Men att förutspå framtida krigföring är inte lätt och rent historiskt har
försvarsmakter, politiska ledare försvarsanalytiker nästan alltid haft
fel. Vi står just nu dessutom mitt i snabba och fullständigt
omvälvande teknologiska utvecklingar som inte bara kommer att i
förändra krigföringsförmågan och krigets karaktär, utan som
sannolikt även i grunden förändrar hur vi organiserar oss som
samhällen.
Kontentan är att vi framför oss har en oerhört komplex och
svårförutspådd värld och vi bör angripa detta med en viss
ödmjukhet. En av de största militärhistorikerna, Sir Michael Howard,
sammanfattar utmaningarna på ett utmärkt sätt:
Jag är verkligen frestad att dogmatiskt deklarera att oavsett vilken
doktrin militären arbetar med just nu så har de dragit fel slutsatser.
Jag är också frestad att förklara att det inte spelar någon roll att de
har gjort fel. Det som betyder något är deras förmåga att snabbt få
till det när ögonblicket kommer.
Detta betyder inte alls att försöken att förutspå framtiden är
meningslösa. Det är genom klok framtidsanalys och planering som
vi kan undvika att göra alltför mycket fel och dessutom också kan
skapa en flexibel och anpassningsbar försvarsmakt som snabbt kan
hantera olika typer av krigföring – och olika typer av utmaningar.
Vad avgör krigets karaktär?
En vanlig missuppfattning när vi ger oss på konfliktkategorisering,
är att det finns ett antal förutbestämda typer av krig och att
utmaningen handlar om att förstå vad det är för typ av krig vi
engagerar oss i. Så är dock inte fallet och krigens karaktär bestäms
istället i mötet mellan aktörerna på slagfältet. Aktörer möts med
olika förmågor, teknik, doktriner, styrkeförhållanden och inte minst
intressen. Det är när dessa stöts och blöts i relation till varandra
som krigets karaktär formas. Vill vi förstå framtida krigföring är det
därför centralt att studera vilka aktörerna är i framtida krig - vilken
krigföringsförmåga har de (mätt i fysiska, konceptuella och
moraliska faktorer), vilka intressen företräder de samt vad är de
villiga att använda våld för att uppnå?
Viktiga trender
Innan vi ger oss in i karaktärisering av framtida konflikttyper är det
ett antal bredare trender som måste studeras, då de utgör en fond
för den framtida utvecklingen.
Snabb teknologisk utveckling inom digitalisering, AI, cyber, kvant,
och nanoteknik skapar nya möjligheter med stora konsekvenser för
framtida krigföring.
Geopolitiska förändringar. Det viktigaste här är att antalet aktörer på
den internationella konfliktarenan har blivit så många fler. Från
drygt 50 stater till 195, och en lång rad ickestatliga aktörer har
tillkommit i form av allt från terrorister och gerillagrupper, via
kriminella nätverk till multinationella företag och globala politiska
rörelser. De har ekonomiska muskler, och tillgängligheten till teknik
och vapensystem gör dem potentiellt sett till seriösa utmaningar. Än
mer intressant är att dessa aktörer inte beter sig som stater, spela
inte enligt samma regler och har andra typer av lojalitetsband från
och till människor och territorier.
Klimat och miljöförändringarna kan inte nog understrykas som en
gamechanger i det internationella systemet då de förändrar vår så
väl geografi som demografi.
Tre konfliktscenarier
Baserat på trenderna och andra faktorer kan vi skapa en rad olika
konfliktscenarier. Låt mig peka på 3 av dessa.
Det högteknologiska. Den snabba tekniska utvecklingen leder till en
allt större automatisering och användning av precisionsvapen på
distans. Denna krigföring sker inte minst i luften, i rymden och i
cyberrymden. Utmaning är hur avskräckning ska se ut eller var
tröskeln ska placeras för att förhindra eller hantera denna typ av
krigföring. Distansvapnen och automatiseringen riskerar också att
leda till en viss avhumanisering då våldet blir allt mer abstrakt och
distanserat från användaren.
Det irreguljära. De högteknologiska och militärt dominanta staterna
har de senaste årtiondena visat sig mycket sårbara mot betydligt
svagare och lågteknologiska aktörer som inte spelar enligt reglerna.
Med billiga och relativt enkla medel kan aktörer med stark vilja
orsaka fruktansvärd oreda och smärta i ett samhälle. En intressant
iakttagelse är också att även de starkaste och mest
högteknologiska aktörerna har haft svårt att ta och hålla terräng i
fientligt inställda territorier - kostnaderna blir för höga. USA:s
kampanjer i Irak och Afghanistan är tydliga exempel på detta.
Gråzonen eller det icke-linjära. Givet kostnaderna för militära
insatser för att uppnå politiska och strategiska mål kommer aktörer
så långt som möjligt att hitta andra metoder för att uppnå målen.
