Hej och varmt välkomna till IKFF:s 100-års kalas - vi är så glada att ni vill fira med oss!
Först och främst vill jag rikta ett stort tack till Nobelmuseet för att vi får fira här tillsammans med er – det känns otroligt passande med tanke på att två av IKFF:s grundare tilldelats Nobels fredspris.
Jane Addams och Emily Greene Balch är alltså 2 av de hittills 16 kvinnor som tagit emot fredspriset sedan det instiftades 1901. Under samma period har man hunnit med att prisa inte mindre än 128 män. Vi som jobbar med de här frågorna vet att det inte finns någon brist på kvinnor som gjort enorma insatser för fred under det senaste århundradet, det som saknas är erkännande, respekt och resurser för det typ av fredsarbete som IKFF och många andra kvinnoorganisationer bedriver.
I 100 år har IKFF stått upp mot våld, krig och förtryck, för demokrati, fred och mänskliga rättigheter. IKFF grundades av kvinnorsom saknade rösträtt men som krävde att bli lyssnade på. När de samlades i Haag 1915, mitt under ett brinnande världskrig, för att protestera det besinningslösa våldet i Europa, startade de en rörelse som idag sträcker sig runt hela världen.
Vi har valt att kalla den här festen ”Världens farligaste kvinnor” för att hylla alla de modiga, smarta och outtröttliga kvinnor som kämpat och kämpar i IKFF:s namn.
Under 1920-talet utnämnde FBI:s högsta chef J. Edgar Hoover vår internationella ordförande Jane Addams till USA:s farligaste kvinna med hänvisning till hennes arbete för fred och social rättvisa.
För att hindra en delegation på 180 brittiska kvinnor från att delta i IKFF:s första internationella kongress i Haag stängde Storbritannien all reguljär färjetrafik mellan den brittiska hamnen Folkestone och den Holländska hamnen Flushing.
När vi 100 år senare träffades i Haag igen stoppades hela delegationen från Nigeria när de i sista stund nekades utresevisum.
Vad är det då som är upplevs som så farligt med den här typen av arbete - nedrustning, kvinnors deltagande, konfliktförebyggande..? Jag tror att det beror på att vi ständigt ifrågasätter allt – vad säkerhet är, hur den uppnås, vilka som skapar den. Genom att ifrågasätta och utmana de normer som upprätthåller konflikter och orättvisor utmanar vi makten. Den politiska, den militära och inte minst den ekonomiska. När säkerhet definieras utifrån ett feministiskt perspektiv är säkerhetspolitik att investera i fler barnmorskor, inte i fler soldater.
Varje år spenderar världens länder cirka 1,750 miljarder dollar på militära utgifter. Malala Yousafzai, som fick Nobels fredpris förra året, lanserade i höstas en kampanj som hette Books not Bullets. Budskapet var att om världens stater skulle stoppa sina militära utgifter i 8 dagar, så skulle alla barn i världen kunna erbjudas gratis skolgång i 12 år. Vi måste komma ihåg att det är ett val våra ledare gör.
Alldeles för ofta tror de att man kan lösa konflikter genom att tillföra mer vapen. Problemet är såklart att fler vapen i ett samhälle bidrar till ökad osäkerhet för alla. Närvaron av vapen leder också specifikt till ökat våld mot kvinnor, och vapen används för att hindra kvinnor från att utöva sina civila och politiska rättigheter.
Jag inser att jag hittills målat upp en ganska mörk bild, och det är sant att utmaningarna är stora. Just därför är det viktigt att inte glömma de framgångar vi faktiskt nått.
IKFF var t.ex. starkt drivande i upprättandet av Nationernas Förbund och var en av de första organisationerna att ackrediteras till FN. Trots att FN-systemet har många brister är det fortfarande ett viktigt instrument för att skapa och upprätthålla internationella normer och regler.
Vi var med och arbetade fram säkerhetsrådsresolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet som ålägger alla världens stater att arbeta för att inkludera kvinnor på alla nivåer av beslutsfattande i frågor om fred och säkerhet. Idag arbetar vi för att sprida information om hur kvinnor kan använda resolutionen för att ställa krav på sina regeringar.
Och på julafton 2014 kunde vi äntligen bocka av ett av de krav våra grundare formulerade 1915 – att handeln med vapen skulle regleras i ett internationellt avtal. Efter många års intensivt påverkansarbete trädde då äntligen det s.k. Arms Trade Treaty i kraft.
Det är sådana här framgångar som gör att vi orkar fortsätta kämpa. Det, och såklart möjligheten att vart 100:e år slå till med ett storslaget firande!
Innan festen kan börja vill jag dock rikta ett extra stort tack till alla våra medlemmar. I mer än 30 länder, på alla kontinenter, jobbar ni, världens farligaste kvinnor, för att göra världen till en säkrare och bättre plats för alla. Med gemensamma krafter har vi åstadkommit verklig förändring. Stora utmaningar återstår, men vi har verktygen, och inte minst viljan, att förändra världen.
Till er som ännu inte blivit medlemmar - jag hoppas att ni tar tillfället i akt ikväll!
Finally, a special thank you to our colleagues and guests of honor – Annie, Joy and Sylvie – thank you for taking time out of your busy schedules to spend this evening with us. We look forward to hearing your thoughts on the challenges and successes of women peace activists today.
Med det tackar jag för mig och hoppas att ni alla får en rolig och givande kväll här tillsammans med oss!
