Fokuserat lyssnande II

Syftet är att uppmärksamma eleverna på att förberedelsearbetet med hjälp av den retoriska arbetsprocessen, alltså partes, återkommer i responsen. Syftet är också att ge eleverna kunskap om vad klasskamraterna lyssnar på. Ett tredje syfte är att iscensätta lärande om lyssnande.

Här presenteras först en bakgrund till övningen: När elever förbereder en muntlig presentation förbereder de sig mer eller mindre medvetet utifrån den retoriska arbetsprocessen. Enkelt formulerat: de formulerar ett syfte och sätter sig in i den kommunikativa situationen (intellectio), de samlar in material (inventio), de disponerar materialet (dispositio), de väljer ett lämpligt språkbruk (elocutio), de skriver manus (memoria) och de övar på presentationen (actio och pronuntiatio). Den processen kan gestaltas som figuren till vänster nedan. 

Om vi byter perspektiv och ser på den utifrån en lyssnares horisont blir det istället en retorisk responsrektangel. Det är figuren till höger nedan. Det innebär att om elever lyssnar utifrån det som ingår i en förberedelseprocess tränas också det aktiva lyssnandet. Strax kommer en modell hur även det kan gestaltas.

Linjen som går mitt i figurerna visar att det ibland kan vara svårt att lyssna aktivt och utifrån det ge kvalitativ respons på det som inte är synligt i den kommunikativa situationen. Det kan framstå som desto enklare att lyssna på det som också är synligt (eller hörbart) i den kommunikativa situationen. Det är troligen därför som många har lätt att ge respons på kroppsspråk till exempel. Själva fenomenet kallas för nedglidningseffekt, alltså att responsgivaren glider ner i den retoriska responsrektangeln. En hjälp att lyssna och ge respons på det om är mer osynligt, som till exempel disposition, är att själv har varit inne i den retoriska arbetsprocessen i sin egen förberedelse av en muntlig presentation och förberett inledning, dispositionsmarkörer etcetera. De båda modellerna ger alltså två perspektiv in i en muntlig presentation; talarens och lyssnarens.

Övningen går nu ut på att ungdomarna i klassen får olika uppdrag i sitt lyssnande. Förslagsvis väljs inledningsvis endast några få delar ur den retoriska arbetsprocessen ut för att det ska vara tempo i responsarbetet. Följs nedanstående schema kommer alla att få visa vad de lyssnat på och talarna kommer att få en kvalitativ utvecklande respons. Ett schema där fyra elever åt gången lyssnar mer aktivt på utvalda delar i den muntliga presentationer kan se ut som modellen nedan. Det innebär att när Gösta talar lyssnar Gräddnos extra efter om syftet kommer fram och Gråtass koncentrerar sitt lyssnande på hur Göstas disposition fungerar. Samtidigt lyssnar Lillsnus efter hur Göstas val av språk och stil fungerar till målgruppen och Måns förbereder sitt lyssnande på att kunna säga något om hur Gösta gestaltar sin presentation.

De som inte lyssnar utifrån givna delar övar istället på att lyssna på helheten. De lyssnande klasskamraterna kommer alltså att växla mellan att lyssna på helheten och på de mindre delarna och ett lärande om lyssnandet blir iscensatt. Fördelen med att ha ett så strikt lyssnarschema är att som lyssnare inte fastna i det som kallas för inlåsningseffekt. Inlåsningseffekt är att endast lyssna efter samma sak vid varje muntlig presentation; till exempel att alltid lyssna efter inledningen eller avslutningen. Med detta schema ökar förmågan att lyssna på delar i en muntlig presentation för att senare kunna tala om helheten.

Uppföljningen sker under hela övningen. Denna övning är tänkt att återkommande finnas med vid allt responsarbete vid muntliga presentationer. Emellanåt kan lärare och elever diskutera vad lärande om lyssnande innebär för dem i och med att de får växla mellan att lyssna fokuserat på delar av presentationen och lyssna på helheten.