Älskade parti.
Tack. Det är många känslor som rör sig i mig just nu, men mest av allt känner jag tacksamhet.
För lite drygt åtta år sedan klev jag in på ett medlemsmöte i Malmö utan att känna någon. Jag hade efter mycket funderingar bestämt mig för att jag inte längre bara ville ha åsikter om samhället vid mitt köksbord, utan att det vid 36 års ålder var dags att bli medlem i Miljöpartiet och se om jag kunde hjälpa till. Det var lite läskigt, det ska erkännas. Jag hade aldrig varit medlem i ett parti innan. Så jag kände mig lite bortkommen när jag klev in i det där rummet.
Johanna Öfverbeck fick syn på mig och högg tag i mig. “Hej”, sa hon, “du är ny, eller hur? Kom och sitt här bredvid mig så ska jag förklara vad som händer!”
Jag blev välkomnad och inkluderad. Och i partiet har jag fått vänner för livet, fått göra mer för samhället än jag någonsin hade kunnat drömma om när jag betalade in den där medlemsavgiften första gången.
Idag har ni gett mig det enorma förtroendet att få föra er talan. Det är en otrolig ära. Jag är redo att axla uppgiften, och jag kommer göra ALLT för att uppfylla förväntningarna.
Tack Isabella Lövin
Men jag börjar inte det här uppdraget med ett tomt blad. Jag tar emot stafettpinnen från en av de mest inflytelserika miljöpolitiker Sverige haft. Jag vill därför börjar med att tacka Isabella Lövin.
Queen Lövin. TACK för allt du åstadkommit. Tack för att du kämpat för vår framtid. Med skicklighet, kraft och envishet har du åstadkommit mer för miljön än någon före dig. Tack.
Tack till alla medkandidater
När Isabella berättade att hon ville kliva av som språkrör var vi hela åtta kvinnor som var beredda att föra arbetet vidare. Därför vill jag ta tillfället i akt att tacka er, mina medkandidater.
Tack för ert systerskap i den här processen. Tack för ert engagemang och era fantastiska styrkor och kunskaper. Tack för att ni är beredda att lägga dem på att göra partiet bättre och starkare. Tack för att ni är beredda att göra allt för vår framtid. Tack för att jag får lov att arbeta med er och tack för att jag får vara er vän.
Det krävs något alldeles särskilt för att kunna ha en öppen process med åtta kandidater. Det krävs ett parti med högt i tak, med värme och omtanke, och medlemmar som vill varandra väl.
Den här hösten har vi visat vad föreningsdemokrati är. Med öppenhet och transparens, med debatt och respekt har vi genomfört den här processen tillsammans, och det är tack vare alla våra medlemmar.
Tack till alla medlemmar och aktiva
Mitt tredje tack vill jag därför rikta till alla medlemmar och aktiva. Tack för förtroendet att vara språkrör för er. Tack för förtroendet att föra er talan. Men tack också för alla diskussioner jag fått ha med er, i stort och smått. För engagemanget ni har i allt som utmanar i samhället.
Tack för att ni orkar ta ännu en debatt i fullmäktige, koppla upp er i ännu ett möte, dela ut flygblad på väg hem från jobbet, bre mackor och dela ytterligare en debattartikel. Tack för att ni gör detta. Tack för att ni ser att varje liten handling är ett steg mot en bättre framtid, mot ett hållbart och jämlikt samhälle. Tack för att jag får lov att vara en del av samma rörelse som ni. Tillsammans ska vi uträtta stordåd!
Och det behövs nu. Låta oss prata klarspråk:
4 % duger inte. Vi kan inte förändra världen i den takt som behövs om vi inte klarar att få med oss fler. Vi får inte börja nöja oss med att klara riksdagsspärren – det är inte tillräckligt. Vi har så mycket som behöver göras. Vi måste spänna bågen hårt nu och säga som det är. Socialismen har inte lyckats bygga ett hållbart samhälle. Kapitalismen har inte lyckats bygga ett hållbart samhälle.
