Varmt välkomna tillbaka – till ännu ett digitalt
Sverigemöte. Det trodde ingen av oss för ett
år sedan. Men alla hoppas vi att få ses i
Örebro nästa gång. Och det är fantastiskt
roligt att få samla nästan 2000 moderater på
det här viset.
Det känns viktigt att vara med på
Järvaveckan igen, och hade varit ännu
roligare att ses på Spånga IP. Det får vi göra
om nästa sommar.
Idag kommer jag tala om hur Moderaterna
vill sätta Sverige på en ny kurs. För här finns
enorma möjligheter som vi borde ta fasta på.
Istället växer problemen, missmodet och
hopplösheten.
Låt oss bestämma oss för att ändra på det.
Inte med floskler, fromma förhoppningar och
tomma ord. Utan med konkreta reformer
som steg för steg löser problemen och tar
vara på möjligheterna.
***
För mig är Järva en speciell plats. När jag
var socialborgarråd i Stockholm var jag här
rätt mycket. Då handlade det om stöd till
ungdomar på glid, om fler vägar till jobb och
in i det svenska samhället. Även som
partiledare har jag varit här många gånger.
NU handlar det om gängkriminalitet,
trångboddhet och om barn som inte klarar
skolan.
För att kunna lösa problem måste man våga
tala ärligt om dem, och det kommer jag göra
idag. Men det finns också ett Järva, bortom
löpsedlar och skjutningar. Jag har sett
kraften som finns här: Företagande, hårt
arbete – ibland dubbla jobb. Jag har pratat
med människor som flytt krig och fattigdom
för att bygga ett bättre liv för sina barn här i
Sverige. Och imponerats av drivkraften och
modet.
Förra året träffade jag 18-åriga Emre i
Akalla, som varje dag pendlar två timmar för
att plugga naturvetenskap på Viktor
Rydbergs gymnasium. Från Rinkeby
kommer Arin Karapet som idag är moderat
riksdagsledamot. Eller 20-åriga Jamila Azizi
från Kroksbäck i Malmö, som
trygghetsvandrar, hjälper barn med läxor och
själv läser statsvetenskap på universitetet.
Det säger något om vårt land när vi är som
bäst. Berättelsen om Sverige som
möjligheternas land – där man kan börja
med nästan ingenting och ta sig nästan hur
långt som helst.
För 60 år sedan gjorde min mamma en
sådan klassresa. Hon var den första i vår
släkt som gick på gymnasiet, den första som
tog studenten och den första som läste på
universitetet. Mormor var städerska och
morfar snickare. Mamma blev lärare i matte
och fysik, inte rik precis, men hon fick ett helt
annat liv än mina morföräldrar ens kunde
drömma om.
Hennes klassresa har jag burit med mig
under hela mitt politiska engagemang. För
att den gav mig och mina syskon helt andra
förutsättningar, förstås. Men framförallt gav
den mig insikten att hårt arbete och jämlikhet
är den bästa grunden för nya klassresor.
”Vart du är på väg är viktigare än var du
kommer ifrån”. För mig är det svenska
språkets kanske viktigaste och vackraste
mening.
Men idag lever inte Sverige längre upp till
det löftet. Enskilda framgångssagor räcker
inte, när tiotusentals faller efter och
hundratals faller offer.
Skolan är inte längre en självklar plats för
nya klassresor. På många ställen fungerar
den bra, men verkligen inte överallt. I över
30 skolor går bara hälften ut nian med
godkända betyg. En stor del av dem ligger i
utanförskapsområden, också här i Järva.
Förra våren lämnade 16 500 barn
grundskolan utan godkända betyg. Det är
över 600 skolklasser.
I många av de här skolorna urartar lektioner i
stök, bråk och våld. Barn – ofta grabbar –
som är fulla av energi, men som inte talar
ordentlig svenska och därför får det tufft i
skolan. En ny och viktig rapport från
stiftelsen bakom Järvaveckan visar att bara
hälften av svensk-somaliska barn klarar
grundskolan. Vi vet att det ökar risken för
allvarliga problem.
Men det måste inte vara så här. Skolor
måste inte vara sämre i utsatta områden.
