Peter Eriksson: Kongresstal 2009

Kära gröna vänner och kämpar! 
Äntligen är det valrörelse!

I år ska vi för första gången på allvar genomföra en gemensam grön valrörelse. Den här gången är det inte riktigt som det brukar. Det är bättre! Vi har sedan 2004 ett europeiskt grönt parti. I år har vi också ett gemensamt valmanifest som alla 36 olika gröna partier i Europa har varit med och antagit. Det svenska Miljöpartiet har varit drivande och med i hela processen. Rubriken Green New Deal handlar om ett grönt perspektiv på den ekonomiska krisen och klimatfrågan. Den gröna uppmaningen till EU:s folk och regeringar är att se möjligheterna. På 30-talet lyckades Franklin Roosevelt vända krisen till framtidstro och arbete genom sin New Deal. Europas konservativa regeringar valde hårda besparingar och fick fascismen.

Nu står vi i ett avgörande ögonblick. Inom några år måste vi besinna oss och inse allvaret i forskarnas rapporter och krav. Nu är rätt tidpunkt att besluta om massiva investeringar för en hållbar utveckling. En Green New Deal kan ge miljoner nya jobb som ger bättre konkurrenskraft för företagen och en mer robust och mindre sårbar ekonomi. Nu är rätt tillfälle att genomföra en Green New Deal för Europa. Nu är läget för att göra visionerna om snabbtåg till alla Europas huvudstäder till verklighet. Nu är tillfället att bygga om Sverige mer energieffektivt. Nu är rätt år att besluta om att modernisera miljonprogrammet med miljöinriktning.

Nu behöver vi bli smartare, effektivare och mer framtidsinriktade. Valet om tre veckor är rätt tillfälle att ge en tydlig signal om en Green New Deal.

Massiva investeringar i förnybar energi och klimatomställning kan bli den kick som kan vända den ekonomiska krisen, inte i en ny konsumtionsfest, men i en stor satsning på hållbar utveckling och fler jobb.

Nu är vår tid kommen. De gröna partierna växer i Grekland, i Frankrike, i Belgien, i Österrike, i Tyskland, i flera öst- och centraleuropeiska länder och i Finland och Sverige.

Det gemensamma gröna valmanifestet fokuserar på klimat, på mänskliga rättigheter och andra tydliga gröna värderingar. Jag är stolt över att vi är med i en grön grupp i EP. Det finns naturligtvis skilda åsikter i en rad frågor men faktum är att vi gröna håller ihop mer än någon annan grupp. Det kom nyligen en oberoende rapport som visar just det. Det viktigaste skälet är säkerligen att det finns en stark gemensam värdegrund. Miljöpartiet ställer upp för att vi ska stärka den gröna gruppen ytterligare. Idag är det de konservativa som dominerar. I takt med att EP får alltmer makt i EU-systemet så är det också allt viktigare att människor förstår att det även där finns politiska grupperingar som styr mycket av det som händer. Vi går till val på att förändra maktförhållandena så att de konservativa får mindre inflytande och de gröna får mer att säga till om. Naturskyddsföreningen visade att det är moderaterna som är sämst i test när det gäller miljöfrågor. Förstanamnet Gunnar Hökmark är den som får representera den fossila delen av parlamentet. Det är de gamla moderaterna som går till val igen.

Vi har ett starkt lag i årets valrörelse. Carl har den sista veckan kommit ut som Sveriges bästa europaparlamentariker enligt Naturskyddsföreningens stora granskning. I Aftonbladets undersökning var han, vilket vi inom mp redan visste, också den mest energiske och aktiva ledamoten av alla. I den senaste SIFO:N får vi två mandat. Det är på håret men det kan vara ett mycket viktigt mandat. Vår andra kandidat är kanske den mest intressanta av alla som ställer upp i årets val. Journalisten och författaren Isabella Lövin har valt att kandidera för de gröna. Hennes viktigaste skäl kan man läsa om på hennes hemsida. Europas fiskepolitik påverkar hela världens hav. Idag kännetecknas den av rovdrift och utsugning istället för solidaritet och långsiktig hållbarhet. Isabella vill försöka komma in och förändra den politiken. Jag tycker att hon ska ha stor heder för att hon vågar ta det steget.

