Vad roligt att vara tillbaka på frihamnsdagarna. Jag har varit här flera gånger förut, otroligt fint väder också.
Med sjutton dagar kvar till valet så skulle man kanske bara kunna tro att jag skulle räkna upp alla argument för att rösta på Socialdemokraterna om sjutton dagar. Jag kommer hinna med det också, men jag kommer att börja prata lite grann om att vi lever i en helt ny värld, och att det ställer nya krav på politiken. För jag tror att det är viktigt att förstå att när världen förändras så måste också politiken utvecklas i vårt land. Och tittar man över världen nu så är det en värld som präglas av både krig, tullar, utpressning i internationella sammanhang. Det är en helt ny värld! Vi hade vant oss av årtionden av frihandel, av samarbete, där världen gick åt rätt håll. Allt fler länder i världen blev demokratier, allt mindre fattigdom i världen, utvecklingen gick sakta men säkert åt rätt håll. Jag är övertygad om att historiker och våra historieböcker kommer beskriva vår tid som vi lever i som en helt ny tidsålder. En tidsålder där högernationalismen påverkade världen enormt mycket. De flesta av oss tänker då på Donald Trump, och han är kanske det största exemplet på att världen ser annorlunda ut idag än tidigare. Men det påverkar inte bara USA, det påverkar länder i Europa och jag menar att det här riskerar också att påverka Sverige. Och då måste vi fundera på, i en sån här värld, när världen ser annorlunda ut, när det är ett race om teknologier, när geopolitiken spelar roll, när länder hotar varandra oavsett med tullar eller hotar med att inte handla med andra länder av en viss vara för att sätta press på andra länder. Då måste vi fundera på, vad betyder det här för Sverige och Europa?
Vårt land är ju ganska litet. Vi är tio miljoner invånare, uppe i norra Europas hörn. Vårt välstånd har byggts på en stark exportindustri som har handlat med resten av världen. Inte minst den här staden, Göteborg, är ju en symbol över hur välståndet har ökat i vårt land under över 100 år genom industrialisering och export. Vad är det då som har gjort Sverige rikt? Jo att vi legat längst fram i teknikutvecklingen, att vi hela tiden har prövat nytt, att vi har kunnat tävla med alla andra länder om nya smarta lösningar på de problem som människan möter idag och i framtiden. Det är det här som har gjort Sverige rikt. Det är så vi har finansierat vårt välfärdssamhälle i vårt land. Och därför tycker jag att den här nya världen ställer nya krav på Sverige och Europa. Vi Socialdemokrater, när vi hamnade i opposition, då bestämde vi oss för att vi behöver tänka igenom vår politik på allvar. Vi tillsatte massa arbetsgrupper som tittade på olika samhällsområden och problem, och sen förbjöd vi dem att lägga nya förslag: “Ni får bara beskriva hur verkligheten har förändrats, ni måste beskriva hur verkligheten ser ut idag och vad det är som har hänt.” Sen fick de komma med sina förslag. Och en av de arbetsgrupperna jobbade med vår industri och tillväxtpolitik, där vi konstaterade att Sverige måste vara bättre på att tävla internationellt för att klara den här nya världen. Vi tror att Sverige är för litet för stora konflikter. Vi vill skapa en tillväxtpakt tillsammans med näringslivet och politiken där vi bestämmer oss för vilka områden vi vill vara riktigt bra på i framtiden. Så att vi gör gemensamma satsningar på forskning, på infrastruktur, på kompetensförsörjning, så att Sverige kan tävla med andra länder i den här nya världen. För det där är inte bara ekonomi idag, det är också säkerhetspolitik. Vi måste öka vårt eget oberoende och kunskap för att möta den här nya världen.
