Det Gustav Vasa en gång gjorde, det måste vi nu åter göra. Låt vara att Gustav Vasa inte var guds bästa demokrat, men var person måste bedömas utifrån sin tid och sin miljö. Den som bedömer en historisk person utifrån modern tid förstår inte mycket av vare sig historia eller mänsklig natur. Vad var det största Gustav Vasa gjorde? Han skakade av oss oket från Kalmarunionen. Det fornstora Sverige blev åter en fri och egen person. Han byggde Sveriges ekonomi stark genom att alltid ta produktivitetsutvecklingen i mycket sträng betraktelse. Saker och ting skulle fungera, punkt och slut.
Hur annorlunda är det inte idag? Idag är det inte de barska, funktionella budskapen som gör sig gällande. Karriärlystnad och partiegoism har istället fått vara ledstjärnor. Men folket har skådat igenom det. Det allmänt utbredda politikerföraktet grundar sig på att politikerna inte ser till det gemensamt bästa eller ens till dess barns framtid. 1970 stod Sveriges ekonomi fortfarande stark, det var vid den tiden som en ny sorts politiker såg dagens ljus. Deras signum var vänsterromantik och ansvarslöshet. För första gången utnyttjades avståndet mellan människorna i vardagen och politikerna fullt ut på ett cyniskt sätt. I det gamla, nya Sverige kunde ingen spela skenhelig, alla var delaktiga i kampen för brödfödan. Men de här hycklarna till politiker, de satt på välfyllda skattkistor vars väl innehåll skapats av andra människor. Av seriösa, duktiga människor. Med hjälp av reformer, bidrag och fagra löften kunde de hålla sig vid makten. Indicier på en annalkande katastrof sopades under mattan. Om någon oroade sig för den sjunkande produktiviteten och asylinvandringen, vad det ska leda till i slutänden, det fanns inga gränser för hur mycket skäll den kritiske kunde få. Det som fördoldes för oss, att kejsaren var utan kläder, det kan ingen idag dölja. Med en statsskuld på 1.3 biljoner kronor, med förlorad etnisk homogenitet och efter att ha lurat in oss i en union är det inte längre lätt att vara en stolt svensk.
Människor behöver sin familj, sitt folk och ett fungerande samhällssystem. Människor vill para sin initiativkraft med en känsla av delaktighet i samhällets totala angelägenheter. Därför är moralupplösningen och segregeringen extra allvarlig. Om alla nöjer sig med att se om sitt eget hus så blir samhället försatt i degeneration. Förslumningen av vissa bostadsområden, ökade sociala och ekonomiska klyftor skapar en underklass utan någon som helst delaktighet. Mot den bakgrunden är uppkomsten av muslimska kontingenter i vårt land och uppförandet av moskéer mycket oroande. Islam, det betyder underkastelse, och det handlar om underkastelse och borde därför ha en reaktionskraft. Men för den utslagne kan även en simpel ordning vara en bättre ordning än ingen alls. Om ingenting görs, till exempel ett totalt förbud mot moskébygge i Sverige, kan antalet muslimer i vårt land bara öka. Inte bara genom invandring utan även genom konvertering, såväl av etniska främlingar som tidigare inte varit muslimer som av vanliga svenskar.
Är vi redo att slåss mot fundamentalistisk islam i Sverige? Det här problemet är levande och högst aktuellt, så har också NATO:s generalsekreterare Willy Claes sagt, att islam snart kan utgöra ett lika stort hot mot västvärlden som en gång kommunismen gjorde. Landets sittande regering är handlingsförlamad. Invandrarminister Leif Blomberg säger till SVT TV Aktuellt att segregation är oundvikligt som en följd av långväga invandring. Sen säger han att han inte har någon lösning på segregationen. Det var inte längesedan de sa att asylinvandringen var försumbar, sedan kom talet om det multikulturella paradiset, som nu alltså följts av att de inte vet hur problemet ska lösas med segregationen. För oss Sverigedemokrater kommer segregationsproblemet inte som någon överraskning, vi har hela tiden varnat för den här problematiken.
Ett annat skäl till konflikter är den Europeiska Unionen. EU, med sitt parlament och sin kommission är inte tänkt som något annat än en ny nation. Svenska politiker har uppträtt ytterst svekfullt genom att försöka skönhålla följderna av det svenska medlemskapet och successivt har utvecklingen gått från det mellanstatliga samarbetet över till det överstatliga samarbetet. Genom utvecklandet av en ny överstat med alla dess likriktade aspekter, därav följer politisk, språklig och kulturell likriktning. Bitterheten i framtida konflikter mellan svenskar som vägrar acceptera ett europeiskt medborgarskap och de svenskar som kallar sig för européer har [ohörbart] EU gemensamt förstaspråk.
De bittra konflikterna kan idag bara anas. De har redan skapat en krutburk: den mycket svårlösta konflikten, alla våra unga svenskar som vill bevara sitt homogena folkhem och den andra generationens invandrare som ju inte själva bestämt att ha invandrat. Och då var det alltså dags att skapa ytterligare en krutburk. Sverige är inte något utvalt förlovat land som på grund av en lång historia om våra rika decennier i det tjugonde århundradet kan klara av vilka problem som helst. Om vår produktion avstannar på grund av inbördes stridigheter och vi behöver hjälp utifrån för att överhuvudtaget överleva, då kan vi ställa krav på någonting. Svenskar som i ett sådant scenario vill föra kampen vidare för en etnisk identitet kan hamna i en situation som liknar indianernas, i sydamerika till exempel. Över några år ser inte sådana drastiska förändringar, men över några decennier kan det ske.
Stora riksdagspartier har valt att blunda från långsiktiga ställningstaganden och att inte syna hållbarheten i sina egna visioner. Det känns tryggt för många att rösta på ett stort, etablerat parti. Men kom ihåg att det är en moralisk skyldighet att granska ett partis målsättningar innan du röstar på dem. Det finns inte längre någon trygghet i att rösta på de stora partierna. Vill du verka för en trygg svensk framtid ska du rösta på Sverigedemokraterna 1998!
Och på vägen dit får du gärna vara aktiv i våran rörelse för en nationell frihet och uthållig inhemsk strategi. Som om inte det här räckte så finns det ett ytterligare avgörande problem och det är miljöförstöringen och ohälsa. Ända fram till helt nyligen ansågs naturen, i ett historiskt perspektiv, ansågs naturen väldig och oförstörbar. Men efter Chernobyl, allergiutvecklingen i Sverige och en nyvaknad insikt om ändligheten i de materiella resurserna kan den miljönonchalanta inställningen betraktas som naiv. Svensk miljöpolitik behöver omsluta några grundläggande projekt. För det första måste allting göras för att sluta kretsloppet för allt avfall som kan återvinnas, allt fler människor måste övertygas att sortera sina sopor. För det andra måste resurssnålhet utvecklas för råmaterial som inte kan återvinnas. Energiförbrukningen måste minska. För det tredje måste utarmningen av våra åkrar vändas genom gödsling med alla de mineraler som människan behöver för att vidmakthålla sin hälsa. Och för det fjärde måste frisläppandet av genmanipulerade växter och djur förbjudas. En våldsamt accelererad artutveckling är farligare än vad många inser och bär på en hög grad av okontrollerbarhet.
I fäders spår, vår framtid segar. Tack för mig!