Jag sitter i min säng och håller för öronen. Men det hjälper inte. Jag hör dem bråka. Jag hör dem skrika. Jag hör mamma bli slagen. Jag vill hjälpa till. Men vad ska lilla jag göra? Snart är det ändå min tur. Min tur att bli slagen. I morgon kommer vi sitta runt frukursbordet helt tysta. Tysta som om ingenting har hänt. Tysta för att samma visa ska upprepas igen i kväll.
Det jag inledde med var ett citat från ett barn och inget barn ska behöva gå igenom något så fruktansvärt och hjärtskärande. Hemmet måste vara en trygg plats för barnens skull. Och det har ingen betydelse om barnet befinner sig i Danmark, Norge eller i Sverige. Hemmet ska vara en trygg plats oavsett vilket språk som talas.
Ett barn som växer upp i en otrygg miljö lär på större risk att utveckla posttraumatiskt stressyndrom, alltså PTSD. Sannolikheten är även stor att barnet utvecklar psykisk eller fysisk ohälsa som i sin tur kan leda till självmordstankar. Och det gjorde det för henne, flickan vars ord ni hörde i inledningen. Hon ville inte leva längre. Hon mådde så dåligt att hon ville ta sitt eget liv.
Enligt kommittén mot barnmisshandel drabbas cirka 10% av barnen i Sverige av våld i hemmet, vilket motsvarar cirka 200 000 barn. 200 000 alldeles oskyldiga barn.
Föräldrar bär det största ansvaret till att deras barn ska förväxa upp in trygg och säker miljö utan våld och bråk. Tar man på sig titeln som förälder har man även ett ansvar för att sitt barn ska må bra. För det är barnen som ser upp till sina föräldrar. Barnen bygger ett förtroende för sina föräldrar. Barnen ser sina föräldrar som de viktigaste personerna i deras liv.
Men, oavsett hur mycket vi medmänniskor än vill att våldet ska upphöra är det lättare sagt än gjort. Vi vill att siffran på 10% ska vara på 0%. Vi vill öka säkerheten och tryggheten, men vi har inte tillräckligt med resurser för det. På grund av det kommer våldet att fortsätta.
Dessutom, om man bor långt ute på landet ökar det risken för våld i hemmet eftersom det finns färre resurser där än vad det gör i stan. Och flickan jag citerade hade oturen att bo långt ute på landet. Våldet på gick bakom stängda dörrarna och hennes hem förblev en ond plats.
Ett hem är inte bara ett hus med fyra väggar och ett tak. Ett hem är den plats där du formas och grundas till den du är. Din framtid bygger ditt hem genom hur din uppväxt ser ut. Antingen så hamnade på fel spår i livet på grund av en otrygg uppväxt eller så hamnar du på rätt spår i livet på grund av en trygg uppväxt.
Jag är tacksam över att jag fick växa upp i en trygg miljö. Men det fick inte hon, flickan som nämnts i talet, min kusin. Jag är tacksam över att hon lever idag, men det gör inte alla barn som blivit utsatta för våld i hemmet. Föräldrar bär det största ansvaret för att deras barn ska få växa upp i en trygg och säker miljö utan våld och bråk. För utan ett tryggt hem finns det inget tryggt barn.
Våldet måste upphöra så att barn slipper få sitt liv och sin framtid förstörd. För tillsammans kan vi minska våldet, tillsammans kan vi göra skillnad. För dem, för de oskyldiga barn som gått förlorade. För dem, för alltid.