Det enda jag drömmer om är att vara med mamma igen.
Att få möta henne med cykeln när hon kommer från jobbet, eller visa henne fisken vi fångade i sjön.
Jag skulle bli storebror, jag skulle få en syster.
Orden är åttaåriga Bogdans. Hans mamma dog i rasmassorna, efter en attack. Ständig beskjutning gör att ingen når kroppen. Mamma blir kvar, Bogdan evakueras. Med minnen som följer honom resten av livet.
Nioåriga Sashas ögon fylls av tårar när hon tittar på fotot av sin forna hemstad.
Jag minns dagen pappa dog. Hur jag och min bror sprang mellan husen för att komma undan bomberna.
Här fanns mina vänner, min familj, mina lyckligaste stunder. Nu är allt borta.
Om någon ännu frågar sig vilken ondska som klivit över tröskeln till Europa.
Låt vittnesmålen från barnen i Bachmut vara ert svar.
Vittnesmål från en stad som inte längre finns, mer än i minnet hos dem som tvingats lämna den. Som sett sina liv och drömmar bombas till grus och aska.
En stad stor som Södertälje, Växjö eller Gävle har raderats från kartan. Av en enda anledning. Vladimir Putins skamlösa, oprovocerade krig i Ukraina.
*
Det pratas nu om krigströtthet. Inte på slagfälten eller hos det ukrainska folket. Utan i omvärlden. Hos de som från tv-soffor, parlament och mötesrum kan se på, när andra offrar livet, för vår frihet.
Detta måste stoppas. Detta måste vändas. Vi måste också göra vårt.
Nu är tiden att låta våra röster höras för barnen från Bachmut.
Nu är tiden för Europa att gå samman. För varje man och kvinna att sluta upp. Nu är tiden att låta budskapet höras till Kiev såväl som till Moskva.
Vi sviker aldrig Ukraina.
***
När Putin vänt ryggen åt demokratin, anständigheten och humanismen.
Då måste Sverige och EU göra mer.
Nu måste vi jaga, hitta och straffa varenda en av Putins satans mördare.
Oavsett var i världen de gömmer sig.
Därför vill Centerpartiet öka EU:s stöd till både ukrainska myndigheter och internationella brottsmålsdomstolen. För att säkra bevis och döma de skyldiga.
Nu behöver Ukraina mer hjälp, mer pengar och mer vapen.
Därför vill Centerpartiet se större, bredare och mer långsiktiga stöd till Ukraina.
Därför vill vi dubbla det svenska stödet.
Därför vill vi fortfarande ge Ukraina det finaste vi har, JAS 39 Gripen.
Nu måste vi utvidga vår gemenskap. Och så snart det bara går låta Ukraina bli medlemmar i EU.
Men nu måste vi också se oss själva i spegeln. Ukrainska flyktingar i Sverige lever på 71 kronor om dagen. Det är lägst i Norden och under vår värdighet. Dagersättningen måste höjas, nu. Centerpartiet har lagt ett skarpt förslag i riksdagen. Men regeringen säger nej. Min fråga är varför?
Varför vill inte Ulf Kristersson göra det som alla hans nordiska kollegor gjort? Varför säger han nej till ett drägligare liv för ukrainska flyktingar?
Nu är tiden för oss alla att göra mer för det ukrainska folket. Möta och mota de bistra, oroväckande signaler som ljuder från omvärlden.
*
Nu sägs att stödet till Ukraina kostar för mycket. Nu nämns ordet förhandling.
Låt då budskapet från den här scenen, från det här rummet, från vår liberala kraft vara mycket tydligt.
Frihet kommer aldrig gratis. Solidaritet måste få kosta.
Vårt enda budskap måste vara detta - Ryssland ut ur Ukraina nu.
***
Centervänner, när någon frågar varför man ska rösta i EU-valet i juni. Då är Ukraina en del av svaret. Vårt stöd avgör deras framtid. Deras framtid avgör vår.
Men valet, bara månader bort, handlar också om så många andra avgörande frågor. Om ETS, om LULUCF och Fitfor55. Om Refit och EES, om fördragsändringar, trialoger och frihandelsavtal.
Märkte ni vad som just hände?