Det har också Kista International School i
Akalla visat där nästan alla nior får
behörighet till gymnasiet, och meritvärdet är
rejält över snittet – trots att bara en av 500
har svenska som modersmål. När jag
träffade rektorn Johan häromveckan sade
han till mig: ”Ju stökigare man har det
hemma, desto viktigare är det med ordning
och reda i skolan”. Och så la han till: ”det är i
skolan eleverna får öva sin svenska.”
Men att klassresan inte längre börjar i
klassrummet är inte vårt enda problem.
Sverige har 60 utsatta områden, där
kriminaliteten påverkar vardagslivet. Det är
ett enormt svek mot över en halv miljon
människor, som hade varit otänkbart på
andra ställen i Sverige.
Vi har rekord i skjutningar och sprängningar:
förra året sköts 47 människor till döds. En ny
undersökning från BRÅ visar att Sverige har
näst flest dödskjutningar i hela EU och är det
enda landet där dödskjutningarna ökar.
Jag har suttit med mammor i Akalla som är
rädda att deras barn ska rekryteras till
gängen. Oroliga föräldrar i Möllevången och
Norrby som ser hur knarklangningen sker
helt öppet, mitt på dagen. Jag har träffat
barn som i praktiken inte har några föräldrar
alls.
Eller som de små barnen i Biskopsgården i
Göteborg som med egna ögon bevittnade
skjutningar. ”Dom kan till och med skjuta
mig” – sa en lite pojke som inte längre går ut
ensam.
Socialdemokraterna verkar nu hoppas att
fransk polis har löst Sveriges problem. Men
våldet fortsätter.
I söndags sköts en man till döds i Hjällbo mitt
på dagen. Senare samma dag
skottskadades en gravid kvinna i Malmö.
Dagen efter sköts en man till döds bland
pendlare och barn utanför tunnelbanan i
Husby. På kvällen sköts en annan man ihjäl i
Hjulsta. Och i fredags förra veckan dödades
en man klockan åtta i Västermalmsgallerian
på Kungsholmen i Stockholm.
Det här är inte det Sverige vi vill ha. Jag vill
inte ha det. Och jag vill samla alla i vårt land
som nu vill ha förändring.
Och så handlar det om arbetslöshet och
utanförskap. Vårt lands välstånd är byggt på
uppfinningar och hårt arbete. Människor som
är födda i Småland, som min morfar, eller i
Mogadishu som Järvaveckans Ahmed. Vi
kommer från olika landsändar och
världsdelar. Vi ser olika ut och vi pratar med
dialekt och med brytning. Men vi måste alla
tillsammans bygga Sverige rikt och
framgångsrikt.
Under de senaste sju åren har
Socialdemokraterna slarvat bort arbetslinjen.
Allt fler arbetslösa, allt högre bidrag och allt
högre skatter för dem som arbetar. Oavsett
om man är lärare, kör taxi eller är
undersköterska.
Nästan 200 000 människor är nu
långtidsarbetslösa. Om ett halvår kan de
vara 300 000. Varje år kostar det välfärden
36 miljarder kronor. Vi har den femte högsta
arbetslösheten i hela EU. Över 675 000
vuxna invandrare är inte självförsörjande.
Det leder till ett liv i vanmakt och
utanförskap. Till barn som aldrig ser sina
föräldrar gå till jobbet och kvinnor som aldrig
blir självständiga. Till mindre pengar i den
egna plånboken, men också mindre pengar
till skolan och till sjukvården.
För första gången sedan min mamma var
liten ser vi på allvar barnfattigdomen komma
tillbaka. Inte för alla, men ofta för barn med
utländsk bakgrund. Nya siffror från SCB
visar att över hälften av alla utrikesfödda
barn lever med låg ekonomisk standard.
Deras föräldrar behöver inte högre bidrag,
de behöver ett jobb.
Det här är inte det Sverige som jag är fostrad
att tro på. Det här är inte löftet om social
rörlighet och klassresor. Det är tvärtom hotet
om ett land med social ärftlighet, där
problem går i arv generation efter
generation.
Under de senaste sju åren har
Socialdemokraterna misslyckats. De har
misslyckats med kriminaliteten. De har
misslyckats med skolan. Och de har
misslyckats med jobben. Frågan är väl
egentligen: har de lyckats med någonting
alls?
