Gröna vänner, För oss här inne har det varit en vecka full av kongressförberedelser För människor i världens konfliktområden ännu en vecka på jakt efter en fristad.
En av dem är Saba från Syrien.
Precis som andra 13-åringar vill hon klara skolan, hänga med kompisar och ha ett roligt sommarlov men när hon svarar på frågan om vad hon önskar sig allra mest förstår man ganska snabbt att hon lever långt ifrån ett vanligt liv.
Saba önskar sig att det ska vara molnigt – för annars är det mycket lättare för bombplanen träffa henne och hennes familj.
Trots att det känns helt bisarrt att ett barn ska behöva växa upp så, så är Saba långt ifrån ensam. Inte sedan andra världskriget har så många varit på flykt som idag och därför är jag förbannat stolt över att vi sitter i en regering som arbetar hårt för fler lagliga vägar till Europa!
Men tyvärr verkar rösterna för öppenhet börja tystna. För bara 2 år sedan stod jag här och pratade om hur vi, tillsammans med allianspartierna, tagit avgörande steg framåt för att öppna upp Sverige och låta fler barn stanna, men det känns ganska avlägset idag.
Medan barn i vissa delar av världen drömmer fred verkar delar av borgerligheten här hemma i Sverige glömma sitt kanske viktigaste vallöfte – att vi ska öppna våra hjärtan!
Kristdemokraterna, Moderaterna och Folkpartiet har sedan valet, ett efter ett, börjat darra på det löftet – påhejade av ledarsidor som tror att det enda sättet att stoppa ett visst parti på högerkanten är att kopiera deras politik!
Att säga att vi måste göra det svårare för människor att komma hit – och tro att det ska stoppa Sd, snarare än att legitimera deras idéer - är som att tro att bilismen minskar om vi bygger fler vägar - det är helt idiotiskt och det är dags att vi berättar det för dem!
Vi gröna har en avgörande roll nu. Vi måste visa att vi aldrig kommer acceptera ett race to the bottom i migrationspolitiken. Vi kommer aldrig sluta jobba för en öppnare värld, och jag måste säga det, att jag ser fram emot när vi kan välkomna våra tidigare samarbetspartners tillbaka till den kampen!
Jag vill också passa på att rikta ett tack till er här inne – som tar den här debatten varje dag:
Tack för att ni finns,
Tack för att ni vågar,
Tack för att ni varje dag står upp för de gröna idéerna!
Jag tror vi alla lämnar ett år bakom oss med starka minnen. Jag tänker på ett tillfälle lite extra. Vi var ett gäng som var ute de allra sista timmarna innan valdagen - kring Stureplan i Stockholm faktiskt – och jag träffade en ung kille som skulle ut och festa med sina kompisar. Det kanske inte direkt är vår målgrupp men jag tänkte att jag ändå fick göra ett försök. Jag frågade vad han skulle rösta på och han sa att det nog blev Moderaterna. ”Verkligen”, tänkte jag.
”Varför?” frågade jag.
Han skruvade först på sig och så sa han lite generat – ”Jag bryr mig faktiskt inte om miljön”.
Förutom att säga en del om Moderaternas miljöpolitik tycker jag också att det säger något om Miljöpartiet.
För grejen är ju inte den att han struntade i miljön, när jag väl frågade berättade han att han också oroar sig över ett mer extremt väder och över de fattiga önationer som riskerar att helt läggas under vatten, precis som alla vi här inne, - vad han menade var bara att han inte orkar lägga ner hela sin själ i att vara ett perfekt miljöhelgon, som om det skulle vara ett krav för att få vara miljöpartist. Så kan vi inte ha det.
Ett parti som gör anspråk på att vara tjugohundratalets mest dominerande politiska kraft måste vara ett hem för fler – oavsett hur många år vi pluggat på universitetet, hur ekologiska kläder vi bär, hur mycket kött vi äter eller inte äter, hur många svåra termer vi kan rabbla eller hur många kärl vi sopsorterar i!
Det är nämligen en myt att det finns dåliga och bra miljöpartister, mer eller mindre gröna, – det finns bara miljöpartister!
Alla som vill ha en grönare värld,
Där den som flyr har rätt till asyl
Där individen är fri från förtryckande normer och strukturer
Och där vi tar klimatet på allvar – alla dem ska välkomnas in i vårt parti och det är vårt ansvar!
Så, kära vänner,
Bara en sista sak, låt mig hoppa till ett helt annat ämne, jag kan inte missa tillfället att säga det här också:
Den feministiska revolutionen kan faktiskt inte vänta längre – det är dags att Miljöpartiet tar ställning för en individualiserad föräldraförsäkring – kan sossarna så kan banne mig vi också!
Tack!