.jpg)
Stort tack för att jag får vara här och träffa er idag. Och tack till alla er som har deltagit i paraden, och på så sätt stått upp för allas rätt att vara den man är, och älska den man vill.
Jag är otroligt stolt över att vara den minister som har det samordnande ansvaret för hbtqi-frågor på nationell nivå. Vi vet alla att det finns stora och viktiga utmaningar. Målet är självklart – lika rättigheter och möjligheter. Inte ibland, inte lite grann, utan fullt ut.
***
För mig som ansvarig hbtqi-minister är det självklart att delta i prideparader. Jag kommer ihåg första gången jag firade pride. Då arbetade jag som åklagare och gick tillsammans med Åklagarmyndigheten.
Pride är inte bara fest, glitter och glamour. Det är också en historisk kamp för mänskliga fri- och rättigheter. Det måste vi komma ihåg.
I min tidigare roll som åklagare med erfarenhet av bland annat hatbrott har jag sett samhällets värsta sidor. Hot och hat som drabbar HBTQI-personer är inte bara en utmaning, det är ett akut och brinnande samhällsproblem.
I Norge sköts 2 personer till döds så sent som förra sommaren. London Pub i Oslo, en populär bar för hbtqi-personer, som denna kväll skulle vara en glädjens plats där människor skulle fira friheten, förvandlades istället till en mordplats.
För bara några månader sedan öppnade en man eld mot den lilla gaybaren Tepláren beläget i Bratislavas gamla stadsdel. Två män som besökte baren träffades av skotten och dog på plats.
Vi minns alla också vad som hände den tolfte juni 2016, när en man gick till attack på Pulse nightclub i Orlando och brutalt släckte 49 människoliv. 49 personer som bara ville leva sina liv.
Det här är tyvärr bara några exempel på extrema uttryck av vad hat och hot kan leda till. Och det är något vi aldrig kommer att acceptera. Ett angrepp på en av oss är ett angrepp på oss alla.
Och vi får aldrig bli tysta. Vi kommer fortsätta att stå upp för dem som inte vågar, får eller kan. I vårt land och i världen.
***
I dag firar vi pride. Vi firar vår rätt att fredligt prata om det som borde vara en självklarhet, hbtqi-personers rättigheter. I Sverige tar vi det ibland för självklart. Men i många delar av världen är det fortfarande något som bara är en dröm.
Modiga förkämpar för hbtqi-rättigheter möts i land efter land av fördomar, förtryck och öppen förföljelse. I många länder ses den fria kärleken fortfarande som ett brott.
Så sent som för två veckor sedan undertecknade Ugandas president ett lagförslag som kraftigt inskränker rättigheterna för hbtqi-personer. Så kallade ”homosexuella handlingar” kan nu leda till dödsstraff.
Lagen bryter mot Ugandas internationella åtaganden om mänskliga rättigheter och icke-diskriminering och är inte heller förenlig med landets egen grundlag.
Vi från regeringen har tydligt framfört vår ståndpunkt till Ugandas regering. Vi har också en nära dialog med det civila samhället, människorättsförsvarare och hbtqi-organisationer.
Regeringen fortsätter att genom vår ambassad och EU-delegationen i Kampala följa utvecklingen mycket noga.
Sverige har en mycket tydlig hållning. Vi är tydliga i vårt stöd av mänskliga rättigheter, oavsett sexuell läggning, könsuttryck och könsidentitet. Det kommer vi fortsätta med. Hbtqi-personer i Uganda står inte ensamma. Vi är med er.
***
Som hbtqi-minister vet jag om att vi behöver göra mer även i Sverige, inte minst när det gäller unga hbtqi-personer. Tyvärr är det alldeles för vanligt med kränkningar, otrygghet och psykisk ohälsa.
Därför tillför regeringen i den senaste budgeten 10 miljoner nya kronor till arbetet för hbtqi-personers lika rättigheter och möjligheter. I dag vill jag också berätta att vi har gett ett nytt uppdrag att förstärka och bibehålla de viktiga mötesplatserna just för unga hbtqi-personer – i hela landet.
***
Att motverka våld och hedersförtryck i alla dess former är mycket prioriterat från regeringens sida. Vi vet att unga i Sverige utsätts för tvång och påtryckningar i syfte att förändras deras sexuella läggning, könsidentitet eller könsuttryck.
Omvändelseförsök och omvändelseterapi är fullständigt oacceptabelt. Här behöver vi agera. Från regeringens sida ser därför över det straffrättsliga skyddet.
***
Något annat vi heller inte kan acceptera är våldet som sker i nära relationer. Det drabbar alla. För de som drabbas ska det finnas stöd. Sedan länge finns Kvinnofridslinjen, dit man kan ringa årets alla dagar. Nu har regeringen även inrättat en stödlinje för män, och en stödtelefon för transpersoner och icke-binära personer som utsätts för våld.
Mycket har gjorts, men mer kommer krävas framåt. I regeringens arbete för att motverka våld kommer hbtqi-personers utsatthet att synliggöras ännu bättre.
Till sist. Vi som har samlats här gör det därför att vi vill visa att vi står upp för den fria kärleken och varje människas rätt att vara den man är och älska den man vill. Och vi vet att mer måste göras för att göra den vackra visionen till verklighet. Jag kan försäkra er att jag kommer att fortsätta det arbetet tillsammans med regeringen.
Låt mig säga det en gång till. Alltså. Alla ska ha rätt att vara den man är, och älska vem man vill. Så ska det vara, oavsett var i Sverige du bor och i vilket sammanhang du befinner dig i.