Utvecklingen påverkar hela vårt land. Men
de som drabbas värst är hederliga, hårt
arbetande människor här i Järva, i Hjällbo, i
Tjärna ängar och andra utsatta områden.
Företagare som rånas och tvingas lägga ner,
skjutningar utanför lägenheten, viktiga
samhällsfunktioner som flyttar bort.
Det vill jag ändra på. Här ska man göra sitt
bästa, respektera andra, ta ansvar för sig
själv och sina barn. Här ska ansträngning
och flit löna sig – oavsett var man kommer
ifrån. Här ska alla barn få en rättvis chans.
Jag vill sätta Sverige på en ny kurs:
Moderaterna är Sveriges arbetarparti – för
alla som jobbar, som har jobbat och som vill
jobba. Vi är partiet för alla som gör rätt för
sig – och som förväntar sig att alla andra
också ska göra det.
Moderaterna är partiet för dig som vill att
samhället ska fungera och vara hållbart. För
alla som vill ha ordning och reda – i skolan, i
ekonomin och på gator och torg. Trygghet.
Så att var och en kan skapa sitt eget liv.
Moderaterna är partiet för alla som har en
bergfast tro på rättigheter, skyldigheter och
möjligheter – som är lika för alla. För oss
som förenas i övertygelsen att Sverige ska
vara ett land, där vad du gör och vart du är
på väg, är viktigare än vem du är och var du
kommer ifrån.
***
Läget är rätt dystert. Men det finns ljus i
tunneln. För vi vet att det går att vända
utvecklingen. Sverige var en gång ett av
Europas fattigaste länder och blev ett av
världens rikaste. Vi har klarat krascher och
kriser. Och vi kan göra det igen.
Men det kommer att kräva både ett nytt
ledarskap och ett nytt medborgarskap.
Politisk handlingskraft – och personligt
ansvar. En regering som både vet vad den
vill – och kan få något gjort. Det är
Moderaternas roll i svensk politik.
Den regering som jag vill bilda efter valet
kommer att återupprätta samhällskontraktet.
Det handlar om fyra saker:
1) Rädda arbetslinjen.
Alla som kan jobba ska jobba. Ett arbete
betyder självständighet och egenmakt.
Kollegor, ofta vänner och alltid egna pengar.
Därför vill vi ha ett bidragstak och lägre
skatter på låga inkomster, så att det alltid
lönar sig bättre att jobba än att leva på
bidrag. Den som är arbetslös ska aktivt söka
jobb och långtidsarbetslösa ska naturligtvis
göra nytta på dagarna. Det offentliga ska
hjälpa till med utbildning och praktik – men
var och en måste själv göra jobbet.
2) En stram invandringspolitik och en helt ny
integrationspolitik.
Först den egentligen helt självklara insikten
att invandring och integration hänger ihop.
Ska vi ha en chans att klara integrationen,
måste invandringen minska kraftigt. Ett nej
ska vara ett nej – men ett ja måste också bli
ett ja.
Det betyder att den som har kommit hit ska
bli en del av det svenska samhället. Men det
går inte om barn måste läsa läxor i
trapphusen och om vuxna aldrig lär sig
svenska. Vi vill ha krav på jobb och
kunskaper i svenska språket för att få
permanent uppehållstillstånd, och krav på
godkänt i svenska för att få bidrag. Sverige
måste än en gång utrota trångboddhet och
barnfattigdom.
Vi måste också ha hög förväntan på den
som kommer hit: Här råder jämlikhet mellan
könen. I Sverige jobbar både män och
kvinnor, och man får gifta sig med vem man
vill. Här har både killar och tjejer rätt att både
bada och spela fotboll. Här har barn egna
rättigheter. Här gäller lagen lika för alla. Står
man inte ut med det, då har man valt fel
land.
3) Lag och ordning.
Det vi nu upplever dagligen med
sprängningar, rån och skjutningar, är en
systemhotande brottslighet. Den sätter
skräck i bostadsområden, och utmanar
förtroendet för staten. Jag kan inte lova er att
våldet omedelbart upphör om Sverige byter
regering. Det här kommer ta tid. Men jag kan
lova er en helt ny kriminalpolitik.
