Tack, kära vänner,
Så roligt att få se er igen. Tusen tack! 1400 moderater i vackra Karlstad. Och ni ska veta en sak: jag har en mycket finare utsikt än ni!
Mycket har hänt sen sist. En regering utan färdriktning har röstats bort och en ny regering – med stöd av en majoritet i Sveriges riksdag – har röstats fram. Och just det var en helt nödvändig förutsättning för att börja få ordning på Sverige. Nu har vi kavlat upp ärmarna och satt igång. Men allra först vill jag tacka er. För utan ert hårda arbete i valrörelsen så hade det inte gått.
Jag gick upp varje morgon, och tog debatter varje kväll, med vetskapen att jag hade ert stöd i ryggen. Att vi var ett lag som gjorde resan tillsammans. Precis så ville jag att vi skulle vinna regeringsmakten – och så vill jag regera Sverige. Som ett lag.
Jag tror och hoppas att ni som kämpade lika hårt för att vinna era kommuner och regioner, kände samma stöd från mig. Det var laget före jaget. Och det var laget som vann. Tack ska ni ha!
Låt mig också vända mig direkt till Kristdemokraterna, Liberalerna och Sverigedemokraterna.
Tack för det goda samarbete som vi har inlett.
Vi är fyra partier som inte tycker lika om allt. Men också fyra partier som förstår att man måste samarbeta för att få något gjort. Fyra partier som sätter Sveriges bästa framför partiets bästa. Så till Ebba, Johan och Jimmie: Vi har ett krävande arbete framför oss. Tack för god samarbetsanda!
I 190 av Sveriges 310 kommuner och regioner är Moderaterna nu med och leder. På många ställen har vi skrivit politisk historia:
I Örnsköldsvik tog Moderaterna över makten med alliansen efter 50 års socialdemokratiskt maktinnehav.
I Värnamo har Moderaterna tagit över ansvaret efter 51 år med centerstyre. Jag är ledsen Centern... eller förresten – det är jag ju inte alls…
I Oxelösund styr Moderaterna för första gången sedan kommunen bildades 1971. I Trollhättan ökade Moderaterna med sju procent och tog över efter 106 år med Socialdemokraterna.
Och i Gävleborg tvingades Socialdemokraterna lämna över till Moderaterna – för första gången sedan rösträttens införande.
Ge dem alla en stor applåd!
Allt det här är bra. Men det är inte alls för att hylla våra egna framgångar som vi har samlats här i dag. Någonting mycket större och viktigare har fört oss samman. Det handlar inte om vad vi har bakom oss, utan vad vi har framför oss.
Vi har samlats här idag för att någonstans i ett helt vanligt bostadsområde så sitter nog en liten flicka och tittar ut genom fönstret. Hon borde egentligen – som alla andra barn – vara ute och leka i den första vårsolen. Men hon vågar inte, för där hon bor – där bor också gängkriminella. Hon säger kanske som barnen jag träffade i Årby i Eskilstuna, att till lekplatsen får man inte gå – för där blir man skjuten. Så måste det inte vara.
Vi har samlats här idag för att någonstans i en helt vanlig svensk stad så kan en 14-årig pojke ha rånats och förnedrats, på väg hem från skolan. Han är rädd, och vet inte om han vågar polisanmäla. För rånarna är jämnåriga killar som gör och tar vad de vill. Så måste det inte heller vara. Och vi har definitivt samlats här idag för att på ett gym i centrala Stockholm så sköts en 54- årig trebarnspappa ihjäl. Mitt på ljusa dagen – för att han försökte rädda livet på en annan människa.
Så måste det verkligen inte vara.
Vi har samlats här idag för att ett annat Sverige är möjligt. Ett Sverige där barn kan gå själva till lekplatsen – och inte drabbas av något värre än skrubbsår på knät om de trillar. Ett Sverige där tonårspojkar drömmer om studentmössor, inte om rånarluvor. Ett Sverige där mammor gråter av glädje över de barn de har – inte av sorg över de barn de har förlorat.
