Vem äger Norge? En tidslinje över union och splittring
Skandinaviens historia om union, upplösning och självständighet är en berättelse om vilka vi är – och vilka vi vill vara. Genom åren har tal format vår förståelse av nation, folkstyre och gemenskap. Talen om nation har burit både stolthet och konflikt, hopp och rädsla. När vi använder tal för att berätta historien, kan även bristen på (bevarade) tal säga något. I Norge lär man sig i skolan om unionsupplösningarna 1814 och 1905 och norrmän växer upp med dessa datum som högtidsdagar, liksom med tal och andra händelser som historiska milstolpar; men i Sverige och Danmark är historien om union och splittring mindre känd.
För att förstå vår identitet som skandinaver behöver vi därför förstå den norska självständighetens historia.
För att förstå vår identitet som skandinaver behöver vi därför förstå den norska självständighetens historia.
Norge och Danmark
År 1814 lösgjorde sig Norge från Danmark efter 400 års union. På Eidsvoll talade Christian Magnus Falsen och Nicolai Wergeland för frihet, självstyre och en egen grundlag – medan den danske kungen Frederik VI i Köpenhamn försökte bevara lugn och ordning.
...Eller gjorde han?
År 1814 lösgjorde sig Norge från Danmark efter 400 års union. På Eidsvoll talade Christian Magnus Falsen och Nicolai Wergeland för frihet, självstyre och en egen grundlag – medan den danske kungen Frederik VI i Köpenhamn försökte bevara lugn och ordning.
...Eller gjorde han?
Det ville vi undersöka med hjälp av tal, men den norska redaktionen på virksommeord.no lärde sig något annat. Att förlora Norge är något som man i Danmark varken vet eller lär särskilt mycket om. Det finns få källor på den danska sidan av historien, till skillnad från den norska. Aldrig mer dansk, sa norrmännen.
Normænd! Henved fem Maaneder ere henrundne siden jeg i Eders Samfund modtog den Krone, Eders Tillid skjenkede mig, og som jeg, haabende paa Forsynets Bistand i vor retfærdige Sag, troede at kunne bære til Eders Held: det eneste Formaal for mine Bestræbelser.
Norge är ett fritt land i några månader.
Norge får sin frihet och i maj 1814 en egen grundlag. Målningen överst visar Eidsvoll 1814, där den norska grundlagen blev till.
Napoleonskrigen (1803–1815) försvagade unionen mellan Danmark och Norge, och Danmark tvingades avträda Norge till Sverige i Kiel-freden 1814. Norge försökte bli självständigt och antog en egen grundlag i Eidsvoll samma år, men Sverige invaderade Norge, vilket ledde till nya förhandlingar. Resultatet blev en ny union där Norge behöll stort inre självstyre men delade kung med Sverige. Den 8 november 1814 trädde kronprins Karl Johan inför det norska Stortinget för att formellt bekräfta den nya unionen mellan Sverige och Norge. Efter kriget och vapenvilan i Moss hade förhandlingarna lett fram till att Norge fick behålla Eidsvollsförfattningen men träda in i en personalunion med Sverige. Talet markerade det slutliga erkännandet av denna ordning och inledde unionens konstitutionella grund. Efter bara några månader som självständiga ingick Norge i union med Sverige. Den norske kungen, Christian Frederik, fick bara några månader på tronen innan han höll sitt avskedstal.
Norge får sin frihet och i maj 1814 en egen grundlag. Målningen överst visar Eidsvoll 1814, där den norska grundlagen blev till.