Gängen ska bort från gatorna. Nu krävs
mönsterbrytande reformer och helt nya
verktyg: Avlyssning, dubbla straff för
gängkriminella. Utvisning vid fler brott.
Anonyma vittnen. Allt det här föreslår också
Moderaterna – och allt det här säger
Socialdemokraterna nej till.
I Danmark fick svenska gängkriminella 20
års fängelse, i Sverige hade de fått fyra års
sluten ungdomsvård. Riktigt långa
fängelsestraff är också riktig prevention – för
då kan gängen inte rekrytera in nya
ungdomar.
4) Och så skolan.
Att stoppa dagens skolmisslyckande är helt
avgörande – både för att fler ska göra
klassresor och för att förebygga kriminalitet.
Det måste börja med obligatorisk
språkförskola så att alla barn lär sig svenska.
I skolan ska det vara fokus på kunskap och
mer undervisningstid. Alla barn som behöver
ska få läxhjälp och lovskola. Och i
klassrummet ska det vara läraren som
bestämmer. Rektorn ska få ett starkt mandat
– och en skyldighet – att upprätta ordning
och reda.
Här kommer Moderaterna lägga vår kraft och
vår energi fram till valet den 11 september
nästa år. Det är min övertygelse att vi kan
vända utvecklingen. Men det kräver en ny
regering som både kan och vill.
När min mamma var ung blev Sverige ett
jämlikt land med miljoner klassresor. Inget
perfekt land, men ett framtidsoptimistiskt
land. Nu måste vi göra om den resan i vår
egen tid. Lika svårt idag som då. Men också
precis lika möjligt. Tillsammans kan vi se till
att enskilda framgångssagor – som Emre,
Arin och Jamila – förvandlas till tusentals
berättelser om människor som lyckas i
Sverige, och gör oss till ett bättre land.
***
Vi har en historiskt viktig valrörelse framför
oss. Om du som lyssnar idag vill göra en
liten insats för en ny regering, gå in på
maktskifte.nu. Alla behövs. Ingen kan göra
allt, men alla kan göra något.
Tack!
Sverigemöte. Det trodde ingen av oss för ett
år sedan. Men alla hoppas vi att få ses i
Örebro nästa gång. Och det är fantastiskt
roligt att få samla nästan 2000 moderater på
det här viset.
Det känns viktigt att vara med på
Järvaveckan igen, och hade varit ännu
roligare att ses på Spånga IP. Det får vi göra
om nästa sommar.
Idag kommer jag tala om hur Moderaterna
vill sätta Sverige på en ny kurs. För här finns
enorma möjligheter som vi borde ta fasta på.
Istället växer problemen, missmodet och
hopplösheten.
Låt oss bestämma oss för att ändra på det.
Inte med floskler, fromma förhoppningar och
tomma ord. Utan med konkreta reformer
som steg för steg löser problemen och tar
vara på möjligheterna.
***
För mig är Järva en speciell plats. När jag
var socialborgarråd i Stockholm var jag här
rätt mycket. Då handlade det om stöd till
ungdomar på glid, om fler vägar till jobb och
in i det svenska samhället. Även som
partiledare har jag varit här många gånger.
NU handlar det om gängkriminalitet,
trångboddhet och om barn som inte klarar
skolan.
För att kunna lösa problem måste man våga
tala ärligt om dem, och det kommer jag göra
idag. Men det finns också ett Järva, bortom
löpsedlar och skjutningar. Jag har sett
kraften som finns här: Företagande, hårt
arbete – ibland dubbla jobb. Jag har pratat
med människor som flytt krig och fattigdom
för att bygga ett bättre liv för sina barn här i
Sverige. Och imponerats av drivkraften och
modet.
Förra året träffade jag 18-åriga Emre i
Akalla, som varje dag pendlar två timmar för
att plugga naturvetenskap på Viktor
Rydbergs gymnasium. Från Rinkeby
kommer Arin Karapet som idag är moderat
riksdagsledamot. Eller 20-åriga Jamila Azizi
från Kroksbäck i Malmö, som
trygghetsvandrar, hjälper barn med läxor och
själv läser statsvetenskap på universitetet.
