Herr talman!
Vi alla är människor. Vi ska alla behandlas som människor. Ingen ska diskrimineras – inte på jobbet, inte i tunnelbanan, inte någonstans. Tyvärr ser verkligheten inte ut så i dag.
Människor delas in i grupper och särbehandlas på grund av sitt utseende eller sitt ursprung. Diskrimineringen genomsyrar samhället och rättsväsendet. Polisens arbete med kontroller i tunnelbanan kan sägas vara ett exempel på detta om det riktas mot människor endast på grund av utseende. Då är det ren rasprofilering.
Jag kommer under debatten i dag både att ta upp problemen med strukturell diskriminering inom rättsväsendet och att gå igenom vad inre utlänningskontroller egentligen handlar om och vad som måste förändras.
Lagen om inre utlänningskontroll förbjuder redan i dag kontroller av människor enbart på grund av deras utseende. I stället krävs en specifik misstanke eller en särskild anledning. Men att använda sig av trafikkontroller för att egentligen kontrollera ID är ett sätt att kringgå den principen. Rapporter från människor som uppger att de har blivit kontrollerade trots att de inte ens varit misstänkta för plankning utan bara på grund av hur de ser ut väcker ännu fler frågetecken.
Ingen människa ska särbehandlas på grund av utseende. Det är en viktig princip som vi aktivt måste arbeta för att upprätthålla. Det är viktigt att vi från politiskt håll är tydliga med att diskriminering aldrig accepteras. Diskrimineringsombudsmannen konstaterar i rapporten Upplevelser av diskriminering från 2010 att diskriminering kan få allvarliga konsekvenser för personen och samhället både ekonomiskt och hälsomässigt.
Inte bara när det gäller inre utlänningskontroller kommer rapporter om att poliser använder sig av rasprofilering, utan även inom andra områden. I den utredning som Brottsförebyggande rådet publicerade 2008 som heter Diskriminering i rättsprocessen visades att diskriminering var utbredd på alla områden inom rättsväsendet. Muslimer var en av de grupper som var extra utsatta inom rättsväsendet och som oftare än andra dömdes utifrån stereotypa föreställningar om att vissa minoritetsgrupper och vissa brottstyper hör ihop och om att personer med vissa typer av minoritetsbakgrund alltid förnekar och därför inte bör tas på allvar.
Personer med utländsk bakgrund betraktas som mindre trovärdiga än etniska svenskar under brottsutredningen, på brottsplatsen och i domstolsförhandlingen. Diskriminerande direktiv har utfärdats av polismyndigheter. Ett sådant exempel är när Polismyndigheten i Stockholms län i en rapport pekade ut personer från ett visst afrikanskt land som särskilt ansvariga för heroinhandeln i Stockholm. Det rekommenderades att varje polismästardistrikt skulle informera sina närpolisområden om vilka personer från det afrikanska landet som bodde i närpolisområdet – ren rasprofilering!
Med jämna mellanrum rapporteras också om att det förekommer en rå jargong, främlingsfientlighet och fördomar inom polisen. Enligt en artikel i Aftonbladet den 21 juni 2011 hade närpolisen i Huddinge gjort ett varningsutskick till boende i Huddinge och Hammarby Sjöstad där olika folkgrupper kollektivt beskrevs som tjuvaktiga.
Enligt en studie från Göteborgs universitet som P3 Nyheter rapporterade om den 23 juni 2011 är rå jargong och fördomsfulla skämt om utlänningar vardag inom polisen i Västra Götaland.
Amerikanska undersökningar har visat att fotgängare och bilförare med minoritetsbakgrund är klart överrepresenterade bland dem som utsätts för poliskontroller. I Norden har liknande forskningsresultat erhållits i Danmark och i Sverige. Och polisens inre utlänningskontroll tas upp som exempel.
Arbetet mot diskriminering bör nu göras till en prioriterad fråga från politiskt håll och från polisledningens håll. Att säkra likhet inför lagen är ett fortlöpande arbete som kräver att polisen och rättsväsendet förändras och anpassas i takt med samhället.
Det behövs bättre kunskaper hos rättsväsendet för att säkerställa att diskriminering av minoriteter eller på grund av utländsk bakgrund inte förekommer. Det gäller i synnerhet polisen. Det bör genomföras en utbildningssatsning för rättsväsendets aktörer med fokus på att upptäcka och åtgärda diskriminerande strukturer och praktiker inom rättssystemet. Och polisens värdegrundsarbete bör vara inriktat på att främja alla människors lika värde.
Men det räcker inte med att rättsväsendet och polisen förändras. Det behövs även breda insatser i hela samhället. Vi vill utöka arbetet mot vardagsrasism och stärka arbetet mot islamofobi och antisemitism, bland annat genom att skolor ges utökade resurser för att kunna ta den viktiga roll som skolan behöver göra för att motverka rasism och diskriminering.