Napoleonskrigen (1803–1815) försvagade unionen mellan Danmark och Norge, och Danmark tvingades avträda Norge till Sverige i Kiel-freden 1814. Norge försökte bli självständigt och antog en egen grundlag i Eidsvoll samma år, men Sverige invaderade Norge, vilket ledde till nya förhandlingar. Resultatet blev en ny union där Norge behöll stort inre självstyre men delade kung med Sverige. Den 8 november 1814 trädde kronprins Karl Johan inför det norska Stortinget för att formellt bekräfta den nya unionen mellan Sverige och Norge. Efter kriget och vapenvilan i Moss hade förhandlingarna lett fram till att Norge fick behålla Eidsvollsförfattningen men träda in i en personalunion med Sverige. Talet markerade det slutliga erkännandet av denna ordning och inledde unionens konstitutionella grund. Efter bara några månader som självständiga ingick Norge i union med Sverige. Den norske kungen, Christian Frederik, fick bara några månader på tronen innan han höll sitt avskedstal.
Norge och Sverige
Inför Stortingets ledamöter framhöll Karl XIV Johan att de två folken nu lämnat sina konflikter bakom sig. Han betonade att både svenskar och norrmän frivilligt erbjudit Karl XIII kronan och att den nya politiska ordningen byggde på likvärdiga rättigheter för båda riken. Talet uppmanade Stortinget att vägleda nationen, förklara dess situation för folket och skapa förtroende för den nya regeringen. Karl Johan beskrev unionen som naturlig utifrån geografi och gemensamma värden och lovade att Norges rättigheter skulle skyddas. Avslutningsvis uppmanades norrmännen att avlägga sin trohetsed, vilket fullbordade unionens upprättande.
Inför Stortingets ledamöter framhöll Karl XIV Johan att de två folken nu lämnat sina konflikter bakom sig. Han betonade att både svenskar och norrmän frivilligt erbjudit Karl XIII kronan och att den nya politiska ordningen byggde på likvärdiga rättigheter för båda riken. Talet uppmanade Stortinget att vägleda nationen, förklara dess situation för folket och skapa förtroende för den nya regeringen. Karl Johan beskrev unionen som naturlig utifrån geografi och gemensamma värden och lovade att Norges rättigheter skulle skyddas. Avslutningsvis uppmanades norrmännen att avlägga sin trohetsed, vilket fullbordade unionens upprättande.
Föreningen mellan Sverige och Norrige är grundad på deras geographiska belägenhet, på bägge folkens national lynne, på deras inbördes fördelar och på den vishet, som råder i deras öfverläggningar, jag tillägger ytterligare, på den kärlek som de båda hysa för personlig frihet, för egande rättens helgd och för ett representativt regeringssätt.
Unionernas skillnad
Unionerna som Norge ingick med Danmark respektive Sverige skilde sig tydligt åt – särskilt kulturellt.
I Danmark–Norge var banden djupa: riket hade gemensam ämbetsmannakår, gemensamt språk och ett sammanhållet kulturliv. Norska författare som Ibsen skrev dansk-norska, och Köpenhamn var länge centrum för norsk utbildning.
Efter 1814 behöll Norge språket och den danska skriftkulturen, i unionen med Sverige aldrig utvecklades det aldrig någon motsvarande kulturell sammansmältning. Unionen Sverige–Norge var främst politisk, inte kulturell.
Unionerna som Norge ingick med Danmark respektive Sverige skilde sig tydligt åt – särskilt kulturellt.
I Danmark–Norge var banden djupa: riket hade gemensam ämbetsmannakår, gemensamt språk och ett sammanhållet kulturliv. Norska författare som Ibsen skrev dansk-norska, och Köpenhamn var länge centrum för norsk utbildning.
Efter 1814 behöll Norge språket och den danska skriftkulturen, i unionen med Sverige aldrig utvecklades det aldrig någon motsvarande kulturell sammansmältning. Unionen Sverige–Norge var främst politisk, inte kulturell.