Det säger något om vårt land när vi är som
bäst. Berättelsen om Sverige som
möjligheternas land – där man kan börja
med nästan ingenting och ta sig nästan hur
långt som helst.
För 60 år sedan gjorde min mamma en
sådan klassresa. Hon var den första i vår
släkt som gick på gymnasiet, den första som
tog studenten och den första som läste på
universitetet. Mormor var städerska och
morfar snickare. Mamma blev lärare i matte
och fysik, inte rik precis, men hon fick ett helt
annat liv än mina morföräldrar ens kunde
drömma om.
Hennes klassresa har jag burit med mig
under hela mitt politiska engagemang. För
att den gav mig och mina syskon helt andra
förutsättningar, förstås. Men framförallt gav
den mig insikten att hårt arbete och jämlikhet
är den bästa grunden för nya klassresor.
”Vart du är på väg är viktigare än var du
kommer ifrån”. För mig är det svenska
språkets kanske viktigaste och vackraste
mening.
Men idag lever inte Sverige längre upp till
det löftet. Enskilda framgångssagor räcker
inte, när tiotusentals faller efter och
hundratals faller offer.
Skolan är inte längre en självklar plats för
nya klassresor. På många ställen fungerar
den bra, men verkligen inte överallt. I över
30 skolor går bara hälften ut nian med
godkända betyg. En stor del av dem ligger i
utanförskapsområden, också här i Järva.
Förra våren lämnade 16 500 barn
grundskolan utan godkända betyg. Det är
över 600 skolklasser.
I många av de här skolorna urartar lektioner i
stök, bråk och våld. Barn – ofta grabbar –
som är fulla av energi, men som inte talar
ordentlig svenska och därför får det tufft i
skolan. En ny och viktig rapport från
stiftelsen bakom Järvaveckan visar att bara
hälften av svensk-somaliska barn klarar
grundskolan. Vi vet att det ökar risken för
allvarliga problem.
Men det måste inte vara så här. Skolor
måste inte vara sämre i utsatta områden.
Det har också Kista International School i
Akalla visat där nästan alla nior får
behörighet till gymnasiet, och meritvärdet är
rejält över snittet – trots att bara en av 500
har svenska som modersmål. När jag
träffade rektorn Johan häromveckan sade
han till mig: ”Ju stökigare man har det
hemma, desto viktigare är det med ordning
och reda i skolan”. Och så la han till: ”det är i
skolan eleverna får öva sin svenska.”
Men att klassresan inte längre börjar i
klassrummet är inte vårt enda problem.
Sverige har 60 utsatta områden, där
kriminaliteten påverkar vardagslivet. Det är
ett enormt svek mot över en halv miljon
människor, som hade varit otänkbart på
andra ställen i Sverige.
Vi har rekord i skjutningar och sprängningar:
förra året sköts 47 människor till döds. En ny
undersökning från BRÅ visar att Sverige har
näst flest dödskjutningar i hela EU och är det
enda landet där dödskjutningarna ökar.
Jag har suttit med mammor i Akalla som är
rädda att deras barn ska rekryteras till
gängen. Oroliga föräldrar i Möllevången och
Norrby som ser hur knarklangningen sker
helt öppet, mitt på dagen. Jag har träffat
barn som i praktiken inte har några föräldrar
alls.
Eller som de små barnen i Biskopsgården i
Göteborg som med egna ögon bevittnade
skjutningar. ”Dom kan till och med skjuta
mig” – sa en lite pojke som inte längre går ut
ensam.
Socialdemokraterna verkar nu hoppas att
fransk polis har löst Sveriges problem. Men
våldet fortsätter.
I söndags sköts en man till döds i Hjällbo mitt
på dagen. Senare samma dag
skottskadades en gravid kvinna i Malmö.
Dagen efter sköts en man till döds bland
pendlare och barn utanför tunnelbanan i
Husby. På kvällen sköts en annan man ihjäl i
Hjulsta. Och i fredags förra veckan dödades
en man klockan åtta i Västermalmsgallerian
på Kungsholmen i Stockholm.
Det här är inte det Sverige vi vill ha. Jag vill
inte ha det. Och jag vill samla alla i vårt land
som nu vill ha förändring.
