Tack!
Tack för att jag får komma hit idag. Tack till alla er som tagit er hit.
I detta nu kraftsamlar hela vårt avlånga land. Vallokalerna är öppna, förtidsröstningen i valet till Europaparlamentet pågår för fullt.
Ikväll kommer jag prata om min vision för Europa. Varför EU behövs för att vinna kriget i Ukraina. Varför EU behövs för att klara klimatkrisen. Men jag vill prata också om vårt ansvar. Som union, som land och som människor.
Därför vill jag börja i Gaza. I en humanitär katastrof, där människovärdet helt tappats bort.
Svaret på Hamas fruktansvärda terrorattack den 7 oktober har utvecklats till ett krig, där alla gränser passerats.
Tusentals civila har dödats. Gisslan har ännu inte släppts fria.
Varje timme slocknar ytterligare oskyldiga liv. Tusen och åter tusen barn dör, inte bara av beskjutning och bomber, utan av svält. Nödhjälpen plundras innan den ens hunnit fram.
Medicin och smärtstillande har tagit slut. Kvinnor tvingas till kejsarsnitt utan bedövning. Förblöder under operationer och förlossningar.
För bara dagar sedan attackerade Israel tältlägret i Rafah. Platsen tusentals palestinier flytt till, som skulle vara en säker zon. Det beskrivs nu som helvetet på jorden. Människor brändes ihjäl. Tält och kroppar smälte av värmen.
Det här måste få ett slut.
Terror har ingen plats på vår jord. Men också i krig finns gränser.
Den militära offensiven mot Rafah måste omedelbart avbrytas. Internationella brottsmålsdomstolen och FN måste få fullt tillträde till fakta och platser för att utreda om krigsbrott begåtts. Och se till att ingen som bär ansvar kommer undan straff, om så är fallet.
*
Mänskliga rättigheter har ingen hierarki.
Mänskliga rättigheter gäller i Israel.
Mänskliga rättigheter gäller i Gaza och Palestina.
Mänskliga rättigheter gäller mig såväl som dig.
Mänskliga rättigheter måste alltid komma först.
Nu måste varje ansvarsfull ledare, i Sverige, i EU och i världen skicka detta tydliga budskap.
Eldupphör i Gaza – Nu!
***
Ett eldupphör är ett måste också för att kunna göra mer på andra områden.
EU har bett medlemsländerna om hjälp att ta hand om svårt sjuka patienter från Gaza.
För mig och Centerpartiet är det självklart att Sverige ska säga ja till en sån fråga. Det borde också vara lika självklart för vår svenska regering. Men statsministern har inte ens svarat EU-kommissionen än. Min fråga är – vad väntar du på Ulf?
*
Ditt enda svar borde vara detta - Självklart ska Sverige göra sitt för att hjälpa andra. Självklart ska vårt land gå i främsta ledet här. Självklart ska Sverige ställa upp och ta emot skadade patienter från Gaza.
***
På gatorna i Charkiv hörs ljudet från en stereoanläggning. Varje sekund vet Polina, Maryna och deras vänner att musiken kan överröstas av nästa flyglarm.
Väskorna står packade. Ungdomarna står beredda att när som helst fly ner till skyddsrummen. Men till dess kommer de fortsätta öva inför skolavslutningen.
Till dess kommer musiken fortsätta sprida hopp om en ny framtid, fri från Putin och hans satans mördare.
Hoppet om ett fritt Ukraina.
Det har gått 826 dagar sedan Putin invaderade Ukraina. Så länge har bomberna regnat. Så länge har de ukrainska hjältarna hållit emot.
Det ukrainska folket kämpar för hela Europas frihet. De håller gränsen för sitt land, men också för oss. Och ikväll är två av frihetens försvarare här med oss ikväll.
*
And tonight I have the great honor of welcoming Yevheniia Kravchuk and Maria Golub, who traveled here to Järvaveckan from Ukraine.
They are here to remind us once again how crucial our support is.