Tusen tack för att jag får fira pride tillsammans med er idag.
Jag är otroligt stolt över att vara den minister som har det samordnande ansvaret för hbtqi-frågor på nationell nivå. Vi vet alla att det finns stora och viktiga utmaningar. Målet är självklart – lika rättigheter och möjligheter. Inte ibland, inte lite grann, utan fullt ut.
***
För mig som ansvarig hbtqi-minister är det självklart att delta i prideparader. Jag kommer ihåg första gången jag firade pride. Då arbetade jag som åklagare och gick tillsammans med Åklagarmyndigheten.
Pride är inte bara fest, glitter och glamour. Det är också en historisk kamp för mänskliga fri- och rättigheter. Det måste vi komma ihåg.
I min tidigare roll som åklagare med erfarenhet av bland annat hatbrott har jag sett samhällets värsta sidor. Hot och hat som drabbar HBTQI-personer är inte bara en utmaning, det är ett akut och brinnande samhällsproblem.
I Norge sköts 2 personer till döds så sent som förra sommaren. London Pub i Oslo, en populär bar för hbtqi-personer, som denna kväll skulle vara en glädjens plats där människor skulle fira friheten, förvandlades istället till en mordplats.
För bara några månader sedan öppnade en man eld mot den lilla gaybaren Tepláren beläget i Bratislavas gamla stadsdel. Två män som besökte baren träffades av skotten och dog på plats.
Vi minns alla också vad som hände den tolfte juni 2016, när en man gick till attack på Pulse nightclub i Orlando och brutalt släckte 49 människoliv. 49 personer som bara ville leva sina liv.
Det här är tyvärr bara några exempel på extrema uttryck av vad hat och hot kan leda till. Och det är något vi aldrig kommer att acceptera. Ett angrepp på en av oss är ett angrepp på oss alla.
Och vi får aldrig bli tysta. Vi kommer fortsätta att stå upp för dem som inte vågar, får eller kan. I vårt land och i världen.
***
I dag firar vi pride. Vi firar vår rätt att fredligt prata om det som borde vara en självklarhet, hbtqi-personers rättigheter. I Sverige tar vi det ibland för självklart. Men i många delar av världen är det fortfarande något som bara är en dröm.
Modiga förkämpar för hbtqi-rättigheter möts i land efter land av fördomar, förtryck och öppen förföljelse. I många länder ses den fria kärleken fortfarande som ett brott.
Så sent som för två veckor sedan undertecknade Ugandas president ett lagförslag som kraftigt inskränker rättigheterna för hbtqi-personer. Så kallade ”homosexuella handlingar” kan nu leda till dödsstraff.
Lagen bryter mot Ugandas internationella åtaganden om mänskliga rättigheter och icke-diskriminering och är inte heller förenlig med landets egen grundlag.
Vi från regeringen har tydligt framfört vår ståndpunkt till Ugandas regering. Vi har också en nära dialog med det civila samhället, människorättsförsvarare och hbtqi-organisationer.
Regeringen fortsätter att genom vår ambassad och EU-delegationen i Kampala följa utvecklingen mycket noga.
Sverige har en mycket tydlig hållning. Vi är tydliga i vårt stöd av mänskliga rättigheter, oavsett sexuell läggning, könsuttryck och könsidentitet. Det kommer vi fortsätta med. Hbtqi-personer i Uganda står inte ensamma. Vi är med er.
***
Som hbtqi-minister vet jag om att vi behöver göra mer även i Sverige, inte minst när det gäller unga hbtqi-personer. Tyvärr är det alldeles för vanligt med kränkningar, otrygghet och psykisk ohälsa.
Därför tillför regeringen i den senaste budgeten 10 miljoner nya kronor till arbetet för hbtqi-personers lika rättigheter och möjligheter. I dag vill jag också berätta att vi har gett ett nytt uppdrag att förstärka och bibehålla de viktiga mötesplatserna just för unga hbtqi-personer – i hela landet.
***
Att motverka våld och hedersförtryck i alla dess former är mycket prioriterat från regeringens sida. Vi vet att unga i Sverige utsätts för tvång och påtryckningar i syfte att förändras deras sexuella läggning, könsidentitet eller könsuttryck.
Omvändelseförsök och omvändelseterapi är fullständigt oacceptabelt. Här behöver vi agera. Från regeringens sida ser därför över det straffrättsliga skyddet.
***
Något annat vi heller inte kan acceptera är våldet som sker i nära relationer. Det drabbar alla. För de som drabbas ska det finnas stöd. Sedan länge finns Kvinnofridslinjen, dit man kan ringa årets alla dagar. Nu har regeringen även inrättat en stödlinje för män, och en stödtelefon för transpersoner och icke-binära personer som utsätts för våld.
Mycket har gjorts, men mer kommer krävas framåt. I regeringens arbete för att motverka våld kommer hbtqi-personers utsatthet att synliggöras ännu bättre.
Till sist. Vi som har samlats här gör det därför att vi vill visa att vi står upp för den fria kärleken och varje människas rätt att vara den man är och älska den man vill. Och vi vet att mer måste göras för att göra den vackra visionen till verklighet. Jag kan försäkra er att jag kommer att fortsätta det arbetet tillsammans med regeringen.
Låt mig säga det en gång till. Alltså. Alla ska ha rätt att vara den man är, och älska vem man vill. Så ska det vara, oavsett var i Sverige du bor och i vilket sammanhang du befinner dig i.
Tusen tack för att jag får fira pride tillsammans med er idag.