Vi alla är människor. Vi ska alla behandlas som människor. Ingen ska diskrimineras – inte på jobbet, inte i tunnelbanan, inte någonstans. Tyvärr ser verkligheten inte ut så i dag.
Människor delas in i grupper och särbehandlas på grund av sitt utseende eller sitt ursprung. Diskrimineringen genomsyrar samhället och rättsväsendet. Polisens arbete med kontroller i tunnelbanan kan sägas vara ett exempel på detta om det riktas mot människor endast på grund av utseende. Då är det ren rasprofilering.
Jag kommer under debatten i dag både att ta upp problemen med strukturell diskriminering inom rättsväsendet och att gå igenom vad inre utlänningskontroller egentligen handlar om och vad som måste förändras.
Lagen om inre utlänningskontroll förbjuder redan i dag kontroller av människor enbart på grund av deras utseende. I stället krävs en specifik misstanke eller en särskild anledning. Men att använda sig av trafikkontroller för att egentligen kontrollera ID är ett sätt att kringgå den principen. Rapporter från människor som uppger att de har blivit kontrollerade trots att de inte ens varit misstänkta för plankning utan bara på grund av hur de ser ut väcker ännu fler frågetecken.
Ingen människa ska särbehandlas på grund av utseende. Det är en viktig princip som vi aktivt måste arbeta för att upprätthålla. Det är viktigt att vi från politiskt håll är tydliga med att diskriminering aldrig accepteras. Diskrimineringsombudsmannen konstaterar i rapporten Upplevelser av diskriminering från 2010 att diskriminering kan få allvarliga konsekvenser för personen och samhället både ekonomiskt och hälsomässigt.
Inte bara när det gäller inre utlänningskontroller kommer rapporter om att poliser använder sig av rasprofilering, utan även inom andra områden. I den utredning som Brottsförebyggande rådet publicerade 2008 som heter Diskriminering i rättsprocessen visades att diskriminering var utbredd på alla områden inom rättsväsendet. Muslimer var en av de grupper som var extra utsatta inom rättsväsendet och som oftare än andra dömdes utifrån stereotypa föreställningar om att vissa minoritetsgrupper och vissa brottstyper hör ihop och om att personer med vissa typer av minoritetsbakgrund alltid förnekar och därför inte bör tas på allvar.
Personer med utländsk bakgrund betraktas som mindre trovärdiga än etniska svenskar under brottsutredningen, på brottsplatsen och i domstolsförhandlingen. Diskriminerande direktiv har utfärdats av polismyndigheter. Ett sådant exempel är när Polismyndigheten i Stockholms län i en rapport pekade ut personer från ett visst afrikanskt land som särskilt ansvariga för heroinhandeln i Stockholm. Det rekommenderades att varje polismästardistrikt skulle informera sina närpolisområden om vilka personer från det afrikanska landet som bodde i närpolisområdet – ren rasprofilering!
Med jämna mellanrum rapporteras också om att det förekommer en rå jargong, främlingsfientlighet och fördomar inom polisen. Enligt en artikel i Aftonbladet den 21 juni 2011 hade närpolisen i Huddinge gjort ett varningsutskick till boende i Huddinge och Hammarby Sjöstad där olika folkgrupper kollektivt beskrevs som tjuvaktiga.
Enligt en studie från Göteborgs universitet som P3 Nyheter rapporterade om den 23 juni 2011 är rå jargong och fördomsfulla skämt om utlänningar vardag inom polisen i Västra Götaland.
Amerikanska undersökningar har visat att fotgängare och bilförare med minoritetsbakgrund är klart överrepresenterade bland dem som utsätts för poliskontroller. I Norden har liknande forskningsresultat erhållits i Danmark och i Sverige. Och polisens inre utlänningskontroll tas upp som exempel.
Arbetet mot diskriminering bör nu göras till en prioriterad fråga från politiskt håll och från polisledningens håll. Att säkra likhet inför lagen är ett fortlöpande arbete som kräver att polisen och rättsväsendet förändras och anpassas i takt med samhället.
Det behövs bättre kunskaper hos rättsväsendet för att säkerställa att diskriminering av minoriteter eller på grund av utländsk bakgrund inte förekommer. Det gäller i synnerhet polisen. Det bör genomföras en utbildningssatsning för rättsväsendets aktörer med fokus på att upptäcka och åtgärda diskriminerande strukturer och praktiker inom rättssystemet. Och polisens värdegrundsarbete bör vara inriktat på att främja alla människors lika värde.
Men det räcker inte med att rättsväsendet och polisen förändras. Det behövs även breda insatser i hela samhället. Vi vill utöka arbetet mot vardagsrasism och stärka arbetet mot islamofobi och antisemitism, bland annat genom att skolor ges utökade resurser för att kunna ta den viktiga roll som skolan behöver göra för att motverka rasism och diskriminering.