Välkomna till Strängnäs, hälsar vi som
bor här. Och hit till Ugglans park.
Vi ses ju på riktigt idag! Äntligen! Steg för
steg tar vi oss tillbaka till livet. Som vi har
längtat!
Låt oss än en gång tacka alla som jobbar
i vården för fantastiska insatser. Men
idag vill jag också tacka alla som nu är
dubbelvaccinerade. Ni skyddar er själva
och alla de som inte kan vaccinera sig.
Ni tar ansvar, och ni ger frihet.
Idag är det ett år kvar till valet. Om 364
dagar ska vi se till att Sverige får ny kurs,
ny regering och nytt hopp!
För jag vill att Sverige ska vara ett land
med jämlikhet och jämställdhet, fyllt av
frihet och framåtanda, gemenskap och
sammanhållning. Men jag förstår att
många tvivlar just nu. Denna sommar
blev den blodigaste i modern svensk
historia. Aldrig förr har så många skjutits
ihjäl. Hittills i år har 36 människor
mördats.
Samtidigt når långtidsarbetslösheten
rekordnivåer. Och Sverige missar de
egna klimatmålen. Så här kan vi bara
inte ha det.
Och så måste det inte heller vara. För
det går att få ordning på Sverige. Det
kommer mitt tal handla om idag.
***
Jag tror på Sverige. Det lilla landet med
de stora ambitionerna. När min morfar
var barn, ett av Europas fattigaste
länder. När jag själv var liten, världens
rikaste land. Därefter världens mest
jämställda land, och världens mest
innovativa. Nu skulle vi kunna bli landet
med världens grönaste tillväxt. Istället är
vi på väg att bli Europas otryggaste.
Alla har vi nog bilderna på näthinnan:
Under en av sommarens varmaste
julidagar, två små barn och deras pappa
i Flemingsberg. Plötsligt hörs flera skott.
Pappan lyfter upp sina barn och springer,
men försent. Barnen var redan träffade.
Mamman berättar: ”Det står i tidningen
att två barn är skjutna – och det är mina
barn.”.
Ett par dagar tidigare, den sista juni,
sköts polisen Andreas Danman till döds i
Göteborg när han gjorde sitt jobb för att
skydda oss andra.
Och så avrättningen i Skäggetorp i
Linköping, mitt på dagen i ett
köpcentrum. Dagen före de skotten hade
min hustru Birgitta och vår äldsta dotter
Siri, som pluggar i Linköping, varit precis
där – för att hämta ett paket. Bara
slumpen gjorde att min egen familj inte
var där just då.
En del säger att dödsskjutningarna nu är
så vanliga, att de håller på att bli vardag.
Jag fattar vad de menar, men det finns
ingen vardag i skjutningar. Det finns
ingen vardag i att döda barn och poliser.
Politiken måste nu göra precis allt för att
stoppa våldet – annars har vi kapitulerat.
Som politisk ledare måste man ibland ta
sig an det riktigt, riktigt svåra – för att det
är det enda rätta. Annars är man bara en
liten lort.
Jag kommer aldrig tillåta att våldet
normaliseras. Nästa kapitel i historien om
Sverige får inte handla om hur våldet tog
över. Nästa kapitel ska handla om hur vi
krossade kriminaliteten, satte vårt land
på en ny kurs och fick ordning på
Sverige.
Varje tid har sin fundamentala
frihetsfråga. På min morfars tid var det
fattigdom och sjukdom som stod i vägen
för många livsdrömmar. På min mamma
Karins tid var det Förmyndarsverige,
offentliga monopol och extrema skatter
som lade en våt filt över framtiden. I vår
egen tid är det otryggheten som
begränsar livet och friheten. Kampen mot
kriminalitet och för ordning och
anständighet kommer bli min regerings
allra viktigaste uppgift.
I somras fick en dömd brottsling 840 000
kronor i skadestånd från svenska staten.
Han hade torterat och våldtagit en kvinna
i Malmö, men när hans ålder skrevs ner
– och efter ungdomsrabatt och
mängdrabatt – blev hans straff så kort att
han redan hade suttit inne för länge.
Bara det är provocerande.
Skattebetalarna tvingades alltså betala
nästan en miljon till en man som begått
vidriga brott och som nu dessutom går
fri. Han är kvar i Sverige, trots att han är
dömd till utvisning.
Ännu värre är att den utsatta kvinnan
bara fick 3000 kronor från mannen. För
Kronofogden får inte ta skadeståndet. Så
fullständigt absurt, så respektlöst mot
den våldtagna kvinnan. I flera år har
Moderaterna krävt att den lagen ändras
– men ingenting händer.
Socialdemokraterna pratar och pratar,
men jag vet att svenska folket står på
brottsoffrets sida!
