Fru landshövding,
Mina damer och herrar,
Kära idrottsvänner,
Mina damer och herrar,
Kära idrottsvänner,
Det är en stor ära och glädje för mig att få vara här i Mora kyrka ikväll för att inviga Vasaloppet 2012, det 87:e i ordningen.
Vasaloppet är ett av Sveriges största årliga återkommande idrottsevenemang. Det är en tävling som lockar människor i alla åldrar från ett 40-tal länder och från hela världen. Det är en verklig folkfest.
Det finns tre karaktärsdrag som är gemensamma för de över 60 000 deltagarna i Vasaloppsveckan: Målmedvetenhet, viljestyrka och passion. Särskilt i år, då vintern dröjde in i det längsta, har det krävts just målmedvetenhet, viljestyrka och passion. Många deltagare har fått resa långt för att kunna träna på snö, och många har tvingats träna på andra sätt.
Vasaloppet drar varje år väldigt många människor hit till vackra Dalarna. För att kunna ta hand om alla så krävs en stor och kunnig organisation. Och det som även kännetecknar Vasaloppets stab och de tusentals funktionärerna är just målmedvetenhet, viljestyrka och passion.
Det är ett stort och omfattande arbete som ligger bakom Vasaloppet. Det är något som man kanske inte tänker på när man följer tävlingen på plats eller hemma i tv-soffan.
Jag vet att det är många familjer i kommunerna Malung-Sälen, Älvdalen och Mora som år efter år offrar sina sportlov för att servera blåbärssoppa vid kontrollerna, sortera överdragskläder på fotbollsplanen i Moraparken, organisera duschandet i Tennishallen och för att dela ut diplom i Strandens skola.
Det första Vasaloppet genomfördes 1922, vilket gör Vasaloppet till en verklig tradition och ett evenemang som har satt Sverige på världskartan. Det är självklart något som vi/ni ska vara väldigt stolta över.
Vasaloppet är en tävling som alltid har legat mig varmt om hjärtat. Jag har alltid försökt följa Vasaloppet på tv och detta började redan när jag var liten, då hela familjen satt bänkade framför tv:n. Även i vuxen ålder känns det som en självklarhet för mig att titta på Vasaloppet.
Det är tredje gången som jag är här med anledning av Vasaloppet. Första gången var 1998 då jag var här och hejade på min far som åkte.
Andra gången var 2004, då jag själv åkte Öppet spår. Och i år då jag har både nöjet att inviga Vasaloppet och har genomfört SkejtVasan.
Att delta i Öppet spår 2004 var en stor händelse för mig. Sedan dess har jag varje år haft ambitionen att åka Vasaloppet igen, och i år fick jag äntligen möjligheten att göra det.
För visst, Vasaloppet är 90 km långt, men jag tyckte ändå att det var en härlig upplevelse att åka — inte minst på grund av all påhejning som man fick, framför allt när man närmade sig Mora! Det blev ett härligt samspel mellan åkare och publik. Jag kände då att jag fick förnyad kraft, och att jag hade kunnat orka ännu mer. Det är en upplevelse och en känsla som många av oss har gemensamt! Och det är en känsla som många vill komma tillbaka till.
Jag har sagt till vänner och bekanta att det var just den påhejningen som hjälpte mig i mål. Just då kändes det som om jag hade orkat ännu ett Vasalopp. Det är så klart lite överdrivet, men jag kände verkligen så. Många av er åkare har som sagt tvingats träna på andra sätt än på snö på grund av den sena vintern. Frågan om konstsnö har en allvarlig bakgrund som på lång sikt kan bli avgörande för både Vasaloppet och all annan vinteridrott. Jag tänker nu på hotet om ett varmare klimat som påverkar naturen.
Jag tror att vi alla är medvetna om vilka värden som äventyras om vi inte hushållar med jordens resurser. Det glädjer mig att arrangörerna av Vasaloppet prioriterar både enskilda idrottsprestationer och också har ambitionen att bidra till att bevara miljön och få en hållbar utveckling.
Vasaloppet är ett av Sveriges största årliga återkommande idrottsevenemang. Det är en tävling som lockar människor i alla åldrar från ett 40-tal länder och från hela världen. Det är en verklig folkfest.
