och nedrustning av kärnvapen. Åttanationsinitiativet anvisar en pragmatisk väg mot kärnvapennedrustning. Det lyfter fram det nära sambandet mellan att förhindra spridning och kärnvapenstaternas åtaganden om nedrustning och avskaffande av alla kärnvapen.
Vi har också sett vad kemiska och biologiska vapen kan åstadkomma i händerna på Saddam Hussein eller terrorister i Tokyos tunnelbana.
Vi måste ha en strategi för att möta nya hot, såsom terrorister med massförstörelsevapen eller angrepp på informationssystem. Det internationella samarbetet måste stärkas, inte minst kring konventionerna om förbud mot kemiska och biologiska vapen.
Sverige var pådrivande för att få till stånd Ottawakonventionen om ett totalförbud för antipersonella landminor. Vi har en ledande roll i arbetet för minröjning och stöd till minoffer.
Nedrustning och rustningskontroll är en viktig uppgift också i Europa. De förhandlingar om två viktiga avtal som skall avslutas i år – Wiendokumentet och CFE-avtalet om konventionella vapen – är av stor betydelse också för Sveriges säkerhet.
Regeringen verkar för en mer restriktiv vapenexport genom att bl.a. söka vidareutveckla EU:s uppförandekod.
Sverige arbetar också tillsammans med andra länder för verkningsfulla åtgärder mot det stora lidande som spridningen och användningen av lätta vapen orsakar i dagens konflikter.
Fru talman!
Respekten för de mänskliga rättigheterna skapar en fast grund för fred och säkerhet.
Detta perspektiv skall genomsyra vår utrikespolitik. Det är lika viktigt i vårt arbete i Europa som globalt och i vårt bilaterala samarbete med andra stater.
Rasism i alla dess former skall bekämpas, hårt och kompromisslöst, här hemma och utanför våra gränser.
Projektet Levande historia handlar om att aldrig glömma. Det handlar om att dra slutsatser för vår egen tid. Regeringen fullföljer detta arbete.
Jämställdhet är ett prioriterat mål för regeringen. Här är vägen lång att gå i en värld av diskriminering, utbrett våld och förtryck av kvinnor. I arbetet för mänskliga rättigheter skall vi bidra till att utveckla det in-
ternationella normsystemet och handla i konkreta fall när dessa normer kränks.
Regeringen agerar ofta inom EU för att förstärka de mänskliga rättigheterna. Amsterdamfördraget har fastlagt att EU bygger på frihet och respekt för de mänskliga rättigheterna, som måste iakttas av såväl dagens som framtidens medlemsstater.
I år är det tio år sedan konventionen om barnets rättigheter antogs. Ingen annan konvention om mänskliga rättigheter har fått så stor anslutning. Den översyn av barnfrågor som regeringen påbörjat syftar till att barnens bästa skall genomsyra Sveriges utvecklingssamarbete.
Regeringen verkar för ett tilläggsprotokoll till barnkonventionen som förbjuder användning av soldater under 18 år.
Kampen mot dödsstraffet skall fortsätta med kraft. Regeringen vill se ett universellt förbud mot denna förkastliga kvarleva från en förgången tid. Det är glädjande att flera länder under det senaste året avskaffat eller upphört att tillämpa dödsstraffet, som dock fortfarande är i bruk i skrämmande stor utsträckning i flera länder.
Romstadgan om en internationell brottmålsdomstol är ett viktigt genombrott för att minska risken för straffrihet för grova brott mot folkrätten. Nationell suveränitet får inte hindra lagföring av dem som begått brott mot folkrätten.
Fru talman!
Internationell samverkan krävs för att förebygga och hantera kriser. Multilateralismen måste försvaras.
FN har en nyckelroll.
Stormakterna måste ta sin del av ansvaret. Regionala organisationer spelar en allt viktigare roll.
WTO kan bidra till sunda och tydliga spelregler i en globaliserad ekonomi. Det är av stor vikt att WTO går vidare och öppnar marknader och därmed stimulerar handel, investeringar och tillväxt. Sverige förespråkar en ny stor förhandlingsrunda under året.
De globala ekonomiska problemen ställer krav på samtliga världens länder att ta ansvar för att efterfrågan och därmed tillväxten hålls uppe. IMF och Världsbanken kan bidra till att förebygga kriser genom att skapa förutsättningar för politisk och ekonomisk stabilitet och utveckling.
Det internationella finansiella systemet måste reformeras. Regeringen kommer att aktivt delta i arbetet för att stärka Bretton Woods-institutionerna och förbättra samarbetet dem emellan.
Det är en prioriterad uppgift för regeringen att stärka de internationella åtagandena för hållbar utveckling.
Beslutet i Kyoto 1997 om att i-länderna skall minska utsläppen av växthusgaser måste genomföras. Samtidigt måste vi skapa förutsättningar för miljöinvesteringar i u-länderna.