Märkte ni hur vi var ganska många här inne som kände oss lite vilsna av alla förkortningar och begrepp. Det blir lätt så. EU-frågorna fastnar i tekniska förkortningar.
Allt jag precis nämnde är avgörande för EU:s framtid. Saker att ta på allvar. Därför är det tur att vårt fantastiska Brysselkansli kan allt detta på sina fem fingrar. Står upp för våra frågor, flyttar fram positionerna. Hjälper oss här hemma. Ge dem en varm applåd för det.
***
Men EU-frågorna är egentligen inte alls särskilt svåra.
EU-frågor är också fem hämtpizzor på köksbordet hemma i Linköping en kall decemberdag.
Det är skratten som bubblar fram mellan tuggorna, hos min femtonåriga dotter och hennes spanska utbyteskompisar. Det är självklarheten att dessa tjejer ska ha samma rätt till sina egna val, egna drömmar, egna kroppar oavsett om de bor i Linköping eller Las Palmas.
Då krävs det fler och starkare jämställdhetsröster i Bryssel.
Röster man kan lita på.
EU-frågor är glada grisar i ett vitkalkat stall utanför Kvänum. Det är allemansrätt och skogsmaskiner, ett par leriga stövlar i groventrén på gården.
Då krävs det fler kloka, kunniga landsbygdsröster i Bryssel.
Röster man kan lita på.
EU-frågor är kattfilmen du precis likade på instagram, semesterbilden du mailade till mormor. Rätten att smsa och surfa utan att övervakas av myndigheter och byråkrater.
Då krävs det fler som höjer rösten för vår personliga integritet i Bryssel.
Röster man kan lita på.
Valet till europaparlamentet handlar inte om toppmöten eller teknikaliteter.
Det handlar om oss. Om våra barn, om vår vardag, om vår framtid, om vårt ledarskap.
Vi lever med EU-frågorna varje dag i kommuner och regioner.
Det Emma och Abir röstar om i parlamentet, det påverkar vardagen för förskoleläraren i Vårby Gård, åkeriföretaget i Skurup, den ensamstående mamman på Hisingen och studenterna här på Umeå universitet.
De söker nu ett ledarskap att lita på. Ett ledarskap som håller vad det lovar. Inte bara vart fjärde, eller femte år, utan i vardagen, där det gör skillnad.
Ett ledarskap som gör det man sa att man skulle göra, även efter valdagen. Ledare som inte byter åsikt, eller parti, som om politiken vore en dokusåpa.
*
Vi är den kraften. Vårt ledarskap sviker inte.
Centervänner, valrörelsen är här. Det är dags att gå samman, dags att kroka arm.
Dags att ta på sig kampanjjackorna, möta människor, knacka dörr.
Hus för hus, gata för gata, stad för stad.
Det är dags att tillsammans visa Sverige hur vi är den enda, sanna liberala kraften för ett grönare, friare och tryggare Europa.
***
Jag ska avslöja en sak för er nu, men det får stanna mellan oss.
Idag är det exakt ett år sedan ni valde mig till partiledare. Men jag kan fortfarande förvånas över nationell politik. Häromdagen var ett sånt tillfälle.
Vi hade precis röstat om misstroendet mot klimatministern och jag fick frågor om varför vi använt riksdagens skarpaste verktyg, när vi ändå skulle förlora.
När vi ändå skulle förlora. Vi?
Som om det fanns ett vi och ett dem i klimatfrågan. Som om detta skulle handla om spel, eller politisk taktik.
När 2023 varit det varmaste år som uppmäts. När Tidöregeringen sviker klimatlöfte, efter klimatlöfte. Ökar utsläppen med tiotals miljoner ton. Äventyrar både svenska och europeiska klimatmål. Kapar klimatsatsningar och struntar i klimatlagen.
Då finns det bara en enda förlorare och det är klimatet.
*
Den minister som bär ansvar för detta, måste vara beredd att möta just riksdagens skarpaste verktyg.
Att moderater, liberaler eller socialdemokrater sen inte ställer sig bakom det visar bara ännu en gång det vi alla här inne redan vet.
Centerpartiet gör när andra snackar.
Centerpartiet står upp för det vi tror på, även när det blåser kallt.
Centerpartiet sviker inte klimatet.
