Ulf Kristersson: Tal på Sverigemötet 2024

Från fattigare och farligare till rikare och tryggare

I onsdags vid sextiden sköts en pappa ihjäl i Skärholmen här i Stockholm – inför ögonen på sin 12- årige son. I en gångtunnel. På väg till simhallen. När jag var där på plats igår kväll så mötte jag bottenlös sorg och förtvivlan. Hur kan man vara så ofattbart grym, så brutalt hänsynslös?

Ännu en gräns har passerats i gängvåldets Sverige. Först fick vi vänja oss vid ”felskjutningar”, som när 12-åriga Adriana dödades av kulor som skulle träffa någon helt annan. Sen att kriminellas anhöriga avrättas. Och nu mördades en man som enligt vittnesmål visat civilkurage och vågat säga ifrån.

Det här är inte mitt Sverige, det är inte vårt Sverige.

Men det visar att vi måste vara beslutsamma. Det visar hur bråttom det är att lägga om hela kriminalpolitiken. Hur viktigt det är, att nu göra allt det som måste göras för att ta tillbaka kontrollen.

Det finns de som tycker att regeringen går för långt och går för fort fram.

Säg det till de som bor i Skärholmen. Säg det till alla dem som drabbas av den hänsynslösa brutaliteten.

Problemet är inte att vi går för långt eller har för bråttom. Problemet är att det under alldeles för lång tid har fått gå alldeles för långt. Det är därför det är bråttom.

Hellre för mycket och för snabbt, än för lite och för långsamt. För oss här inne och för den regering jag leder, är ingenting viktigare än att få ett slut på det här vansinnet.

Sverige är sedan den 7 mars 2024 Natos 32:a medlemsland.

Ta in vidden av det säkerhetspolitiska vägvalet. Och vi – vi vet bättre än några andra vad som krävdes: otålighet och uthållighet.

Otåligheten i att varje dag göra det som krävs. Uthålligheten för att stora vägval tar tid. 1

Låt mig säga några ord om de fem formativa händelser som sammantaget gjorde Sverige till Nato- medlem.

För det första, att det var vi som läste Finland rätt. Jag hade många samtal med dåvarande presidenten och ännu fler med Petteri Orpo och Alexander Stubb, som nu är Finlands statsminister och president.

Jag blev tidigt övertygad om att Finland kommer gå med. Helst med Sverige – men ytterst även utan oss. Det fick inte hända. Många i Sverige missbedömde också de finska Socialdemokraterna. Men de var pragmatiska och de insåg allvaret.

För det andra, att vi pressade de svenska Socialdemokraterna mot ett ja – utan att låsa dem vid ett nej.

Vi sa, att om Finland går med och om det finns parlamentarisk majoritet även i Sverige, så kommer vi söka svenska folkets stöd för ett medlemskap. Och att tiden då Socialdemokraterna har evigt veto nu är över.

Men vi sa också, att vi verkligen vill göra den här resan tillsammans, i bred politisk enighet. För Sveriges bästa.

För det tredje, Turkiet. Att bevisa att Sverige på allvar kommer bekämpa PKK och terrorfinansiering var helt avgörande. Vi förstod att Sveriges utrikespolitiska läge nu var förändrat. Uppgiften den här gången var inte att berätta för omvärlden vad de borde tycka, utan att övertyga omvärlden om att Sverige kan bidra till allas säkerhet.

För det fjärde, vårt förtroendefulla samarbete med länder som USA, Storbritannien, Tyskland, Kanada och Frankrike.

Inte minst president Joe Biden spelade personligen en avgörande roll för vårt Natomedlemskap. Vi vet var vi har våra vänner.

Och för det femte – och det som en del nu verkar glömma bort – att vi moderater hade gått i bräschen för Nato, i decennier. Tagit säkerhetspolitiken på allvar, när andra trodde att tiden för krig var över.

Så, mina vänner: Det ÄR hedrande för mig, att som Sveriges statsminister, få bära den här stafettpinnen in i mål. Men de verkliga hjältarna är alla ni som var för Nato när ingen tackade er. Hade inte ni – vi – stått upp och drivit Nato-frågan i motvind, så hade vägen till medvind varit mycket längre. Tack!

När vi sågs i höstas, på partistämman i Umeå, så sa jag att Moderaterna – vi har blivit den nya mittpunkten i svensk politik.

Författaren och journalisten Göran Greider brukar lite uppgivet konstatera att Sverige blivit ett högerland. Det ligger mycket i det.