Give a warm round of applause to Yevheniia and Maria. To the Ukrainian people.
You are heroes. For us and for Europe. Putin will never win!
***
Jag var fem år 1981 när den ryska ubåten strandade på svenskt vatten
och statminister Thorbjörn Fälldin gav ordern. ”Håll gränsen”.
Min företrädares ord måste vi leva upp till också idag. Vi måste hålla gränsen, därför att vi vet att rovdjur som Putin stannar inte vid sitt första byte.
Men ändå ger våra grannländer betydligt mer i stöd till Ukraina än vad Sverige gör. Vi ligger fortfarande i bottenligan.
Mitt besked är därför detta.
Nu är inte läge att vara snål. Säkra ett långsiktigt stöd till Ukraina, därför att lagom stoppar inte Putin. Vi kan inte nu sätta ett tak för hur mycket stöd Ukraina ska få nästa år, när vi inte vet hur motoffensiven går i sommar.
Använd de frysta, ryska tillgångarna fullt ut, skicka varje beslagtagen rubel och euro till Kiev.
Till dig som undrar vilken skillnad en röst kan göra, har jag svaret.
En röst kan krossa en tystnad. En röst kan väcka ett hopp.
En röst kan påverka fler.
Tillsammans kan vi komma framåt.
Tillsammans kan vi hålla gränsen mot Putin.
Tillsammans kan vi avgöra Ukrainas framtid.
Och Ukrainas framtid avgör vår.
Så låt det höras, från Järvaveckan till fronten i Ukraina. Vi sviker er aldrig!
***
När jag hör era applåder fylls jag av stoltheten över att vara svensk.
Och jag har alltid känt mig stolt över att vara svensk.
Stolt över friheten Sverige gett de som flytt hedern och krigens fasor.
Stolt över friheten Sverige gett de som flytt hedern och krigens fasor.
Stolt över det som byggt Sverige starkt. Tolerans, öppenhet och mångfald.
Men nu är nya tider. Sverige som jag känner det, håller på att bli något annat.
Tolerans har blivit ett skällsord. Nu är det istället skamstraff för nioåringar, hatstormar på sociala medier och öppen rasism som dominerar samhällsdebatten.
Öppenhet har bytts mot stängda dörrar, högre murar och mer av ”vi och de”. Vissa tycks tro att angiverilagar, visitationszoner och avsteg från de självklara grundvärderingar som gjort Sverige till Sverige, nu plötsligt skulle göra vårt land starkare och tryggare.
Mångfald har reducerats till ett slagträ i debatten. Istället för att lyfta fördelarna och styrkorna med variation och olikheter så fastnar vi enbart i baksidorna och problemen.
Och det Sverige som formade mig har också blivit till något annat. När regeringen låter den ekonomiska krisen förvandlas till en välfärdskris.
I skolan sägs lärare, kuratorer och elevassistenter upp på löpande band. Våra barn och ungdomar får allt färre kloka, trygga vuxna omkring sig. Lärare ska nu ange sina egna elever, istället för att rusta dem starka för framtiden.
Hos socialtjänsten är det samma sak. Kollegorna blir allt färre, resurserna krymper, samtidigt som högarna med orosanmälningar växer. Och varje socialsekreterare vet att i de där högarna, där finns nästa offer, där finns nästa gärningsman. Men tvingas inse att man inte heller denna gång hinner fram i tid.
Vår gemensamma vård, ja den blir svagare för varje dag. Vårdcentraler läggs ner, ambulansen försvinner från gles- och landsbygd. Personalen går sönder av stress och patienterna får ta smällen.
När företagen, lantbruken och välfärden skriker efter rätt kompetens. Då drar regeringen undan mattan för arbetskraftsinvandringen.
Jag har varit politiskt engagerad i över tjugo år. Jag har aldrig sett en så kraftlös regering som lovat så mycket, men levererat så oerhört lite.
Man lovade att få ordning på Sverige.
Men vilket land har vi egentligen fått?