***
Centervänner, för oss är klimatet aldrig ett särintresse. Vi vet att klimatet går hand i hand med jobb och företag, landsbygdsutveckling och framtidstro.
Och vi vet också att klimatet avgör svensk beredskap.
Ska det finnas mat i orostider, kan inte åkrar och fält försvinna i översvämningar. Då får inte fodret till grisar och kor ha torkat bort.
Ska Sverige bli grönare, men ändå fungera i vardag som kris. Då måste vi alla kunna ta oss fram snabbt och enkelt i landet. Då måste potatis och råg komma från jord till bord.
Då är varje krona som investeras i infrastruktur också en investering i klimatet.
Det var därför jag, Martin och Ulrika häromdagen visade hur vi kan miljardsatsa på just detta. Hur Sverigelyftet kan bli verklighet.
Det går om politiken har modet att skörda frukterna av att Centerpartiet var med och sanerade svensk ekonomi på 90-talet. Med förnuft och tydliga prioriteringar kan vi låna pengar och satsa på det som bygger vårt land starkt.
Trafikverket har slagit fast att infrastrukturens underhållsskuld just nu ligger på 150 miljarder. Vi vill få bort den skulden under det kommande decenniet.
Vända en verklighet där tågen inte går i tid, där stationer dragits in, där åkerier slår igen och våra vägar ser ut som durkslag och schweizerostar.
Sverige kan inte längre stå stilla.
Det är dags att gå från ord till handling och påbörja ett Sverigelyft som tar oss framåt. Som får oss att lita på tågen igen, som gör att alla kan ta sig fram på våra mindre vägar, hemtjänst, hemvärn och hämtande småbarnsmammor.
Under de kommande tio åren vill Centerpartiet investera minst 10 miljarder om året i infrastruktur. Rusta varje bortglömd järnväg, lägga ny räls och asfalt i varje hörn av vårt avlånga land. Återuppta arbetet med stambanor som ger oss jobben, tryggheten och konkurrenskraften tillbaka.
Det som var ett självklart politiskt löfte för bara några år sen, men som det snart bara är Centerpartiet som står fast vid.
Nu är tid att göra, tid att leda, tid att bygga.
Bygga ett grönare Sverige som också ger ett grönare Europa.
*
Nu är tid för oss alla att ta med oss Sverigelyftet och miljarderna hem. Besöka varje tågstation, möta varje försenad resenär, peka på varje potthål.
Säga nej till ett Sverige som står stilla, visa hur vi vill framåt, hur vi har svaren.
Hur vi knyter ihop landet, investerar i klimatet, bygger framtidstro och hopp.
Hur vårt ledarskap är att lita på.
Visa hur vi tillsammans bygger Sverige starkare, grönare och bättre igen.
***
Vänner, mitt första år som er partiledare har varit något alldeles extra.
Det har varit möten över hela landet. Resor, skratt och djupaste allvar. Nya rutiner, externt och internt. Eller som den här helgen, både och. Där jag både hinner vara med er, åka till Stockholm ikväll för tv-debatt imorgon, och sen tillbaka till er. Jag missar banketten, missar chansen att visa upp mina nya buggkunskaper, men jag lovar att ta igen det.
Året med er har varit fantastiskt.
Men det har också varit en tid för reflektion.
Och låt oss vara helt ärliga, det är inte alltid så lätt att vara grön liberal.
Det är inte bara i opinionen det är uppförsbacke. Runt omkring oss möter öppenheten, toleransen, förnuftet och friheten hårt motstånd.
I en amerikansk valrörelse där Trump fortsätter sprida lögner och hat.
I en omvärld där krig och terror släcker liv och framtidstro.
I ett Europa där populismen och rasismen vinner ny mark.
Här hemma, där borgerliga frihetsideal sålts ut och Åkesson bestämmer.
Det är lätt att bli uppgiven. Lätt att tro att vår kraft inte gör skillnad.
Men den som ser bortom mörkret ser också en annan värld.
Den ser Hamburg, Berlin och München, där hundratusentals människor gått ut på gator och torg för att säga nej till rasism och hat. Den ser miljoner amerikaner som står upp för aborträtten. Säger ifrån mot kvinnohat och förtryck.
Den ser ett finländskt presidentval där motståndare klarar av att behålla både värdighet och en anständig ton, där man sätter landet främst.