Exempelvis avrättningar, proxyförband, drönare, gröna gubbar, eller
bara påverkan, desinformation och cyberattacker. I detta scenario
suddas många traditionella gränser ut; gränsen mellan krig och
fred, mellan civilt och militärt, intern och extern säkerhet, och mellan
statliga och ickestatliga aktörer.
Slutsatser för Sverige och Försvarsmakten
Den första slutsatsen är att Sverige måste investera i militära
förmågor längs hela konfliktskalan och skapa plattformar som kan
leverera effekt i samtliga scenarier. De förband, ledningsstrukturer
och tekniska plattformar som skapas behöver vara mycket flexibla
och anpassningsbara för att vara användbara i olika scenarier.
Kopplat till det högteknologiska scenariot måste kunna en
försvarsmakt leverera avskräckning och tröskeleffekt, vilket kräver
stora och långsiktiga satsningar på forskning och utveckling. Att
möta en högteknologisk stormakt kräver också internationellt
samarbete.
Det irreguljära scenariot är positivt då det är avskräckande för även
de starkaste aktörerna. Om Sverige kan visa på en stark
försvarsvilja kombinerat med en förmåga till irreguljär krigföring i
försvar av territoriet och det svenska systemet så har det en starkt
avskräckande effekt.
I gråzonen finns de stora utmaningarna och om Sverige skapar
avskräckningsförmåga i de högteknologiska och irreguljära
scenarierna, så är det sannolika att fienden istället använder sig av
gråzonen och icke-linjär krigföring för att nå sina politiska mål. För
att försvara sig mot icke-linjär krigföring krävs en lika sammanhållen
strategi och gemensam verktygslåda som Ryssland visat sig
kapabel att använda i offensiva syften. Om svensk analys,
planering och genomförande av verksamhet är intellektuellt eller
juridiskt låsta vid termer som fred, krig, civilt och militärt så kommer
de inte att vara redo att möta antagonistiska hot i framtiden.
Slutligen, den kognitiva förmågan är helt central - för att möta
framtidens utmaningar räcker det inte att bygga på gamla
erfarenheter utan vi behöver innovation och nytänkande. Satsningar
på försvarsforskning blir då avgörande. Likaså att
officersutbildningen fortsätter att producera kritiska reflekterande
officerare som genom systematisk analys kan utveckla sig själva
och sin profession.
försvarsmakter, politiska ledare försvarsanalytiker nästan alltid haft
fel. Vi står just nu dessutom mitt i snabba och fullständigt
omvälvande teknologiska utvecklingar som inte bara kommer att i
förändra krigföringsförmågan och krigets karaktär, utan som
sannolikt även i grunden förändrar hur vi organiserar oss som
samhällen.
Kontentan är att vi framför oss har en oerhört komplex och
svårförutspådd värld och vi bör angripa detta med en viss
ödmjukhet. En av de största militärhistorikerna, Sir Michael Howard,
sammanfattar utmaningarna på ett utmärkt sätt:
Jag är verkligen frestad att dogmatiskt deklarera att oavsett vilken
doktrin militären arbetar med just nu så har de dragit fel slutsatser.
Jag är också frestad att förklara att det inte spelar någon roll att de
har gjort fel. Det som betyder något är deras förmåga att snabbt få
till det när ögonblicket kommer.
Detta betyder inte alls att försöken att förutspå framtiden är
meningslösa. Det är genom klok framtidsanalys och planering som
vi kan undvika att göra alltför mycket fel och dessutom också kan
skapa en flexibel och anpassningsbar försvarsmakt som snabbt kan
hantera olika typer av krigföring – och olika typer av utmaningar.
Vad avgör krigets karaktär?
En vanlig missuppfattning när vi ger oss på konfliktkategorisering,
är att det finns ett antal förutbestämda typer av krig och att
utmaningen handlar om att förstå vad det är för typ av krig vi
engagerar oss i. Så är dock inte fallet och krigens karaktär bestäms
istället i mötet mellan aktörerna på slagfältet. Aktörer möts med
olika förmågor, teknik, doktriner, styrkeförhållanden och inte minst
intressen. Det är när dessa stöts och blöts i relation till varandra
som krigets karaktär formas. Vill vi förstå framtida krigföring är det
därför centralt att studera vilka aktörerna är i framtida krig - vilken
krigföringsförmåga har de (mätt i fysiska, konceptuella och
moraliska faktorer), vilka intressen företräder de samt vad är de
villiga att använda våld för att uppnå?
Viktiga trender
Innan vi ger oss in i karaktärisering av framtida konflikttyper är det
ett antal bredare trender som måste studeras, då de utgör en fond
för den framtida utvecklingen.