*
Ett Sverige där välfärdens kärna monteras ned. Där våra sanna svenska värderingar, om mångfald, öppenhet och tolerans kastats över bord.
Ett Sverige där min mamma hemma i Vårby gård nu oroar sig för om min pappa, som är född i Turkiet, ska visiteras på väg till mataffären. Om han glömt legget hemma, tvingas han ringa hem från häktet då?
Ett Sverige där jag får läsa att mina barn aldrig kan bli svenskar. Där deras svenskhet graderas i procent. Vad ska jag säga till dem om att vuxna människor sprider konspirationer om dem på nätet?
Det här är det nya Sverige. Där anonyma konton, trollfabriker och hatsvansar tillåts styra och ställa som de vill. Tillåts vara en integrerad del i partiapparaten hos landets näst största parti.
De ger sig på meningsmotståndare. Oavsett om man är partiledare, lokalt engagerad fritidspolitiker, journalist eller aktiv i föreningslivet.
De ger sig på fri oberoende media. Kallar ett journalistiskt gräv för en inhemsk påverkansoperation. Vägrar svara på frågor eller ta ansvar.
*
Det här är Sverigedemokraternas Sverige. Där det inte spelar någon roll om man gör rätt för sig. Ser man ut på ett visst sätt, eller har föräldrar från ett annat land, så är man inte välkommen.
Den här regeringen bygger inte samhället starkare. De levererar inte på sina vallöften. De klarar inte ens av att stå upp mot hat och öppen rasism.
Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna, det var ni som släppte in hatet hela vägen in på Rosenbad.
Ulf Kristersson, Ebba Busch och Johan Pehrson.
När tänker ni om?
När tar ni ansvar?
När är det nog?
***
Valet, dagar bort, är ett vägval för Europa. Men också ett vägval för klimatet.
Bromsar vi inte klimatförändringarna, då kommer skördarna, vår mat, att regna bort. Då torkar vattendragen ut, då blir skogsbränderna fler. Då blir vår vardag en annan, vare sig vi vill eller inte.
Men den som nu struntar i klimatet struntar inte bara i landsbygdens åkrar och företag, i våra hav och stränder. Den struntar också i rättvisa, jämlikhet och solidaritet.
Det går inte att beskriva Tidöregeringens totala brist på klimatpolitik som något annat än ett gigantiskt rättvisesvek.
Och jag är ledsen att säga det, men dem man sviker är er. Man sviker generationer. Jag vet att många av Järvas tjejer och killar är dem som tar hand om våra äldre i hemtjänsten och på äldreboendet. Jag vet att många av Järvas mammor och pappor är dem som finns på våra sjukhus, eller ser till att vi kommer fram i kollektivtrafiken. Det är ni som lever i det som vi måste börja kalla för var det är – klimatorättvisan.
Vi vet alla var värmeböljorna slår hårdast. Vi har också besökt äldreboendet utan AC, där man fått leta i panik efter nån gammal fläkt, när temperaturen närmat sig 30 grader. Eller suttit fast på en buss som nästan kokar.
Men sen åker vi hem igen, eller kliver av bussen. När vårdbiträdet, busschauffören eller undersköterskan har många, många timmar kvar.
Somliga kan jobba hemifrån, när värmen lägger sig som ett lock över innerstan. Men det kan inte du som har sex hemtjänstbesök kvar innan lunch, eller som precis kommit fram till äldreboendet, efter en timme på en överhettad buss.
Jag vet hur somrarna i miljonprogrammen ser ut. Jag har själv växt upp i dem. Jag har sett mina föräldrar komma hem, fullständigt utmattade, efter långa städpass på varma, instängda förskolor och kontor.
Jag har sett grusplanerna damma efter veckor utan regn. Sett balkongdörrarna stå på vid gavel, i desperat jakt på svalka. Känt luften stå stilla mellan husen, svetten rinna längs med ryggen, jagat minsta skugga. Och jag vet att det bara blivit värre på de decennier som gått sedan jag lämnade Vårby gård.