Får vi tre gröna mandat kan det tredje landa på Bodil Ceballos. En oerhört duktig jurist som kämpat länge för de papperslösa och för en mänsklig hållning gentemot asylsökande och flyktingar. Vi kan inte fortsätta att låta människor gå under i små och rangliga båtar på väg mot Europa. Eller varför inte Zaida Catalàn som också hon är jurist och feminist och backas upp av grön ungdom med den tuffaste personvalrörelsen på vår valsedel.

2009 är ett avgörande år. Den utmätta tid som finns kvar för att vi ska kunna klara av klimatmålen, det s.k. tvågradersmålet, minskar hela tiden. Men i år ska också viktiga avgöranden ske i de globala klimatförhandlingarna, inför och under Köpenhamnsmötet. Världen har inte råd med ett fiasko där. En del positiva tecken har synts. I USA har en ny president markerat en helt annan inställning i grundfrågan där man nu tar ett större ansvar. Även Kina visar att man är beredd att göra större insatser. Men många bedömare tror ändå att man i bästa fall kommer att ta några steg framåt, men inte alls så stora steg som är nödvändigt och i enlighet med forskarnas slutsatser.

Vad gör vi då?

Vi måste vara beredda på att öka insatserna och komplettera de strategier som inletts genom internationella handelssystem med tveksam effekt. En sådan pekar vi på i förslaget till vårt egna valmanifest som vi ska besluta om här under kongressen. Att gå mer direkt på källan till problemen genom att begränsa utvinningen av fossila bränslen. Fördelen är att även överenskommelser där en mindre del av världens länder är med kan få stor betydelse. Kan vi komma överens om att begränsa prospekteringen och utvinningen i Arktis så skulle det göra stor skillnad eftersom man tror att kanske 20% av världens tillgångar av fossila bränslen finns där. En galen värld satsar nu hundratals miljarder på att få upp mer av det som håller på att förstöra vår framtid. De senaste rapporterna visar att vi bara kan använda en bråkdel av det som redan hittats av olja och kol om vi ska klara av utmaningen vi står inför. Allt som tas upp kommer att användas. Snacka om missbrukarmentalitet.

En annan viktig punkt i valmanifestet är att få bort subventionerna för fossila bränslen. EU borde rensa sin egen budget och införa hårdare regler kring olika stöd till fossila bränslen. Allt från statliga stöd till kolbrytning till subventioner till flygplatser.

Allra mest bekymrad är jag över att så många av världens ledare väljer att klappa alla på ryggen som inte vill göra något åt utsläppen och problemen. De säger, som Reinfeldt, att det är de andra som måste agera, inte vi. Det är Kina och USA, inte vi. Och så lyckas man att få människor att känna att deras insatser inte behövs, vi är ändå så små och obetydliga. Vi kan hjälpa till att göra åtgärder i andra länder men inte så mycket i det egna. I land efter land resonerar makthavarna just så, inte bara i Sverige. De är planetens ledare men väljer en smitarattityd som skulle ge fängelse om det handlade om en trafikolycka. Det är inte för sent, men ska utvecklingen vändas, krävs ett ledarskap som är helt annorlunda än den smitarattityd som Reinfeldt och co bedriver. Nödvändiga beslut måste tas här och nu.

En annan vanlig stil är den som representeras av Maud Olofsson. Sverige är tack vare henne världsmästare, säger hon, gång på gång. Jag har väntat på att någon ska granska påståendet men det tycks vara roligare att bara föra det vidare. Vi har fått kolla upp det själva.

Maud säger: Vi har den mest ambitiösa klimatpolitiken i hela världen. Ett problem för henne är att minst sex andra länder också säger att de är världsmästare. Vi har kollat när det gäller de viktigaste områdena, som hur stora utsläppsminskningar man är beredda att göra i det egna landet, hur stor andel av stimulansåtgärderna som går till klimatrelaterade insatser, hur mycket mer förnybart vill man satsa på. Men inte i någon av grenarna är den svenska regeringen världsbäst. Inte ens bäst i EU. Faktum är att man i flera avseenden ligger bland de sämsta av EU:s industriländer.

Sverige ligger bra till i raka jämförelser för att vi byggde ut vattenkraften i början av förra århundradet och för att vi satsade på fjärrvärme på -80talet. Men den här regeringens ambitioner kan knappast bedömas efter hur mycket vattenkraft som byggdes för hundra år sedan. Det är Reinfeldts och Olofssons egna beslut som måste granskas. När man gör det står de ganska nakna.