Det finns tre karaktärsdrag som är gemensamma för de över 60 000 deltagarna i Vasaloppsveckan: Målmedvetenhet, viljestyrka och passion. Särskilt i år, då vintern dröjde in i det längsta, har det krävts just målmedvetenhet, viljestyrka och passion. Många deltagare har fått resa långt för att kunna träna på snö, och många har tvingats träna på andra sätt.
Vasaloppet drar varje år väldigt många människor hit till vackra Dalarna. För att kunna ta hand om alla så krävs en stor och kunnig organisation. Och det som även kännetecknar Vasaloppets stab och de tusentals funktionärerna är just målmedvetenhet, viljestyrka och passion.
Det är ett stort och omfattande arbete som ligger bakom Vasaloppet. Det är något som man kanske inte tänker på när man följer tävlingen på plats eller hemma i tv-soffan.
Jag vet att det är många familjer i kommunerna Malung-Sälen, Älvdalen och Mora som år efter år offrar sina sportlov för att servera blåbärssoppa vid kontrollerna, sortera överdragskläder på fotbollsplanen i Moraparken, organisera duschandet i Tennishallen och för att dela ut diplom i Strandens skola.
Det första Vasaloppet genomfördes 1922, vilket gör Vasaloppet till en verklig tradition och ett evenemang som har satt Sverige på världskartan. Det är självklart något som vi/ni ska vara väldigt stolta över.
Vasaloppet är en tävling som alltid har legat mig varmt om hjärtat. Jag har alltid försökt följa Vasaloppet på tv och detta började redan när jag var liten, då hela familjen satt bänkade framför tv:n. Även i vuxen ålder känns det som en självklarhet för mig att titta på Vasaloppet.
Det är tredje gången som jag är här med anledning av Vasaloppet. Första gången var 1998 då jag var här och hejade på min far som åkte.
Andra gången var 2004, då jag själv åkte Öppet spår. Och i år då jag har både nöjet att inviga Vasaloppet och har genomfört SkejtVasan.
Att delta i Öppet spår 2004 var en stor händelse för mig. Sedan dess har jag varje år haft ambitionen att åka Vasaloppet igen, och i år fick jag äntligen möjligheten att göra det.
För visst, Vasaloppet är 90 km långt, men jag tyckte ändå att det var en härlig upplevelse att åka — inte minst på grund av all påhejning som man fick, framför allt när man närmade sig Mora! Det blev ett härligt samspel mellan åkare och publik. Jag kände då att jag fick förnyad kraft, och att jag hade kunnat orka ännu mer. Det är en upplevelse och en känsla som många av oss har gemensamt! Och det är en känsla som många vill komma tillbaka till.
Jag har sagt till vänner och bekanta att det var just den påhejningen som hjälpte mig i mål. Just då kändes det som om jag hade orkat ännu ett Vasalopp. Det är så klart lite överdrivet, men jag kände verkligen så. Många av er åkare har som sagt tvingats träna på andra sätt än på snö på grund av den sena vintern. Frågan om konstsnö har en allvarlig bakgrund som på lång sikt kan bli avgörande för både Vasaloppet och all annan vinteridrott. Jag tänker nu på hotet om ett varmare klimat som påverkar naturen.
Jag tror att vi alla är medvetna om vilka värden som äventyras om vi inte hushållar med jordens resurser. Det glädjer mig att arrangörerna av Vasaloppet prioriterar både enskilda idrottsprestationer och också har ambitionen att bidra till att bevara miljön och få en hållbar utveckling.
Jag tycker verkligen att det är roligt att få komma hit av många anledningar och jag vill även passa på att gratulera Dalarna och Mora till att ha blivit det enda resemål i Sverige som New York Times nyligen tog med på sin lista över platser i världen som är värda att besöka 2012.
Jag vill avsluta med att gratulera arrangörerna av Vasaloppet till ännu väl genomförda lopp under denna Vasaloppsvecka och framför allt vill jag lyckönska alla åkare nu på söndag. Och kom ihåg: för att lyckas så krävs målmedvetenhet, viljestyrka och passion.
Härmed förklarar jag 2012 års Vasalopp invigt!
Jag vill avsluta med att gratulera arrangörerna av Vasaloppet till ännu väl genomförda lopp under denna Vasaloppsvecka och framför allt vill jag lyckönska alla åkare nu på söndag. Och kom ihåg: för att lyckas så krävs målmedvetenhet, viljestyrka och passion.
Härmed förklarar jag 2012 års Vasalopp invigt!