Och så handlar det om arbetslöshet och
utanförskap. Vårt lands välstånd är byggt på
uppfinningar och hårt arbete. Människor som
är födda i Småland, som min morfar, eller i
Mogadishu som Järvaveckans Ahmed. Vi
kommer från olika landsändar och
världsdelar. Vi ser olika ut och vi pratar med
dialekt och med brytning. Men vi måste alla
tillsammans bygga Sverige rikt och
framgångsrikt.
Under de senaste sju åren har
Socialdemokraterna slarvat bort arbetslinjen.
Allt fler arbetslösa, allt högre bidrag och allt
högre skatter för dem som arbetar. Oavsett
om man är lärare, kör taxi eller är
undersköterska.
Nästan 200 000 människor är nu
långtidsarbetslösa. Om ett halvår kan de
vara 300 000. Varje år kostar det välfärden
36 miljarder kronor. Vi har den femte högsta
arbetslösheten i hela EU. Över 675 000
vuxna invandrare är inte självförsörjande.
Det leder till ett liv i vanmakt och
utanförskap. Till barn som aldrig ser sina
föräldrar gå till jobbet och kvinnor som aldrig
blir självständiga. Till mindre pengar i den
egna plånboken, men också mindre pengar
till skolan och till sjukvården.
För första gången sedan min mamma var
liten ser vi på allvar barnfattigdomen komma
tillbaka. Inte för alla, men ofta för barn med
utländsk bakgrund. Nya siffror från SCB
visar att över hälften av alla utrikesfödda
barn lever med låg ekonomisk standard.
Deras föräldrar behöver inte högre bidrag,
de behöver ett jobb.
Det här är inte det Sverige som jag är fostrad
att tro på. Det här är inte löftet om social
rörlighet och klassresor. Det är tvärtom hotet
om ett land med social ärftlighet, där
problem går i arv generation efter
generation.
Under de senaste sju åren har
Socialdemokraterna misslyckats. De har
misslyckats med kriminaliteten. De har
misslyckats med skolan. Och de har
misslyckats med jobben. Frågan är väl
egentligen: har de lyckats med någonting
alls?
Utvecklingen påverkar hela vårt land. Men
de som drabbas värst är hederliga, hårt
arbetande människor här i Järva, i Hjällbo, i
Tjärna ängar och andra utsatta områden.
Företagare som rånas och tvingas lägga ner,
skjutningar utanför lägenheten, viktiga
samhällsfunktioner som flyttar bort.
Det vill jag ändra på. Här ska man göra sitt
bästa, respektera andra, ta ansvar för sig
själv och sina barn. Här ska ansträngning
och flit löna sig – oavsett var man kommer
ifrån. Här ska alla barn få en rättvis chans.
Jag vill sätta Sverige på en ny kurs:
Moderaterna är Sveriges arbetarparti – för
alla som jobbar, som har jobbat och som vill
jobba. Vi är partiet för alla som gör rätt för
sig – och som förväntar sig att alla andra
också ska göra det.
Moderaterna är partiet för dig som vill att
samhället ska fungera och vara hållbart. För
alla som vill ha ordning och reda – i skolan, i
ekonomin och på gator och torg. Trygghet.
Så att var och en kan skapa sitt eget liv.
Moderaterna är partiet för alla som har en
bergfast tro på rättigheter, skyldigheter och
möjligheter – som är lika för alla. För oss
som förenas i övertygelsen att Sverige ska
vara ett land, där vad du gör och vart du är
på väg, är viktigare än vem du är och var du
kommer ifrån.
***
Läget är rätt dystert. Men det finns ljus i
tunneln. För vi vet att det går att vända
utvecklingen. Sverige var en gång ett av
Europas fattigaste länder och blev ett av
världens rikaste. Vi har klarat krascher och
kriser. Och vi kan göra det igen.
Men det kommer att kräva både ett nytt
ledarskap och ett nytt medborgarskap.
Politisk handlingskraft – och personligt
ansvar. En regering som både vet vad den
vill – och kan få något gjort. Det är
Moderaternas roll i svensk politik.
Den regering som jag vill bilda efter valet
kommer att återupprätta samhällskontraktet.