Låt oss vara ärliga: Vi har en lång resa framför oss. Men det finns inga andra än Moderaterna som lika länge, och lika väl, har förberett sig på att leda den resan i mål.
Låt mig ta oss ett halvår tillbaka i tiden – till valrörelsen förra året.
Vi bad om mandat att få ordning på Sverige. Vi sa att förändring inte bara är absolut nödvändig – vi sa att förändring dessutom är fullt möjlig. Vi fick det mandatet och vi tar det på allvar. Ingen tvekan, ingen tövan. Vi kommer göra det vi sa och vi har bara börjat. För första gången på ett decennium har Sverige en regering som både vill och KAN. En regering med en riksdagsmajoritet bakom sig. Som har en genomtänkt politisk kurs. Som kan prata och förhandla med varandra – och med alla andra som vill hjälpa till. Som i ordnade former lägger en statsbudget – som vinner omröstningen i riksdagen. Bara det – Elisabeth – är ju ett paradigmskifte!
Regeringsförklaringen och Tidöavtalet rymmer Sveriges största politiska reformagenda sedan arbetslinjen 2006 och sedan reformerna efter 90-talskrisen. Vi tar det steg för steg. I rätt ordning. Dag för dag. Hela mandatperioden. Det är en väldigt stor uppgift. Låt oss vara ärliga med det. Och låt oss vara ödmjuka inför den uppgiften. Det är svårt, vi fattar det. Det kommer ta tid, vi fattar det också. Men, mina vänner: det kommer att gå! För vi – och Sverige – har gjort riktigt svåra saker förut. Vi ska alltså få ordning på Sverige. Men det räcker inte. Vi göra Sverige säkrare, grönare, friare. Det är vår riktigt stora uppgift för det här decenniet.
Ett säkrare Sverige handlar ytterst om att försvara vårt lands gränser. Därför rustar vi upp försvaret till Nato-standard, på minst två procent av BNP och därför bygger vi ut värnplikten och återinför civilplikten. Det är en satsning av historiska mått, och den uppgiften sköts nu skickligt av en av landets få disputerade kustjägare – jag ger er: försvarsminister Pål Jonson.
Det är för ett säkrare Sverige som vi går med i Nato. Det vägval som vi ville göra för länge sedan, har äntligen blivit svensk säkerhetspolitik. Det var vi som förde Sverige in i EU, och nu är det vi som leder Sverige in i Nato. Att vi dessutom kan göra det i bred politisk enighet är en styrka för vårt land. Jag har respekt för både Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna, som bytte uppfattning om Nato när frågan ställdes på sin spets. Och jag vill samla Sverige i svåra tider. Allt talar nu för att Finland kommer in före Sverige. Vi har hela tiden vetat, att varje enskild Nato-medlem fattar sitt eget ratificeringsbeslut.
Sverige är säkrare nu än vi var före vår Nato-ansökan. 28 av 30 länder har redan bekräftat vårt medlemskap och vi har många länders säkerhetsförsäkringar. Men Sverige är också säkrare med Finland innanför, än med båda länderna utanför. Det säger inte bara jag, det säger Nato-chefen Jens Stoltenberg och det säger den svenska Försvarsmakten. Titta på kartan! Vi blir omgivna av Nato-länder. Och Nato får en 134 mil längre gräns mot Ryssland. Nästan alla förstår att vår del av världen blir säkrare. Alla utom Putin och hans ryska regim. För de vill inte att något land går med i Nato. Vi har aldrig köpt den synen.
Att vi är säkrare leder inte till passivitet. Sverige har sedan invasionen skärpt uppmärksamheten och vi fortsätter göra det. Vi vidtar militära och politiska åtgärder som höjer vår beredskap. Och vi har skapat ett nationellt säkerhetsråd där alla perspektiv vägs in.
