Nyamko Sabuni: Almedalstal 2021

Vänner,
Jag hoppas ni har det bra där ni tar del av mitt tal, vare sig det sker via tv:n, radio eller mobiltelefon.
Det är så vi har kommit att kommunicera med varandra sedan corona slog till.
Det har skapat avstånd mellan dig och mig.
Det har skapat avstånd mellan politiker och medborgare.
Mellan yngre och äldre släktingar.
Mellan elever och lärare.
Nu vill vi alla mötas igen. Och det finns hopp om det tack vare vaccinet.
Sociala medier fylls av bilder på uppkavlade ärmar med plåster.
Mor- och farföräldrar som äntligen håller om barnbarnen.
Låt oss hoppas att det värsta är bakom oss. En sak är säker.
Hoppfullheten måste leda till handling.
Handling som gör att vi tillsammans tar Sverige ur pandemins grepp.
Det är mycket som måste göras bättre och det kan inte vänta.
Vi måste rusta Sverige starkare för framtiden.
Det handlar om vården och äldreomsorgen. De som ska vårda och rädda liv även efter pandemin.
Assistansen och socialtjänsten. Som måste fungera för våra mest utsatta individer. 
Det handlar om små och stora företag. De vardagshjältar som oförtrutet sliter för att fortsätta skapa jobb och välfärd.
Kanske allra mest finns det mycket att göra för skolan.
I femton månader har också lärare och elever träffats framför skärmar.
De flesta har gjort sitt bästa; men konsekvenserna av distansundervisningen kommer att märkas under lång tid.
Jag lider med dig som fått gå stora delar av din gymnasietid på distans.
Ett stort ansvar har lagts på dina axlar i arbetet mot smittspridningen.
Nu ligger ett lika tungt ansvar på mig som politiker.
Jag vill ge alla elever möjligheten att ta igen den kunskap de gått miste om.
Det är ett av mina viktigaste budskap till dig som lyssnar idag.
En yrkesgrupp som sällan kan jobba på distans är polisen.
De ger sig ut i samhället varje dag, oavsett vilka faror som väntar.
De gör det för din skull. Och de gör det min skull. För att vi alla ska kunna leva fria och trygga liv.
Det är med stor sorg som jag tänker på den mördade polisen i Biskopsgården.
Mina tankar går nu till hans anhöriga och kollegor.
Vi vet ännu inte allt om mordet. Men vi vet väldigt mycket om den utveckling som skett i Sverige senaste åren.
Vi vet att Sverige har gått från att vara ett av de länder med minst dödsskjutningar, till ett av de värsta i Europa.
Rättsväsendet saknar verktyg för att knäcka kriminaliteten.
Det vet vi då de största tillslagen mot gängen kommer först när utländsk polis knäcker deras kryptering.
Det vet vi då svenska brottslingar kan räkna med riktigt långa straff först om en skjutning råkar utföras i Danmark. 
Det behövs en omfattande kraftsamling för ökad trygghet.
Mycket måste göras på många plan.
Det finns goda exempel på när myndigheter går samman för att bekämpa kriminella individer och brottslighet.
Vi ska störa kriminellas verksamhet på alla plan, hela tiden.
Det kräver fler poliser. Vi måste komma upp i det europeiska snittet för antal poliser per invånare.
Fler ska få skydd att våga vittna. Kriminella gäng får inte tillåtas ta över och terrorisera stadsdelar utan risk att åka fast.
Det bästa sättet att långsiktigt vända utvecklingen är dock att alla unga ges en chans att klara skolan. Skola och socialtjänst måste få verktyg att fånga upp unga i farozonen tidigare.
Nu ska rättsprocessen få ha sin gång; men enligt Aftonbladet, hade pojken som nu är häktad misstänkt för att ha skjutit polisen, behövt fångas upp tidigare.
Han började tidigt begå grova brott.
Och är sedan tidigare dömd i ett uppmärksammat mål.
Pojkens målsman bad också om samhällets hjälp, men stödet sattes inte in i tid.
Umgänget i fel kretsar kunde fortsätta ostört.
De kriminella behöver hållas borta från bostadsområden på längre tid.
Det ska inte hända att en mamma, som håller sitt barn i famnen, skjuts till döds i Sverige.
Det ska inte hända att en tolvårig flicka som går ut för att rasta sin hund skjuts ihjäl på gatan.
Det ska inte hända att en polis mördas – inte någonstans i Sverige.
Jag vet att många av er där hemma undrar vad som egentligen händer i svensk politik. Det förstår jag. Låt mig vara tydlig med vad Liberalerna vill.
Jag har från första stund när Nooshi Dadgostar hotade med misstroende mot statsministern, fokuserat på att hitta en lösning. 
För mig är det viktigt att tydliggöra – man kan lita på att Liberalerna står vid sitt ord.
Vi i Liberalerna erbjöd övriga januaripartier att hitta en lösning för att undvika den situation Sverige nu befinner sig i.
Varken Centerpartiet eller Socialdemokraterna tog hotet om misstroende på allvar. Nu står vi inför ett faktum.