Det grova våldet är det mest extrema
uttrycket för den nya kriminaliteten. Men
det handlar inte enbart om sprängningar
och skjutningar. Vi ser hur vittnen skräms
till tystnad, hämndaktioner riktas mot
polisen. Barn som rånar andra barn,
ibland mest för att filma och förnedra.
Gränsen för vad människor i praktiken
tvingas tolerera flyttas hela tiden, i
gråzonen mellan det som är olagligt och
det som formellt sett mest är olämpligt,
obehagligt och rent hänsynslöst.
Vi har alla sett det. Unga killar som tar
över det offentliga rummet. Som
uppträder hotfullt, gapar, skriker, skräpar
ner. Agerar som om de äger bussen eller
torget. Stör andra med hög musik, tar
upp flera säten.
Så har nog tonåringar gjort förr, och att
säga ifrån är det rimliga. Det nya är
konsekvenserna för den som säger till.
Före sommaren blev en man brutalt
misshandlad när han sade åt en kille att
inte planka på tåget.
Det här skapar rädsla. Fredligare
människor byter vagn, går av bussen,
drar sig tillbaka. Inte minst kvinnor går
omvägar.
Sonja Dousa är en eldsjäl från Järva i
Stockholm och mamma till en god vän.
Hon berättade före sommaren att hon
inte längre vågar gå fram till unga killar
som bär sig illa åt. Inte för att hon har
förlorat sitt civilkurage, utan för att allt fler
bär kniv. Många vill säga ifrån, men få vill
riskera livet.
Det här brukar kallas antisocialt
dominansbeteende. Syftet är att stärka
sin status bland andra grabbar och
bevisa att det inte är mänsklig
anständighet som sätter gränserna, utan
grabbarnas våldskapital.
Utvecklingen är farlig. Sätts det inte
tydliga gränser tidigt, finns det inga
gränser alls senare. Lär man sig inte
som barn och tonåring att det finns rätt
och fel, så kommer några bli livsfarliga.
Det börjar med den fega undfallenhet
som det offentliga gång på gång visar,
när man inte får kräva att det ska vara
tyst på biblioteken. Eller att det ska
behövas separata badtider för att inte
tjejer ska utsättas för trakasserier. Det
måste bli slut på daltandet!
Brottsligheten är värst. Men även
långtidsarbetslösheten slår rekord,
utanförskapet fördjupas, barnfattigdom
breder ut sig i Sveriges utsatta förorter.
Så måste det inte alls vara.
Hundratusentals människor som har
invandrat till Sverige går till jobbet varje
dag. Som ingenjörer och lärare. Som
vårdbiträden och läkare. Som
busschaufförer och butiksbiträden.
Människor som försörjer sig och sina
familjer, som berikar Sverige med kultur,
kunskap och entreprenörskap. De är
med och bygger vårt gemensamma land.
Och Moderaterna är partiet för alla som
jobbar, alla som vill jobba och alla som
har jobbat.
Samtidigt är mer än varannan vuxen
invandrare beroende av bidrag för sin
försörjning – 675 000 människor.
Långtidsarbetslösheten närmar sig
200 000 personer, den högsta siffran i
svensk historia.
Vi har barn i Sverige som aldrig ser sina
föräldrar gå till jobbet. Kvinnor som aldrig
blir självständiga. Familjer där ingen talar
svenska.
Bidragen i Sverige vill väl, men leder fel.
De är inte så generösa som en del tror,
som aldrig har behövt dem. Men staplas
bidragen på varandra blir de så höga att
det inte lönar sig att börja jobba. En
familj med två arbetslösa föräldrar och
fyra barn får över 30 000 kronor i bidrag
varje månad. Det finns tusentals
människor i Sverige som inte tjänar en
enda krona på att gå från bidrag till jobb.
Inte en krona. Samtidigt behöver
svenska företag arbetskraftsinvandring
även till jobb som diskare och städare.
Inget annat land skulle komma på att
göra så. Betala dem som finns här för att
inte arbeta, och sedan be människor
komma hit för att utföra jobben. Men fler
saker är rent absurda. Som att Sverige
utvisar it-ingenjörer och programmerare,
men låter grova brottslingar stanna kvar.
Den orimliga politiken gäller också
klimatet och miljön. Sverige missar
klimatmålen samtidigt som regeringen
avsiktligt lägger ner kärnkraft och fattar
beslut som ökar utsläppen. Elbristen gör
att företag tvingas flytta utomlands, och
den stoppar nya investeringar. Cementa
var på väg att revolutionera branschen
med fossilfri produktion – nu hotas de av
nedläggning. Och då ska Sverige
importera cement från Kina. Hur
hamnade vi här?
Problemen är stora. Men ge inte upp!