Men det roliga med det här är ju att det här hänger ihop med andra samhällsförändringar. Klimatförändringarna. Där svensk industri idag är ledande i att ställa om mot grön industriproduktion. Där vi kan, genom att göra stora investeringar i vårt land, ställa om från fossilt till helt fossilfri industriproduktion. Industrin vill det här. Sverige måste också bestämma sig för att den här gröna omställningen i industrin, det är en del av vår strategi för att möta framtiden. Att bli rikare, ja, men också att minska utsläppen från Sverige. Jag tycker att det här är en av de stora frågorna som borde diskuteras i valrörelsen. Av vad ska Sverige leva av i framtiden? Förstår ni? Det kan inte bara vara här och nu, det kan inte bara vara populistiska utspel där partierna försöker köpa den ena gruppen efter den andra. Det måste ju handla om vad som gör Sverige framgångsrikt i en ny värld. Vad vi ska bidra med i den här nya världen. Och jag vill att en del av de delarna är en ny tillväxt och industripolitik i Sverige, där Sverige ligger längst fram i utvecklingen, levererar nya lösningar, klimatsmarta lösningar på frågor som världen behöver. Idag presenterade jag, Jonas Attenius, ett industri-löfte här, både till Sverige och till Göteborg. Där vi sa att vi måste ta industrins gröna omställning på allvar, därför ärligt talat, vi har fordonsindustri i den här staden. Både personbilar och tung trafik, eller hur? Det är ju märkligt att i Sverige så säljs det väldigt få elektriska lastbilar. Men i Kina så är 35% av lastbilarna som säljs elektriska. Om inte vår hemmamarknad för Svensk fordonsindustri vill elektrifiera, då finns det ju jättestor risk att utvecklingen och produktionen imorgon sker någon annanstans än Sverige och Europa. Det här borde ju vara självklart, eller hur? Vi borde spela med våra blågula företag att faktiskt vara framgångsrika i den här omställningen. Eller ta Volvo Cars, för bara några år sedan, då var ju Sverige mer framgångsrika med elektrifieringen av personbilar än Danmark. Nu efter fyra år med en Tidö-regering så säljer Danmark dubbelt så många elbilar som Sverige, och då har vi ändå en elbilsproducent här i Göteborg som säger att deras framtidsstrategi bygger på att elektrifiera sina personbilar. Det är där de satsar sina forskningsresurser. Är inte det här en kortsiktig politik? Där vi inte spelar med våra företag för att lägga längst fram i den tekniska och gröna omställningen? Och då säger man: “Men det här borde ju vara självklart.” Nej, det är inte självklart. Därför ärligt talat, det största partiet som samarbetar med regeringen just nu, Sverigedemokraterna, näst efter att de vill motarbeta och hata muslimer, så är det den gröna omställningen som de motarbetar. Det här är ett direkt hot mot svensk industri, och vår framtid som välfärdsnation om vi inte ska bygga välstånd i vårt land genom industriell produktion som ligger i framkant för den tekniska utvecklingen och att vi kan sälja det här till resten av världen. För resten av världen kommer behöva ställa om, med mindre koldioxidutsläpp. Så är det ju. Det är enda vägen framåt för planeten, och svenska företag vill leda den utvecklingen, men då måste vi också ha en regering som hjälper till och driver den utvecklingen tillsammans med svensk industri.
Jag vet inte hur intresserade ni är av industripolitik. Jag är ju gammal näringsminister, jag är gammal finansminister, men jag vet att de här frågorna kanske inte dominerar hela det politiska samtalet i en valrörelse i Sverige. Jag köper det. Men ärligt talat, det här är viktiga frågor på riktigt om vi ska bygga välstånd, om exporten ska öka och om vi ska ha råd att finansiera vårt välstånd. Därför tycker jag att det är lämpligt att inleda mitt tal idag i Göteborg med att tala om att industrin är viktig för Sverige och vi behöver ligga längst fram i utvecklingen. Vi i Socialdemokraterna har bestämt oss för att vi vill skapa en tillväxtpakt tillsammans med näringslivet i Sverige, där vi tillsammans identifierar vilka områden ska vi leda utveckling och ligga i framkant. Det behöver Sverige för välståndet och jobben imorgon.