Tack!
Först och främst vill jag rikta ett stort tack till Nobelmuseet för att vi får fira här tillsammans med er – det känns otroligt passande med tanke på att två av IKFF:s grundare tilldelats Nobels fredspris.
Jane Addams och Emily Greene Balch är alltså 2 av de hittills 16 kvinnor som tagit emot fredspriset sedan det instiftades 1901. Under samma period har man hunnit med att prisa inte mindre än 128 män. Vi som jobbar med de här frågorna vet att det inte finns någon brist på kvinnor som gjort enorma insatser för fred under det senaste århundradet, det som saknas är erkännande, respekt och resurser för det typ av fredsarbete som IKFF och många andra kvinnoorganisationer bedriver.
I 100 år har IKFF stått upp mot våld, krig och förtryck, för demokrati, fred och mänskliga rättigheter. IKFF grundades av kvinnorsom saknade rösträtt men som krävde att bli lyssnade på. När de samlades i Haag 1915, mitt under ett brinnande världskrig, för att protestera det besinningslösa våldet i Europa, startade de en rörelse som idag sträcker sig runt hela världen.
Vi har valt att kalla den här festen ”Världens farligaste kvinnor” för att hylla alla de modiga, smarta och outtröttliga kvinnor som kämpat och kämpar i IKFF:s namn.
Under 1920-talet utnämnde FBI:s högsta chef J. Edgar Hoover vår internationella ordförande Jane Addams till USA:s farligaste kvinna med hänvisning till hennes arbete för fred och social rättvisa.
För att hindra en delegation på 180 brittiska kvinnor från att delta i IKFF:s första internationella kongress i Haag stängde Storbritannien all reguljär färjetrafik mellan den brittiska hamnen Folkestone och den Holländska hamnen Flushing.
När vi 100 år senare träffades i Haag igen stoppades hela delegationen från Nigeria när de i sista stund nekades utresevisum.
Vad är det då som är upplevs som så farligt med den här typen av arbete - nedrustning, kvinnors deltagande, konfliktförebyggande..? Jag tror att det beror på att vi ständigt ifrågasätter allt – vad säkerhet är, hur den uppnås, vilka som skapar den. Genom att ifrågasätta och utmana de normer som upprätthåller konflikter och orättvisor utmanar vi makten. Den politiska, den militära och inte minst den ekonomiska. När säkerhet definieras utifrån ett feministiskt perspektiv är säkerhetspolitik att investera i fler barnmorskor, inte i fler soldater.
Varje år spenderar världens länder cirka 1,750 miljarder dollar på militära utgifter. Malala Yousafzai, som fick Nobels fredpris förra året, lanserade i höstas en kampanj som hette Books not Bullets. Budskapet var att om världens stater skulle stoppa sina militära utgifter i 8 dagar, så skulle alla barn i världen kunna erbjudas gratis skolgång i 12 år. Vi måste komma ihåg att det är ett val våra ledare gör.
Alldeles för ofta tror de att man kan lösa konflikter genom att tillföra mer vapen. Problemet är såklart att fler vapen i ett samhälle bidrar till ökad osäkerhet för alla. Närvaron av vapen leder också specifikt till ökat våld mot kvinnor, och vapen används för att hindra kvinnor från att utöva sina civila och politiska rättigheter.
Jag inser att jag hittills målat upp en ganska mörk bild, och det är sant att utmaningarna är stora. Just därför är det viktigt att inte glömma de framgångar vi faktiskt nått.
IKFF var t.ex. starkt drivande i upprättandet av Nationernas Förbund och var en av de första organisationerna att ackrediteras till FN. Trots att FN-systemet har många brister är det fortfarande ett viktigt instrument för att skapa och upprätthålla internationella normer och regler.
Vi var med och arbetade fram säkerhetsrådsresolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet som ålägger alla världens stater att arbeta för att inkludera kvinnor på alla nivåer av beslutsfattande i frågor om fred och säkerhet. Idag arbetar vi för att sprida information om hur kvinnor kan använda resolutionen för att ställa krav på sina regeringar.
Och på julafton 2014 kunde vi äntligen bocka av ett av de krav våra grundare formulerade 1915 – att handeln med vapen skulle regleras i ett internationellt avtal. Efter många års intensivt påverkansarbete trädde då äntligen det s.k. Arms Trade Treaty i kraft.
Det är sådana här framgångar som gör att vi orkar fortsätta kämpa. Det, och såklart möjligheten att vart 100:e år slå till med ett storslaget firande!
Innan festen kan börja vill jag dock rikta ett extra stort tack till alla våra medlemmar. I mer än 30 länder, på alla kontinenter, jobbar ni, världens farligaste kvinnor, för att göra världen till en säkrare och bättre plats för alla. Med gemensamma krafter har vi åstadkommit verklig förändring. Stora utmaningar återstår, men vi har verktygen, och inte minst viljan, att förändra världen.
Till er som ännu inte blivit medlemmar - jag hoppas att ni tar tillfället i akt ikväll!
Finally, a special thank you to our colleagues and guests of honor – Annie, Joy and Sylvie – thank you for taking time out of your busy schedules to spend this evening with us. We look forward to hearing your thoughts on the challenges and successes of women peace activists today.
Med det tackar jag för mig och hoppas att ni alla får en rolig och givande kväll här tillsammans med oss!
Tack!