*
Klimatfrågan bär i många delar på samma orättvisa vi såg under pandemin. Där samhällsförändringar drabbar vissa så oerhört mycket hårdare än andra. Men där dem som drabbas inte hörs eller syns, utan glöms bort eller ignoreras.
Så kan det inte fortsätta, så kan inte Sverige 2024 se ut.
Det är politikens förbannade skyldighet att se till hela samhället, till varje människa, till miljonprogram såväl som till miljonvillor. Det är dags att vårt land får en politik och ett ledarskap som sätter punkt för klimatorättvisan, nu.
***
Sverige har länge varit ett grönt föredöme i världen, förstått hur tillväxt och jobb kan gå hand i hand med sänkta utsläpp.
Men den här regeringen verkar tro att klimatfrågan är som en plusmeny på McDonalds, något som kan läggas till eller dras ifrån när man känner för det. Inget kunde vara mer fel. Och det är det inte bara jag som säger.
Experter, forskare, myndigheter och företagen. Alla är eniga. Med den här regeringens politik kommer Sverige inte nå ett enda av våra klimatmål.
Att missa klimatmålen bryter mot svensk lag och mot internationella överenskommelser. Men det lägger framförallt en mångmiljardnota till kommande generationer. Till dina och mina barn, till Järvas ungdomar.
Regeringen kan inte fortsätta stoppa huvudet i sanden.
Det måste till en förändring.
Jag och Centerpartiet vill sätta punkt för klimatorättvisan.
Därför kan jag idag berätta att vi vill införa en nationell utsläppsbudget, en koldioxidbudget, där vi sätter ett maxtak för hur stora de svenska utsläppen får vara, varje år. En utsläppsbudget där plus och minus måste gå ihop, precis som våra egna budgetar hemma vid köksbordet behöver göra.
Sköter sig inte regeringen, så ska det få konsekvenser. Därför vill vi också att en nationell utsläppsbudget kommer med sanktioner. Lyckas man inte sänka utsläppen i den takt man ska, då måste kraven öka nästa år. För oss är det också självklart att om svenska politiker misslyckas med klimatmålen och löftena. Då ska man inte heller ha några pengar av EU.
Vi vill se ett klimatlås på EU:s budget. Det land som, med berått mod, struntar i att få ner koldioxidutsläppen ska inte få ta del av EU:s bidrag och fonder. Det måste gälla även Sverige.
Det ska vara en förlustaffär för varje politiker som struntar i det självklara. Att se till att vi fixar klimatkrisen och ställer om vårt samhälle.
*
Det här löftet ger jag i opposition. Och jag lever upp till det också när vi sitter i regering. Jag kommer aldrig vika ner mig, aldrig stämpla ut, aldrig ge upp.
Jag kommer fortsätta framåt mot den gröna framtid jag vet är möjlig.
Och lova er detta.
Centerpartiet kommer fortsätta hålla gränsen mot klimatförsenarna.
***
Valet om tio dagar handlar om att hålla gränsen.
Som union, som land och som människor.
Hålla gränsen - Mot Putinkramarna som vill hindra Ukraina från att vinna kriget.
Hålla gränsen - Mot trollfabrikerna som förstör vår svenska demokrati.
Hålla gränsen - Mot bakåtsträvarna som vill bromsa friheten och säger nej till varje kvinnas självklara rätt till abort.
Hålla gränsen - Mot klimatförsenarna som tror att önsketänkande löser klimatkrisen.
*
Nu måste vi vidare. Nu måste vi framåt.
Vi vet att den väg vi ska gå mot morgondagen, den måste vi gå tillsammans.
Du har också en röst, använd den.
Låt oss tillsammans hålla gränsen – För freden, friheten och klimatet.
Tack för att ni är här.
Tack för att ni gör Järvaveckan till vad den är.
Tack för att ni har lyssnat.
Ha en fantastisk sommar.