Sverige har haft allvarliga bekymmer
förut. Och vi har tagit oss samman förut.
Några av er minns Pomperipossa när
marginalskatterna var över 100 procent.
Vi hade världens högsta skattetryck på
80-talet. Dit vill Magdalena Andersson nu
tillbaka. Högre skatt på jobb, högre skatt
på sparande och högre skatt för alla som
äger sin bostad, som hon själv skrev i en
rapport i våras. Den vill hon inte prata
om.
Andra av er kanske minns allt
förmynderi. TV-monopol och förbud mot
parabolantenner! Eller Europamotstånd
och löntagarfonder som skulle
socialisera de svenska företagen. Ännu
fler av er minns världens mest
sjukskrivna folk. En halv miljon
förtidspensionärer.
Allt det här tog vi oss ur. Inte för att
Socialdemokraterna insåg att det var fel,
utan för att nästan alla andra gjorde det.
Och för att Moderaterna ledde det
arbetet.
Vi kan få ordning på Sverige igen. Men
då måste politiken fokusera på att lösa
problemen. Det är Moderaternas stora
uppgift och tydliga löfte till svenska
folket!
***
Att få ordning på Sverige är en
förutsättning för allt annat. Nästa kapitel i
berättelsen om Sverige kommer inte
handla om tolerans, jämställdhet eller
banbrytande tekniska innovationer så
länge vi har Europas grövsta kriminalitet
och värsta utanförskap.
Det är bara genom att få ordning på
gator och torg som vi kan öka friheten för
alla att leva sitt eget liv. Bara genom
ordning i skolan kan klassrummet än en
gång bli språngbräda för klassresan. Och
det är bara genom att få ordning på
invandringen som vi kan lyckas med
integrationen.
Men då krävs ärlig probleminsikt. Att
säga som det är – inte underskatta, inte
heller överdriva, utan tala klartext. Därför
är det genant när Socialdemokraterna
vägrar se någon koppling mellan
kriminalitet, invandring och misslyckad
integration. Erkänner man inte
orsakerna, kan man inte heller lösa
problemen.
Riktigt pinsamt blir det när de skyller
gängkriminaliteten på
jobbskatteavdraget. Men det säger
mycket om dagens socialdemokrati: slut
på idéer, slut på reformer, slut på
handlingskraft.
Och så måste vi få ordning i själva
politiken. En statsbudget kan inte
förhandlas genom ultimativa
debattartiklar och samtalsförbud. Det
kräver samarbete – och en gemensam
idé. I en tid när Sverige står inför större
problem än på mycket länge så måste
riksdag och regering rycka upp sig, ta sig
i kragen och få något gjort.
Ett nytt kapitel om Sverige skrivs inte på
några få år. Man måste vara långsiktig,
systematisk och uthållig. Men arbetet
måste börja nu:
1) Den första stora frågan är
brottsligheten.
Sverige har Europas grövsta kriminalitet,
men också Europas svagaste
lagstiftning. Då räcker det inte att justera
i marginalen. Nu kräver 1700 poliser
hårdare tag mot den grova kriminaliteten.
Så att de kan göra sitt jobb.
Brottsligheten hotar inte bara enskilda
människors trygghet utan också vår
demokrati och rättsstat. De kriminella
gängen har blivit Sverige inhemska
terrorister. Attackerna påminner mer och
mer om terrordåd som sätter skräck i
bostadsområden och stadsdelar. De
injagar allvarlig fruktan i befolkningen,
och vi har nu nått en punkt när
lagstiftningen måste anpassas efter
hoten. Den grova kriminalitetens brott
måste mötas med kraften i svensk
terrorlagstiftning.
Vi har i flera år krävt en
grundlagsändring som direkt efter nästa
val gör det straffbart att vara med i ett
kriminellt gäng. Men regeringen säger
konsekvent nej. Därför saknar Sverige
ett mycket kraftfullt verktyg mot gängen.
Ansvaret är helt och hållet
Socialdemokraternas.
Men det finns annan lagstiftning att nu
bygga vidare på. Vi måste använda våra
egna terrorlagar mot de kriminella
gängen. Lagar som sedan länge finns i
Danmark och Finland. Om det arbetet
startade nu skulle det finnas tio skarpa
lagförslag om bara ett år. Det regeringen
inte har gjort på sju år kan vi göra på ett.
Gängmedlemmar ska punktmarkeras. Vi
ska ta deras pengar, bilar och klockor. Vi
ska avlyssna dem och göra hembesök.
Inga barn ska tvingas växa upp i en grovt
kriminell miljö, de ska omhändertas. Den
som är medlem i ett kriminellt gäng, men
inte svensk medborgare, ska utvisas. Vi
ska införa visitationszoner och dubbla
straff för gängkriminella.