Hur hänger det här ihop med vardagen då? Vardagslivet? Man kan ju fundera på det. Nu var vi högtflygande, nu var vi i hela världen och Trump och så där. Men det här handlar ju ytterst om jobben. Eller hur? Och det värsta är att imorse ringde ju mobiltelefonen, eller väckarklockan, om några äldre har kvar sådana. För miljontals människor runt om i Sverige ringde på morgonen, man tog sin kaffe, man åt sin fralla och så gick man till jobbet. Miljontals människor jobbar hårt varje dag på kontoret, i sjukhuset, eller i industrin, eller körde sin buss här i Göteborg, familjer som gick till jobbet. Men imorse ringde inte klockan för över 500.000 människor i Sverige som är arbetslösa. 100.000 fler än för fyra år sedan är arbetslösa i vårt land. Om jag skulle vara lite fräck nu i valrörelsen, skulle jag säga såhär: i näringslivet, om en VD skulle visa upp resultatet att 100.000 fler människor har blivit arbetslösa de här senaste fyra åren, då var det dags att byta den VD:n. För då har man inte gjort jobbet med svensk ekonomi. För när vi talar om hushållens ekonomi, när vi talar om att hushållen är pressade, vad är grunden för att hushållen ska ha det bra? Det är att man har ett eget jobb, att man får reallöneökningar, att man genom sin lön kan drömma om den där nya bilen, att unga människor som nu där ungdomsarbetslösheten har ökat, att unga människor får det där första jobbet och man får den där första lönen, då kan man börja drömma om den där första lägenheten. Kanske drömma om att bilda den där familjen, att skaffa barn, det här hänger ju ihop. För oss i socialdemokratin och i arbetarrörelsen så har alltid kampen för arbete åt alla varit den viktigaste frågan. För den ger frihet åt människor, den ger trygghet åt människor, men den skapar också förutsättningar för Sverige att vara ett rikt land. Det är när människor arbetar, vi får in skatteintäkter, det är när människor arbetar och skatteintäkterna kommer in som vi har råd att satsa på fler anställda i sjukvården, i skolan eller ha en bra pension för de äldre i vårt samhälle. Så det är den här frågan som avgör ekonomins styrka långsiktigt, om människor har ett arbete att gå till. Jag tycker att det räcker för att byta ut Tidöpartierna i det här valet. De har misslyckats med jobben och det gör Sverige fattigare.
Vi Socialdemokrater går till val på ett helt paket av åtgärder för att pressa tillbaka arbetslösheten. Inte bara industripolitiken, smartare bostadspolitik så att vi bygger bostäder också till de unga människor som har svårt att få bostad. Den här regeringen tog bort investeringsstödet för att bygga hyreslägenheter som vanliga människor har råd med och efterfrågar. Rakt på väg in i lågkonjunkturen då drog man tillbaka stödet för bostadsbyggandet. Det är bakvänd konjunkturpolitik, mina vänner. När vi gick in i lågkonjunktur då tog man bort utbildningsplatser, bakvänd konjunkturpolitik. Man drog ned på pengarna till arbetsförmedlingen så att arbetsförmedlingen hade sämre möjligheter att hjälpa människor i arbetslöshet, bakvänd konjunkturpolitik. När regeringen sen bestämde sig för att, nu måste vi satsa lite för att få igång svensk ekonomi, för vi hade ju bland de sämsta tillväxttakterna i hela Europa. Då valde man att sänka skatten, mest för de med höga inkomster. Man har till och med riktade skattesänkningar till människor som tjänar över 67.000 kronor i månaden. Det är väl okej för högerregeringar att sänka skatter med höga inkomster om man vill, men man gjorde det med lånade pengar. Det gör att idag kommer Elisabeth Svantesson vara på Harpsund med regeringen och presentera sina ekonomiska utsikter. Hon kommer att säga att pengarna är slut, därför de har sänkt skatten på lånade pengar för rika människor, så nästa mandatperiod så finns det knappt några pengar till