***
Tack för att jag får komma hit idag. Tack till alla er som tagit er hit.
I detta nu kraftsamlar hela vårt avlånga land. Vallokalerna är öppna, förtidsröstningen i valet till Europaparlamentet pågår för fullt.
Ikväll kommer jag prata om min vision för Europa. Varför EU behövs för att vinna kriget i Ukraina. Varför EU behövs för att klara klimatkrisen. Men jag vill prata också om vårt ansvar. Som union, som land och som människor.
Därför vill jag börja i Gaza. I en humanitär katastrof, där människovärdet helt tappats bort.
Svaret på Hamas fruktansvärda terrorattack den 7 oktober har utvecklats till ett krig, där alla gränser passerats.
Tusentals civila har dödats. Gisslan har ännu inte släppts fria.
Varje timme slocknar ytterligare oskyldiga liv. Tusen och åter tusen barn dör, inte bara av beskjutning och bomber, utan av svält. Nödhjälpen plundras innan den ens hunnit fram.
Medicin och smärtstillande har tagit slut. Kvinnor tvingas till kejsarsnitt utan bedövning. Förblöder under operationer och förlossningar.
För bara dagar sedan attackerade Israel tältlägret i Rafah. Platsen tusentals palestinier flytt till, som skulle vara en säker zon. Det beskrivs nu som helvetet på jorden. Människor brändes ihjäl. Tält och kroppar smälte av värmen.
Det här måste få ett slut.
Terror har ingen plats på vår jord. Men också i krig finns gränser.
Den militära offensiven mot Rafah måste omedelbart avbrytas. Internationella brottsmålsdomstolen och FN måste få fullt tillträde till fakta och platser för att utreda om krigsbrott begåtts. Och se till att ingen som bär ansvar kommer undan straff, om så är fallet.
*
Mänskliga rättigheter har ingen hierarki.
Mänskliga rättigheter gäller i Israel.
Mänskliga rättigheter gäller i Gaza och Palestina.
Mänskliga rättigheter gäller mig såväl som dig.
Mänskliga rättigheter måste alltid komma först.
Nu måste varje ansvarsfull ledare, i Sverige, i EU och i världen skicka detta tydliga budskap.
Eldupphör i Gaza – Nu!
***
Ett eldupphör är ett måste också för att kunna göra mer på andra områden.
EU har bett medlemsländerna om hjälp att ta hand om svårt sjuka patienter från Gaza.
För mig och Centerpartiet är det självklart att Sverige ska säga ja till en sån fråga. Det borde också vara lika självklart för vår svenska regering. Men statsministern har inte ens svarat EU-kommissionen än. Min fråga är – vad väntar du på Ulf?
*
Ditt enda svar borde vara detta - Självklart ska Sverige göra sitt för att hjälpa andra. Självklart ska vårt land gå i främsta ledet här. Självklart ska Sverige ställa upp och ta emot skadade patienter från Gaza.
***
På gatorna i Charkiv hörs ljudet från en stereoanläggning. Varje sekund vet Polina, Maryna och deras vänner att musiken kan överröstas av nästa flyglarm.
Väskorna står packade. Ungdomarna står beredda att när som helst fly ner till skyddsrummen. Men till dess kommer de fortsätta öva inför skolavslutningen.
Till dess kommer musiken fortsätta sprida hopp om en ny framtid, fri från Putin och hans satans mördare.
Hoppet om ett fritt Ukraina.
Det har gått 826 dagar sedan Putin invaderade Ukraina. Så länge har bomberna regnat. Så länge har de ukrainska hjältarna hållit emot.
Det ukrainska folket kämpar för hela Europas frihet. De håller gränsen för sitt land, men också för oss. Och ikväll är två av frihetens försvarare här med oss ikväll.
*
And tonight I have the great honor of welcoming Yevheniia Kravchuk and Maria Golub, who traveled here to Järvaveckan from Ukraine.
They are here to remind us once again how crucial our support is.
