Hej alla,
Nu när vi närmar oss jul tror jag att ni är många som håller med mig om att det har varit en riktigt mörk december.
Det har varit en ovanligt varm och snöfattig vinter så här långt i stora delar av landet. 2020 kommer bli ett av de varmaste åren som någonsin uppmätts. Dessutom har gråvädret gjort att flera av oss knappt har sett solen på flera veckor. Om några dagar infaller årets mörkaste dag.
Men det har också varit en mörk höst eftersom coronaviruset fortsätter att skörda människoliv i vårt land, och mörk för att vi tvingas hålla distans till vänner och släktingar och avstå från mycket av det vi värdesätter i livet.
När tiderna är särskilt mörka och ekonomin vänder neråt är risken stor att det slår hårdast mot dem som redan innan hade de minsta marginalerna.
Här har vi ett stort ansvar i politiken. Pandemin och den ekonomiska krisen i dess följd ska inte också få leda till ökade klyftor och ökad barnfattigdom i vårt land.
Barn väljer inte sina föräldrar.
Eller sina föräldrars levnadsvillkor.
Alla barn har samma rätt att bli den de vill vara. Det är vår uppgift som föräldrar att vägleda dem på livets stigar.
Vi politiker har inte samma ansvar, men vår uppgift är också självklar. Att ge alla ungar samma möjligheter att utvecklas. Att växa som människor helt enkelt.
En väldigt påtaglig del av att vara barn är att jämföra sig med andra barn. En särskild känsla för det har de barn som växer upp i familjer med väldigt små, eller inga ekonomiska marginaler.
Jag vill ta ett exempel från en av Rädda Barnens rapporter där barn har fått beskriva hur deras vardag ser ut. Så här säger en 17-årig tjej:
”Jag har förlorat många vänner på grund av att vi inte har tillräckligt med pengar. De tror inte att jag vill umgås med dem på grund av att jag inte kan följa med på saker. Men det vill jag! Jag har bara inte de resurserna.”
Många barn oroar sig också inför den stundande julen. En 16-årig tjej säger:
”Jag säger till mamma att hon inte behöver köpa något, att jag hellre har mat på bordet.”
Så här är verkligheten för barn i ett av världens rikaste länder.
Barnfattigdomen är en skamfläck för vårt samhälle. Men det är inte som en blåbärsfläck på en vit tröja. Den här skamfläcken går faktiskt att tvätta bort.
Välgörenhetsorganisationer gör hjältedåd både i juletider och resten av året. I de senaste budgetarna har vi ökat stödet till de olika organisationernas arbete, särskilt så här i pandemin.
Majblomman delar ut bidrag till att betala medlemsavgiften till fotbollsklubben eller köpa vinterjacka.
Stadsmissionen ser till att familjer får tak över huvudet och mat på bordet.
Rädda Barnens frivilliga hjälper till med läxhjälp och att ge barn på flyktingboenden en meningsfull vardag.
Men en sak är de eniga om, att deras arbete inte borde behövas. Vi politiker borde ta vårt ansvar för att ge alla barn en chans.
Och det finns en reform som alla barnrättsorganisationer lyfter fram som särskilt viktig för att minska barnfattigdomen; att höja bostadsbidraget till barnfamiljer.
Under coronapandemin har vi gjort flera viktiga satsningar för att den här krisen inte ska bli som de tidigare där människor med de minsta marginalerna fått ta den största smällen.
Det är inte bara företag som ska klara sig igenom den här krisen, det ska också de med allra lägst inkomster.
Och det är här jag har så svårt att förstå till exempel Moderaternas förslag på bidragstak för barnfamiljer.
Barska budskap betalar ingen hyra. Det hjälper inte barn som får oroa sig för om de kommer att få behålla sitt hem. Eller som ett av de intervjuade barnen sade i Rädda Barnens rapport:
”Jag kan visa hur hårt det är att leva så. Jag tycker att de själva ska testa en dag.”
Ett av de tillfälliga förslagen som vi har genomfört under pandemin är att höja bostadsbidraget till barnfamiljer så att de inte ska riskera att vräkas.
Den som förlorar sitt jobb ska inte också behöva vara rädd för att förlora sin bostad helt enkelt. Särskilt inte deras barn. Och vi har bland annat genom det lyckats se till att inte fler än tidigare vräks trots pandemin och coronakrisen.
Miljöpartiet föreslår idag att bostadsbidraget ska höjas permanent för barnfamiljer.
En sådan reform skulle snabbt minska utsattheten för många barn runt om i hela landet. Särskilt barn som lever med en ensamstående förälder.
57 procent av de utbetalade bostadsbidragen 2018 gick till hushåll med en kvinna som ensam försörjare.
Den som väljer att prioritera något annat än barnens livschanser har mycket att förklara.
