Fru talman! Efterkrigstiden tog slut i torsdags. Den 24 februari kommer för alltid att markera en ny tideräkning och skapa ett före och ett efter på samma vis som den 11 september och andra formativa dagar i världshistorien har gjort. Vi kommer alla att minnas vad vi gjorde och var vi befann oss.
Två saker spelar verklig roll om Sverige ska kunna hjälpa det ukrainska folket i det desperata krig mot Ryssland som rasar 120 mil härifrån i detta nu: Det är tid, och det är beslutsamhet att hjälpa Ukraina.
Sverige har alltför länge slösat med värdefull tid och snålat med livsavgörande stöd. Hade vi skickat defensiva vapen, ammunition och förnödenheter för två veckor sedan, när Ukraina uttryckligen vädjade om vår hjälp, hade vårt stöd till Ukraina varit ännu bättre. Vi hoppas nog alla att vi inte är för sent ute nu.
Med det sagt välkomnar jag att vi i stor enighet i Sveriges riksdag i dag kan fatta beslutet att skicka defensiva vapen, skyddsutrustning och förnödenheter till Ukraina. Med undantag för Vänsterpartiets obegripliga motstånd är vi i denna kammare till slut överens om att Rysslands invasion inte bara är ett angrepp på ett fredligt, demokratiskt, europeiskt land utan ett angrepp på oss alla. När de ukrainska soldaterna slåss strider de också för oss. Det minsta vi då kan göra för dem och för oss själva är att göra allt vi kan för att hjälpa dem. Ni borde skämmas, Vänsterpartiet!
Fru talman! På bara några dagar har en ny säkerhetspolitisk ordning börjat ta form i Europa. Nu måste vi själva bli medskapare till de nya regler som ska gälla framöver. Vladimir Putin har gått vilse i sin egen historieskrivning. Hans stormaktsambitioner handlar om att återskapa något som för alltid har gått förlorat.
För Tysklands nya förbundskansler Olaf Scholz verkar effekten ha blivit precis den omvända: Invasionen av Ukraina har förlöst den tyska regeringen från historiska bojor. Det är goda nyheter, för när Tyskland rör sig rör sig också Europa. På bara några dagar har unionens försiktiga och lite ovilliga samlingspunkt bestämt sig för att axla sitt ansvar fullt ut.
Tyskland skickar nu vapen till Ukrainas hjälp och gör en historiskt stor satsning på sitt eget försvar. De har till och med börjat prata om att återstarta kärnkraftverk för att göra sig oberoende av tysk gas. Allt detta borde även Sverige göra. Det som behövs är insikt och politisk vilja. Även Sverige måste göra en självständig omprövning av gamla dogmer och historiska låsningar.
Fru talman! Detta är en farlig tid, men det är inte en tid utan hopp. Europa har nu återfunnit sitt mål och sin mening – fred och frihet – och västvärlden står närmare varandra än på många år, under en fungerande amerikansk president. Ett alltför ofta splittrat Europa och ett polariserat USA står nu enade, sida vid sida, mot Rysslands despoti. Här finns någonting stort och någonting viktigt att bygga vidare på.
I det läget kan Sverige inte stå passivt eller fastlåst i lätt nostalgiska föreställningar om en efterkrigsneutralitet som helt enkelt inte längre är möjlig. Det går inte att vara neutral inför en oprovocerad attack på ett fredligt demokratiskt land i vårt eget närområde. Det går inte att vara neutral när Ryssland attackerar den folkrätt som kom till för att förhindra exakt det som nu sker. Det går inte att vara neutral gällande fria nationers rätt att självständigt välja en gemensam väg med andra fria nationer.
Det gäller Ukraina just nu, men det gäller i förlängningen även andra länder i världen. Det gäller oss, och det gäller Finland. Sverige hör hemma i den fria världen, och Sverige hör hemma i Nato.
Fru talman! EU:s, USA:s och Japans sanktioner är starka, och de ger effekt. Men EU och Sverige måste också bli av med beroendet av rysk gas och rysk olja – och det av flera skäl. Dessutom måste även Sverige nu fatta egna beslut om att mycket snabbt rusta upp vårt eget försvar. Att höja vår egen försvarsförmåga är det enskilt viktigaste vi kan göra för att öka stabiliteten och säkerheten i vår del av världen. Historiska resursförstärkningar är nu helt nödvändiga. Låt Tyskland visa vägen!
Fru talman! Med det beslut vi snart tar här i dag skickar vi en tydlig signal.
Till Ukraina, i deras kamp för frihet och demokrati, säger vi: Er sak är också vår sak.
Till ryska medborgare som nu demonstrerar mot krigets vansinne säger vi: Vi ser ert mod.