Vi är bättre rustade mot det som Pål skulle kalla hybridhot, som militära styrkedemonstrationer, påtryckningar, cyberangrepp, desinformation och påverkanskampanjer.
Allt det här är viktigt, för det finns krafter som inte vill oss väl. Som av sina egna olika skäl vill splittra, försena, försinka och försvåra. Låt inte dem springa Rysslands ärenden. Var alltså uppmärksam. Sprid inte falsk information. Agera inte nyttig idiot. Ett säkrare Sverige står på Ukrainas sida. Den nya regeringen har dramatiskt ökat stödet.
Mer kvalificerade vapen: luftvärn, robot 70 och stridsfordon 90. Artillerisystemet Archer och Leopard-stridsvagnar. Dessutom över 4 miljarder kronor i humanitärt och civilt stöd. Det är alltså inte mest fina ord när just VI säger: Ukraina försvarar inte bara sin egen frihet.
De försvarar också vår.
Jag träffade nyligen president Zelenskyj i Kiev. Det som imponerade mest på mig var inte att han klarar sin svåra uppgift, det viste jag redan – utan att alla andra också gör det. Från nattågets personal till soldaterna vid fronten och studenterna på Kiev School of Economics. Ert mod inger respekt. Slava Ukraini!
Med samma beslutsamhet som vi stödjer Ukraina, har vi inlett offensiven mot brottsligheten. Det är ett Herkules-arbete som ligger framför oss. Och det spelar roll vem som leder det. Med Gunnar Strömmer har Sverige fått sin mest kompetenta justitieminister på mycket länge!
Förra året slogs ett mörkt rekord med 62 döda i 391 skjutningar. Redan i år sju döda. Underrättelser från polisen berättar om ett alltmer hänsynslöst våld, helt utan respekt för oskyldiga människors liv.
Vi kommer införa dubbla straff för grovt gängkriminella. Regeringen har redan lagt fram lagförslagen som gör att straffen för olaga tvång, olaga hot, rån och utpressning skärps den 1 juli. Det är straff som siktar direkt mot gängens våldsamma uppgörelser. Den som skjuter ihjäl ska dömas och låsas in – och är de utländska medborgare ska de dessutom visas ut.
Nu tar vi också de första stegen mot anonyma vittnen, så att fler vågar prata med polis och åklagare. Visitationszoner – så att polisen kommer åt illegala vapen och sprängmedel. Och även svensk polis ska kunna avlyssna gängkriminella, innan brott begås. Vi kommer helt enkelt göra det som krävs för att knäcka den organiserade brottsligheten.
Att stoppa våldet som sker i nära relationer är viktigt för mig personligen - och viktigt för den nya regeringen. Det handlar ju inte alltid – men väldigt ofta – om mäns våld mot kvinnor.
Sverige har länge misslyckats med den saken. Inte sett mellan fingrarna – men inte heller gjort det som krävs. Därför kommer min regering skärpa straffen och införa obligatorisk häktning vid grov kvinnofridskränkning.
Vi kommer utöka området för kontaktförbud, så att den som misshandlar kan bli portad från en hel kommun, om det behövs. Utsatta kvinnor ska särskilt skyddas inför en rättegång mot en man som har misshandlat. Gängens dödsskjutningar och det dödliga våldet mot kvinnor är förstås olika – men ska tas på lika stort allvar.
En del av allt som vi gör är kontroversiellt. Jag kan förstå det. För brottsbekämpning är en avvägning mellan effektivitet och integritet. Och den debatten är viktig – inte minst i ett parti som vårt. Men just nu är det brottsligheten som hotar integriteten.
Under åtta år vände Socialdemokraterna säkert på stenar, men inte på utvecklingen. Nu säger de lite lamt att tuffare tag mot kriminella kanske är bra, men bara halva lösningen. Just det. Precis så! Och därför gör nu den nya regeringen vad den gamla inte gjorde på åtta år.
Vi satsar på riktig prevention, som ger riktiga resultat. Som evidensbaserade föräldrastödsprogram. Som tidigare, tydligare och kraftfullare insatser från socialtjänsten.
