Vänner!
Jag älskar inte bara att vara språkrör för Grön Ungdom!
Jag älskar inte bara att vara här med er!
Jag älskar film också.
Ibland slår det mig hur många likheter det finns mellan några aktuella filmer och svensk politik.
Ta Fifty shades of Grey! Är det bara jag som tänker på symboliken i namnet?
Detta är ju det korrekt namn på delar av vår samhällsdebatt och de andra partierna.
Ibland känns det som att alla lyssnade extra noga den där gången när Reinfeldt varnade för visioner, som att övriga partier gillar det här gråa och trötta.
Och det är just därför det är så skönt att vara på grön kongress, där idéer och visioner föds.
Men, desto allvarligare. När jag ser de borgerliga partiernas populistiska utspel under våren…
Ja, då börjar jag tänka på en annan filmtitel.
För om inte högern skärper till sig nu,
Om dom inte slutar vilja begränsa människors rörelsefrihet…
Om dom inte slutar slå mot fattiga minoriteter…
Ja, då riskerar dom till slut att förtjäna att kallas:
Fyra Nyanser av Brunt
Men det finns en till film som på riktigt förtjänar att analyseras.
Det är faktiskt Mad Max. (Och för att undvika missförstånd: den handlar alltså inte om Max Anderssons stenhårda förhandlingar i Bryssel)
Nej, det är den fjärde actionfilmen om ökenöverlevaren Mad Max, som lever i en apokalyptisk framtidsdystopi.
Men denna gång är det inte Max som står i centrum
Istället är det den enarmade hjältinnan Furiosa.
Jag tycker att den här filmen, bättre än många andra, visar två av samhällets största utmaningar.
För det första har filmen lyckats reta upp antifeminister världen över,
och bara för det borde den belönas med en Oscar.
Men på allvar visar den varför vi behöver feminism i samhället.
Den beskriver skickligt hur kvinnor reduceras till objekt och ägodelar.
Hur våld används som ett patriarkalt maktmedel
och den beskriver den patriarkala idén
om att kvinnors kroppar finns till för männen.
Men den beskriver också den feministiska upprättelsen
och hur medmänsklighet vann över förtryck.
Om ni bara ska se en film i år – titta på Mad Max!
Den andra viktiga skildringen i filmen sker snyggt via miljön som filmen utspelar sig i.
Vidsträckta landskap av bara öken.
Minimala vattenresurser.
Gigantiska stormar.
Global uppvärmning.
Och trots den ofantliga resursknapphet som råder,
så slösas det på framförallt en sak – resurser.
De få bensin- och vattenresurser som finns kvar bokstavligt talat hälls ut i öknen. Och detta är en ganska så exakt skildring av hur vi idag värderar våra resurser:
Minimal skatt på att bryta mineraler.
Gigantiska subventioner för att utvinna fossila bränslen
och ett ständigt hetsande till att konsumera mer och mer och mer.
Allt detta kan sammanfattas enkelt med att citera den briljanta huvudrollsinnehavaren Charlize Theron:
”Mad Max-landscape awaits unless we tackle climate change”
Och det är detta – mina vänner – som den viktigaste gröna uppgiften handlar om – att bekämpa klimatförändringarna!
Att vara på grön kongress är att befinna sig mitt i Sveriges bästa tankesmedja. Folk kommer hit och är engagerade, fulla med idéer, irriterade, upprörda, stridslystna, debattglada och fulla med energi. Det är som att sticka huvudet i en popcornmaskin.
Miljöpartiet är inte en tyst och stilla kyrkogård över 1800-talets idéer
Vi är en politisk tidmaskin på väg mot framtiden. Vi är en förändringsrörelse.
Men om man vill förändra får man också kritik och motstånd.
Det är alltid lättare att sitta still i båten.
Det är alltid lättare att säga ”vi vill inte förändras”.
Det är alltid lättare att göra ingenting.
För bara den som inte har några idéer blir aldrig oemotsagd
Och det är vår uppgift att ha idéer.
Så låt oss bjuda dom som vill sitta still i båten på några kontroversiella frågor att hetsa upp sig över.
Saker som någon måste säga.
Låt mig prata om oljan!
Och låt oss konstatera en sak: vi befinner oss i oljans sista tid.
Det är en ändlig resurs.
Den kommer att ta slut,
och den skapar fruktansvärda miljöproblem.
Nu står vi inför nästa steg.
Det är inte kärnkraften. Den har haft sin chans och inte kommit någon vart alls.
Det finns idag ungefär lika många kärnkraftverk i världen som det fanns för tjugofem år sedan.
Så hejdå till kärnkraften,
hej då till oljan.
Och välkommen sol och vind,
välkommen ny teknik
Välkommen ny ekonomisk utveckling.
Jag kan förstå dom som blir lite rädda när man påpekar att de inte kommer att få bensin till sina bilar i framtiden.
Men det får inte hindra från oss att påpeka att det är sant.
Så låt mig göra det som vi gröna gör, låt mig vara lite kontroversiell, låt mig säga som det är: Oljan och bensinen är på väg bort.
Game Over.
Så, kära kongressombud –
Sluta aldrig med det där kontroversiella!
Sluta aldrig att tänka nytt!
Sluta aldrig att vilja förändra!
För då slipper vi femtio nyanser av grått!
Då slipper vi fyra nyanser av brunt!
Då kan vi måla Sverige i femtio nyanser av grönt.
Tack och ha en fantastisk kongress!