Riksdagen har underkänt Stefan Löfven och det avtal som han regerat på.
Nu måste varje parti välja väg framåt.
Liberalerna har fattat ett tydligt beslut. Det bästa för Sverige nu vore en liberal och borgerlig regering.
Det går inte att låtsas som att ytterkantspartierna inte existerar.
Det vore att underkänna nästan 30 procent av väljarna som i förra valet röstade på antingen Sverigedemokraterna eller Vänsterpartiet.
Liberalerna har valt väg för framtiden. Vi ska verka för en liberal borgerlig regering.
Vi förväntar oss att alla partier förhåller sig till hur verkligheten ser ut och rakryggat står upp för sina val.
Liberalerna kommer inte att medverka till att Stefan Löfven regerar vidare med Januariavtalet.
Vi kommer lägga allt vårt fokus på de liberala reformer som behövs inom skolan och i Sveriges utsatta områden för att öka friheten för var och en i vårt land.
Liberalerna delar en idémässig grund med Moderaterna, Kristdemokraterna och Centerpartiet.
Det var den idémässiga samhörigheten som var grunden för Allianssamarbetet.
Idéen om individens frihet; om marknadsekonomi; om små företags möjlighet att växa och bidra till att fler jobb skapas.
En idé om att individen alltid är större än staten.
Liberalernas naturliga hemvist finns hos en borgerlig regering. Det gäller oavsett om en sådan är aktuell under mandatperioden eller efter valet 2022.
Vi är beredda att prata med hela riksdagen i vårt politiska arbete.
Isoleringen har inte försvagat ytterkantspartierna, snarare tvärtom.
Just därför behövs Liberalerna i borgerligheten.
Vi kommer aldrig låta våra liberala ideal stå tillbaka för främlingsfientlig populism.
Jag vill sätta samhällsproblemen och våra liberala lösningar i fokus.
Vi kommer alltid ta kampen för ett samhälle där alla har lika möjligheter, rättigheter och skyldigheter.
Jag saknar tålamod med politiker som väljer att titta bort när saker blir jobbiga.
Oavsett om det handlar om bristande integration, extremism eller hedersvåld.
Ingen väljer att växa upp i utanförskap.
Inget barn väljer att leva i ett parallellsamhälle.
Det är därför Liberalerna har ett lika enkelt som radikalt krav: Sverige ska inom tio år inte ha något utsatt område.
Det är i utanförskapsområdena som ofrihet och otryggheten har slagit rot.
Det är där behovet av frihet, trygghet och liberal politik är som störst.
Att växa upp i områden med hög arbetslöshet, aldrig se sina föräldrar gå till jobbet, aldrig ha höga förväntningar på sig – det får barn att önska sig det allra minsta av livet.
Jag vet att Sverige kan bättre än så här.
I mitt Sverige ska varje flicka och pojke växa upp med hopp om framtiden.
Barn ska vara sedda, redan i förskolan. Inget barn ska riskera att utnyttjas av kriminella och fundamentalister.
I mitt Sverige ska också barn som växer upp med knappa förhållanden våga drömma stort.
Det är därför Liberalerna tagit fram Förortslyftet. 
Det mest ambitiösa socialliberala reformprogrammet i svensk politik.
Steg för steg, reform för reform, ska vi uppnå våra mål:
Fler ska känna lyckan av att gå till ett arbete.
Fler ska känna sig trygga oavsett var i landet man bor.
Alla skolor ska vara bra skolor.
Att vända utvecklingen i de mest utsatta områdena är att lyfta hela Sverige.
Det är att skapa ett möjligheternas land för alla.
Oavsett när nästa val kommer går mitt parti till val med över två hundra förslag för bättre integration.
Ska vi långsiktigt vända utvecklingen så måste framförallt skolan fungera bättre, för varje elev, i hela landet.
Därför sätter vi liberaler skolan först.
Det bästa sättet att knäcka gängen på sikt är att alla elever lyckas i skolan.
Det bästa sättet att få fler i arbete på sikt är att lyckas med skolan.
Det finns helt enkelt inte någon bättre politik för frihet och självständighet, än en politik som fokuserar på kunskap och bildning.
Kunskapsnationen Sverige kan inte acceptera att det finns förskolor där det inte talas tillräcklig svenska.
Att det finns barn som trots att de är födda i Sverige talar så dålig svenska att de senare inte klarar av skolan.
Forskare har börjat varna för att det finns förskolor där det svenska språket håller på att försvinna.
Låt oss inte titta bort denna gång.
Det behövs nationell kartläggning av barns ordförråd. Bara så kan vi åtgärda där det brister.
Förskolans läroplan måste stärka svenska språkets särställning i förskolan. 
Och vi behöver säkerställa att alla som jobbar i förskolan också behärskar svenska språket.
Vi har en fantastisk förskola i Sverige. Att det är så, är särskilt viktigt för barn från utsatta miljöer.
Därför är det inte hållbart att förskolan brister där den behövs som mest.
Låt mig börja med att hylla alla de lärare och övrig skolpersonal som gör ett fantastiskt jobb i skolan.
De brister som finns i svensk skola är i första hand ett politiskt misslyckande.