Vi politiker kan faktiskt välja att låta rättvisan vara större än klyftorna.
Jag hoppas verkligen att det inte bara är vi i Miljöpartiet som vill det.
Det här året har ju annars präglats av något som ingen av oss kunde ha gissat för ett år sedan. Att ett virus skulle påverka våra samhällen så genomgripande. Och fortfarande gör det.
Den 1 februari fick jag avbryta ett möte med företagare i Östergötland för att kasta mig på ett tåg tillbaka till Stockholm. På ett extra regeringssammanträde fattade vi beslutet om att klassa Covid-19 som en samhällsfarlig sjukdom.
Tyvärr visade det sig vara en helt korrekt beskrivning av detta virus. Samhällsfarlig.
Livsfarlig för oss alla, särskilt för riskgrupperna. Farligt för vårdpersonalens arbete och förödande för många företagare som plötsligt fick titta ut över tomma restauranger och fabriksgolv.
Den här julen blir inte som vanligt, till och med långt därifrån.
Det blir färre familjemedlemmar runt julbordet och för vissa kommer en stol eller två att helt vara tomma. För andra kanske den här julen kommer att vara den allra första som de firar helt ensamma.
Den här julen kommer den kanske viktigaste julklappen vara att vi hör av oss till våra nära och kära som inte kan fira julen som vanligt. Att ringa en extra gång eller hjälpa farmor att vara med på zoom.
Trots allt mörker så finns det ett ljus i tunneln. Om bara några veckor är vi igång med att vaccinera riskgrupper och vårdpersonal mot Covid-19. Efter det är det dags för oss andra.
När tillräckligt många är vaccinerade kommer också samhället kunna börja öppna upp igen. Vi kommer att kunna börja umgås mer på det sätt som vi är vana vid.
Men där är vi inte än. Och därför är det extra viktigt att vi fortsätter att hålla i och hålla ut fram tills dess. Fortsätt att stanna hemma, att inte träffa fler personer än du måste och att hålla avstånd till andra–hela, hela tiden. Att hindra att smittan sprids är ett sätt att rädda liv.
Att vi vaccinerar oss kommer också vara ett sätt att rädda andras liv. Även om du inte är orolig för din egen hälsa, så kommer din vaccination att bidra till att minska smittspridningen.
Ett litet stick i armen gör stor skillnad för alla i samhället. Även för dig själv och dem du älskar.
Om bara några dagar är det årets mörkaste dag. Men efter det går vi åter mot ljusare tider.
När vi med vaccinets hjälp får bukt med smittan ska vi också ta chansen att vaccinera vårt samhälle mot kommande kriser.
Det bästa sättet att lyfta oss ur coronakrisen är att nu göra de stora investeringar som ska göra Sverige till världens första hållbara, klimatsmarta välfärdsland.
Att investera för miljön och planeten är också bästa sättet att bygga ett samhälle med framtidstro och hopp.
Genom de rekordstora miljösatsningar som Miljöpartiet drivit igenom för nästa år kommer vi nu att kunna investera i mer förnybar energi från vind och sol.
Vi kommer att kunna rusta upp och energieffektivisera tusentals lägenheter.
Och vi kommer att ersätta fossil kol och olja i både transport och industri med elektricitet, vätgas och hållbara biodrivmedel.
Under det här året är vi fler än någonsin som sökt oss ut i naturen för upplevelser, återhämtning och vila. Men naturen behöver också vår omsorg. Under nästa år kommer vi att kunna skydda mer värdefull natur än någonsin tidigare.
Den gröna politiken vi genomfört ger nu resultat. Klimatutsläppen minskade redan före pandemin med rekordfart och med hjälp av en grön återstart av ekonomin ska vi fortsätta så.
Nyligen valde amerikanerna en ny president som valt att föra in USA i Parisavtalet igen. Det ger mig hopp om att världen nu tillsammans ska kunna möta klimathotet på allvar. Den vägen ska Sverige leda.
Vi människor har välsignats med en helt unik förmåga, att kunna välja vår egen framtid. Vi kan välja ett nytt samhälle där vi kan återupprätta hoppet om framtiden.
Tillsammans har vårt samhälle också på rekordtid kunnat få fram ett vaccin mot en fruktansvärd sjukdom.
När vi snart har lyckats vaccinera befolkningen så är det dags att vi tillsammans väljer att vaccinera hela vårt samhälle mot att låta barn växa upp i fattigdom.
Vi kan välja ett nytt samhälle där barnens möjligheter är lika stora som deras drömmar.
Medmänsklighet är ett val. När vi nu snart går mot ljusare tider ska vi också tända ljuset för medmänskligheten.
Med det vill jag önska er alla en god jul och ett gott nytt år. Ta hand om er!