Så ser en samlad mobilisering ut.
2) Den andra stora frågan är långtidsarbetslösheten. Moderaterna kommer
driva en ekonomisk politik som bryter
utanförskap och bidragsberoende. Där
arbete alltid lönar sig.
Ett jobb betyder kollegor, ofta vänner,
alltid egna pengar. Därför behövs ett
bidragstak och sänkt skatt på låga
inkomster, så att det alltid lönar sig bättre
att jobba än att leva på bidrag.
Det handlar också om att den som är ny i
Sverige ska lära sig svenska språket, bli
anställningsbar, förstå samhället. Därför
kommer vi införa språkkrav, och att man
steg för steg får jobba sig in i välfärden.
En ny borgerlig regering kommer strama
upp invandringen, inte öka den. För
annars kommer vi aldrig klara
integrationen.
3) Den tredje stora frågan är hur Sverige
ska bli världsledande i grön tillväxt. Det
handlar om innovationer och
teknikutveckling, elektrifiering och
omställning till fossilfritt.
Klimatförändringarna är ett hot mot
mänskligheten. Den senaste FNrapporten bekräftar de tidigare. Men den
goda nyheten är att engagemanget aldrig
förr har varit så starkt. Kraften i den
rörelsen är enorm: Nästan alla förstår
allvaret – och vill bidra till omställningen.
Svenska företag investerar miljarder i
hållbarhet. Teknikutvecklingen är snabb
och vi kan göra stor nytta även
internationellt. Näringslivet har blivit
Sveriges nya miljörörelse.
Men Socialdemokraterna och Miljöpartiet
håller på att slarva bort det
framtidshoppet. För regeringen missar år
efter år Sveriges egna klimatmål. Det är
politiken det är fel på, inte människors
vilja och ansvarskänsla.
Min regering kommer garantera ren,
stabil el genom att försvara all fossilfri
elproduktion: Vattenkraft, vindkraft – och
kärnkraft. Vi kommer att korta
tillståndsprocesser och ta bort
byråkratiska hinder. Staten måste gå
hand i hand med näringslivet. Vi kommer
vara hårda mot dem som smutsar ner,
och stödja dem som städar upp.
Och så kommer vi stå upp för svenskt
skogsbruk och enskild äganderätt.
Skogen är en unik förnybar tillgång som
både kan binda koldioxid och skapa
hållbara produkter. Nu vill den rödgröna
regeringen tvångsförvalta ytterligare
525 000 hektar skog – som har brukats
av familjer i generationer. En regering
som jag leder kommer skydda skogen,
stå upp för äganderätten och frånta
Miljöpartiet vetorätten över svensk
skogspolitik.
Kriminaliteten, arbetslösheten och
klimatet är tre områden där Sverige
måste få en ny kurs. Tre frågor som
både är akuta och långsiktiga. Mitt
perspektiv är hela 20-talet: Ge oss
förtroendet i valet om ett år, så kommer
vi jobba dag och natt för att vända
utvecklingen och få ordning på Sverige.
Det kommer bli svårt, men det är inte
hopplöst. Det är inte omöjligt att samla
Sverige till förändring – det är bara
omöjligt för Socialdemokraterna.
Polarisering och politiskt spel löser inga
problem. Jag vill samla och samarbeta
för att få saker gjorda.
Moderaterna har under de senaste åren
samarbetat med alla partier, från
Vänsterpartiet till Sverigedemokraterna –
ibland med båda samtidigt. Det gör mig
varken till vänsterpartist eller
sverigedemokrat, men jag sätter
sakfrågorna först. Vi är samlingspartiet i
svensk politik. Jag tror på ett
samtalsklimat där vi respekterar och
lyssnar på varandra – även när man
tycker olika. Där vi skiljer på sak och
person.
Ingenting blir bättre av att Stefan Löfven
nu ersätts av en annan socialdemokrat.
Det betyder bara mer av det som i sju år
inte har fungerat. Hur kan man ens
komma på idén att lägga miljarder på en
familjevecka, när problemet är att det
skjuts ihjäl en person varje vecka? Om
ett år kan vi pensionera hela den här
trötta, handlingsförlamade regeringen!
***
Då ska vi skriva nästa kapitel i
berättelsen om Sverige. Jag vill sätta vårt
land på ny kurs – för varje människas
frihet.
Ett Sverige, där det inte spelar någon roll
var i landet du är född – eller var i
världen. Om du heter Margareta, Miriam
eller Mustafa. Och där det är viktigare
vart du är på väg, än varifrån du
kommer.
Ett land där var och en, och tillsammans
med andra, kan bygga sin framtid. Frihet
och ansvar. Två eviga värden. Låt oss
försvara dem genom att lösa vår tids
problem. Nu ska vi få ordning på
Sverige!