Den ser lärare och läkare som säger nej, stopp, aldrig i livet till att tvingas ange papperslösa barn och patienter.
Den ser ett svenskt civilsamhälle som varje dag finns där för andra. Den ser det jag såg förra lördagen, en synagoga fylld av människor från alla religioner och kulturer, som tillsammans för kampen mot antisemitismen och ondskan.
Centervänner.
I det svartaste av mörker blir minsta gnista till det starkaste ljus.
I den kompakta tystnaden förvandlas en viskning till ett rop.
I de tuffaste stunder behövs hoppet som allra mest.
Ljuset och hoppet bor i vår varma liberalism.
Nu är tiden för oss alla att visa det.
Visa hur vi är motståndsrörelsen som får andra att våga.
Visa hur vi har svaren för ett grönare, friare och tryggare Europa.
Visa hur vi vill leda, när allt för många andra vill vilseleda.
Det må blåsa lite kallt, ja. Men vi har varit här förut.
För exakt fem år sen var det ingen, mer än vi själva, som trodde på oss.
Budskapet var att vår kraft, vår politik, våra frågor var uträknade.
På valnatten fyra månader senare hade vi gjort vårt bästa EP-val någonsin.
Mitt budskap är detta - räkna aldrig ut Centerpartiet.
Då var vi hoppets och medmänsklighetens röst – låt oss vara det igen.
Då var vi företagens och frihetens röst – låt oss vara det igen.
Då tog vi kampen mot populism och hat – låt oss göra det igen.
*
Här och nu börjar årets valrörelse.
Här och nu tar vi första steget mot vår nästa framgång.
Här och nu ger vi löftet till varandra och till alla er som letar efter ett ledarskap att lita på.
Vi går vid er sida. Vår kraft är er kraft. Er kamp är vår.
Som en röst ljuder vårt budskap från Umeå till Bryssel.
Vi sviker inte landsbygden.
Vi sviker inte klimatet.
Vi sviker inte friheten.
Vägen mot en ljusare morgondag, den går vi tillsammans.
Första steget tar vi idag.
Tack för att ni har lyssnat!
Att få möta henne med cykeln när hon kommer från jobbet, eller visa henne fisken vi fångade i sjön.
Jag skulle bli storebror, jag skulle få en syster.
Orden är åttaåriga Bogdans. Hans mamma dog i rasmassorna, efter en attack. Ständig beskjutning gör att ingen når kroppen. Mamma blir kvar, Bogdan evakueras. Med minnen som följer honom resten av livet.
Nioåriga Sashas ögon fylls av tårar när hon tittar på fotot av sin forna hemstad.
Jag minns dagen pappa dog. Hur jag och min bror sprang mellan husen för att komma undan bomberna.
Här fanns mina vänner, min familj, mina lyckligaste stunder. Nu är allt borta.
Om någon ännu frågar sig vilken ondska som klivit över tröskeln till Europa.
Låt vittnesmålen från barnen i Bachmut vara ert svar.
Vittnesmål från en stad som inte längre finns, mer än i minnet hos dem som tvingats lämna den. Som sett sina liv och drömmar bombas till grus och aska.
En stad stor som Södertälje, Växjö eller Gävle har raderats från kartan. Av en enda anledning. Vladimir Putins skamlösa, oprovocerade krig i Ukraina.
*
Det pratas nu om krigströtthet. Inte på slagfälten eller hos det ukrainska folket. Utan i omvärlden. Hos de som från tv-soffor, parlament och mötesrum kan se på, när andra offrar livet, för vår frihet.
Detta måste stoppas. Detta måste vändas. Vi måste också göra vårt.
Nu är tiden att låta våra röster höras för barnen från Bachmut.
Nu är tiden för Europa att gå samman. För varje man och kvinna att sluta upp. Nu är tiden att låta budskapet höras till Kiev såväl som till Moskva.
Vi sviker aldrig Ukraina.
***
När Putin vänt ryggen åt demokratin, anständigheten och humanismen.
Då måste Sverige och EU göra mer.
Nu måste vi jaga, hitta och straffa varenda en av Putins satans mördare.
Oavsett var i världen de gömmer sig.