Sverige välkomnar ett positivt engagemang från Förenta staterna i det multilaterala samarbetet. Detta gäller såväl FN och de internationella ekonomiska organisationerna som europeisk säkerhet och samarbetet i vårt eget närområde.
Regeringen vill ha en stärkt politisk dialog med Latinamerika. Vi fäster stor vikt vid det toppmöte som i år anordnas mellan EU, Latinamerika och Karibien.
Sverige har fått en ledande roll i arbetet för att samordna återuppbyggnaden efter orkanen Mitchs härjningar i Centralamerika. Regeringen är i maj värd för en internationell konferens som skall lägga grunden till en ny utvecklingsstrategi för de drabbade länderna.
Afrika genomgår omvälvande förändringar. På flera håll pågår krig och kriser, med stort mänskligt lidande som följd. Samtidigt är demokratisering och ekonomiska reformer en lika påtaglig realitet i Afrika som konflikter och krig.
En lösning av de djupgående konflikterna i Stora sjö-regionen, Angola, Afrikas horn – där vi nu tyvärr verkar se en farlig eskalering – Sierra Leone och Guinea Bissau kräver stora internationella insatser. Sverige är här starkt engagerat, i FN, i EU och i Bretton Woods-institutionerna samt i ett direkt partnerskap med afrikanska länder. Under året görs en särskild satsning för ett brett samarbete med Sydafrika.
Sverige främjar den kulturella dialogen mellan Europa och muslimska länder och deltar aktivt i det av EU initierade Medelhavssamarbetet. Det kan på sikt bidra både till säkerhet i Europa och till ökat välstånd söder och öster om Medelhavet.
Den palestinsk–israeliska konflikten är ännu efter ett halvsekel olöst.
Fredsprocessen har gått i stå. Vad som nu krävs är politisk vilja hos båda parter, särskilt hos den starkare parten, Israel. Det krävs också ett mer bestämt engagemang från omvärlden.
Israel har rätt till säkra och erkända gränser.
Palestinierna har rätt att bilda en egen stat. Israels folkrättsstridiga bosättningspolitik måste upphöra. Interimsavtalet och Wye River-överenskommelsen, liksom förhandlingarna om slutlig status, måste genomföras.
Ansvaret för Irakfrågan måste återgå till FN:s säkerhetsråd. Irak får inte tillåtas behålla, utveckla eller använda massförstörelsevapen. Samtidigt måste vi söka skydda Iraks folk – som så länge plågats – från följderna av Saddam Husseins förödande politik. Detta gäller inte minst den kurdiska befolkningsgruppen i norra Irak.
Den ekonomiska kris som i fjol drabbade flera länder i Asien var inte unikt asiatisk. Länder världen över står inför liknande problem. De måste mötas med demokrati, fungerande finansiella system och sociala skyddsnät.
Förhandlingarna om Östra Timor tycks nu ha fått ny dynamik. Den indonesiska regeringens vilja att nu beakta östtimoresernas önskemål om områdets framtid är ett välkommet steg i rätt riktning. Sverige har det senaste året varit aktivt i att främja en dialog med Indonesien och med Portugal om konflikten.
Genom reformer vinner länderna i Asien förnyad styrka. För Sverige skapas därmed nya politiska och ekonomiska möjligheter. Regeringen kommer att i en skrivelse till riksdagen lägga fram ett förslag till en svensk Asienstrategi.
Fru talman!
I regeringens aktiva utrikespolitik förenas internationell solidaritet med värnet av våra egna intressen.
De demokratiska och sociala ideal som är grunden för vårt eget samhälle och för det europeiska fredsprojektet måste också få genomslag globalt.
På samma sätt som solidaritet skall prägla vårt svenska samhälle måste solidaritet också prägla vår utrikespolitik. Utrikespolitiken stärker vår säkerhet. Den bidrar också till ekonomisk utveckling och sysselsättning i Sverige.
Gamla hot och problem träder nu i bakgrunden, men nya tillkommer.
Den militära spänningen minskar, men hotet från terrorism och spridning av massförstörelsevapen består. Säkerheten i vårt grannskap ökar, men konflikter på annat håll fortsätter att skapa stort mänskligt lidande och flyktingströmmar som även når oss. Framsteg sker på miljöområdet, men risken för klimatförändringar ökar. Den globala ekonomins tillväxt skapar ökad välfärd, men klyftorna växer.
Gamla hinder och begränsningar faller bort och nya öppningar skapas.
Sverige har kanske aldrig haft så stora möjligheter som i dag att i samverkan med andra länder bidra till fred, frihet och framtidstro. Vi har den vilja och de verktyg som krävs för att ta till vara dessa möjligheter – i närområdet, i Europa och globalt.
I samarbete bygger vi vår gemensamma säkerhet, och i samarbete bygger vi vår gemensamma framtid.