Give a warm round of applause to Yevheniia and Maria. To the Ukrainian people.
You are heroes. For us and for Europe. Putin will never win!
***
Jag var fem år 1981 när den ryska ubåten strandade på svenskt vatten
och statminister Thorbjörn Fälldin gav ordern. ”Håll gränsen”.
Min företrädares ord måste vi leva upp till också idag. Vi måste hålla gränsen, därför att vi vet att rovdjur som Putin stannar inte vid sitt första byte.
Men ändå ger våra grannländer betydligt mer i stöd till Ukraina än vad Sverige gör. Vi ligger fortfarande i bottenligan.
Mitt besked är därför detta.
Nu är inte läge att vara snål. Säkra ett långsiktigt stöd till Ukraina, därför att lagom stoppar inte Putin. Vi kan inte nu sätta ett tak för hur mycket stöd Ukraina ska få nästa år, när vi inte vet hur motoffensiven går i sommar.
Använd de frysta, ryska tillgångarna fullt ut, skicka varje beslagtagen rubel och euro till Kiev.
Till dig som undrar vilken skillnad en röst kan göra, har jag svaret.
En röst kan krossa en tystnad. En röst kan väcka ett hopp.
En röst kan påverka fler.
Tillsammans kan vi komma framåt.
Tillsammans kan vi hålla gränsen mot Putin.
Tillsammans kan vi avgöra Ukrainas framtid.
Och Ukrainas framtid avgör vår.
Så låt det höras, från Järvaveckan till fronten i Ukraina. Vi sviker er aldrig!
***
När jag hör era applåder fylls jag av stoltheten över att vara svensk.
Och jag har alltid känt mig stolt över att vara svensk.
Stolt över friheten Sverige gett de som flytt hedern och krigens fasor.
Stolt över friheten Sverige gett de som flytt hedern och krigens fasor.
Stolt över det som byggt Sverige starkt. Tolerans, öppenhet och mångfald.
Men nu är nya tider. Sverige som jag känner det, håller på att bli något annat.
Tolerans har blivit ett skällsord. Nu är det istället skamstraff för nioåringar, hatstormar på sociala medier och öppen rasism som dominerar samhällsdebatten.
Öppenhet har bytts mot stängda dörrar, högre murar och mer av ”vi och de”. Vissa tycks tro att angiverilagar, visitationszoner och avsteg från de självklara grundvärderingar som gjort Sverige till Sverige, nu plötsligt skulle göra vårt land starkare och tryggare.
Mångfald har reducerats till ett slagträ i debatten. Istället för att lyfta fördelarna och styrkorna med variation och olikheter så fastnar vi enbart i baksidorna och problemen.
Och det Sverige som formade mig har också blivit till något annat. När regeringen låter den ekonomiska krisen förvandlas till en välfärdskris.
I skolan sägs lärare, kuratorer och elevassistenter upp på löpande band. Våra barn och ungdomar får allt färre kloka, trygga vuxna omkring sig. Lärare ska nu ange sina egna elever, istället för att rusta dem starka för framtiden.
Hos socialtjänsten är det samma sak. Kollegorna blir allt färre, resurserna krymper, samtidigt som högarna med orosanmälningar växer. Och varje socialsekreterare vet att i de där högarna, där finns nästa offer, där finns nästa gärningsman. Men tvingas inse att man inte heller denna gång hinner fram i tid.
Vår gemensamma vård, ja den blir svagare för varje dag. Vårdcentraler läggs ner, ambulansen försvinner från gles- och landsbygd. Personalen går sönder av stress och patienterna får ta smällen.
När företagen, lantbruken och välfärden skriker efter rätt kompetens. Då drar regeringen undan mattan för arbetskraftsinvandringen.
Jag har varit politiskt engagerad i över tjugo år. Jag har aldrig sett en så kraftlös regering som lovat så mycket, men levererat så oerhört lite.
Man lovade att få ordning på Sverige.
Men vilket land har vi egentligen fått?