Sverige är nu en engagerad medlem i EU och stödet har aldrig varit starkare.

Skattetrycket är det lägsta sedan Gunnar Sträng på 70-talet och inte ens Socialdemokraterna vågar längre föreslå höjda skatter för vanligt folk.

Vi tog den striden – och vi vann den.

Till och med Vänsterpartiet säger nu att de vill ha ett starkt försvar och till slut ville alla partier ge svenska vapen till Ukraina.

Vi tog även den striden och vi vann den.

Två tredjedelar av alla svenskar äger sitt boende. 3,7 miljoner sparar med ISK-konto, 2 miljoner privatpersoner är aktieägare. Och efter vårt hårda arbete börjar EU förstå, att över 300 000 svenskar äger skog. Den striden tar vi nu.

Mycket mer har hänt: Efter 40 års politisk paralysering har vi en regering som bygger ny kärnkraft. Nästan alla föräldrar vill ha kunskap, ordning och reda i skolan – och allt fler inser att minskad invandring är nödvändigt, om vi ska klara integrationen. Och så Nato på det. Vi vann de striderna också.

För vi ÄR den nya mittpunkten i svensk politik. Vi går före, andra kommer efter.

Vänner. Nu har vi lett landet – och många kommuner och regioner – i lite mer än ett år. Var står vi och vart är vi på väg? Några enkla årtal säger rätt mycket:

2022 fick vi mandatet att få ordning på Sverige.

Vi fick det – ärligt talat – inte med någon förkrossande majoritet. Utan med exakt tre rösters marginal i riksdagen. Men Sverige har för första gången på nästan 15 år en regering med en majoritet bakom sig. En regering som kan regera.

Låt oss samtidigt vara ödmjuka: Överskatta inte mandatet. Vi fick inte mandat att bygga HELA det liberalkonservativa paradiset. I vart fall inte än.

Men underskatta inte heller mandatet: vi fick verkligen mandat att påbörja den långa resan för att lösa Sveriges stora problem. Problem, som de före oss inte kunde eller ville ta tag i:

Brottsligheten. Invandringen och integrationen. Energipolitiken. Försvaret. Den ekonomiska politiken – minns ni tiden när finansministrar inte ens fick igenom sin egen budget? Då kan man inte regera.

Vi fick ett tydligt mandat – och det tar jag och hela vår regering på mycket stort allvar.

2023 var regeringens brutala möte med Axel Oxenstierna – ni vet mannen bakom den svenska förvaltningsmodellen. Det ska skrivas utredningsdirektiv, det ska utredas, det ska remissas, det ska gemensamberedas, det ska samordnas och det ska lagrådas.

Och jag vet, så måste det vara. Det ÄR viktiga saker. Inget slarv! Vi som har suttit i regeringen förut vet att saker tar tid. Men att saker skulle ta SÅ lång tid!

Så vi drev upp tempot. För nu råder fara i dröjsmål: En systemhotande brottslighet. Ett krig i vår omedelbara närhet. Företag som inte får el till sina investeringar. Ett Pisa-ras i skolan. Då kan man inte jobba på, som om man hade all tid i världen.

Och 2023 gav resultat: 5000 regeringsbeslut och exakt 202 utredningar senare har vi lagt den nödvändiga grunden till de stora politiska reformer som vi fick mandat att genomföra. Utredningar och remisser gör inte jobbet – men utan dem finns det inget jobb att göra.

2024 och 2025 genomför vi det politiska paradigmskiftet.

Vid årsskiftet fördubblades straffet för grova vapenbrott.

Och redan har tre domar fallit. En man i Piteå fick nyligen fem års fängelse – för att han förvarade halvautomatiska vapen i sitt hem. Någon borde ha berättat för honom att Sveriges justitieminister inte längre heter Morgan Johansson – utan Gunnar Strömmer.

I Stockholmsförorten Rågsved brukade kriminella gäng hänga på torget och skapa otrygghet bland de som bor där. Droger såldes helt öppet, gängen använde butikerna som knarkgömmor.

Men från den 1 februari gäller lagen om vistelseförbud. Polis och åklagare valde att porta fem unga män från centrala Rågsved – och effekten blev omedelbar. Området blev lugnare och de riktiga stamkunderna vågade sig tillbaka.

Det är så vi tar tillbaka gatan från gängen. Det är Moderaternas Reclaim the Streets. För det är inte hederliga medborgare och företagare som ska flytta på sig. Det är de kriminella gängen.