Framtiden måste vara grön, annars har vi ingen framtid alls.
För det går fort nu. Klimatförändringarna går allt snabbare och påverkar både våra vädersystem och våra ekosystem i allt högre utsträckning.
Bara det senaste året har vi sett extrema temperaturer, extrema skogsbränder, extrema stormar och en extrem avsmältning av polernas glaciärer.
Vi har förlorat två tredjedelar av världens däggdjur på 70 år, och andelen naturskog i Sverige och världen krymper stadigt medan skogsplantagerna breder ut sig och trycker bort arter.
Havet blir allt varmare och allt surare och får allt sämre förmåga att binda koldioxid samtidigt som arter som inte klarar försurningen dör ut.
Det vi pratar om nu, naturen och ekosystemen, är våra barns arv som vi är på väg att sabotera.
Över hela världen har barn gått ut på gatorna de senaste åren och krävt förändring. De kräver att vi lyssnar, att vi lyssnar på forskarna precis som de har gjort, att vi läser och tar till oss vad som behöver göras. Och vårt svar nu måste vara JA. Vi hör. Vi förstår. Och vi kommer göra ännu mer för att skydda er framtid.
Men alla barn demonstrerar inte.
Alla barn har inte utrymme i sina liv att läsa om klimatförändringar eller fokusera på forskningsrapporter. För alldeles för många barn i vårt land är istället den akuta oron ifall mamma ska ha råd med hyran den här månaden. Om det kommer finnas mat i kylskåpet när man kommer hem. Eller var man ska kunna plugga ifall det visar sig att pappa är full igen när man kommer hem.
Andra barn skjuts på våra gator. Barn som samhället gav upp om redan när de gick i småskolan. Barn som inte tror att de har en framtid alls därför att inga vuxen trott på dem. Barn som blir lätta offer för gängen och som innan de blivit myndiga begår fruktansvärda brott. Och som i alltför stor utsträckning dör en våldsam död.
Under coronapandemin har bristerna i vårt samhälle blottats.
Vi har misslyckats med att skydda våra sköra äldre. Vi har misslyckats med att skydda de som vårdar våra äldre, de som kör våra bussar, de som städar våra skolor och torkar näsan på våra barn.
Viruset visade med brutal tydlighet på ojämlikheten i vårt samhälle och hur den dödar när man inte har råd att vara sjuk, när man inte kan jobba hemifrån och när man måste bo många på liten yta för att pengarna inte räcker.
Det finns partier i Sverige som säger att ojämlikheten beror på invandrare. Som får det att låta som att fattigdom är något man har i blodet. Som sätter likhetstecken mellan invandrare och brottslighet. Som vill stänga gränser men inte med ett ord nämner att de växande ekonomiska klyftorna är en effekt av en medveten ekonomisk politik.
I hela Europa har nationalismen, rasismen och kvinnohatet vuxit, och så även i Sverige. Här hemma säger nu konservativa partier att de vill samarbeta med nationalisterna, de som bildades ur nynazismen. Jag säger NEJ. Nationalism och främlingsfientlighet är gift som underminerar samhället. Som får misstänksamheten och våldet att öka. Det är rörelser som föraktar kunskap, som förnekar klimatförändringar och som bygger upp propagandamaskiner för att effektivt få ut sina lögner och sitt hat.
Varje svenskt parti har ett val att göra: legitimera nationalismen och göra den rumsren, eller ta avstånd? Vi har gjort vårt val. Vi kommer aldrig medverka till att nationalismen får inflytande i svensk politik. Vi kommer aldrig vackla i motståndet mot rasismen, mot kvinnohatet och homofobin, och mot klimatförnekarna
Och när vi går till val igen gör vi det som motpol till nationalismen.
Vi gör det som en del av en global grön rörelse som slåss för klimatet över hela världen. Som slåss mot hemlöshet och kvinnovåld i Nya Zeeland, som tar strid för jämlika löner i Tyskland och som inför barnbidrag i Österrike. Vi går till val och söker väljarnas stöd för att bygga ett jämlikt och hållbart samhälle. För bara ett samhälle som är berett att ta sig an sina mest utsatta kan lösa klimatkrisen.