reformer. Sverige lånar idag nästan 200 miljarder kronor, under de här fyra åren har regeringen lånat 200.000 kronor i minuten, varje minut, varje timme, varje dag under fyra års tid. Det är statsskuld som barn och ungdomar kommer betala, det är en statsskuld som vi ska betala ränta på som gör att vi har mindre pengar till sjukvården, till skolan eller till arbetsmarknadspolitiken i framtiden. Det här är en kortsiktig politik som inte håller. Vad gjorde man då för skattesänkningar? Jo, Jimmie Åkesson och Ulf Kristersson fick en skattesänkning på 6000 kronor i månaden. Det hade man råd med, med lånade pengar. Men vem fick betala det? Jo, ungdomar fick betala det, genom att det nu blev dyrare för dem att gå till tandläkaren. Pensionärer fick betala det, därför att deras mediciner blev dyrare att hämta ut. De arbetslösa fick betala det, när man sänkte a-kassan mitt i en lågkonjunktur och vi hade ökande arbetslöshet. Kommuner och regioner, förlåt, välfärden fick betala det, genom att sjukvården inte blev kompenserade för att inflationen drog iväg, så sjukvården fick mindre pengar den här mandatperioden än när perioden mandatperioden började. Då fick vi en sjukvårdskris, med längre köer, varsel i sjukvården. Det är ju så det hänger ihop! Om man inte har en stark ekonomi då klarar man inte heller välfärdens kostnader. Så när Tidöpartierna nu säger: “Nu vill vi gå till val på att halvera den statliga skatten”. Ja, spännande. Vad skulle statsministern tjäna på det? 15.000 kronor i månaden. Ja men, det är möjligt att det är den viktigaste prioriteringen i Sverige idag. Eller så finns det behov av att de pensionärer som faktiskt har det tufft kan betala lite mindre för mediciner. Att vi kan anställa några fler lärare i skolan, så att alla ungar får hjälp. Att vi kan anställa fler i sjukvården så att vi kan korta köerna. Att vi har pengar nog att göra de här gröna investeringarna som gör att våra klimatutsläpp minskar. Det kanske är viktigare att göra, än att fortsätta sänka skatten för de med högst inkomster. Politik är liksom inte bara att tycka saker. Politik är att väga saker mot varandra, och man måste fundera på vad som är viktigast i ett samhälle.
Vi socialdemokrater säger att det är vanligt folks tur nu. Vi kommer inte att fortsätta sänka skatten för de med högst inkomster. Vi kommer istället att höja barnbidragen. Varför det? Jo, för att barnbidragen har det lägsta värdet på 50 år. Sverige är det enda landet i Norden som under de senaste fyra åren, under kostnadskrisen, inte har höjt barnbidragen. Alla de andra nordiska länderna har gjort det, men inte Sverige. Vi vill göra medicinerna dyrare. Vi vill avskaffa karensavdraget, en fråga som kanske inte alla berörs av. Men de som gör jobbet på jobbet, alltså undersköterskor, i äldreomsorgen, sjuksköterskor, lärare, busschaufförer, läkare, militärer, ja ni förstår, poliser. Människor som måste göra jobbet på jobbet, får idag ett löneavdrag som är 100% första dagen när de är sjuka. Det betyder att de har svårt att betala räkningarna på slutet av månaden. Men det sänker också deras pensioner. Medan många andra, vi som har, kanske ett tjänstemannajobb, som kan jobba vid datorn. När vi känner oss lite krassliga, då kan vi jobba hemma den dagen. Vi behöver aldrig ta ut det där karensavdraget. Det var ju tydligt under pandemin, det är helt olika villkor på svensk arbetsmarknad. Om vi vill att människor ska jobba i äldreomsorgen och ta hand om våra äldre, då kanske villkoren inom äldreomsorgen också ska vara schyssta. Det här är en fråga tycker vi, om rättvisa på arbetsmarknaden, det handlar om att behandla de som bär upp vårt samhälle med respekt. Därför går vi till val på att avskaffa karensavdraget, så att människor som måste vara på jobbet också kan få en schysst ekonomi.