Månad för månad blir det svårare att vara kriminell i Sverige. Det är vårt löfte – inte bara till alla väljare, utan också till de över 60 000 personer som polisen bedömer är kopplade till de kriminella gängen. Och den samlade svenska rättsstatens budskap är enkelt: Vi kommer att övervaka er. Plocka era statusprylar. Porta er. Vräka er. Och utvisa dem av er som inte är svenska medborgare.

Men det här är OCKSÅ viktigt: Det handlar inte om ”vi och dom”. På vänsterkanten säger de att hårda tag mot kriminella vänder förortens invånare mot samhället. Jag tror att det är precis tvärtom. Det finns inga som är mer trötta på de kriminella gängen än alla hederliga som tvingas bo grannar med dem. Jag såg och hörde precis det igår kväll.

Ett exempel: På Rosengård i Malmö knackade bostadsbolaget dörr och frågade vad invånarna önskade sig mest av allt. Svaret var två saker: Fler fritidsaktiviteter för barnen. Och ökad trygghet. Nu sätter de upp sensorer och övervakningskameror och låter hundar söka efter vapen och knark i området. För det är vad den skötsamma majoriteten vill ha.

Ett annat exempel: En rapport från Järvaveckan visade samma sak. De som drabbas värst av gängvåldet är de som gillar våra reformer mest. Till alla er vill jag säga. Vi moderater står på er sida. Regeringen står på er sida. Vi kommer inte att svika er! Vi tänker fullfölja vår uppgift.

Vi tror alltså på tuffa tag mot dem som behöver det. Men – vi tar det förebyggande på LIKA stort allvar. Då räcker det inte att bara prata vackert.

Vad gjorde egentligen S/Mp-regeringen när dagens 14- och 15-åriga barnsoldater – de som nu mördar och mördas – när de bara var 6 – 7 år gamla? Ingen vet. De gjorde i vart fall inget som fungerade.

Det räcker inte att prata klassklyftor och orättvisor eller brister i den svenska välfärden, för att förklara varför en del begår grova brott. För det är bortförklaringar. Det behövs reformer.

Och vår regering har en konkret plan, som sträcker sig hela vägen från hembesöksprogram inom BVC, via språkförskola till omhändertagande av de barn, som måste räddas från kriminella familjer.

Ni hörde nyss Gunnar och Camilla här på scenen. Vi satsar på evidensbaserat föräldrastöd, skolsociala team och fotbojor för unga på glid – samtidigt tar vi fram en helt ny socialtjänstlag och vi river den sekretess som så ofta står i vägen.

Vi kommer självklart göra ännu mer. För problemet är både akut och långsiktigt. Men Sverige har aldrig förr haft en lika ambitiös socialpolitik för att stoppa nyrekryteringen som nu.

Sverige håller på att besegra inflationen. Elisabeth Svantesson utropar ingen seger än, men vi närmar oss målet. Hennes envisa kamp mot inflationen har varit rätt. Ingen ekonomisk-politisk uppgift har varit viktigare än den.

För vi har lärt oss läxan: inflationen är ett allvarligt hot. Den urholkar arbetslinjen. Den gör hushållen fattiga. Den slår mot välfärdens kärna och mot företagens konkurrenskraft. Därför har hon varit stram. Vi har vågat vara tråkiga i finanspolitiken – för det har varit det enda ansvarsfulla.

Och vi ser resultat.

Det öppnar sig ett möjlighetens fönster. När inflationen är besegrad är det dags för en ny fas i den ekonomiska politiken. Det betyder INTE att vi ska sätta sprätt på nästa generations pengar eller kalla varje utgift för en ”investering”. Men vi kan satsa på framtiden och använda styrkan i Sveriges välskötta statsfinanser.

Under mer än 10 år blev Sverige fattigare och farligare. Det möter vi med att få ordning på Sverige. Men vi siktar mycket högre än så. Vi lägger grunden för ett rikare och tryggare Sverige.

Ja, vi närmar oss en ny fas i den ekonomiska politiken: Få upp tillväxten med satsningar på infrastruktur, forskning och ett investeringsklimat i världsklass. Återupprätta arbetslinjen och stärka hårt pressade hushåll. Belöna dem som arbetar, stimulera dem som sparar, investerar och utvecklar vårt lands välstånd. DET är en ekonomisk politik för det strävsamma Sverige!
 
 Steg för steg och reform för reform så får vi nu ordning på Sverige.