För lite har gjorts för att stötta lärarnas arbete;
Det kan handla om förutsättningar att skapa studiero. Eller förutsättningar att ägna sig åt det man är utbildad för, dvs undervisning.
En förutsättning för god undervisning är tillgång till läromedel. Det vet inte minst jag som vikarierat som lärare och har barn som nyligen gått grundskolan.
Verkligheten i skolan idag är att endast 15 procent av lärarna kan köpa in alla läromedel de behöver till sina elever.
Mina barn gick i en skola som prioriterade datorer till varje barn.
Läromedel fick man leta efter på skolplattformen.
Många gånger fick barnen med sig stenciler hem som läxa.
Stenciler som ibland var omöjliga att läsa för att de legat i en ryggsäck med blöta gympakläder, eller var så skrynkliga efter en hel eftermiddag i en ficka.
Här tror jag att alla ni med barn i skolan förstår precis vad jag pratar om.
Mina egna gladaste skolminnen var skolstarten där varje årskurs inleddes med utdelning av nya skolböcker i alla ämnen.
Varför är det inte längre så? Vad tycker barnen om det?
Vad tycker du som förälder om det?
Och är det okej för dig som lärare att lägga två veckor av din arbetstid per år på att kopiera och skapa egna läromedel?
Att döma av egna erfarenheter, samtal med barn, föräldrar och lärare så är detta ingen situation som någon önskar.
Jag vill göra något åt det.
Det duger inte för en kunskapsnation att skolor inte har råd att köpa in läromedel till elever.
I dag ger Liberalerna beskedet att vi vill kraftsamla för nya läromedel i skolan.
Det är hög tid att med bestämmelser, ledarskap och tillskott återupprätta läromedlens roll i svensk skola.
I höst börjar 120 000 elever årskurs ett. Varje barn borde få känna lyckan i att äga en egen skolbok i varje ämne.
Det är så vi skapar en skola i världsklass.
För mig handlade det om ett par jeans. Det var det jag planerade att köpa för min första lön.
Jag hade tjänat ihop min lön på ett extra jobb och ingen kunde tala om för mig vad jag använde den till.
Det första jobbet på McDonalds ledde till andra jobb; på stormarknad, som lärarvikarie, en kort sejour som egenföretagare och vidare i arbetslivet.
Idag är det alltför många som inte får den möjligheten.
Rekordmånga är arbetslösa.
Att hundratusentals som vill jobba inte får det är illa nog. Men det handlar också om enskilda människoöden och familjer.
Där avsaknaden av egen lön innebär mindre frihet och mindre makt över det egna livet.
Vi behöver återupprätta arbetslinjen.
Fler måste få känna friheten av att tjäna en lön för eget arbete.
Det är fortfarande så att det lönar sig dåligt att gå från bidrag till arbete – ibland lönar det sig inte alls.
I ett hushåll med två föräldrar och flera barn så riskerar familjen att förlora ekonomiskt om den ena skulle börja arbeta.
Dagens utformning av bidragssystem i kombination med höga skatter på låga inkomster, trycker människor längre bort från arbetsmarknaden.
Många av dem som står utanför arbetsmarknaden är människor som aldrig kommit i arbete trots att de varit i Sverige lång tid.
Det behövs tydliga incitament för arbete och egen försörjning. Men det behövs också rejäla tag för att öppna dörren till svensk arbetsmarknad.
Samtidigt som arbetslösheten är rekordhög är efterfrågan på arbetskraft akut inom vissa branscher. Den ekvationen går inte ihop.
Liberalerna kommer aldrig ge upp kampen för att alla individer ska klara sin egen försörjning.
Den som aldrig arbetat i Sverige behöver yrkesinriktad språkutbildning.
Det behövs en effektiv introduktion för den som har utbildning och kompletterande utbildning för den som behöver.
De flesta jobb skapas i små och medelstora företag. Den lokala företagaren spelar stor roll för möjligheten till ett första sommarjobb. Många av dessa företag har genomgått en tuff period under pandemin, en del företagare har fått se sina livsverk gå under.
Sverige behöver ett gynnsamt företagsklimat för alla de företag som står redo att satsa. Det är i dessa företag jobben kommer växa.
Det är i dessa företag ungdomar, nyanlända och arbetslösa kommer få möjlighet att komma in på arbetsmarknaden.
Villkoren för företagande måste prioriteras. Inte minst måste kvinnors företagande och ägande öka om vi ska får bättre välstånd.
Menar vi allvar med att rusta Sverige för framtiden, då är det jobb, eget ansvar och företagande som måste prioriteras. 
Sverige ska vara en ledande kunskaps- och välfärdsnation. Då måste vi också vara företagandets förlovade land.
Nu lättar äntligen restriktionerna.
För många väntar en väg tillbaka till ett normalare liv.
För sjuksköterskor och övrig vårdpersonal som slitit till bristningsgränsen.
För företagare som kämpat för att hålla jobb och verksamhet flytande.
För de äldre som länge isolerats från nära och kära.
Jag hoppas att ni alla får en trevlig sommar.
Tack för att du har lyssnat!