Det andra vi vill göra är att vi vill förändra pensionssystemet. Det tar lite längre tid att göra upp med alla partier om det. Men vi går till val också på en arbetarpension. Idag är vårt pensionssystem uppbyggt så om man kan jobba ett eller två år till så får man en högre pension. Jag tycker det är ganska bra, förstår ni? Då är det fler som jobbar lite längre, då blir vi rikare som samhälle, då får man en högre pension. Men vad händer med de som började jobba när det var 16 år, eller 17 år och har jobbat ett helt yrkesliv, slitit ut ryggen eller lederna och inte klarar att jobba till 68, 69 års ålder. De får en jättedålig pension idag. Därför tycker vi, vi vill övertyga de andra partierna om att vi borde införa en arbetarpension, som gör att de som jobbat ett helt yrkesliv faktiskt inte behöver bli fattiga för att kroppen inte klarar de sista åren. Det handlar om att värdera också de tidiga åren i yrkeslivet och inte bara de sista åren i yrkeslivet. Jag menar min dotter pluggar på universitetet, hon kommer väl få sitt första fasta jobb när hon är 30 eller något. Men de som har börjat jobba när de var 17 har ju jobbat alla de här åren när hon har pluggat på universitet och högskola.
Det här är exempel på politik som håller ihop ett samhälle, som gör att vi kan bli rikare tillsammans om vi hjälps åt. Så någonstans tror jag att det här valet inte bara handlar om plånboksfrågor, ekonomi, arbetslöshet, investeringar och industripolitik. Någonstans handlar valet till slut om värderingar. Hur bygger man ett samhälle som är bra för alla? Vilket samhälle skulle jag vilja att mina barn växer upp i? Och då tror jag att vi måste välja väl. Jag var inne på det förut att historieböckerna kommer beskriva vår tid som högernationalismens tid. Jag tycker Sverige ska välja en annan väg. Jag tycker vi ska bygga på det som har gjort Sverige starkt. Ett Sverige som tar alla på allvar, där vi inte gör skillnad på människor och människor. Det spelar ingen roll vem som är dina föräldrar. Det spelar ingen roll ifall du är fattig eller rik. Det spelar ingen roll vilken religion du tror på. Det spelar ingen roll om du är kvinna eller man. Det samhället har gjort Sverige väldigt framgångsrikt i ett globalt perspektiv. Då blir det orimligt att utvisa människor som har gjort allting rätt här i Sverige, som har pluggat, ansträngt sig, till och med fått ett jobb i Sverige, som utvisas när de fyller 18 år. Så kan vi inte se på människor. Och tonårsutvisningar var bara första steget. Får Sverigedemokraterna bestämma så ska de ompröva alla permanenta uppehållstillstånd i Sverige. Det är ett helt annat Sverige! Det är inte bara fyra år till med Tidöpartierna, då är det tolv Sverigedemokraterna i nästa svenska regering. Det är ett helt annat Sverige, jag vill inte ha den riktningen. Därför blir det ett vägval. Och jag tycker att alla de som nu nästan går och tror att det är klart att Magdalena Andersson blir statsminister i Sverige, därför att vi leder några opinionsundersökningar. Då säger jag: Om man vill ha Magdalena Andersson som statsminister, då får man rösta på Magdalena Andersson som statsminister. För jag tror att socialdemokratin är den enda kraften som kan stå emot den här högernationalistiska vågen som sveper över västeuropa och världen. Och jag tycker att vi har bevisat att vi vet hur man tar ansvar för svensk ekonomi. Vi vet hur man också bygger ett samhälle som håller ihop i tuffa tider. Förhoppningsvis blir de nästa åren bättre för Sverige, att vi kan få en lägre arbetslöshet, högre tillväxt, allt det där. Men det kan också komma yttre händelser som påverkar vårt land, och då vill jag ha ett stabilt och starkt ledarskap som klarar att hantera svåra tider. Det är den tiden vi lever i! Det är inte roligt att säga det, men vi väljer inte den tid vi lever i. Av den anledningen så tycker jag att värderingsfrågorna måste få en större plats i Sveriges valrörelse.