När invandringen ökar till hela Europa, så minskar den till Sverige. Förra året kom över en miljon asylsökande till EU – den högsta siffran sedan migrationskrisen 15/16. Men i Sverige var antalet beviljade asylärenden det lägsta under hela 2000-talet. När trycket var som störst tog Sverige emot 14 procent av alla i hela EU. Nu tar vi emot 1 procent.

Maria Malmer Stenergard lägger om hela invandringspolitiken och i henne har Sverige fått en 100 procent kompetent migrationsminister!

Att bygga nya kärnkraftsreaktorer tar längre tid än att få ner inflationen och minska migrationen. Och under tiden tvingas vi leva med ett misskött energisystem.

Tänk för ett ögonblick på hur det kunde ha varit: Vi kunde haft kvar de sex nedlagda reaktorerna, och dessutom snart ta både Ringhals 5 och 6 i drift – de reaktorer som S och Mp aktivt stoppade.

Vi kunde haft 14 reaktorer i stället för 6. Ett sådant historiskt misstag. Då hade elektrifieringen och klimatomställningen gått snabbare. Och elpriserna varit lägre.

Men det går inte att backa historien. Så låt oss istället lägga vår kraft på saker som vi kan påverka. Som att bygga ny kärnkraft, så fort som möjligt. Senast 2035 ska Sverige ha byggt motsvarande två storskaliga reaktorer. Och senast 2045 behöver Sverige fossilfri el som motsvarar tio nya reaktorer.

Och arbetet är i full gång. I höstas började Vattenfall köpa in mark på Väröhalvön för att kunna bygga nytt vid Ringhals. Under våren tas nästa steg med samråd.

Vi gör en historisk utbyggnad av kärnkraften, tillsammans med en växande grupp länder i Europa och i världen. Länder som är olika – men som förenas av en och samma insikt: Har man ingen trovärdig energipolitik, så har man ingen trovärdig klimatpolitik.

Och nu händer det saker: SSAB-chefen ringde mig häromveckan med beskedet att de investerar 45 miljarder kronor i ett nytt fossilfritt stålverk i Luleå. Bara den investeringen tar bort sju procent av Sveriges samlade koldioxidutsläpp. Räknar man in även Oxelösund så handlar det om tio procent. Medan politiken grälar om klimatmålen så genomför näringslivet klimatomställningen i verkligheten. Tack för det!
 
 Det finns så mycket att vara stolt över som statsminister i vår regering.

Som Camilla Waltersson Grönwalls engagemang för barn som far illa. Hon gör nu reformerna så att framtidens Tintin och Lilla hjärtat ska få skydd i tid, och inte svikas av en föråldrad socialpolitik.

Eller som vårt bidrag till Ukrainas överlevnad. Att vara blågul betyder i vår tid att ha en särskild plats i hjärtat, också för Ukraina.

Hittills har regeringen gett 15 militära stödpaket – med CV90, Archer, granatgevär och mycket mer – och gjort Ukraina till Sveriges enskilt största biståndsland. Men det blir mer. Vi kommer att stötta det ukrainska folket – så länge det krävs.
 
 Nu har jag nämnt uppgifterna för 2022, 23, 24 och 25. Låt mig avsluta med 2026.

Då ska vi möta väljarna i riksdagsval igen. Då avgör de, om vi ska fortsätta få ordning på Sverige – eller om Sverige ska tillbaka till det gamla vänsteralternativet. Med samma fyra partier, som under åtta år, inte tog tag i problemen, och som är oense om nästan alla de stora frågorna: kärnkraften, ekonomin, den grova kriminaliteten – ja, till och med säkerhetspolitiken.

Vänsterpartiet kräver att få sitta i regeringen och göra brasved av det finanspolitiska ramverket. Miljöpartiet kräver stopp för ny kärnkraft. Halva deras regeringsunderlag är emot Nato- medlemskapet. Och vad Centerpartiet vill åstadkomma i vänsteralternativet vet de nog knappt själva. En enda sak är de fyra till vänster överens om – att invandringen ska öka.

Men det är svenska folket som avgör.

Redan nu stundar ett viktigt val. Det till Europaparlamentet den 9 juni. Och Moderaterna levererar inte bara i Rosenbad och i landets kommuner och regioner. Det gör vi även i Bryssel.

Och det är samma ödesfrågor där som här: brottsbekämpningen, migrationen, klimatet och kärnkraften.