*
Ett Sverige där välfärdens kärna monteras ned. Där våra sanna svenska värderingar, om mångfald, öppenhet och tolerans kastats över bord.
Ett Sverige där min mamma hemma i Vårby gård nu oroar sig för om min pappa, som är född i Turkiet, ska visiteras på väg till mataffären. Om han glömt legget hemma, tvingas han ringa hem från häktet då?
Ett Sverige där jag får läsa att mina barn aldrig kan bli svenskar. Där deras svenskhet graderas i procent. Vad ska jag säga till dem om att vuxna människor sprider konspirationer om dem på nätet?
Det här är det nya Sverige. Där anonyma konton, trollfabriker och hatsvansar tillåts styra och ställa som de vill. Tillåts vara en integrerad del i partiapparaten hos landets näst största parti.
De ger sig på meningsmotståndare. Oavsett om man är partiledare, lokalt engagerad fritidspolitiker, journalist eller aktiv i föreningslivet.
De ger sig på fri oberoende media. Kallar ett journalistiskt gräv för en inhemsk påverkansoperation. Vägrar svara på frågor eller ta ansvar.
*
Det här är Sverigedemokraternas Sverige. Där det inte spelar någon roll om man gör rätt för sig. Ser man ut på ett visst sätt, eller har föräldrar från ett annat land, så är man inte välkommen.
Den här regeringen bygger inte samhället starkare. De levererar inte på sina vallöften. De klarar inte ens av att stå upp mot hat och öppen rasism.
Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna, det var ni som släppte in hatet hela vägen in på Rosenbad.
Ulf Kristersson, Ebba Busch och Johan Pehrson.
När tänker ni om?
När tar ni ansvar?
När är det nog?
***
Valet, dagar bort, är ett vägval för Europa. Men också ett vägval för klimatet.
Bromsar vi inte klimatförändringarna, då kommer skördarna, vår mat, att regna bort. Då torkar vattendragen ut, då blir skogsbränderna fler. Då blir vår vardag en annan, vare sig vi vill eller inte.
Men den som nu struntar i klimatet struntar inte bara i landsbygdens åkrar och företag, i våra hav och stränder. Den struntar också i rättvisa, jämlikhet och solidaritet.
Det går inte att beskriva Tidöregeringens totala brist på klimatpolitik som något annat än ett gigantiskt rättvisesvek.
Och jag är ledsen att säga det, men dem man sviker är er. Man sviker generationer. Jag vet att många av Järvas tjejer och killar är dem som tar hand om våra äldre i hemtjänsten och på äldreboendet. Jag vet att många av Järvas mammor och pappor är dem som finns på våra sjukhus, eller ser till att vi kommer fram i kollektivtrafiken. Det är ni som lever i det som vi måste börja kalla för var det är – klimatorättvisan.
Vi vet alla var värmeböljorna slår hårdast. Vi har också besökt äldreboendet utan AC, där man fått leta i panik efter nån gammal fläkt, när temperaturen närmat sig 30 grader. Eller suttit fast på en buss som nästan kokar.
Men sen åker vi hem igen, eller kliver av bussen. När vårdbiträdet, busschauffören eller undersköterskan har många, många timmar kvar.
Somliga kan jobba hemifrån, när värmen lägger sig som ett lock över innerstan. Men det kan inte du som har sex hemtjänstbesök kvar innan lunch, eller som precis kommit fram till äldreboendet, efter en timme på en överhettad buss.
Jag vet hur somrarna i miljonprogrammen ser ut. Jag har själv växt upp i dem. Jag har sett mina föräldrar komma hem, fullständigt utmattade, efter långa städpass på varma, instängda förskolor och kontor.
Jag har sett grusplanerna damma efter veckor utan regn. Sett balkongdörrarna stå på vid gavel, i desperat jakt på svalka. Känt luften stå stilla mellan husen, svetten rinna längs med ryggen, jagat minsta skugga. Och jag vet att det bara blivit värre på de decennier som gått sedan jag lämnade Vårby gård.