Avslutningsvis, det finns en fråga som jag tycker har förändrat Sverige, som jag vill avsluta med, och det är kriminaliteten. Gängkriminaliteten har ju brutaliserat vårt land, gjort människor rädda. Det har ätit sig in i samhällskroppen på ett sätt som jag knappt trodde var möjligt för 20 eller 30 år sedan. Att vi får rubriker om kontraktsmord, någon 14-åring som via mobiltelefonen har fått ett uppdrag att döda någon för 15 eller 20.000 kronor. Hur det sitter personer i andra länder och beställer mord i Sverige. Det här är ju fruktansvärt! Och hur mycket av det här våldet som faktiskt har förändrat bilden av Sverige, vårt trygga Sverige där man ska känna sig trygg i sitt bostadsområde. Sedan första dagen Magdalena Andersson vart partiordförande i mitt parti Socialdemokraterna så sa hon: “Det här är en av mina viktigaste frågor.” Jag var inrikesminister under en tid i Sverige, alltså polisminister. Då byggde vi ut polishögskolorna, vi anställde fler poliser, vi skärpte straff. Den här regeringen har fortsatt skärpa straffen, eller hur? Jag är med på det, för vi måste komma åt de gängkriminella i Sverige. Vi har till och med gått så långt att vi vill ha en helt ny lagstiftning i Sverige, en maffialagstiftning i Sverige. Därför det har länder som Italien, det har länder som USA, som haft problem med organiserad brottslighet, för att komma åt inte bara de som skjuter och spränger, utan komma åt de ledarna som organiserar och beställer morden i Sverige. Och då kommer man också komma åt deras pengar. För varför är de gängkriminella? Det är ju pengarna de vill åt, och då måste man ge sig på de finansiella resurserna i mycket större utsträckning än idag. Så en maffialagstiftning behöver vi, så vi Socialdemokrater kommer inte sluta ge oss på de gängkriminella, vi kommer fortsätta jaga dem, med hårda medel, för det här är inte vårt Sverige. Men det går inte bara att skärpa straff, det går inte bara att ha fler poliser, om vi ska lösa det här problemet. För ärligt talat, om vi inte fångar upp de här barn och ungdomarna, som idag dras in i gängkriminalitet eller hotas in i gängkriminalitet, då kommer vi aldrig klara våldet i Sverige. Då är vi tillbaka i diskussionen om vad som bygger Sverige starkt. Då behöver vi en skola som fångar upp barn och ungdomar, eller hur? Vi behöver en socialtjänst som har resurser att punktmarkera de ungdomar som är på väg in i felaktiga miljöer. Men vi behöver också starka föreningar, som vi ser här. Vi behöver starka idrottsklubbar som kan fånga upp, så att unga människor får en plats och en framtid. Så att de känner sig behövda. Om vi ska utrota gängkriminaliteten i Sverige, trycka tillbaka det här, då behöver hela samhället vara med och vi måste börja med barn och ungdomar, och då är vi tillbaka där vi började. Vilket samhälle vill vi bygga i Sverige?
Jag tycker att det här är viktiga skäl. Ni hörde: Ekonomi, välfärden och tryggheten. Det är vårt starkaste argument i den här valrörelsen varför jag gärna vill be er om ert förtroende att be er att rösta på Socialdemokraterna i valet. Men ni måste fatta era egna beslut, ni måste värdera de olika partiernas löften mot varandra. Men det sista tråkiga jag vill säga, det är som tidigare finansminister: Idag lovar partierna vad som helst. Det finns ingen höjd på vilka vallöften som ges. Om jag räknade ihop Tidöpartiernas vallöften så är de långt över 200 miljarder kronor. Tyvärr, de kommer inte kunna genomföras, underskotten var på 200 miljarder i år. Man måste bestämma sig för vad som är viktigt och vad som är mest prioriterat i det här valet, och vi måste komma tillbaka till en ordning där vi har ordning och reda i de offentliga finanserna. Har vi inte det så blir det nya besparingar, då blir det dyrare mediciner och då blir det urholkad a-kassa. Så vi måste tillbaka till en regering som tar svensk ekonomi på allvar, det är det som står på mina valaffischer, det är därför jag ställer upp i det här valet och det är därför jag hoppas att ni röstar på Socialdemokraterna.
Tack ska ni ha.