Tack, gröna vänner och kämpar, för två intressanta och lärorika år.
Jag önskar Peter och Maria lycka till i sitt tuffa och viktiga jobb som språkrör, när nu valrörelsen drar igång på allvar, och jag är övertygad om att dom, tillsammans med alla er, alla oss, ute i kommuner och regioner, ska fixa det här valet och nå vårt mål 7,3%.
Lagom till Kongressen blev jag färdig med en liten skrift om grön ideologi som tyvärr redan är slutsåld. Men underskattade efterfrågan på materialexpeditionen i Lund. Men det kommer att tryckas fler. Det ska finnas ett ex att bläddra i här utanför.
En ideologisk skrift tycks komma mycket lägligt, så här några månader före riksdagsvalet. Bo Lundgren säger det, Göran Persson säger det, till och med Bosse Ringholm säger det: ”Det blir en ideologisk valrörelse”.
”Fan tro´t”, säger jag. Det som Lundgren och Persson lyckats prestera hittills är inte mycket till ideologisk debatt. Deras tuppfäktning i skattefrågan och om systemskiftet i Stockholm är mest ett försök att skyla över det faktum att dom är överens i så oerhört många och avgörande frågor.
Att valet kommer att gestaltas som en fight mellan Lundgren och Persson (in the blue corner: Bo Lundgren; in the red corner: Goran Persson), beror inte på att det är mellan dom den stora skiljelinjen går i svensk politik, utan på att det är troligt att det är en av dom som blir statsminister efter valet.
Problemet är att likheterna mellan Persson och Lundgren, mellan dagens socialdemokrati och dagens moderata politik, i avgörande frågor, är väl så påtagliga som skillnaderna: Ta inställningen till EU och EMU; ta den utrikespolitiska hållning som kom till uttryck i det reservationslösa stödet till de USA-ledda bombningarna av Afghanistan och en ny säkerhetspolitisk doktrin som urholkar vår neutralitet och alliansfrihet; ta den restriktiva flykting- och asylpolitiken; ta motorvägsbyggandet; ta skattesänkningarna för välbeställda; ta djurskyddet; ta frågan om sänkt arbetstid; ta synen på ekonomisk tillväxt som alla goda gåvors givare.
I alla dessa frågor är moderat och socialdemokratisk politik intill förväxling lika (även om moderaterna i asyl- och flyktingfrågan och socialdemokraterna i fråga om djurskydd och arbetstidsförkortning har en (klädsam) minoritet med avvikande uppfattning).
En ideologisk debatt värd namnet, måste ge utrymme för ett ifrågasättande av den blåröda samsynen i dessa viktiga framtidsfrågor. Frågan är om sossar och moderater verkligen är beredda att ta den debatten. Vi är det.
När Bosse Ringholm säger att höstens val kommer att handla om ideologi, säger han att det beror på att ”den ekonomiska situationen” givit oss så mycket pengar att vi har möjlighet att diskutera vilka reformer vi vill genomföra. Ideologi reduceras alltså till en fråga om att spendera ett ekonomiskt överskott.
På den borgerliga sidan är det inte bättre. Dom upprepar mantrat: ”Sverige behöver en ny regering”. Visst! Men vad har det med den vissna borgerliga fyrklövern att göra?
Våra fem prioriterade valfrågor är alla djupt ideologiskt förankrade: Problemet med växthuseffekten och den globala uppvärmningen rör vid själva vår livsstil; frågan om EU och EMU rör vår demokratis grundvalar; arbetstidsförkortningen utmanar det endimensionella tillväxttänkandet; respekten för mänskliga rättigheter är grundvalen för vår civilisation; mat och hälsa rör vår livskvalitet.
Det är dessa frågor som borde stå i fokus i valrörelsen, i alla fall om den ska kunna kallas ”ideologisk” – inte frågor om mer betyg i skolan och sänkta skatter.
Valet står inte mellan höger och vänster. Vägen mot det långsiktigt hållbara samhället går framåt – och den är och förblir grön.