Utvecklingen av unionen Sverige– Norge
Oskar II:s tal i Storlien 1882 hölls i samband med invigningen av den nya järnvägssträckan mellan Sverige och Norge, ett projekt som under lång tid väckt både politiska konflikter och ekonomiska farhågor. Kungen har en högtidlig och historiserande talstil, präglad av mytiska och religiösa referenser, och i detta tal använde han samma retoriska grepp för att framhäva järnvägens betydelse. Han beskriver hur Jämtland tidigare varit isolerat och hur tekniken nu öppnat landskapet genom ingenjörernas arbete. Talet lyfter fram järnvägen som ett gemensamt svenskt-norskt företag och betonar dess förväntade ekonomiska och samhälleliga följder. Avslutningsvis framhåller kungen att banan ska bidra till närmare kontakter mellan de båda rikena och fungera som ett medel för ökad samhörighet. Sammantaget blir talet en metafor för politisk förening och en varning för den splittring som hotar länderna och unionen.
Trots att "jernbanens stålbånd skulle forene selv splittelsens og tvedraktens demoner" växte det under hela 1800-talet i Norge fram en starkare strävan efter en egen norsk identitet – i språk, litteratur och nationell symbolik – som en stillsam motberättelse till unionen.
Oskar II:s tal i Storlien 1882 hölls i samband med invigningen av den nya järnvägssträckan mellan Sverige och Norge, ett projekt som under lång tid väckt både politiska konflikter och ekonomiska farhågor. Kungen har en högtidlig och historiserande talstil, präglad av mytiska och religiösa referenser, och i detta tal använde han samma retoriska grepp för att framhäva järnvägens betydelse. Han beskriver hur Jämtland tidigare varit isolerat och hur tekniken nu öppnat landskapet genom ingenjörernas arbete. Talet lyfter fram järnvägen som ett gemensamt svenskt-norskt företag och betonar dess förväntade ekonomiska och samhälleliga följder. Avslutningsvis framhåller kungen att banan ska bidra till närmare kontakter mellan de båda rikena och fungera som ett medel för ökad samhörighet. Sammantaget blir talet en metafor för politisk förening och en varning för den splittring som hotar länderna och unionen.
Trots att "jernbanens stålbånd skulle forene selv splittelsens og tvedraktens demoner" växte det under hela 1800-talet i Norge fram en starkare strävan efter en egen norsk identitet – i språk, litteratur och nationell symbolik – som en stillsam motberättelse till unionen.
Splittringen från Sverige
När unionen mellan Norge och Sverige brast 1905 ljöd orden «Unionen med Sverige är oplöst» från Stortingets talarstol – och Christian Michelsens tal markerade början på ett nytt norskt kapitel.
Talen kring denna unionsupplösning tecknar både hur det gick till och vilka hållningar som fanns kring att Norge skulle bli fritt från Sverige. Vi finner både tal som argumenterar mot norsk frigörelse och tal som visar att det även i Sverige fanns en förståelse för norsk självständighet.
Innan varken kung eller statsminister hunnit kommentera det norska förslaget om unionssplittring håller den svenska författaren Ellen Key (1849–1926) ett tal i vilket hon uppmanar till fred mellan nationerna. I hennes tal möter hon det missnöje som funnits i Sverige med hur Norge gått till väga för att driva igenom splittringen. Hon flyttar fokus från hur splittringen genomfördes till varför den är berättigad. I talet uppmanar hon alla kvinnor att bestämt tala emot ett möjligt krig, inte bara för att krig alltid skapar lidande, utan också för att Sverige i just detta fall inte har något att vinna. Genom att särskilt uppmuntra kvinnor att tala mot kriget gör hon freden till en viktig kvinnofråga.
När det norska Stortinget fattat beslut om självständighet tvingas kung Oscar II återöppna det avslutade riksdagsåret (ordinarie arbetsperiod kallas lagtima riksdagen, medan extra inkallade sessioner kallas urtima riksdagen). I talet berättas om hur hans rätt som norsk kung angripits men att han handlat utifrån både Sveriges och Norges bästa. Kungen menar att han under unionen inte handlat orätt mot norska medborgare, men att en union som påtvingats Norge inte vore bra för Sverige.