*
Klimatfrågan bär i många delar på samma orättvisa vi såg under pandemin. Där samhällsförändringar drabbar vissa så oerhört mycket hårdare än andra. Men där dem som drabbas inte hörs eller syns, utan glöms bort eller ignoreras.
Så kan det inte fortsätta, så kan inte Sverige 2024 se ut.
Det är politikens förbannade skyldighet att se till hela samhället, till varje människa, till miljonprogram såväl som till miljonvillor. Det är dags att vårt land får en politik och ett ledarskap som sätter punkt för klimatorättvisan, nu.
***
Sverige har länge varit ett grönt föredöme i världen, förstått hur tillväxt och jobb kan gå hand i hand med sänkta utsläpp.
Men den här regeringen verkar tro att klimatfrågan är som en plusmeny på McDonalds, något som kan läggas till eller dras ifrån när man känner för det. Inget kunde vara mer fel. Och det är det inte bara jag som säger.
Experter, forskare, myndigheter och företagen. Alla är eniga. Med den här regeringens politik kommer Sverige inte nå ett enda av våra klimatmål.
Att missa klimatmålen bryter mot svensk lag och mot internationella överenskommelser. Men det lägger framförallt en mångmiljardnota till kommande generationer. Till dina och mina barn, till Järvas ungdomar.
Regeringen kan inte fortsätta stoppa huvudet i sanden.
Det måste till en förändring.
Jag och Centerpartiet vill sätta punkt för klimatorättvisan.
Därför kan jag idag berätta att vi vill införa en nationell utsläppsbudget, en koldioxidbudget, där vi sätter ett maxtak för hur stora de svenska utsläppen får vara, varje år. En utsläppsbudget där plus och minus måste gå ihop, precis som våra egna budgetar hemma vid köksbordet behöver göra.
Sköter sig inte regeringen, så ska det få konsekvenser. Därför vill vi också att en nationell utsläppsbudget kommer med sanktioner. Lyckas man inte sänka utsläppen i den takt man ska, då måste kraven öka nästa år. För oss är det också självklart att om svenska politiker misslyckas med klimatmålen och löftena. Då ska man inte heller ha några pengar av EU.
Vi vill se ett klimatlås på EU:s budget. Det land som, med berått mod, struntar i att få ner koldioxidutsläppen ska inte få ta del av EU:s bidrag och fonder. Det måste gälla även Sverige.
Det ska vara en förlustaffär för varje politiker som struntar i det självklara. Att se till att vi fixar klimatkrisen och ställer om vårt samhälle.
*
Det här löftet ger jag i opposition. Och jag lever upp till det också när vi sitter i regering. Jag kommer aldrig vika ner mig, aldrig stämpla ut, aldrig ge upp.
Jag kommer fortsätta framåt mot den gröna framtid jag vet är möjlig.
Och lova er detta.
Centerpartiet kommer fortsätta hålla gränsen mot klimatförsenarna.
***
Valet om tio dagar handlar om att hålla gränsen.
Som union, som land och som människor.
Hålla gränsen - Mot Putinkramarna som vill hindra Ukraina från att vinna kriget.
Hålla gränsen - Mot trollfabrikerna som förstör vår svenska demokrati.
Hålla gränsen - Mot bakåtsträvarna som vill bromsa friheten och säger nej till varje kvinnas självklara rätt till abort.
Hålla gränsen - Mot klimatförsenarna som tror att önsketänkande löser klimatkrisen.
*
Nu måste vi vidare. Nu måste vi framåt.
Vi vet att den väg vi ska gå mot morgondagen, den måste vi gå tillsammans.
Du har också en röst, använd den.
Låt oss tillsammans hålla gränsen – För freden, friheten och klimatet.
Tack för att ni är här.
Tack för att ni gör Järvaveckan till vad den är.
Tack för att ni har lyssnat.
Ha en fantastisk sommar.
***