Tack!
bor här. Och hit till Ugglans park.
Vi ses ju på riktigt idag! Äntligen! Steg för
steg tar vi oss tillbaka till livet. Som vi har
längtat!
Låt oss än en gång tacka alla som jobbar
i vården för fantastiska insatser. Men
idag vill jag också tacka alla som nu är
dubbelvaccinerade. Ni skyddar er själva
och alla de som inte kan vaccinera sig.
Ni tar ansvar, och ni ger frihet.
Idag är det ett år kvar till valet. Om 364
dagar ska vi se till att Sverige får ny kurs,
ny regering och nytt hopp!
För jag vill att Sverige ska vara ett land
med jämlikhet och jämställdhet, fyllt av
frihet och framåtanda, gemenskap och
sammanhållning. Men jag förstår att
många tvivlar just nu. Denna sommar
blev den blodigaste i modern svensk
historia. Aldrig förr har så många skjutits
ihjäl. Hittills i år har 36 människor
mördats.
Samtidigt når långtidsarbetslösheten
rekordnivåer. Och Sverige missar de
egna klimatmålen. Så här kan vi bara
inte ha det.
Och så måste det inte heller vara. För
det går att få ordning på Sverige. Det
kommer mitt tal handla om idag.
***
Jag tror på Sverige. Det lilla landet med
de stora ambitionerna. När min morfar
var barn, ett av Europas fattigaste
länder. När jag själv var liten, världens
rikaste land. Därefter världens mest
jämställda land, och världens mest
innovativa. Nu skulle vi kunna bli landet
med världens grönaste tillväxt. Istället är
vi på väg att bli Europas otryggaste.
Alla har vi nog bilderna på näthinnan:
Under en av sommarens varmaste
julidagar, två små barn och deras pappa
i Flemingsberg. Plötsligt hörs flera skott.
Pappan lyfter upp sina barn och springer,
men försent. Barnen var redan träffade.
Mamman berättar: ”Det står i tidningen
att två barn är skjutna – och det är mina
barn.”.
Ett par dagar tidigare, den sista juni,
sköts polisen Andreas Danman till döds i
Göteborg när han gjorde sitt jobb för att
skydda oss andra.
Och så avrättningen i Skäggetorp i
Linköping, mitt på dagen i ett
köpcentrum. Dagen före de skotten hade
min hustru Birgitta och vår äldsta dotter
Siri, som pluggar i Linköping, varit precis
där – för att hämta ett paket. Bara
slumpen gjorde att min egen familj inte
var där just då.
En del säger att dödsskjutningarna nu är
så vanliga, att de håller på att bli vardag.
Jag fattar vad de menar, men det finns
ingen vardag i skjutningar. Det finns
ingen vardag i att döda barn och poliser.
Politiken måste nu göra precis allt för att
stoppa våldet – annars har vi kapitulerat.
Som politisk ledare måste man ibland ta
sig an det riktigt, riktigt svåra – för att det
är det enda rätta. Annars är man bara en
liten lort.
Jag kommer aldrig tillåta att våldet
normaliseras. Nästa kapitel i historien om
Sverige får inte handla om hur våldet tog
över. Nästa kapitel ska handla om hur vi
krossade kriminaliteten, satte vårt land
på en ny kurs och fick ordning på
Sverige.
Varje tid har sin fundamentala
frihetsfråga. På min morfars tid var det
fattigdom och sjukdom som stod i vägen
för många livsdrömmar. På min mamma
Karins tid var det Förmyndarsverige,
offentliga monopol och extrema skatter
som lade en våt filt över framtiden. I vår
egen tid är det otryggheten som
begränsar livet och friheten. Kampen mot
kriminalitet och för ordning och
anständighet kommer bli min regerings
allra viktigaste uppgift.
I somras fick en dömd brottsling 840 000
kronor i skadestånd från svenska staten.
Han hade torterat och våldtagit en kvinna
i Malmö, men när hans ålder skrevs ner
– och efter ungdomsrabatt och
mängdrabatt – blev hans straff så kort att
han redan hade suttit inne för länge.
Bara det är provocerande.
Skattebetalarna tvingades alltså betala
nästan en miljon till en man som begått
vidriga brott och som nu dessutom går
fri. Han är kvar i Sverige, trots att han är
dömd till utvisning.
Ännu värre är att den utsatta kvinnan
bara fick 3000 kronor från mannen. För
Kronofogden får inte ta skadeståndet. Så
fullständigt absurt, så respektlöst mot
den våldtagna kvinnan. I flera år har
Moderaterna krävt att den lagen ändras
– men ingenting händer.
Socialdemokraterna pratar och pratar,
men jag vet att svenska folket står på
brottsoffrets sida!
