Kära gäster,
När vi står här idag och beundrar den ståtliga porfyrvasen vid Rosendals slott är det lätt att glömma vilken resa som faktiskt ligger bakom den.
Tänk er Älvdalen tidigt 1800-tal. En ganska fattig bygd, omgiven av skogar, älvar och berg som dolde mer än man kunde ana. Just här, i denna till synes avlägsna trakt, fann man något helt unikt; stenar som är sällsynta i stora delar av världen. Porfyr, granitell och andra ovanliga bergarter, som kunde brytas och slipas till perfektion av skickliga och tålmodiga hantverkare.
När Porfyrverket i Älvdalen grundades blev det inte bara en plats för hantverk. Det blev ett löfte om arbete, om framtidstro och om en möjlighet för bygden att växa. Porfyrverket skapade både sysselsättning, stolthet, och gemenskap hos invånarna.
Och tänk också på själva resan som denna vas gjorde från Älvdalen ända hit till Djurgården. En resa som idag hade tagit några timmar med lastbil tog då fem veckor. Och uppemot 200 män arbetade med transporten. Jag kan se framför mig hur de drog, bar, rullade och styrde. Genom skogar och längs slingrande vägar, i ur och skur. Allt för att detta konstverk skulle nå huvudstaden.
Och jag tänker att det är just detta som gör föremålen av porfyr så speciella. Dessa föremål bär på ett stycke svensk historia som aldrig hade funnits utan Älvdalens unika stenar och hantverksskickligheten hos dess invånare.
Nu får porfyrvasen ett nytt tillägg, och jag är väldigt glad över att på detta sätt kunna bidra till att föra Älvdalens kulturarv vidare här på Djurgården.
Tack!
När vi står här idag och beundrar den ståtliga porfyrvasen vid Rosendals slott är det lätt att glömma vilken resa som faktiskt ligger bakom den.
Tänk er Älvdalen tidigt 1800-tal. En ganska fattig bygd, omgiven av skogar, älvar och berg som dolde mer än man kunde ana. Just här, i denna till synes avlägsna trakt, fann man något helt unikt; stenar som är sällsynta i stora delar av världen. Porfyr, granitell och andra ovanliga bergarter, som kunde brytas och slipas till perfektion av skickliga och tålmodiga hantverkare.
När Porfyrverket i Älvdalen grundades blev det inte bara en plats för hantverk. Det blev ett löfte om arbete, om framtidstro och om en möjlighet för bygden att växa. Porfyrverket skapade både sysselsättning, stolthet, och gemenskap hos invånarna.
Och tänk också på själva resan som denna vas gjorde från Älvdalen ända hit till Djurgården. En resa som idag hade tagit några timmar med lastbil tog då fem veckor. Och uppemot 200 män arbetade med transporten. Jag kan se framför mig hur de drog, bar, rullade och styrde. Genom skogar och längs slingrande vägar, i ur och skur. Allt för att detta konstverk skulle nå huvudstaden.
Och jag tänker att det är just detta som gör föremålen av porfyr så speciella. Dessa föremål bär på ett stycke svensk historia som aldrig hade funnits utan Älvdalens unika stenar och hantverksskickligheten hos dess invånare.
Nu får porfyrvasen ett nytt tillägg, och jag är väldigt glad över att på detta sätt kunna bidra till att föra Älvdalens kulturarv vidare här på Djurgården.
Tack!