Snabb teknologisk utveckling inom digitalisering, AI, cyber, kvant,
och nanoteknik skapar nya möjligheter med stora konsekvenser för
framtida krigföring.
Geopolitiska förändringar. Det viktigaste här är att antalet aktörer på
den internationella konfliktarenan har blivit så många fler. Från
drygt 50 stater till 195, och en lång rad ickestatliga aktörer har
tillkommit i form av allt från terrorister och gerillagrupper, via
kriminella nätverk till multinationella företag och globala politiska
rörelser. De har ekonomiska muskler, och tillgängligheten till teknik
och vapensystem gör dem potentiellt sett till seriösa utmaningar. Än
mer intressant är att dessa aktörer inte beter sig som stater, spela
inte enligt samma regler och har andra typer av lojalitetsband från
och till människor och territorier.
Klimat och miljöförändringarna kan inte nog understrykas som en
gamechanger i det internationella systemet då de förändrar vår så
väl geografi som demografi.
Tre konfliktscenarier
Baserat på trenderna och andra faktorer kan vi skapa en rad olika
konfliktscenarier. Låt mig peka på 3 av dessa.
Det högteknologiska. Den snabba tekniska utvecklingen leder till en
allt större automatisering och användning av precisionsvapen på
distans. Denna krigföring sker inte minst i luften, i rymden och i
cyberrymden. Utmaning är hur avskräckning ska se ut eller var
tröskeln ska placeras för att förhindra eller hantera denna typ av
krigföring. Distansvapnen och automatiseringen riskerar också att
leda till en viss avhumanisering då våldet blir allt mer abstrakt och
distanserat från användaren.
Det irreguljära. De högteknologiska och militärt dominanta staterna
har de senaste årtiondena visat sig mycket sårbara mot betydligt
svagare och lågteknologiska aktörer som inte spelar enligt reglerna.
Med billiga och relativt enkla medel kan aktörer med stark vilja
orsaka fruktansvärd oreda och smärta i ett samhälle. En intressant
iakttagelse är också att även de starkaste och mest
högteknologiska aktörerna har haft svårt att ta och hålla terräng i
fientligt inställda territorier - kostnaderna blir för höga. USA:s
kampanjer i Irak och Afghanistan är tydliga exempel på detta.
Gråzonen eller det icke-linjära. Givet kostnaderna för militära
insatser för att uppnå politiska och strategiska mål kommer aktörer
så långt som möjligt att hitta andra metoder för att uppnå målen.
Exempelvis avrättningar, proxyförband, drönare, gröna gubbar, eller
bara påverkan, desinformation och cyberattacker. I detta scenario
suddas många traditionella gränser ut; gränsen mellan krig och
fred, mellan civilt och militärt, intern och extern säkerhet, och mellan
statliga och ickestatliga aktörer.
Slutsatser för Sverige och Försvarsmakten
Den första slutsatsen är att Sverige måste investera i militära
förmågor längs hela konfliktskalan och skapa plattformar som kan
leverera effekt i samtliga scenarier. De förband, ledningsstrukturer
och tekniska plattformar som skapas behöver vara mycket flexibla
och anpassningsbara för att vara användbara i olika scenarier.
Kopplat till det högteknologiska scenariot måste kunna en
försvarsmakt leverera avskräckning och tröskeleffekt, vilket kräver
stora och långsiktiga satsningar på forskning och utveckling. Att
möta en högteknologisk stormakt kräver också internationellt
samarbete.
Det irreguljära scenariot är positivt då det är avskräckande för även
de starkaste aktörerna. Om Sverige kan visa på en stark
försvarsvilja kombinerat med en förmåga till irreguljär krigföring i
försvar av territoriet och det svenska systemet så har det en starkt
avskräckande effekt.
I gråzonen finns de stora utmaningarna och om Sverige skapar
avskräckningsförmåga i de högteknologiska och irreguljära
scenarierna, så är det sannolika att fienden istället använder sig av
gråzonen och icke-linjär krigföring för att nå sina politiska mål. För
att försvara sig mot icke-linjär krigföring krävs en lika sammanhållen
strategi och gemensam verktygslåda som Ryssland visat sig
kapabel att använda i offensiva syften. Om svensk analys,
planering och genomförande av verksamhet är intellektuellt eller
juridiskt låsta vid termer som fred, krig, civilt och militärt så kommer
de inte att vara redo att möta antagonistiska hot i framtiden.
Slutligen, den kognitiva förmågan är helt central - för att möta
framtidens utmaningar räcker det inte att bygga på gamla
erfarenheter utan vi behöver innovation och nytänkande. Satsningar
på försvarsforskning blir då avgörande. Likaså att
officersutbildningen fortsätter att producera kritiska reflekterande
officerare som genom systematisk analys kan utveckla sig själva
och sin profession.