Det grova våldet är det mest extrema
uttrycket för den nya kriminaliteten. Men
det handlar inte enbart om sprängningar
och skjutningar. Vi ser hur vittnen skräms
till tystnad, hämndaktioner riktas mot
polisen. Barn som rånar andra barn,
ibland mest för att filma och förnedra.
Gränsen för vad människor i praktiken
tvingas tolerera flyttas hela tiden, i
gråzonen mellan det som är olagligt och
det som formellt sett mest är olämpligt,
obehagligt och rent hänsynslöst.
Vi har alla sett det. Unga killar som tar
över det offentliga rummet. Som
uppträder hotfullt, gapar, skriker, skräpar
ner. Agerar som om de äger bussen eller
torget. Stör andra med hög musik, tar
upp flera säten.
Så har nog tonåringar gjort förr, och att
säga ifrån är det rimliga. Det nya är
konsekvenserna för den som säger till.
Före sommaren blev en man brutalt
misshandlad när han sade åt en kille att
inte planka på tåget.
Det här skapar rädsla. Fredligare
människor byter vagn, går av bussen,
drar sig tillbaka. Inte minst kvinnor går
omvägar.
Sonja Dousa är en eldsjäl från Järva i
Stockholm och mamma till en god vän.
Hon berättade före sommaren att hon
inte längre vågar gå fram till unga killar
som bär sig illa åt. Inte för att hon har
förlorat sitt civilkurage, utan för att allt fler
bär kniv. Många vill säga ifrån, men få vill
riskera livet.
Det här brukar kallas antisocialt
dominansbeteende. Syftet är att stärka
sin status bland andra grabbar och
bevisa att det inte är mänsklig
anständighet som sätter gränserna, utan
grabbarnas våldskapital.
Utvecklingen är farlig. Sätts det inte
tydliga gränser tidigt, finns det inga
gränser alls senare. Lär man sig inte
som barn och tonåring att det finns rätt
och fel, så kommer några bli livsfarliga.
Det börjar med den fega undfallenhet
som det offentliga gång på gång visar,
när man inte får kräva att det ska vara
tyst på biblioteken. Eller att det ska
behövas separata badtider för att inte
tjejer ska utsättas för trakasserier. Det
måste bli slut på daltandet!
Brottsligheten är värst. Men även
långtidsarbetslösheten slår rekord,
utanförskapet fördjupas, barnfattigdom
breder ut sig i Sveriges utsatta förorter.
Så måste det inte alls vara.
Hundratusentals människor som har
invandrat till Sverige går till jobbet varje
dag. Som ingenjörer och lärare. Som
vårdbiträden och läkare. Som
busschaufförer och butiksbiträden.
Människor som försörjer sig och sina
familjer, som berikar Sverige med kultur,
kunskap och entreprenörskap. De är
med och bygger vårt gemensamma land.
Och Moderaterna är partiet för alla som
jobbar, alla som vill jobba och alla som
har jobbat.
Samtidigt är mer än varannan vuxen
invandrare beroende av bidrag för sin
försörjning – 675 000 människor.
Långtidsarbetslösheten närmar sig
200 000 personer, den högsta siffran i
svensk historia.
Vi har barn i Sverige som aldrig ser sina
föräldrar gå till jobbet. Kvinnor som aldrig
blir självständiga. Familjer där ingen talar
svenska.
Bidragen i Sverige vill väl, men leder fel.
De är inte så generösa som en del tror,
som aldrig har behövt dem. Men staplas
bidragen på varandra blir de så höga att
det inte lönar sig att börja jobba. En
familj med två arbetslösa föräldrar och
fyra barn får över 30 000 kronor i bidrag
varje månad. Det finns tusentals
människor i Sverige som inte tjänar en
enda krona på att gå från bidrag till jobb.
Inte en krona. Samtidigt behöver
svenska företag arbetskraftsinvandring
även till jobb som diskare och städare.
Inget annat land skulle komma på att
göra så. Betala dem som finns här för att
inte arbeta, och sedan be människor
komma hit för att utföra jobben. Men fler
saker är rent absurda. Som att Sverige
utvisar it-ingenjörer och programmerare,
men låter grova brottslingar stanna kvar.
Den orimliga politiken gäller också
klimatet och miljön. Sverige missar
klimatmålen samtidigt som regeringen
avsiktligt lägger ner kärnkraft och fattar
beslut som ökar utsläppen. Elbristen gör
att företag tvingas flytta utomlands, och
den stoppar nya investeringar. Cementa
var på väg att revolutionera branschen
med fossilfri produktion – nu hotas de av
nedläggning. Och då ska Sverige
importera cement från Kina. Hur
hamnade vi här?
Problemen är stora. Men ge inte upp!
Sverige har haft allvarliga bekymmer
förut. Och vi har tagit oss samman förut.
