Hur många här inne har flyttat någon gång i livet? Ni vet alla att det är ganska bökigt men också att det dyker upp en massa saker man inte hade koll på fanns. När jag i höstas skulle flytta hittade jag den här att-göra listan:
1. Skriv argt mejl till Yahoo och Google utropstecken assholes utropstecken utropstecken
2. Kolla upp den lille mannen i Fame. Vem är han?
3. Bli volontär, typ kring kvinnomisshandel
4. Lyssna på Magdalena Graaf i P1 Sommar
5. Gå med i Grön ungdom
Det får väl sägas vara avklarat nu, i alla fall den sista punkten.
Men tanken på att jag skulle gå med i ett politiskt ungdomsförbund var långt ifrån självklart. Jag har visserligen så långt jag kan minnas haft många åsikter men jag hade varken kompisar eller släktingar som pushade eller som jag kunde inspireras av.
Idag är politiken en stor del av mitt liv, det kanske inte kommer som en chock för er, men ibland påminns jag om den där känslan av att politiken är långt borta.
I somras träffade jag tre personer när jag var ute med mina kompisar. Vi började prata och efter ett tag frågade en av dem vad jag jobbade med. Jag berättade att jag var politiker. Det första han då säger är: Vilken utbildning har du gått för att bli det?
Jag tror inte att de är ensamma om att känna att politiken känns långt borta. Inte för att ungdomar inte tycker saker – utan för att de aldrig fått frågan, den där avgörande frågan ”Vill du vara med?”.
Kära vänner, det här handlar om demokrati. Jag är helt övertygad om att ju fler vi är som är med och bestämmer, desto bättre blir samhället. Därför är vårt viktigaste uppdrag i år att vi växer och att Grön Ungdom blir större än någonsin!
För vi vet att ju fler vi är, desto grönare blir världen. Och gröna idéer är verkligen vad världen behöver.
Världens fattiga och framtida generationer får betala priset när länder som Sverige vägrar ställa om. Vi behöver en ny, grön politik som låter planeten sätta gränserna!
Människor som flyr från krig och förtryck förvägras sina mänskliga rättigheter när Europa möter dem med taggtråd och höga stängsel. Vi måste ha fler lagliga vägar in i Europa!
Men det är inte allt. Jag berättade för er igår att vi prioriterade jämställdhet redan i förra valet. Och oss emellan vet vi ju att Grön Ungdom alltid gått före inom politiken men då var det som om Sverige inte var riktigt redo. Krav på lika villkor bemöttes av att ”vi lever ju ändå i Sveriges mest jämställda land” och man fick den där känslan, ni vet, av att det bara var en själv som var lite töntig. Det var som om osynlig kraft, vi kan kalla den patriarkatet, tryckte på mute-knappen.
Men sedan dess har det hänt mycket. Fler och fler börjar tröttna på att varenda dag mötas av rubriker om hur tjejer inte anmäler våldtäkter för att det är ju ändå ingen idé, hur unga går in i väggen i skolan när kraven blir för höga och också om hur män möts av snäva ideal som begränsar, förgör och förstör.
Vi känner nog alla någon som brutit ihop i klassrummet men säger till sig själv att ”jag borde ta det lugnare”, någon som blivit våldtagen men säger till sig själv att ”jag borde sagt nej tydligare” eller någon som får ångest så fort det är dags att äta men säger till sig själv att ”jag borde faktiskt sluta må så dåligt”.
Men inte länge till.
Känner ni det också?
Fler och fler vågar sträcka på sig, trycka av mute-knappen, skruva upp volymen riktigt rejält och säga – ”Hörrudu patriarkatet, det är inte jag – det är du! Och det är över nu.”
En ny feministisk våg är utan tvekan här – och det är vår uppgift att se till att den vågen blir grön, hög och slår in med minst lika mycket energi som vi hade på dansgolvet igår kväll!
Jag tänkte avsluta med att säga att jag har skrivit en ny att göra-lista. Jag tyckte det var dags för det.
1. Vinna valet (vi börjar blygsamt)
2. Värva 6000 medlemmar. Alla som tänker grönt ska få frågan!
3. Radikal klimatpolitik, human flyktingpolitik och feministisk revolution!
Kära vänner. Den här listan kan jag inte genomföra själv. Den vill jag göra med er!
Det här är vårt år. Nu kör vi!