En av de första sakerna jag gjorde i Grön Ungdom var att tillsammans med 50 andra medlemmar åka till klimattoppmötet i Köpenhamn 2009. Två saker hände. Vi stoppades första dagen av den danska polisen för att vår buss bröt Köpenhamns miljöregler och förhandlingarna bröt ihop totalt. Därför är jag också så glad att bland det sista jag får göra i Grön Ungdom är att fira att vi, bland annat tack vare Åsa Romson i förhandlingarna, nyligen klubbade världens första globala klimatavtal i Paris!
Ja, i 7 år har Grön Ungdom varit mitt liv, mitt hjärta och min själ. På många sätt är världen en mycket bättre plats idag än när jag gick med. Priset på solenergi har halverats, Tesla revolutionerar batteriindustrin och det blir lättare och lättare att analysera DNA så att vi kan bota fler sjuka. Herregud – när jag gick med i Grön Ungdom hade folk inte ens Tinder!
Men medan det i teknikens värld är högsommar känns politiken för oss som kämpar för mänskliga rättigheter allt mer som en utdragen, mörk höst.
När jag var ny medlem pratade alla om klimatet, Sverigedemokraterna satt inte ens i riksdagen och det absolut trendigaste du kunde vara - det var att vara miljöpartist.
Idag breder i stället populismen och rasismen ut sig över Europa. I stället för möjligheter möts människor av murar.
Även här i Sverige har politiken på flera sätt blivit mörkare. För varje steg Moderaterna tar från öppna hjärtan till stängda dörrar för de som flyr tycks Socialdemokraterna vilja följa efter. I ett sådant politiskt landskap är det inte längre lätt att vara grön.
Den senaste utvecklingen i migrationspolitiken är en stor sorg för oss alla. Jag vet att flera av er har funderat mycket den senaste tiden på om politik generellt, och kanske också Miljöpartiet, är rätt för er. Jag kan förstå det. Men samtidigt kan jag inte låta bli att tänka på Hungerspelen och på vad Haymitch säger till Katniss innan en av slutstriderna: ”Kom ihåg vem den verkliga fienden är” – den finns inte bland oss gröna!
För har jag lärt mig en sak de här åren är det att politik i slutändan är en kamp om makt – får någon mer får någon annan mindre. Valet 2018 närmar sig med stormsteg – då behöver vi vara en stark och enad rörelse. I det läget är jag helt övertygad – det finns ingen annan rörelse jag hellre vill ska forma vår framtid än Grön Ungdom och den gröna rörelsen!
Det är nämligen inte en slump att det är just Grön Ungdom Härnösand som bjuder in ensamkommande flyktingbarn på pizzakväll – och dessutom värvar 20 av dem.
Inte heller att det är Grön Ungdom i Stockholmsregionen som lyfter psykisk ohälsa bland unga och driver på Miljöpartiet för en bättre vård.
Och är någon egentligen förvånad över att det är medlemmar från Grön Ungdom Växjö och Lund som cyklade till klimattoppmötet i Paris?
Vet ni, jag träffade faktiskt en medlem i MUF för ett tag sen som när jag berättade om att vi skulle åka 70 medlemmar till Cop sa ”vadå - till mataffären?”
Ja, kära vänner. Vi samlas här i en speciell tid. Grön Ungdom fyller trettio år, vi klubbar vårt första politiska program och vi har mer än 5500 medlemmar! Vi har förändrat Miljöpartiet med allt ifrån täta städer och gratis preventivmedel till förändrat reseavdrag och mer pengar till klimatbistånd - och framför allt: MUF och SSU borde känna sig hotade - vi sätter nu upp målet om att bli 10 000 medlemmar till efter nästa val – och det kommer vi klara!
Allt det här är långt ifrån min förtjänst. Mona Sahlin sa en gång att en del personer blir partivänner. Andra är vänner. Jag vill börja med att säga tack till dig Lorentz. Du är min ständiga kompanjon både i och utanför politiken. Tack för att du alltid har trott på mig - utan dig hade jag aldrig stått här. Tack Carolina Bruseman för att du är en av de mest pålitliga och förlåtande människorna jag har träffat. Tack också till alla förbundsstyrelseledamöter som jag fått jobba med de här åren och som sliter så hårt för det här förbundet.
Men framför allt: tack till alla er här inne! Att ha fått jobba tillsammans med er och att ha fått företräda er i 3 år har varit ett sant privilegium!
När ni nu ska skriva nästa kapitel i Grön Ungdoms historia vill jag skicka med tre saker:
1. För det första: Tro på alla unga i det här landet! Det tog flera år innan jag vågade gå med i Grön Ungdom – jag hade egentligen bestämt mig redan i åttan men var så övertygad om att jag var för oerfaren för att våga gå dit att jag väntade till mitten av gymnasiet. Vi vet inte – den man minst anar kan bli Sveriges framtida statsminister och det är därför som ni måste fortsätta se målet att växa och få med er fler som Grön Ungdoms främsta uppgift!
2. För det andra: Ta hand om våra äldre medlemmar – det säger jag inte bara för att är orolig för Lorentz framtid. Nej, men så här är det: Vi har blivit mycket bättre på att sänka trösklarna och få med oss fler – men vi har misslyckats med att behålla den som varit medlem i några år. Ett förbund som ska företräda en hel ungdomsgeneration måste vara givande och utmanande betydligt längre tid än idag!
3. För det tredje: Efter regn kommer alltid solsken - i alla fall utanför Göteborg. Glöm inte att precis som att det kan gå fort utför kan det vända och gå i en ljusare riktning precis lika snabbt igen. Det var inte mer än två år sedan vi firade att vi var andra största parti i EU-valet – det kan vi bli och det kommer vi bli igen.
Så,
tro på alla unga, ta hand om alla medlemmar, våga tro på framtiden.
Innan jag går ner härifrån och blir en helt vanlig gräsrot igen vill jag bara säga en sak till:
Vi har bara en liten stund här på jorden. Gör det bästa av den. Ni behövs!
Tack för allt!