Några av er minns Pomperipossa när
marginalskatterna var över 100 procent.
Vi hade världens högsta skattetryck på
80-talet. Dit vill Magdalena Andersson nu
tillbaka. Högre skatt på jobb, högre skatt
på sparande och högre skatt för alla som
äger sin bostad, som hon själv skrev i en
rapport i våras. Den vill hon inte prata
om.
Andra av er kanske minns allt
förmynderi. TV-monopol och förbud mot
parabolantenner! Eller Europamotstånd
och löntagarfonder som skulle
socialisera de svenska företagen. Ännu
fler av er minns världens mest
sjukskrivna folk. En halv miljon
förtidspensionärer.
Allt det här tog vi oss ur. Inte för att
Socialdemokraterna insåg att det var fel,
utan för att nästan alla andra gjorde det.
Och för att Moderaterna ledde det
arbetet.
Vi kan få ordning på Sverige igen. Men
då måste politiken fokusera på att lösa
problemen. Det är Moderaternas stora
uppgift och tydliga löfte till svenska
folket!
***
Att få ordning på Sverige är en
förutsättning för allt annat. Nästa kapitel i
berättelsen om Sverige kommer inte
handla om tolerans, jämställdhet eller
banbrytande tekniska innovationer så
länge vi har Europas grövsta kriminalitet
och värsta utanförskap.
Det är bara genom att få ordning på
gator och torg som vi kan öka friheten för
alla att leva sitt eget liv. Bara genom
ordning i skolan kan klassrummet än en
gång bli språngbräda för klassresan. Och
det är bara genom att få ordning på
invandringen som vi kan lyckas med
integrationen.
Men då krävs ärlig probleminsikt. Att
säga som det är – inte underskatta, inte
heller överdriva, utan tala klartext. Därför
är det genant när Socialdemokraterna
vägrar se någon koppling mellan
kriminalitet, invandring och misslyckad
integration. Erkänner man inte
orsakerna, kan man inte heller lösa
problemen.
Riktigt pinsamt blir det när de skyller
gängkriminaliteten på
jobbskatteavdraget. Men det säger
mycket om dagens socialdemokrati: slut
på idéer, slut på reformer, slut på
handlingskraft.
Och så måste vi få ordning i själva
politiken. En statsbudget kan inte
förhandlas genom ultimativa
debattartiklar och samtalsförbud. Det
kräver samarbete – och en gemensam
idé. I en tid när Sverige står inför större
problem än på mycket länge så måste
riksdag och regering rycka upp sig, ta sig
i kragen och få något gjort.
Ett nytt kapitel om Sverige skrivs inte på
några få år. Man måste vara långsiktig,
systematisk och uthållig. Men arbetet
måste börja nu:
1) Den första stora frågan är
brottsligheten.
Sverige har Europas grövsta kriminalitet,
men också Europas svagaste
lagstiftning. Då räcker det inte att justera
i marginalen. Nu kräver 1700 poliser
hårdare tag mot den grova kriminaliteten.
Så att de kan göra sitt jobb.
Brottsligheten hotar inte bara enskilda
människors trygghet utan också vår
demokrati och rättsstat. De kriminella
gängen har blivit Sverige inhemska
terrorister. Attackerna påminner mer och
mer om terrordåd som sätter skräck i
bostadsområden och stadsdelar. De
injagar allvarlig fruktan i befolkningen,
och vi har nu nått en punkt när
lagstiftningen måste anpassas efter
hoten. Den grova kriminalitetens brott
måste mötas med kraften i svensk
terrorlagstiftning.
Vi har i flera år krävt en
grundlagsändring som direkt efter nästa
val gör det straffbart att vara med i ett
kriminellt gäng. Men regeringen säger
konsekvent nej. Därför saknar Sverige
ett mycket kraftfullt verktyg mot gängen.
Ansvaret är helt och hållet
Socialdemokraternas.
Men det finns annan lagstiftning att nu
bygga vidare på. Vi måste använda våra
egna terrorlagar mot de kriminella
gängen. Lagar som sedan länge finns i
Danmark och Finland. Om det arbetet
startade nu skulle det finnas tio skarpa
lagförslag om bara ett år. Det regeringen
inte har gjort på sju år kan vi göra på ett.
Gängmedlemmar ska punktmarkeras. Vi
ska ta deras pengar, bilar och klockor. Vi
ska avlyssna dem och göra hembesök.
Inga barn ska tvingas växa upp i en grovt
kriminell miljö, de ska omhändertas. Den
som är medlem i ett kriminellt gäng, men
inte svensk medborgare, ska utvisas. Vi
ska införa visitationszoner och dubbla
straff för gängkriminella.
Så ser en samlad mobilisering ut.
