Det var mindre än tre år sedan jag flyttade till Sverige. Men sedan dess har jag blivit en helt ny person. En av förändringar var min uppfattning av begreppet hem och vad som är viktig med det.
Då när det tänkte på hemmet tänkte jag på ett vitt hus i en små stad på norra Balkan, fast min familj och jag inte längre bodde där. Genom att träffa människor som tvingades fly från sitt hemland och lämna allt de hade bakom sig, dattade jag att jag hade ingenting att klaga på.
Jag förstod meningen med hemmet. Det är inte bara en fysisk plats. En byggnad med tak, väggar och dörr. Det är också en känsla av tillhörighet, trygghet och styrka. En plats där vi trivs och mår bra, där vi känner oss som mest oss själva, en plats som ger oss ro och frid.
Med det kom förståelsen för vad man egentligen borde vara tacksam för. Jag var så ockuperad av tanken om att om att inte länge har en stort gård eller att mitt rum nu är några kvadratmeter mindre än det var förut. Att jag glömde det viktigaste, att jag fått farande hade en älskad familj och behövde aldrig oroa mig om det kommer finnas mat på bordet.
För vissa är det viktig med en mjuk säng att sova i eller ett välutrustat kök att laga mat. Men det som gör ett hem till just ett hem är något som pengarna inte kan köpa. Kärlek.
Visste ni att enligt FN för nästan 155 miljoner människor i världen är hemlöshet en realitet. 650 miljoner saknar de nödvändiga resurser till ett normalt liv. 385 miljoner av dem är barn låter skrämmande. Men det är ju så. De förtjänar också ett plats att kalla för hem eller hur. Men även, även om de inte har mycket är det de små händelserna som ger dem lycka. Och det är därför jag blir så frustrerad när människor klagar på allt som går fel och därför givet allt bra. Varför klaga på trafiken sitt jobb eller politik när man har förmånen att faktiskt äga en bil, ha ett jobb och bo i ett demokratiskt land med yttrandefrihet och rösträtt.
Förstås har alla svårt ibland. Jag med. Men istället för att fokusera på allt jag inte här i just det där momentet fokuserar jag på allt annat jag har. Jag försöker vara så optimistisk som möjligt för jag vet att alla mina problem är så små jämfört med alla andras och att de för eller senare kommer att lösa sig.
Så kan alla här ta en stund och tänka på allt ni är tacksamma för. Det kan bara vara som helst, hälsan, vänner, familj och alla de små grejer som gör livet värt att leva. För när jag hade tänkt så hade jag blivit lyckligare än någonsin. Jag lyckades skapa ett nytt hem i det nya landet och lärde mig älska och uppskatta livet. Så låt oss vara tacksamma och arbeta för att skapa hem som inte bara är vackra och trivsamma för oss, utan som kan vara en plats för gemenskap och en möjlighet att hjälpa andra, för tillsammans kan vi göra en positiv skillnad i både vår och andra liv.
Tack