Till den ryska statsledningen säger vi: Era hot biter inte. Den fria världen kröker inte rygg, utan den fria världen håller ihop. Makt går inte före rätt, och bara frihet ger fred.
Två saker spelar verklig roll om Sverige ska kunna hjälpa det ukrainska folket i det desperata krig mot Ryssland som rasar 120 mil härifrån i detta nu: Det är tid, och det är beslutsamhet att hjälpa Ukraina.
Sverige har alltför länge slösat med värdefull tid och snålat med livsavgörande stöd. Hade vi skickat defensiva vapen, ammunition och förnödenheter för två veckor sedan, när Ukraina uttryckligen vädjade om vår hjälp, hade vårt stöd till Ukraina varit ännu bättre. Vi hoppas nog alla att vi inte är för sent ute nu.
Med det sagt välkomnar jag att vi i stor enighet i Sveriges riksdag i dag kan fatta beslutet att skicka defensiva vapen, skyddsutrustning och förnödenheter till Ukraina. Med undantag för Vänsterpartiets obegripliga motstånd är vi i denna kammare till slut överens om att Rysslands invasion inte bara är ett angrepp på ett fredligt, demokratiskt, europeiskt land utan ett angrepp på oss alla. När de ukrainska soldaterna slåss strider de också för oss. Det minsta vi då kan göra för dem och för oss själva är att göra allt vi kan för att hjälpa dem. Ni borde skämmas, Vänsterpartiet!
Fru talman! På bara några dagar har en ny säkerhetspolitisk ordning börjat ta form i Europa. Nu måste vi själva bli medskapare till de nya regler som ska gälla framöver. Vladimir Putin har gått vilse i sin egen historieskrivning. Hans stormaktsambitioner handlar om att återskapa något som för alltid har gått förlorat.
För Tysklands nya förbundskansler Olaf Scholz verkar effekten ha blivit precis den omvända: Invasionen av Ukraina har förlöst den tyska regeringen från historiska bojor. Det är goda nyheter, för när Tyskland rör sig rör sig också Europa. På bara några dagar har unionens försiktiga och lite ovilliga samlingspunkt bestämt sig för att axla sitt ansvar fullt ut.
Tyskland skickar nu vapen till Ukrainas hjälp och gör en historiskt stor satsning på sitt eget försvar. De har till och med börjat prata om att återstarta kärnkraftverk för att göra sig oberoende av tysk gas. Allt detta borde även Sverige göra. Det som behövs är insikt och politisk vilja. Även Sverige måste göra en självständig omprövning av gamla dogmer och historiska låsningar.
Fru talman! Detta är en farlig tid, men det är inte en tid utan hopp. Europa har nu återfunnit sitt mål och sin mening – fred och frihet – och västvärlden står närmare varandra än på många år, under en fungerande amerikansk president. Ett alltför ofta splittrat Europa och ett polariserat USA står nu enade, sida vid sida, mot Rysslands despoti. Här finns någonting stort och någonting viktigt att bygga vidare på.
I det läget kan Sverige inte stå passivt eller fastlåst i lätt nostalgiska föreställningar om en efterkrigsneutralitet som helt enkelt inte längre är möjlig. Det går inte att vara neutral inför en oprovocerad attack på ett fredligt demokratiskt land i vårt eget närområde. Det går inte att vara neutral när Ryssland attackerar den folkrätt som kom till för att förhindra exakt det som nu sker. Det går inte att vara neutral gällande fria nationers rätt att självständigt välja en gemensam väg med andra fria nationer.
Det gäller Ukraina just nu, men det gäller i förlängningen även andra länder i världen. Det gäller oss, och det gäller Finland. Sverige hör hemma i den fria världen, och Sverige hör hemma i Nato.
Fru talman! EU:s, USA:s och Japans sanktioner är starka, och de ger effekt. Men EU och Sverige måste också bli av med beroendet av rysk gas och rysk olja – och det av flera skäl. Dessutom måste även Sverige nu fatta egna beslut om att mycket snabbt rusta upp vårt eget försvar. Att höja vår egen försvarsförmåga är det enskilt viktigaste vi kan göra för att öka stabiliteten och säkerheten i vår del av världen. Historiska resursförstärkningar är nu helt nödvändiga. Låt Tyskland visa vägen!
Fru talman! Med det beslut vi snart tar här i dag skickar vi en tydlig signal.
Till Ukraina, i deras kamp för frihet och demokrati, säger vi: Er sak är också vår sak.
Till ryska medborgare som nu demonstrerar mot krigets vansinne säger vi: Vi ser ert mod.
Till den ryska statsledningen säger vi: Era hot biter inte. Den fria världen kröker inte rygg, utan den fria världen håller ihop. Makt går inte före rätt, och bara frihet ger fred.