Reinfeldts och Olofssons hållning får säkert en hel del människor att känna att vi i Sverige gör tillräckligt. Det är det som är det mest allvarliga. Moraliskt sett är det extra illa eftersom det gör att människor som var beredda att ta sitt ansvar kan välja att låta bli, eftersom det är onödigt. Vi är ju redan så bra. Och så obetydliga i sammanhanget. Jag vill dock påminna om att klimatfrågan är global men alla utsläpp är lokala. Förändring behövs i alla länder i hela världen.

En stor fördel i den ekonomiska krisen är att vi har kvar kronan. Vi ska skänka en tacksamhetens stund till alla de som var med och röstade nej till att byta till euron. Det har inneburit lägre räntor, lägre arbetslöshet och fler jobb. Nu kan krisen pareras med en rörlig valuta. Alternativet hade varit ytterligare 100 000 jobb som försvunnit. Ingen vinner på att Sverige lägger ned bra företag på grund av en extrem kreditsituation och lågkonjunktur i världen. Fp och KD vill ha en ny omröstning om euron. Det är svårt att tänka sig ett tillfälle när det visat sig så tydligt hur viktigt det är att vi har kvar en svensk ränte- och valutapolitik. Ideologin får styra, inte verklighetens karta.

När krisen kom visade det sig att vi har en regering som inte fungerar. Man fortsätter en politik som redan har gjort att en halv miljon kastats ut ur a-kassan. Det närmaste året kommer också allt fler att ramla rakt ur sjukförsäkringen och in i socialbidrag. Den rehab-kedja som bara har en riktning - ut ur försäkringssystemet blir för allt fler en verklighet. En rödgrön regering kommer att förbättra systemen.

Arbetslösheten kommer att fortsätta öka hela det här och nästa år . Kostnaderna för kommunerna kommer att öka kraftigt samtidigt som intäkterna minskar. Det är därför troligt att prognoserna för kommuner och landsting fortsätter att förvärras. Vad gör då regeringen? Istället för att själv göra något, så står utbildningsminister Björklund och hötter med fingret mot kommunerna och säger att de ska freda skolan. Talet om att kommunerna lägger pengarna på en massa andra onödiga saker är bara cyniskt svammel. Alla vi som någon gång suttit i ett kommunfullmäktige vet att det betyder att man ska göra nedskärningarna i äldreomsorgen istället. Men socialminister Göran Hägglund säger ingenting.

Anders Borg och Åsa Torstensson passar samtidigt på att lägga lök på laxen med att om kommunerna vill ha en modern och fungerande infrastruktur så får de allt betala det själva.

Regeringens överideologi tycks ha blivit att värna statsfinanserna. Men det är fel tillfälle att till varje pris sitta som Farbror Joakim på kassakistan. Det är i högkonjunkturen staten ska spara. Nu är det rätt att satsa på framtiden. Annars kommer vi inte bara att förlora svensk industri. Många kommer också att fastna i långtidsarbetslöshet och vi missar chansen att modernisera och få en klimatomställning. Regeringen har valt att sänka skatten i högkonjunktur och snåla när det krisar. En bakvänd och felaktig politik som gör fler arbetslösa, försämrar välfärden och minskar framtidstron.

Det finns många goda skäl för ett rödgrönt samarbete. En viktig sådan är att vi har en regering som är hänsynslös mot många av dom som behöver samhället allra mest. En annan är att de inte tar ansvar för framtiden. Vi rödgröna partier är överens om att satsa på utbildning och en modern och mer hållbar infrastruktur. Staten har ett ansvar. Nu är det jämnare mellan oss och de blå än tidigare. Det betyder inte att vi ska huka. Det betyder att vi måste kliva fram och ta ytterligare ett steg för att visa att Sverige behöver en bättre regering.

Miljöpartiet de gröna är nödvändig del i ett rödgrönt regeringsalternativ. Vi måste antagligen bli ännu större och starkare för att få helheten att fungera. Men det kan vi bli. Vi är värda ett större stöd. Vår tid är nu. Våra frågor är i centrum. Vår kunskap och vårt engagemang behövs. Låt valet till EP om tre veckor få bli ett rejält första steg på den vägen. Att satsa på framtiden är ett mål väl värt att kämpa för.