Det handlar om fyra saker:
1) Rädda arbetslinjen.
Alla som kan jobba ska jobba. Ett arbete
betyder självständighet och egenmakt.
Kollegor, ofta vänner och alltid egna pengar.
Därför vill vi ha ett bidragstak och lägre
skatter på låga inkomster, så att det alltid
lönar sig bättre att jobba än att leva på
bidrag. Den som är arbetslös ska aktivt söka
jobb och långtidsarbetslösa ska naturligtvis
göra nytta på dagarna. Det offentliga ska
hjälpa till med utbildning och praktik – men
var och en måste själv göra jobbet.
2) En stram invandringspolitik och en helt ny
integrationspolitik.
Först den egentligen helt självklara insikten
att invandring och integration hänger ihop.
Ska vi ha en chans att klara integrationen,
måste invandringen minska kraftigt. Ett nej
ska vara ett nej – men ett ja måste också bli
ett ja.
Det betyder att den som har kommit hit ska
bli en del av det svenska samhället. Men det
går inte om barn måste läsa läxor i
trapphusen och om vuxna aldrig lär sig
svenska. Vi vill ha krav på jobb och
kunskaper i svenska språket för att få
permanent uppehållstillstånd, och krav på
godkänt i svenska för att få bidrag. Sverige
måste än en gång utrota trångboddhet och
barnfattigdom.
Vi måste också ha hög förväntan på den
som kommer hit: Här råder jämlikhet mellan
könen. I Sverige jobbar både män och
kvinnor, och man får gifta sig med vem man
vill. Här har både killar och tjejer rätt att både
bada och spela fotboll. Här har barn egna
rättigheter. Här gäller lagen lika för alla. Står
man inte ut med det, då har man valt fel
land.
3) Lag och ordning.
Det vi nu upplever dagligen med
sprängningar, rån och skjutningar, är en
systemhotande brottslighet. Den sätter
skräck i bostadsområden, och utmanar
förtroendet för staten. Jag kan inte lova er att
våldet omedelbart upphör om Sverige byter
regering. Det här kommer ta tid. Men jag kan
lova er en helt ny kriminalpolitik.
Gängen ska bort från gatorna. Nu krävs
mönsterbrytande reformer och helt nya
verktyg: Avlyssning, dubbla straff för
gängkriminella. Utvisning vid fler brott.
Anonyma vittnen. Allt det här föreslår också
Moderaterna – och allt det här säger
Socialdemokraterna nej till.
I Danmark fick svenska gängkriminella 20
års fängelse, i Sverige hade de fått fyra års
sluten ungdomsvård. Riktigt långa
fängelsestraff är också riktig prevention – för
då kan gängen inte rekrytera in nya
ungdomar.
4) Och så skolan.
Att stoppa dagens skolmisslyckande är helt
avgörande – både för att fler ska göra
klassresor och för att förebygga kriminalitet.
Det måste börja med obligatorisk
språkförskola så att alla barn lär sig svenska.
I skolan ska det vara fokus på kunskap och
mer undervisningstid. Alla barn som behöver
ska få läxhjälp och lovskola. Och i
klassrummet ska det vara läraren som
bestämmer. Rektorn ska få ett starkt mandat
– och en skyldighet – att upprätta ordning
och reda.
Här kommer Moderaterna lägga vår kraft och
vår energi fram till valet den 11 september
nästa år. Det är min övertygelse att vi kan
vända utvecklingen. Men det kräver en ny
regering som både kan och vill.
När min mamma var ung blev Sverige ett
jämlikt land med miljoner klassresor. Inget
perfekt land, men ett framtidsoptimistiskt
land. Nu måste vi göra om den resan i vår
egen tid. Lika svårt idag som då. Men också
precis lika möjligt. Tillsammans kan vi se till
att enskilda framgångssagor – som Emre,
Arin och Jamila – förvandlas till tusentals
berättelser om människor som lyckas i
Sverige, och gör oss till ett bättre land.
***
Vi har en historiskt viktig valrörelse framför
oss. Om du som lyssnar idag vill göra en
liten insats för en ny regering, gå in på
maktskifte.nu. Alla behövs. Ingen kan göra
allt, men alla kan göra något.
Tack!