Varken gängen, utsläppen, elen eller migrationen känner några nationsgränser. Svenska gangsters opererar lika gärna från Solkusten i Spanien. Knarket kommer in via europeiska hamnar i Antwerpen och Rotterdam. Vapnen letar sig upp från Balkan. Stöldligorna rör sig ledigt över Östersjön och terrorister gömmer sig i det europeiska skuggsamhället.

Så kan vi inte ha det. I längden fungerar inte fri rörlighet i Europa, utan polissamarbete och en stark yttre gräns. I dag saknar Europol resurser och befogenheter för att slå mot den organiserade brottsligheten.

Därför behövs en europeisk specialpolis med uppdraget att bekämpa den gränsöverskridande brottsligheten. En EU-polis som kan agera operativt i alla medlemsstater. Det vore bra för Europa och det vore bra för Sverige. Vi sätter gränser för de kriminella – inte för polisen.

Och laget före jaget gäller även i Bryssel och vår lagkapten heter Tomas Tobé. Under Tomas ledning i Europaparlamentet har Jessica Polfjärd, Jörgen Warborn och Arba Kokalari arbetat hårt för starkare svenskt inflytande i EU.

I förrgår klubbades migrationspakten efter nästan tio år av låsningar. Och det var Tomas som tillsammans med det svenska EU-ordförandeskapet gjorde det möjligt. Tack för era insatser!

Men de kan inte vinna valet på egen hand. Nu är vår tur att hugga i. Jag och alla moderata ministrar kommer göra vårt. Riksdagsledamöterna kommer göra sitt. Men vi behöver er hjälp också.

Det finns bara ett parti som på riktigt värnar svenska intressen i Bryssel. Och det finns bara ett parti som så väl känner EU:s fördelar att vi trovärdigt kan ta tag i Europas problem. Och det partiet heter Moderaterna.

Vi kan möta väljarna med gott självförtroende, både nu och i valet 2026. För väldigt många håller med oss i de stora sakfrågorna och ser att vi är ett parti och en regering med människor som får saker gjorda. Kompetens. Erfarenhet. Reform. Resultat. Gott så. Men låt oss inte glömma att berätta varför vi gör saker.

Vi är ju ett parti som tror på människans inneboende kraft. Vi bryr oss mycket mer om vart människor är på väg, än varifrån de kommer. Vi förstår att alla människor kan falla i livet – och då ska samhällets

skyddsnät finnas där. Men också att människor kan resa sig igen. Ingen är förutbestämd att bli kriminell eller leva i utanförskap.

Vi är ett parti som tror på flit och strävsamhet. Det ska löna sig att jobba. Det ska löna sig att utbilda sig. Ansträngning är en dygd, från skolan, genom arbetslivet och familjelivet och hela vägen till ålderdomen – när den som är pigg ger en hjälpande hand till den vars ben inte längre bär.

Vi är ett parti som tror på omtänksamhet och skötsamhet.

För mig är det så man bygger det goda samhället. Det är så man bygger välstånd och gemenskap. Det är liberalt och det är konservativt. Precis som vi.

Vi sa före valet att förändring är inte bara nödvändig. Utan att förändring också är möjligt. Och tron på förändringsresor ligger i vårt DNA. Vi är varken cyniker eller idealister, utan hoppfulla realister.

Sverige har ju tagit sig ur svåra kriser förut. Nu gör vi det igen!

Vårt Sverige är skört, men inte alls kört. Sverige är ett av världens bästa länder att leva i – inte minst för barn. Vi ska vara tacksamma som hade turen att födas här, eller har fått bli del av den svenska gemenskapen. Det är få förunnat. Men vi ska inte utsätta vårt land för nya ansvarslösa samhällsexperiment. Utan återupptäcka grunden till det som en gång byggde Sverige starkt.

Ingenjörslandet Sverige, som slår världen med häpnad, med innovation och entreprenörskap.

Den sociala ingenjörskonstens Sverige, som löser svåra sociala problem och gör klassresan möjlig för alla.

Tillitens Sverige, där äldre ensamma kvinnor vågar svara i telefon utan att bli lurade av telefonbedragare.

Jämställdhetens Sverige, där varje flicka – oavsett bakgrund – är född fri.

Trygghetens Sverige, där en olåst cykel inte är ett tecken på glömska, utan på att brottsligheten är låg.

Det här är inte 50-talets Sverige. Än mindre 70- och 80-talet, som Socialdemokraterna dagdrömmer om. Det bästa ligger fortfarande framför oss. Vi tror på ett rikare och tryggare Sverige. Och precis som med Nato – är det vi som leder Sverige in i framtiden.

Tack!