Eders Majestäter, Eders Kungliga Högheter, Eders excellenser, Herr talman, Prinsessan Christina Fru Magnuson, mina damer och herrar!
Två av tre svenskar är födda efter tronskiftet 1973. Det betyder att en överväldigande majoritet av Sveriges befolkning aldrig har upplevt en annan kung än den konung vi firar här ikväll. Och att ännu fler än så har vaga eller inga minnen alls av ett Sverige före Carl XVI Gustaf.
Själv var jag nio år när Kungen blev kung. Jag minns det väl. Jag var scout – precis som kungen. I mitt fall sjöscout och vi var på läger den helgen. Vi väcktes tidigt på morgonen, samlades ute och halade flaggan på halv stång. Vi förstod, att det här var en historisk dag.
Jag minns också mycket väl det allra första samtal som Ers Majestät och jag hade på tu man hand, här på Slottet förra året. Statschefen och regeringschefen möts ju regelbundet för att diskutera läget i Sverige och i världen.
Vi talade om samtidens stora frågor – både de som oroar och de som inger hopp. Och vi talade om det kommande jubileumsåret: Om Sveriges 500 år som nationalstat. Om Kungens 50 år på tronen. De långa linjerna, mitt i vardagens snabba tempo.
Och jag insåg att det inte skulle imponera på Kungen, när jag sa att jag samma dag hade varit Sveriges statsminister i exakt fem veckor.
Vi andra gör svåra saker under en begränsad tid av vårt liv. Men för Kungen är det en livsuppgift att göra svåra saker.
Så fungerar vår konstitutionella monarki. Under det senaste halvseklet har Sverige haft tio statsministrar och sjutton regeringar – men en och samma kung. Regeringar och regeringschefer kommer och går. Staten och statschefen består.
När politiken ofta tänker i mandatperioder så vet jag att Kungen tänker i generationer. Båda perspektiven behövs. Otålighet och uthållighet.
När Kungen tillträdde – 27 år gammal – var han ofta yngst i alla sammanhang. I dag är det sällan någon som överträffar honom i erfarenhet och överblick.
Jag har själv slagits av det när Kungen varje år öppnar riksmötet i riksdagen, och berättar om 70-talets oljekris eller om Berlinmurens fall.
Men också när Kungen har klivit fram och blivit en samlande kraft vid svåra nationella händelser: Som Estonia-katastrofen. Tsunamin. Stormen Gudrun.
Och det är klart – om man i 50 år har ägnat varje dag åt att arbeta för Sverige, att ständigt vara i beredskap, att resa genom landet och över världen för att främja våra svenska intressen: Ja, då får man helt unik kunskap och erfarenhet.
Vi ska inte prata politik här ikväll. Men jag vågar påstå att Kungen förkroppsligar både ”arbetslinjen” och ”den vuxne i rummet”. Jag vet att jag talar för väldigt många svenskar när jag säger att vi är djupt tacksamma över alla dessa insatser under alla dessa år.
Vi vet alla att Kungen inte står ensam i sin livsgärning. Så låt mig säga några ord om något som även jag själv har lång erfarenhet av: det nästan obeskrivligt stora värdet av en klok livskamrat. I det avseende är vi båda lyckligt lottade.
Vår drottning är lika hårt arbetande som Kungen själv och har stått vid hans sida under nästan alla dessa 50 år. Lika lojalt är stödet från Kungens barn och deras familjer – inte minst från Kronprinsessan, som också är en enastående företrädare för vårt land.
Det krävs en personlighet, en pliktkänsla utöver det vanliga, för att bära en institution så som Kungen gör. Låt mig citera en av mina företrädare som statsminister:
”Kungavärdighetens symboliska betydelse skulle inte långt förslå, om den ej vore förenad med såväl ett verksamt livs rika erfarenhet som personlighetens helgjutenhet – och karaktärens fasthet.”
Orden är Tage Erlanders, framförda på inre borggården till kungens farfars far Gustaf V, vid hans 40-åriga tronjubileum. Vi lever i en annan tid idag, men orden är lika sanna nu som då.
Jag tror att kontinuitet är viktigt. Jag tror på de långa linjerna. Men det som är bestående får inte vara stillastående. Tvärtom – och se bara på Kungen.
Efter 50 år på tronen är han mitt i steget: informerad, intresserad, intensivt arbetande för vårt lands bästa. För Sverige – i tiden. För allt detta känner vi djup respekt och tacksamhet.
Ers Majestät!
På regeringens och hela svenska folkets vägnar vill jag framföra ett varmt tack för dessa första femtio år i rikets tjänst. Vi ser fram emot många fler.
På regeringens och hela svenska folkets vägnar vill jag framföra ett varmt tack för dessa första femtio år i rikets tjänst. Vi ser fram emot många fler.
Låt mig föreslå att vi reser oss och hyllar Hans Majestät Konungen med ett fyrfaldigt leve. Han leve! Hurra, hurra, hurra, hurra!