Efter några månaders förhandlingar presenterar kung Oscar II det förslag till unionssplittring som sedan går igenom den 16 oktober 1905. När uppgörelsen godkänts avslutar kungen den andra urtima riksdagen med ett tal där han beklagar separationen.
Kungen uttrycker stor sorg över att skiljas från Norge och stor tacksamhet över det svenska folkets stöd i processen. Genom förhandlingarna visar han tilltro till framtida fred och samarbete mellan länderna.
När unionen mellan Norge och Sverige brast 1905 ljöd orden «Unionen med Sverige är oplöst» från Stortingets talarstol – och Christian Michelsens tal markerade början på ett nytt norskt kapitel.
Talen kring denna unionsupplösning tecknar både hur det gick till och vilka hållningar som fanns kring att Norge skulle bli fritt från Sverige. Vi finner både tal som argumenterar mot norsk frigörelse och tal som visar att det även i Sverige fanns en förståelse för norsk självständighet.
Innan varken kung eller statsminister hunnit kommentera det norska förslaget om unionssplittring håller den svenska författaren Ellen Key (1849–1926) ett tal i vilket hon uppmanar till fred mellan nationerna. I hennes tal möter hon det missnöje som funnits i Sverige med hur Norge gått till väga för att driva igenom splittringen. Hon flyttar fokus från hur splittringen genomfördes till varför den är berättigad. I talet uppmanar hon alla kvinnor att bestämt tala emot ett möjligt krig, inte bara för att krig alltid skapar lidande, utan också för att Sverige i just detta fall inte har något att vinna. Genom att särskilt uppmuntra kvinnor att tala mot kriget gör hon freden till en viktig kvinnofråga.
När det norska Stortinget fattat beslut om självständighet tvingas kung Oscar II återöppna det avslutade riksdagsåret (ordinarie arbetsperiod kallas lagtima riksdagen, medan extra inkallade sessioner kallas urtima riksdagen). I talet berättas om hur hans rätt som norsk kung angripits men att han handlat utifrån både Sveriges och Norges bästa. Kungen menar att han under unionen inte handlat orätt mot norska medborgare, men att en union som påtvingats Norge inte vore bra för Sverige.
Efter några månaders förhandlingar presenterar kung Oscar II det förslag till unionssplittring som sedan går igenom den 16 oktober 1905. När uppgörelsen godkänts avslutar kungen den andra urtima riksdagen med ett tal där han beklagar separationen.
Kungen uttrycker stor sorg över att skiljas från Norge och stor tacksamhet över det svenska folkets stöd i processen. Genom förhandlingarna visar han tilltro till framtida fred och samarbete mellan länderna.
.jpg)
Men när jag stod där, när jag ånyo hörde och såg detta, uppstod midt i smärtan en stor lyckokänsla, uppstod ur vissheten: att Sverige genom det skedda ej mist en tum af sin mark, ej ett ord af sitt språk, ej en flik af sin fana; intet af sina minnen, intet af sin lag och intet af sin frihet.
I sanning icke utan djup smärta ser Jag den forna skilsmässan emellan dessa tvenne stambesläktade folk återinträda samt de olägenheter och faror, hvilka under ett nära sekelgammalt förbund tycktes vara för alltid aflägsnade, möjligen ånyo väckas till lif.
Efter unionsupplösningen 1905 tog de nordiska länderna nya riktningar, men också nya steg mot varandra. Konflikten mellan union och självständighet ersattes så småningom av ett ideal om samarbete och ömsesidig förståelse. De 400 åren av dansk-norsk union skapade en stor språklig och kulturell samförståelse mellan nationerna och i den fredliga splittringen av svensk-norska unionen kan vi se en början på den genuina välvilja vi i Skandinavien har för våra grannländer. Vi kan se en förståelse av att vi inte är samma folk, men vi är folk som vill samarbeta och vill varandras bästa.
Text: Virksomme ord
Översatt och redigerat av: Martin Jedestav
Text: Virksomme ord
Översatt och redigerat av: Martin Jedestav