Därför vill Centerpartiet öka EU:s stöd till både ukrainska myndigheter och internationella brottsmålsdomstolen. För att säkra bevis och döma de skyldiga.
Nu behöver Ukraina mer hjälp, mer pengar och mer vapen.
Därför vill Centerpartiet se större, bredare och mer långsiktiga stöd till Ukraina.
Därför vill vi dubbla det svenska stödet.
Därför vill vi fortfarande ge Ukraina det finaste vi har, JAS 39 Gripen.
Nu måste vi utvidga vår gemenskap. Och så snart det bara går låta Ukraina bli medlemmar i EU.
Men nu måste vi också se oss själva i spegeln. Ukrainska flyktingar i Sverige lever på 71 kronor om dagen. Det är lägst i Norden och under vår värdighet. Dagersättningen måste höjas, nu. Centerpartiet har lagt ett skarpt förslag i riksdagen. Men regeringen säger nej. Min fråga är varför?
Varför vill inte Ulf Kristersson göra det som alla hans nordiska kollegor gjort? Varför säger han nej till ett drägligare liv för ukrainska flyktingar?
Nu är tiden för oss alla att göra mer för det ukrainska folket. Möta och mota de bistra, oroväckande signaler som ljuder från omvärlden.
*
Nu sägs att stödet till Ukraina kostar för mycket. Nu nämns ordet förhandling.
Låt då budskapet från den här scenen, från det här rummet, från vår liberala kraft vara mycket tydligt.
Frihet kommer aldrig gratis. Solidaritet måste få kosta.
Vårt enda budskap måste vara detta - Ryssland ut ur Ukraina nu.
***
Centervänner, när någon frågar varför man ska rösta i EU-valet i juni. Då är Ukraina en del av svaret. Vårt stöd avgör deras framtid. Deras framtid avgör vår.
Men valet, bara månader bort, handlar också om så många andra avgörande frågor. Om ETS, om LULUCF och Fitfor55. Om Refit och EES, om fördragsändringar, trialoger och frihandelsavtal.
Märkte ni vad som just hände?
Märkte ni hur vi var ganska många här inne som kände oss lite vilsna av alla förkortningar och begrepp. Det blir lätt så. EU-frågorna fastnar i tekniska förkortningar.
Allt jag precis nämnde är avgörande för EU:s framtid. Saker att ta på allvar. Därför är det tur att vårt fantastiska Brysselkansli kan allt detta på sina fem fingrar. Står upp för våra frågor, flyttar fram positionerna. Hjälper oss här hemma. Ge dem en varm applåd för det.
***
Men EU-frågorna är egentligen inte alls särskilt svåra.
EU-frågor är också fem hämtpizzor på köksbordet hemma i Linköping en kall decemberdag.
Det är skratten som bubblar fram mellan tuggorna, hos min femtonåriga dotter och hennes spanska utbyteskompisar. Det är självklarheten att dessa tjejer ska ha samma rätt till sina egna val, egna drömmar, egna kroppar oavsett om de bor i Linköping eller Las Palmas.
Då krävs det fler och starkare jämställdhetsröster i Bryssel.
Röster man kan lita på.
EU-frågor är glada grisar i ett vitkalkat stall utanför Kvänum. Det är allemansrätt och skogsmaskiner, ett par leriga stövlar i groventrén på gården.
Då krävs det fler kloka, kunniga landsbygdsröster i Bryssel.
Röster man kan lita på.
EU-frågor är kattfilmen du precis likade på instagram, semesterbilden du mailade till mormor. Rätten att smsa och surfa utan att övervakas av myndigheter och byråkrater.
Då krävs det fler som höjer rösten för vår personliga integritet i Bryssel.
Röster man kan lita på.
Valet till europaparlamentet handlar inte om toppmöten eller teknikaliteter.
Det handlar om oss. Om våra barn, om vår vardag, om vår framtid, om vårt ledarskap.
Vi lever med EU-frågorna varje dag i kommuner och regioner.
Det Emma och Abir röstar om i parlamentet, det påverkar vardagen för förskoleläraren i Vårby Gård, åkeriföretaget i Skurup, den ensamstående mamman på Hisingen och studenterna här på Umeå universitet.