Som att ta bort sekretessen mellan myndigheter, så att barn i fara upptäcks innan det är för sent.
Som stöd till idrott i socialt utsatta områden. Och som språkförskola och språkscreening på BVC. För med svenska språket kan fler barn göra nya klassresor.
I Sverige är barnen sina föräldrars största ansvar i livet. Och ingen av oss här inne som anförtros den uppgiften är felfri. Ändå tar de flesta av oss det ansvaret. Men om inte – då måste staten gripa in och ta över. För ytterst är alla barn våra gemensamma barn.
Vi lägger också om den svenska invandringspolitiken. Hundratusentals som har kommit till Sverige jobbar, gör rätt för sig och bidrar till vår välfärd. Låt oss inte bara se det – utan också säga det: Tack alla ni som anstränger er, alla ni som kämpar. Tack för allt ni gör för Sverige! Men det råder inte någon tvekan om att den grova brottslighet som har rotat sig i de segregerade områdena, beror på en ogenomtänkt invandrings- och integrationspolitik. Och att utanförskap, bidragsberoende, dålig svenska och sunkig machokultur är en farlig grogrund för kriminalitet. Därför kommer vi öka antalet inre utlänningskontroller, så att de som inte ska vara här också lämnar landet. Just nu leder Sverige det svåra arbetet med att lägga om hela EU:s invandringspolitik. Och vi minskar antalet kvotflyktingar med 80 procent. Det här är inte ett enkelt jobb. Och därför spelar det roll vem som är migrationsminister. Det finns goda skäl till att jag vill att Maria Malmer Stenergard ska ha det uppdraget!
Mina vänner, Vi ska göra Sverige säkrare, men också grönare. Det börjar i närmiljön – som att motverka övergödning av Östersjön och det kustnära storskaliga trålfisket. Men det slutar inte där.
Det vi nu har framför oss, är lite som rymdkapplöpningen när jag var barn. Men frågan för 2020-talet är inte vem som kommer först till månen, utan vem som gör mest global klimatnytta.
Ska man lyckas med det så måste man förstå några viktiga samband: Som att miljö och klimat går hand i hand med ett starkt näringsliv och en levande landsbygd. Vi gör Sverige grönare genom att stå upp för äganderätten och för det svenska skogsbruket.
Grönare genom att återställa våtmarker. Men också grönare – för att det är ny teknologi och krävande konsumenter, investerare och medarbetare som nu driver den gröna omställningen. Näringslivet är Sveriges nya miljörörelse. Vi lägger grunden för industrins gröna omställning genom bättre villkor för klimatsmarta investeringar och storsatsar på teknik för koldioxidinfångning, för att nå målet om svenska nettonollutsläpp.
Men allra viktigast är ny och fossilfri el. Och elproduktionen måste fördubblas när Sverige elektrifierar. Därför har regeringen tagit de första stegen mot ny svensk kärnkraft. Målet för energipolitiken ändras från förnybart till fossilfritt. Nästa år kan ny kärnkraft planeras på fler platser och Sverige kan ha fler än tio reaktorer. Kreditgarantier ska backa upp investeringarna. Och vi samarbetar med andra länder som också vill bygga kärnkraft och göra hela Europa oberoende av olja, kol och gas.Med mer planerbar kraft kan vi också ha mer väderberoende kraft. Därför gav regeringen i februari grönt ljus för att bygga kablarna till Kriegers flak i södra Östersjön – Sveriges första moderna havsbaserade vindkraftspark.
Efter 43 års politisk handlingsförlamning har vi nu en regering som är enig om energipolitiken. Bara det är ett paradigmskifte för Sverige. Men framför allt ett paradigmskifte för klimatet.
Säkrare och grönare – men också friare. Frihet är rätten att leva sitt liv efter eget huvud. Att älska vem man vill. Att gå sin egen väg.