I år är det fyrtio år sedan Miljöpartiet de gröna bildades.
Kärnan i vår ideologi är tre solidariteter: solidaritet med djur, natur och ekosystemen, solidariteten med kommande generationer och solidaritet med alla människor.
Våra solidariteter hänger ihop. På samma sätt som FNs globala hållbarhetsmål är våra solidariteter odelbara. Det finns ingen framtid om vi inte hejdar klimatförändringarna, och det går inte att hejda klimatförändringarna om inte omställningen blir rättvis.
För samtidigt som temperaturen ökar i atmosfären pågår vardagen. Med vår politik ska samhället ställas om, inte pausas. Vi ska inte sluta leva, men vi börja leva på ett sätt som håller sig inom de gränser planeten sätter för oss. Därför måste vi tänka om i grunden.
Vi ska bygga ett samhälle för människor, inte bilar.
Massbilismens tid är i det förgångna.
I städerna behöver bilarna maka på sig och ge plats åt barn på cykel och äldre som åker buss. En stad för människor har plats för natur och grönska, och klarar såväl skyfall som värmeböljor. En stad för människor kan vi leva i.
Vi ska bygga ett samhälle för människor – och människor bor i hela landet.
Därför måste man få lika mycket för sin skattekrona i Dorothea som i Vellinge. Vård och samhällsservice behöver fungera överallt. Ett grönt samhälle finns också där för sina medborgare i olika skeden i livet. När vi är sjuka, arbetslösa eller precis har kommit hit. När vi blir äldre, eller ensamma, eller har råkat illa ut. Vi tar hand om varandra, solidariskt.
Vi ska bygga ett samhälle för alla barn.
Varenda unge ska veta att vi tror på dem. En jämlik skola, där alla barn får den hjälp de behöver, är en förutsättning för ett starkt samhälle. Varje barn ska klara sin skolgång och ha en god utbildning med sig in i framtiden lägre målsättning än så får vi bara inte ha. Skolan är till för barnen och inte för aktieägare. Det är dags att reformera skolan så att de skattemedel vi alla bidrar med går till barnen, inte till utdelningar.
För vi ska bygga ett samhälle för människor – men inte på bekostnad av naturen.
Vi ska leva i samklang med ekosystemen. Vi ska ställa samma krav på skydd av vår skog här i Sverige som vi ställer på skydd av regnskog i Brasilien. Och vi ska ställa samma krav på skydd av naturområden i havet som vi ställer på skydd av skogen.
Naturen finns inte bara till för oss - men vi behöver alla tillgång till den. Till skogen och stränderna, ängarna och fjällen. Det är vår gemensamma glädje och vårt gemensamma ansvar.
Vi står inför en omvälvande tid i mänsklighetens historia. Vi står inför stora hot men vi har också stora möjligheter. Det är inte ödesbestämt hur framtiden ska bli - vi människor formar den.
Politik formar framtiden. Därför måste vi gröna våga finnas där besluten tas. Vi måste vara där och vara röst åt de som inte har en röst idag: För naturen, för människor i utsatthet och för de som inte fötts än.
Tre solidariteter. Ett parti.
2012 välkomnade ni mig in i partiet. Jag togs emot med värme, nyfikenhet och respekt. På samma sätt vill jag att vi som parti ska möta andra. Med värme, nyfikenhet och respekt ska vi möta väljarna i samtal om vår gemensamma framtid. Vi ska visa i ord och i handling vad ett jämlikt och hållbart samhälle innebär för oss gröna.
Jag tror på oss. Jag tror på att vi tillsammans kan göra skillnad, stor och omvälvande skillnad. Och jag är så oändligt tacksam för att ni gett mig förtroendet att vara ert språkrör.
Tack igen. Nu gör vi detta.