Jag önskar Peter och Maria lycka till i sitt tuffa och viktiga jobb som språkrör, när nu valrörelsen drar igång på allvar, och jag är övertygad om att dom, tillsammans med alla er, alla oss, ute i kommuner och regioner, ska fixa det här valet och nå vårt mål 7,3%.
Lagom till Kongressen blev jag färdig med en liten skrift om grön ideologi som tyvärr redan är slutsåld. Men underskattade efterfrågan på materialexpeditionen i Lund. Men det kommer att tryckas fler. Det ska finnas ett ex att bläddra i här utanför.
En ideologisk skrift tycks komma mycket lägligt, så här några månader före riksdagsvalet. Bo Lundgren säger det, Göran Persson säger det, till och med Bosse Ringholm säger det: ”Det blir en ideologisk valrörelse”.
”Fan tro´t”, säger jag. Det som Lundgren och Persson lyckats prestera hittills är inte mycket till ideologisk debatt. Deras tuppfäktning i skattefrågan och om systemskiftet i Stockholm är mest ett försök att skyla över det faktum att dom är överens i så oerhört många och avgörande frågor.
Att valet kommer att gestaltas som en fight mellan Lundgren och Persson (in the blue corner: Bo Lundgren; in the red corner: Goran Persson), beror inte på att det är mellan dom den stora skiljelinjen går i svensk politik, utan på att det är troligt att det är en av dom som blir statsminister efter valet.
Problemet är att likheterna mellan Persson och Lundgren, mellan dagens socialdemokrati och dagens moderata politik, i avgörande frågor, är väl så påtagliga som skillnaderna: Ta inställningen till EU och EMU; ta den utrikespolitiska hållning som kom till uttryck i det reservationslösa stödet till de USA-ledda bombningarna av Afghanistan och en ny säkerhetspolitisk doktrin som urholkar vår neutralitet och alliansfrihet; ta den restriktiva flykting- och asylpolitiken; ta motorvägsbyggandet; ta skattesänkningarna för välbeställda; ta djurskyddet; ta frågan om sänkt arbetstid; ta synen på ekonomisk tillväxt som alla goda gåvors givare.
I alla dessa frågor är moderat och socialdemokratisk politik intill förväxling lika (även om moderaterna i asyl- och flyktingfrågan och socialdemokraterna i fråga om djurskydd och arbetstidsförkortning har en (klädsam) minoritet med avvikande uppfattning).
En ideologisk debatt värd namnet, måste ge utrymme för ett ifrågasättande av den blåröda samsynen i dessa viktiga framtidsfrågor. Frågan är om sossar och moderater verkligen är beredda att ta den debatten. Vi är det.
När Bosse Ringholm säger att höstens val kommer att handla om ideologi, säger han att det beror på att ”den ekonomiska situationen” givit oss så mycket pengar att vi har möjlighet att diskutera vilka reformer vi vill genomföra. Ideologi reduceras alltså till en fråga om att spendera ett ekonomiskt överskott.
På den borgerliga sidan är det inte bättre. Dom upprepar mantrat: ”Sverige behöver en ny regering”. Visst! Men vad har det med den vissna borgerliga fyrklövern att göra?
Våra fem prioriterade valfrågor är alla djupt ideologiskt förankrade: Problemet med växthuseffekten och den globala uppvärmningen rör vid själva vår livsstil; frågan om EU och EMU rör vår demokratis grundvalar; arbetstidsförkortningen utmanar det endimensionella tillväxttänkandet; respekten för mänskliga rättigheter är grundvalen för vår civilisation; mat och hälsa rör vår livskvalitet.
Det är dessa frågor som borde stå i fokus i valrörelsen, i alla fall om den ska kunna kallas ”ideologisk” – inte frågor om mer betyg i skolan och sänkta skatter.
Valet står inte mellan höger och vänster. Vägen mot det långsiktigt hållbara samhället går framåt – och den är och förblir grön.