Jag bor ungefär en timme utanför Uppsala. Och när jag tittar upp mot himlen, ser jag ibland små vita flygplan. Vissa är lite större, andra är lite mindre, och ibland ser man bara små blinkande prickar av rött och grönt ljus i nattmörkret.
För snart 80 år sedan var det ett flygplan som flög uppe i skyn, med en last som vägde ungefär 4 ton. Det här var en morgon i augusti, och klockan kvart över åtta släppte man lasten. 45 sekunder senare var industristaden Hiroshima borta.
Mellan 90- och 120-tusen människor dog i den omedelbara explosionen.
Tre dagar, och tre timmar senare, bara tre hundra kilometer därifrån, hände samma sak igen. Nagasaki. 70 tusen döda.
Idag är världen fylld av samma typ av vapen, men många gånger kraftfullare. Kärnvapnen som finns i världen idag är tillräckliga för att utplåna hela planeten flera gånger om. Och trots att vi vet vad som hände i Hiroshima och Nagasaki, och trots att vi vet vilka förödande konsekvenser kärnvapen har, fortsätter världens stormakter att behålla och till och med utveckla dem ännu mer.
Det här är en otroligt farlig väg mänskligheten har valt att vandra, en väg som vi absolut inte borde gå.
För även om kärnvapen aldrig skulle användas igen, är de en enorm resurs-slukare. Tänk om de resurser som i nuläget investeras i att underhålla och utveckla dessa vapen i stället skulle användas till något positivt, som att utvinna energi genom kärnkraftverk och utveckla andra förnybara energikällor. Världen står inför stora utmaningar, som klimatkrisen och energibrist, och de miljarder som läggs på kärnvapen skulle kunna göra så mycket mer nytta på andra områden.
Men ett vanligt argument för kärnvapen är att de fungerar som avskräckning. "Om de släpper en bomb på oss, så släpper vi en bomb på dem." Enkelt va? Denna princip om ömsesidig förstörelse sägs säkerställa att ingen kommer använda kärnvapnen, på grund av de konsekvenser det lede till. Men… i själva verket är ju allt den frasen säger att: “Om en bomb släpps, då släpps alla”.
En felbedömning, en teknisk miss eller en våghalsig order – och konsekvenserna skulle vara oåterkalleliga. Och det handlar inte bara om de direkt drabbade länderna. Nedfall från en kärnvapenexplosion skulle kunna spridas över hela jorden och påverka klimatet, jordbruket och mänskligt liv i decennier framöver.
När jag tittar upp och ser de där blinkande röda och gröna ljusen i natthimlen, vill jag kunna lita på att jordens undergång inte är nära. Kärnvapen är inte en lösning, de är ett hot. Ett hot mot allt liv på jorden. Och det är ett hot vi, människor, själva skapat. Vi måste hitta en annan väg, en annan lösning, innan det är för sent.
För snart 80 år sedan var det ett flygplan som flög uppe i skyn, med en last som vägde ungefär 4 ton. Det här var en morgon i augusti, och klockan kvart över åtta släppte man lasten. 45 sekunder senare var industristaden Hiroshima borta.
Mellan 90- och 120-tusen människor dog i den omedelbara explosionen.
Tre dagar, och tre timmar senare, bara tre hundra kilometer därifrån, hände samma sak igen. Nagasaki. 70 tusen döda.
Idag är världen fylld av samma typ av vapen, men många gånger kraftfullare. Kärnvapnen som finns i världen idag är tillräckliga för att utplåna hela planeten flera gånger om. Och trots att vi vet vad som hände i Hiroshima och Nagasaki, och trots att vi vet vilka förödande konsekvenser kärnvapen har, fortsätter världens stormakter att behålla och till och med utveckla dem ännu mer.
Det här är en otroligt farlig väg mänskligheten har valt att vandra, en väg som vi absolut inte borde gå.
För även om kärnvapen aldrig skulle användas igen, är de en enorm resurs-slukare. Tänk om de resurser som i nuläget investeras i att underhålla och utveckla dessa vapen i stället skulle användas till något positivt, som att utvinna energi genom kärnkraftverk och utveckla andra förnybara energikällor. Världen står inför stora utmaningar, som klimatkrisen och energibrist, och de miljarder som läggs på kärnvapen skulle kunna göra så mycket mer nytta på andra områden.
Men ett vanligt argument för kärnvapen är att de fungerar som avskräckning. "Om de släpper en bomb på oss, så släpper vi en bomb på dem." Enkelt va? Denna princip om ömsesidig förstörelse sägs säkerställa att ingen kommer använda kärnvapnen, på grund av de konsekvenser det lede till. Men… i själva verket är ju allt den frasen säger att: “Om en bomb släpps, då släpps alla”.
En felbedömning, en teknisk miss eller en våghalsig order – och konsekvenserna skulle vara oåterkalleliga. Och det handlar inte bara om de direkt drabbade länderna. Nedfall från en kärnvapenexplosion skulle kunna spridas över hela jorden och påverka klimatet, jordbruket och mänskligt liv i decennier framöver.
När jag tittar upp och ser de där blinkande röda och gröna ljusen i natthimlen, vill jag kunna lita på att jordens undergång inte är nära. Kärnvapen är inte en lösning, de är ett hot. Ett hot mot allt liv på jorden. Och det är ett hot vi, människor, själva skapat. Vi måste hitta en annan väg, en annan lösning, innan det är för sent.