Valfrihet, egenmakt, självförverkligande. Det är vårt politiska DNA. Och nu är trygghet vår tids stora frihetsfråga. Friare och säkrare hör ihop. Frihet är också ekonomisk självständighet. Mäns och kvinnors. Och rättvisa: att hårt arbete ska löna sig.
I höstas tog vi över ansvaret för Sverige i den sämsta ekonomiska utvecklingen sedan 90- talet. Inflationen urholkar ekonomin. Förra året hade Sverige lägst tillväxt i hela EU. Den allra viktigaste ekonomisk-politiska uppgiften är att bekämpa inflationen. För inflation är löntagarnas värsta fiende. Ni som är unga kanske tror att det nya normala är att både räntor och inflation ligger nära noll. Jag är nästan alltid nyfiken på det nya – men ännu mer säker på att några gamla sanningar gäller än. I Sverige fick vi den hårda vägen lära oss faran med inflation. Det var 70- och 80-talens överbudspolitik som ledde fram till 90-talskrisen och de smärtsamma förändringar som vi då tvingades till.
Först hade vi hög inflation, ständiga devalveringar och ekonomisk stagnation – en farlig kombination som kallades stagflation. Ett svårt tillstånd där ingen ekonomisk politik biter.
Sen fick vi hög inflation och höga räntor, med krav på ständiga lönehöjningar som kompensation. En pris- och lönespiral där reallönerna låg stilla i 20 år, trots att löneökningarna i kronor och ören var stora. Den nya regeringen kommer aldrig upprepa de gamla misstagen.
Vår första lärdom är bekämpa inflationen. När den ekonomiska politiken måste vara stram, behövs en regering som orkar vara stram.
Därför ska man glädjas över årets budget. Den är stram! Ingen glamour någonstans. Men den ger mest till dem som har minst. Den behåller A-kassan på en högre nivå, den förlänger tillägget för barnfamiljer med bostadsbidrag och den sänker bränsleskatten.
Nu finns det de till vänster, som tvärtom vill gasa på. Och som alltid vill spendera mer - framför allt av andras pengar. Miljöpartiet och Vänsterpartiet har hundratals miljarder i ofinansierade löften.
Men en sådan cocktail ger baksmälla: mer inflation, lägre köpkraft, mer osäkerhet i ekonomin, ökad internationell misstro, svagare krona. De två partierna är Socialdemokraternas regeringsalternativ. Vår regering kommer inte gå den vägen. Den andra lärdomen är strukturreformer – ett byråkratiskt namn för långsiktigt verkande förbättringar.
Bättre förutsättningar för företag att investera. Mer el för pengarna och mer el för klimatomställningen. Reformer som löser gamla grundproblem, som brist på utbildning eller för lite konkurrens. Vi tar nya steg längs arbetslinjen och påbörjar reformer så att ingen som kan arbeta ska leva på passiva bidrag.
Ett bidragstak som gör att man inte kan stapla bidrag på varandra. Successiv kvalificering till välfärden. Men också att unga och arbetslösa utbildar sig så de kan ta de 200 000 jobb som nu är lediga.
Under den förra borgerliga regeringen gjorde vi några sådana reformer som kommer gå till historien. Arbetslinjen, jobbskatteavdraget. Och socialförsäkringsreformer som jag själv hade ansvaret för.
Tror ni det var populärt då? Tror ni oppositionen hjälpte till? Eller tror ni Socialdemokraterna ville vårda reformerna? Nej, nej och nej. De var svåra men nödvändiga reformer. Och det behövdes människor med probleminsikt för att göra jobbet.
Och därför spelar det roll vem som är finansminister. Elisabeth Svantesson leder regeringens arbete för lägre inflation. För högre tillväxt. För mer företagande. För mindre bidragsberoende. För mer arbetslinje. I det här ekonomiska läget måste man ha ett varmt hjärta – men också ett kallt huvud. Elisabeth har båda!