De söker nu ett ledarskap att lita på. Ett ledarskap som håller vad det lovar. Inte bara vart fjärde, eller femte år, utan i vardagen, där det gör skillnad.
Ett ledarskap som gör det man sa att man skulle göra, även efter valdagen. Ledare som inte byter åsikt, eller parti, som om politiken vore en dokusåpa.
*
Vi är den kraften. Vårt ledarskap sviker inte.
Centervänner, valrörelsen är här. Det är dags att gå samman, dags att kroka arm.
Dags att ta på sig kampanjjackorna, möta människor, knacka dörr.
Hus för hus, gata för gata, stad för stad.
Det är dags att tillsammans visa Sverige hur vi är den enda, sanna liberala kraften för ett grönare, friare och tryggare Europa.
***
Jag ska avslöja en sak för er nu, men det får stanna mellan oss.
Idag är det exakt ett år sedan ni valde mig till partiledare. Men jag kan fortfarande förvånas över nationell politik. Häromdagen var ett sånt tillfälle.
Vi hade precis röstat om misstroendet mot klimatministern och jag fick frågor om varför vi använt riksdagens skarpaste verktyg, när vi ändå skulle förlora.
När vi ändå skulle förlora. Vi?
Som om det fanns ett vi och ett dem i klimatfrågan. Som om detta skulle handla om spel, eller politisk taktik.
När 2023 varit det varmaste år som uppmäts. När Tidöregeringen sviker klimatlöfte, efter klimatlöfte. Ökar utsläppen med tiotals miljoner ton. Äventyrar både svenska och europeiska klimatmål. Kapar klimatsatsningar och struntar i klimatlagen.
Då finns det bara en enda förlorare och det är klimatet.
*
Den minister som bär ansvar för detta, måste vara beredd att möta just riksdagens skarpaste verktyg.
Att moderater, liberaler eller socialdemokrater sen inte ställer sig bakom det visar bara ännu en gång det vi alla här inne redan vet.
Centerpartiet gör när andra snackar.
Centerpartiet står upp för det vi tror på, även när det blåser kallt.
Centerpartiet sviker inte klimatet.
***
Centervänner, för oss är klimatet aldrig ett särintresse. Vi vet att klimatet går hand i hand med jobb och företag, landsbygdsutveckling och framtidstro.
Och vi vet också att klimatet avgör svensk beredskap.
Ska det finnas mat i orostider, kan inte åkrar och fält försvinna i översvämningar. Då får inte fodret till grisar och kor ha torkat bort.
Ska Sverige bli grönare, men ändå fungera i vardag som kris. Då måste vi alla kunna ta oss fram snabbt och enkelt i landet. Då måste potatis och råg komma från jord till bord.
Då är varje krona som investeras i infrastruktur också en investering i klimatet.
Det var därför jag, Martin och Ulrika häromdagen visade hur vi kan miljardsatsa på just detta. Hur Sverigelyftet kan bli verklighet.
Det går om politiken har modet att skörda frukterna av att Centerpartiet var med och sanerade svensk ekonomi på 90-talet. Med förnuft och tydliga prioriteringar kan vi låna pengar och satsa på det som bygger vårt land starkt.
Trafikverket har slagit fast att infrastrukturens underhållsskuld just nu ligger på 150 miljarder. Vi vill få bort den skulden under det kommande decenniet.
Vända en verklighet där tågen inte går i tid, där stationer dragits in, där åkerier slår igen och våra vägar ser ut som durkslag och schweizerostar.
Sverige kan inte längre stå stilla.
Det är dags att gå från ord till handling och påbörja ett Sverigelyft som tar oss framåt. Som får oss att lita på tågen igen, som gör att alla kan ta sig fram på våra mindre vägar, hemtjänst, hemvärn och hämtande småbarnsmammor.
Under de kommande tio åren vill Centerpartiet investera minst 10 miljarder om året i infrastruktur. Rusta varje bortglömd järnväg, lägga ny räls och asfalt i varje hörn av vårt avlånga land. Återuppta arbetet med stambanor som ger oss jobben, tryggheten och konkurrenskraften tillbaka.
Det som var ett självklart politiskt löfte för bara några år sen, men som det snart bara är Centerpartiet som står fast vid.
Nu är tid att göra, tid att leda, tid att bygga.
