Fru talman! ”Det goda hemmet känner icke till några privilegierade eller tillbakasatta, inga kelgrisar och inga styvbarn. Där ser icke den ene ner på den andre, där försöker ingen skaffa sig fördel på andras bekostnad, den starke trycker icke ned och plundrar den svage. I det goda hemmet råder likhet, omtanke, samarbete, hjälpsamhet.”
Fru talman! Det sa Per Albin Hansson i riksdagen för nästan 100 år sedan. Med detta som ledstjärna blev Sverige ett av de rikaste och mest jämlika länderna i hela världen.
Om Sverige är ett hem är statsledningen att likna vid svenska folkets föräldrar. I främsta ledet står regeringen och dess ministrar. Alla vi som är föräldrar vet vilket ansvar det innebär. Det är därför det är så olyckligt att Sverige har en regering och en minister som grovt missköter sitt ansvar i både ord och handling – och då är ändå just den här ministern känd för sitt tal om föräldraansvar.
Sverige har stora bekymmer. Arbetslösheten är katastrofalt hög. Hushållens kostnader skenar. Det är kostnader som ökar eftersom hyresvärdar, banker och livsmedelsföretag passar på att göra enorma vinster i krisens spår. Sverige är i dag, 100 år efter Per Albin Hanssons tal om folkhemmet, det land inom OECD där ojämlikheten ökar snabbast. Regeringen blundar, håller för näsan, slår ihop hälarna och önskar att saker och ting ska lösa sig. När önskningarna inte går i uppfyllelse är det enligt regeringen invandrarnas fel.
Det är alltid någon annans fel. Invandrare är den här regeringens styvbarn. Men det är sällan invandrarna som är ägare till de stora livsmedelskedjorna. Det är inte invandrare som är kända för att vara stora fastighetsägare, och det är inte invandrare som äger de stora bankerna. Det är Ica-direktören som höjer matpriserna. Hyrorna höjs av direktören för fastighetsbolaget, och räntorna för bolånen höjs av direktörerna för bankerna. Men dem vill regeringen inte göra något åt.
De besuttna och starka trycker ned och plundrar de fattiga och svaga, men regeringen skyller på invandrarna. Fördomsfulla åsikter och framför allt främlingsfientliga åsikter är som bekant tyvärr ärftliga. Det föräldrar säger vid köksbordet har en tendens att fästa sig hos barnen, ta skruv och bli värre. Barn tenderar att ta vuxnas och framför allt sina föräldrars åsikter och göra dem ännu mer extrema. Det är inte bara ansvarslöst, fru talman. Det är rent av avskyvärt.
Här har vi en regering som i stället för att lösa familjernas problem skyller på styvbarnen. Nu försöker regeringen, likt den elaka styvmodern i sagan om Hans och Greta, övertala fadern om att det är bäst att göra sig av med barnen. Tur är det väl då att det finns kommuner som inte gör skillnad på kelgrisar och styvbarn och som försöker göra vad de kan för att alla ska kunna rota sig i samhället.
För att vi tillsammans ska kunna bli det goda hemmet behöver regeringen ta sitt ansvar. Varför vill inte den här ministern ta sitt föräldraansvar?
Fru talman! Det sa Per Albin Hansson i riksdagen för nästan 100 år sedan. Med detta som ledstjärna blev Sverige ett av de rikaste och mest jämlika länderna i hela världen.
Om Sverige är ett hem är statsledningen att likna vid svenska folkets föräldrar. I främsta ledet står regeringen och dess ministrar. Alla vi som är föräldrar vet vilket ansvar det innebär. Det är därför det är så olyckligt att Sverige har en regering och en minister som grovt missköter sitt ansvar i både ord och handling – och då är ändå just den här ministern känd för sitt tal om föräldraansvar.
Sverige har stora bekymmer. Arbetslösheten är katastrofalt hög. Hushållens kostnader skenar. Det är kostnader som ökar eftersom hyresvärdar, banker och livsmedelsföretag passar på att göra enorma vinster i krisens spår. Sverige är i dag, 100 år efter Per Albin Hanssons tal om folkhemmet, det land inom OECD där ojämlikheten ökar snabbast. Regeringen blundar, håller för näsan, slår ihop hälarna och önskar att saker och ting ska lösa sig. När önskningarna inte går i uppfyllelse är det enligt regeringen invandrarnas fel.
Det är alltid någon annans fel. Invandrare är den här regeringens styvbarn. Men det är sällan invandrarna som är ägare till de stora livsmedelskedjorna. Det är inte invandrare som är kända för att vara stora fastighetsägare, och det är inte invandrare som äger de stora bankerna. Det är Ica-direktören som höjer matpriserna. Hyrorna höjs av direktören för fastighetsbolaget, och räntorna för bolånen höjs av direktörerna för bankerna. Men dem vill regeringen inte göra något åt.
De besuttna och starka trycker ned och plundrar de fattiga och svaga, men regeringen skyller på invandrarna. Fördomsfulla åsikter och framför allt främlingsfientliga åsikter är som bekant tyvärr ärftliga. Det föräldrar säger vid köksbordet har en tendens att fästa sig hos barnen, ta skruv och bli värre. Barn tenderar att ta vuxnas och framför allt sina föräldrars åsikter och göra dem ännu mer extrema. Det är inte bara ansvarslöst, fru talman. Det är rent av avskyvärt.
Här har vi en regering som i stället för att lösa familjernas problem skyller på styvbarnen. Nu försöker regeringen, likt den elaka styvmodern i sagan om Hans och Greta, övertala fadern om att det är bäst att göra sig av med barnen. Tur är det väl då att det finns kommuner som inte gör skillnad på kelgrisar och styvbarn och som försöker göra vad de kan för att alla ska kunna rota sig i samhället.
För att vi tillsammans ska kunna bli det goda hemmet behöver regeringen ta sitt ansvar. Varför vill inte den här ministern ta sitt föräldraansvar?