Carl Bildt

Carl Bildt är en politiker och diplomat som var Sveriges statsminister mellan 1991 och 1994 och partiledare för Moderaterna mellan 1986 och 1999. Han var även utrikesminister 2006–2014 i regeringen Reinfeldt. 

Som statsminister i en regering bestående av Moderaterna, Centerpartiet, Folkpartiet och Kristdemokraterna bidrog Carl Bildt till att inleda och slutföra förhandlingarna om Sveriges medlemskap i Europeiska unionen, starta byggandet av Öresundsbron och sälja många statliga företag. Han tog initiativ till flera IT-satsningar som kom att bli viktiga för digitaliseringen av Sverige, och var själv ordförande i den it-kommission  regeringen bildade för att stimulera den teknologiska utvecklingen. 1994 skickade han ett historiskt mejl till USA:s president Bill Clinton. Det var första gången två regeringschefer skrev e-post till varandra. Den ekonomiska krisen i början av 1990-talet, som till största del berodde på avskaffade kreditmarknadsregler för bostadsmarknaden, vållade svåra problem. Hösten 1992 förhandlade regeringen Bildt fram flera krispaket tillsammans med Socialdemokraterna, men trots detta tvingades man att överge den fasta kronkursen. Efter det borgerliga valnederlaget 1994 avgick hans regering.

Carl Bildts utrikespolitiska erfarenhet ledde fram till prestigefyllda internationella uppdrag. Efter Daytonavtalets undertecknande i Paris den 14 december 1995 utsågs Bildt till hög representant och chef för Office of the High Representative, den internationella myndighet som inrättades i Bosnien och Hercegovina för att leda det politiska och civila genomförandet av avtalet. Han utsågs därefter till FN:s generalsekreterare Kofi Annans särskilda ombud (special representative) på Balkan och fortsatte i den befattningen till och med 2001. Sedan dess har han haft många internationella uppdrag.

Bildt har kritiserats för sin roll som medlare, bland annat för likgiltighet inför den etniska rensning och folkmord som begicks av bosnienserbiska styrkor mot muslimska och kroatiska civila, eftersom han motsatte sig militära interventioner. Efter Bildts utnämning till EU:s särskilda sändebud till Jugoslavien riktade Tom Warrick från Coalition for International Justice skarp kritik mot Bildt, som han beskrev som "farligt felunderrättad om sin egen arbetsbeskrivning" och i stort sett okunnig om regionen. The New York Times kritiserade Bildt för en nonchalant inställning till massakern i Srebrenica, där över 8 000 bosniaker dödades, och beskrev honom som belastad med ett rykte om att vara obalanserat serbvänlig och se mellan fingrarna på angrepp på civila. Flera länder kritiserade Bildt för att ha varit ineffektiv och alltför nära knuten serberna i Bosnien och Serbien. Den brittiske historikern Marko Attila Hoare anklagade Bildt för att ha tonat ner antalet dödsoffer för massakern i Srebrenica och ignorerat serbiska krigsbrott. Efter den förtida frigivningen av krigsförbrytaren Biljana Plavšić från svenskt fängelse under 2009 anmäldes Bildt till konstitutionsutskottet för att vara jävig. Bildt anklagades för att vara personligen involverad i fallet och att ha personliga band till Plavšić.

Som utrikesminister i regeringen Reinfeldt kritiserades Bildt av oppositionen för att bedriva utrikespolitik i linje med privata affärsintressen, bland annat i Ryssland och Sudan via aktier och optioner i företagen Lundin Petroleum och Vostok Nafta. Optionsinnehavet i Vostok Nafta medförde att han blev KU-anmäld. Bildt har också kritiserats för sin medverkan i styrelsen för Committee for the Liberation of Iraq, en internationell organisation som förespråkade invasionen av Irak 2003. 2010 offentliggjorde European Coalition on Oil in Sudan ECOS rapporten ”Unpaid debt”, där Lundin Oil AB pekas ut som delaktiga i krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten i Sudan under en period när Carl Bildt satt i styrelsen. Den svenska åklagarmyndigheten öppnade en brottsutredning mot företaget och flera riksdagsledamöter krävde därför att Bildt skulle avgå som utrikesminister.