Bygga ett grönare Sverige som också ger ett grönare Europa.
*
Nu är tid för oss alla att ta med oss Sverigelyftet och miljarderna hem. Besöka varje tågstation, möta varje försenad resenär, peka på varje potthål.
Säga nej till ett Sverige som står stilla, visa hur vi vill framåt, hur vi har svaren.
Hur vi knyter ihop landet, investerar i klimatet, bygger framtidstro och hopp.
Hur vårt ledarskap är att lita på.
Visa hur vi tillsammans bygger Sverige starkare, grönare och bättre igen.
***
Vänner, mitt första år som er partiledare har varit något alldeles extra.
Det har varit möten över hela landet. Resor, skratt och djupaste allvar. Nya rutiner, externt och internt. Eller som den här helgen, både och. Där jag både hinner vara med er, åka till Stockholm ikväll för tv-debatt imorgon, och sen tillbaka till er. Jag missar banketten, missar chansen att visa upp mina nya buggkunskaper, men jag lovar att ta igen det.
Året med er har varit fantastiskt.
Men det har också varit en tid för reflektion.
Och låt oss vara helt ärliga, det är inte alltid så lätt att vara grön liberal.
Det är inte bara i opinionen det är uppförsbacke. Runt omkring oss möter öppenheten, toleransen, förnuftet och friheten hårt motstånd.
I en amerikansk valrörelse där Trump fortsätter sprida lögner och hat.
I en omvärld där krig och terror släcker liv och framtidstro.
I ett Europa där populismen och rasismen vinner ny mark.
Här hemma, där borgerliga frihetsideal sålts ut och Åkesson bestämmer.
Det är lätt att bli uppgiven. Lätt att tro att vår kraft inte gör skillnad.
Men den som ser bortom mörkret ser också en annan värld.
Den ser Hamburg, Berlin och München, där hundratusentals människor gått ut på gator och torg för att säga nej till rasism och hat. Den ser miljoner amerikaner som står upp för aborträtten. Säger ifrån mot kvinnohat och förtryck.
Den ser ett finländskt presidentval där motståndare klarar av att behålla både värdighet och en anständig ton, där man sätter landet främst.
Den ser lärare och läkare som säger nej, stopp, aldrig i livet till att tvingas ange papperslösa barn och patienter.
Den ser ett svenskt civilsamhälle som varje dag finns där för andra. Den ser det jag såg förra lördagen, en synagoga fylld av människor från alla religioner och kulturer, som tillsammans för kampen mot antisemitismen och ondskan.
Centervänner.
I det svartaste av mörker blir minsta gnista till det starkaste ljus.
I den kompakta tystnaden förvandlas en viskning till ett rop.
I de tuffaste stunder behövs hoppet som allra mest.
Ljuset och hoppet bor i vår varma liberalism.
Nu är tiden för oss alla att visa det.
Visa hur vi är motståndsrörelsen som får andra att våga.
Visa hur vi har svaren för ett grönare, friare och tryggare Europa.
Visa hur vi vill leda, när allt för många andra vill vilseleda.
Det må blåsa lite kallt, ja. Men vi har varit här förut.
För exakt fem år sen var det ingen, mer än vi själva, som trodde på oss.
Budskapet var att vår kraft, vår politik, våra frågor var uträknade.
På valnatten fyra månader senare hade vi gjort vårt bästa EP-val någonsin.
Mitt budskap är detta - räkna aldrig ut Centerpartiet.
Då var vi hoppets och medmänsklighetens röst – låt oss vara det igen.
Då var vi företagens och frihetens röst – låt oss vara det igen.
Då tog vi kampen mot populism och hat – låt oss göra det igen.
*
Här och nu börjar årets valrörelse.
Här och nu tar vi första steget mot vår nästa framgång.
Här och nu ger vi löftet till varandra och till alla er som letar efter ett ledarskap att lita på.
Vi går vid er sida. Vår kraft är er kraft. Er kamp är vår.
Som en röst ljuder vårt budskap från Umeå till Bryssel.
Vi sviker inte landsbygden.
Vi sviker inte klimatet.
Vi sviker inte friheten.
Vägen mot en ljusare morgondag, den går vi tillsammans.
Första steget tar vi idag.
Tack för att ni har lyssnat!