Vi måste alltså vara långsiktiga, men ändå göra det bättre för människor här och nu. Vi har stoppat den gamla regeringens orimliga reduktionsplikt, högst i hela EU. Den 1 januari sänker vi den till EU:s lägsta. Vi har sänkt skatten på bensin och diesel. Vi återbetalar 55 miljarder kronor i elprisstöd och vi stöttar extra utsatta barnfamiljer. Jag förstår dem som vill göra mer, men först ska vi besegra inflationen.
När vi har vunnit den kampen blir det skattesänkningar för låg- och medelinkomsttagare. Och sänkt skatt på sparande.
För egna pengar är en frihetsfråga. Det gäller Sverige som land. Den som är satt i skuld är inte fri. Och det gäller för familjer, och för nästa generation. Frihetskampen tar sig lite olika uttryck i olika tider. Men ingen förstår frihetens betydelse bättre än just vi.
Så ser alltså vår uppgift ut: Att vända utvecklingen och få ordning på Sverige. Att långsiktigt lägga om kursen, så att framtidstron börjar spira. Göra Sverige säkrare, grönare, friare. När vi möter väljarna om knappt fyra år, då kommer vi ha återgett Sverige hoppet att förändring faktiskt är möjlig.
Då kommer Sverige vara säkrare. Med ett starkare försvar och som stolt medlem i Nato. En invandring som gör att vi kan klara av integrationen. En rättsstat som både ger trygghet och frihet.
När vi möter väljarna ska Sverige vara grönare. Med ny energipolitik som utvecklar kärnkraften, inte avvecklar den. Som elektrifierar transporter och industrier. Som tar medvetna konsumenter på allvar och som samarbetar med näringslivet. Och när vi möter väljarna ska Sverige vara friare. Vi har vunnit över inflationen och påbörjat vår tids stora ekonomiska reformer. Och vi har använt styrkan i de svenska statsfinanserna för att stötta Sveriges hushåll igenom och ut ur en tuff lågkonjunktur. Och så har vi gjort en del mindre frihetsreformer, som bara gör livet lättare: Tack Camilla och Gunnar för att vi slapp danstillstånden. Nu tar vi tag i gårdsförsäljningen!
Säkrare, grönare och friare. Det är bara tre ord, men de rymmer en politisk agenda för vår tid. Som jag vet att många svenskar i grunden delar.
Alla här inne är vi politiska ledare. Och jag har inte höga förväntningar bara på mig själv – utan på oss. Andra har också det. Så ska det här lyckas, så kommer det kräva gott ledarskap av oss. Alla. Glöm inte det.
Det kräver ett seriöst politiskt samtal om svåra frågor. För världen är inte svart eller vit. Vi ska erkänna målkonflikter och svåra avvägningar.
Det kräver att man visar respekt för dem som tycker annorlunda. För ingen har rätt i alla frågor. Låt oss enas där vi tycker ungefär lika och respektera varandra där vi verkligen tycker olika. Det är politiskt ledarskap.
Det kräver att vi förstår den oro som finns i världen och i Sverige – och att vi tar den på allvar: oro över kriget, över ekonomin och klimatet, över alla skjutningar. Och det kräver av oss som nu leder vårt land och våra kommuner och regioner – att vi försöker samla och inte splittra. Ena, inte dela. Det behövs helt enkelt några vuxna i rummet. Några av de här uppgifterna är mina. Bara mina och jag kommer göra allt i min makt för att klara av dem. Men de flesta uppgifterna är våra. För det land vi bor i och vill bygga tillsammans. För den värld som vi lever i. Och för dem som kommer efter oss. Vi – i den här stora salen – vi vet att vi bara är människor. Vi är inga superhjältar och vi har inga superkrafter. Men vi har något annat: Vi har viljan och vi har den politiska kraften. Vi förstår allvaret och vi har respekt för uppgiften.
Och vi heter Moderata Samlingspartiet – för att vi är samlingspartiet i svensk politik. Nu går vi hem och jobbar.
Tack!