2) Den andra stora frågan är långtidsarbetslösheten. Moderaterna kommer
driva en ekonomisk politik som bryter
utanförskap och bidragsberoende. Där
arbete alltid lönar sig.
Ett jobb betyder kollegor, ofta vänner,
alltid egna pengar. Därför behövs ett
bidragstak och sänkt skatt på låga
inkomster, så att det alltid lönar sig bättre
att jobba än att leva på bidrag.
Det handlar också om att den som är ny i
Sverige ska lära sig svenska språket, bli
anställningsbar, förstå samhället. Därför
kommer vi införa språkkrav, och att man
steg för steg får jobba sig in i välfärden.
En ny borgerlig regering kommer strama
upp invandringen, inte öka den. För
annars kommer vi aldrig klara
integrationen.
3) Den tredje stora frågan är hur Sverige
ska bli världsledande i grön tillväxt. Det
handlar om innovationer och
teknikutveckling, elektrifiering och
omställning till fossilfritt.
Klimatförändringarna är ett hot mot
mänskligheten. Den senaste FNrapporten bekräftar de tidigare. Men den
goda nyheten är att engagemanget aldrig
förr har varit så starkt. Kraften i den
rörelsen är enorm: Nästan alla förstår
allvaret – och vill bidra till omställningen.
Svenska företag investerar miljarder i
hållbarhet. Teknikutvecklingen är snabb
och vi kan göra stor nytta även
internationellt. Näringslivet har blivit
Sveriges nya miljörörelse.
Men Socialdemokraterna och Miljöpartiet
håller på att slarva bort det
framtidshoppet. För regeringen missar år
efter år Sveriges egna klimatmål. Det är
politiken det är fel på, inte människors
vilja och ansvarskänsla.
Min regering kommer garantera ren,
stabil el genom att försvara all fossilfri
elproduktion: Vattenkraft, vindkraft – och
kärnkraft. Vi kommer att korta
tillståndsprocesser och ta bort
byråkratiska hinder. Staten måste gå
hand i hand med näringslivet. Vi kommer
vara hårda mot dem som smutsar ner,
och stödja dem som städar upp.
Och så kommer vi stå upp för svenskt
skogsbruk och enskild äganderätt.
Skogen är en unik förnybar tillgång som
både kan binda koldioxid och skapa
hållbara produkter. Nu vill den rödgröna
regeringen tvångsförvalta ytterligare
525 000 hektar skog – som har brukats
av familjer i generationer. En regering
som jag leder kommer skydda skogen,
stå upp för äganderätten och frånta
Miljöpartiet vetorätten över svensk
skogspolitik.
Kriminaliteten, arbetslösheten och
klimatet är tre områden där Sverige
måste få en ny kurs. Tre frågor som
både är akuta och långsiktiga. Mitt
perspektiv är hela 20-talet: Ge oss
förtroendet i valet om ett år, så kommer
vi jobba dag och natt för att vända
utvecklingen och få ordning på Sverige.
Det kommer bli svårt, men det är inte
hopplöst. Det är inte omöjligt att samla
Sverige till förändring – det är bara
omöjligt för Socialdemokraterna.
Polarisering och politiskt spel löser inga
problem. Jag vill samla och samarbeta
för att få saker gjorda.
Moderaterna har under de senaste åren
samarbetat med alla partier, från
Vänsterpartiet till Sverigedemokraterna –
ibland med båda samtidigt. Det gör mig
varken till vänsterpartist eller
sverigedemokrat, men jag sätter
sakfrågorna först. Vi är samlingspartiet i
svensk politik. Jag tror på ett
samtalsklimat där vi respekterar och
lyssnar på varandra – även när man
tycker olika. Där vi skiljer på sak och
person.
Ingenting blir bättre av att Stefan Löfven
nu ersätts av en annan socialdemokrat.
Det betyder bara mer av det som i sju år
inte har fungerat. Hur kan man ens
komma på idén att lägga miljarder på en
familjevecka, när problemet är att det
skjuts ihjäl en person varje vecka? Om
ett år kan vi pensionera hela den här
trötta, handlingsförlamade regeringen!
***
Då ska vi skriva nästa kapitel i
berättelsen om Sverige. Jag vill sätta vårt
land på ny kurs – för varje människas
frihet.
Ett Sverige, där det inte spelar någon roll
var i landet du är född – eller var i
världen. Om du heter Margareta, Miriam
eller Mustafa. Och där det är viktigare
vart du är på väg, än varifrån du
kommer.
Ett land där var och en, och tillsammans
med andra, kan bygga sin framtid. Frihet
och ansvar. Två eviga värden. Låt oss
försvara dem genom att lösa vår tids
problem. Nu ska vi få ordning på
Sverige!
Tack!