Eld, regn och ängslighet.
När jag var 12 år gammal ville jag ta livet av mig. När jag var 12 år gammal ville jag ta livet av mig!
När jag var 12 år gammal ville jag ta livet av mig. När jag var 12 år gammal ville jag ta livet av mig!
Nu har jag droppat bomben och nu kan jag stå här och säga lite vad jag vill. För det jag vill att ni kommer ihåg, det är mig, mig och det budskap jag bär med mig.
Tänk dig att du ligger i din säng, du sover. Plötsligt vaknar du av att det är någon som drar i ditt ben, din arm, ditt huvud. Varenda cell i din kropp brinner av smärta. Gardinen för ögonen faller. Rösten i ditt huvud säger bara en sak. Det är över nu.
Det var så här min eld kändes. Och jag har flytt elden, men elden kommer aldrig att släckas. Min stora rädsla är nämligen att känna precis den här känslan igen. Men min absolut största rädsla är att känna den här känslan och inte kunna prata med någon. Precis som det var när mobbning, ångest och rädsla tog över mitt liv.
Samhället idag har det väldigt svårt. Vi har sociala medier och normer som står till grund för väldigt mycket och det gör en stor risk för mobbning. Man kan gömma sig bakom ett ansikte och det blir så mycket lättare att dölja att man faktiskt mår dåligt. Precis som jag gjorde i mina yngre dagar. Och jag har tänkt så många gånger att det vore så mycket enklare om mobbning bara inte fanns. Men vi kan inte skylla det här problemet på någon. Det borde vara ett gemensamt ansvar mellan oss alla. Mellan föräldrar, lärare, barn, vuxna. Jag är precis alla.
Bara för att vi har olika åsikter, värderingar och tankar så kan vi inte klanka ner på de som har en annorlunda potential. Alla är speciella och det är något vi borde ta vara på istället. Istället för att låta dem lyda för att de har en helt annan potential.
Problemet tittar dessutom på, att det är så sjukt tabu att stå och prata om psykisk ohälsa. Och varför är den stora frågan? 40% av alla i hela världen lider någon gång i sitt liv av psykisk ohälsa i någon form. I talande stund så lider 25% av alla kvinnor och 15% av alla män av psykisk ohälsa i någon form. Och för att sätta mitt eget land Sverige i lite siffror så tar ungefär 1200 människor i Sverige sitt liv varje år. Och ytterligare 300 misstänks ha försökt. År 2016 var jag en av dem 300.
Det är svårt att prata om. Det är känslor, känslor som inte alla kan eller vill dela med sig av. Dessutom är jag bara en person i en höst stack, en nål i en höst stack. Vi alla måste kämpa för att vi alla ska kunna må bra. Och min absolut största önskan är att alla ska ha en trygg punkt i livet. Och det behöver inte vara någon, det behöver inte vara något, det behöver inte vara mycket. Jag vill bara att det ska vara tryggt.
Du ska vara trygg, för du förtjänar allt. Du förtjänar inte elden, du förtjänar livet.
När jag var 12 år gammal så ville jag ta livet av mig. Och det står jag bakom än idag. Även om det inte där jag hade skrivit högst upp på mitt CV eller vill hänga julgranen hemma så är det vad som har format mig. För hade inte jag varit där då hade jag inte stått här idag. Stark, glad och hoppfull som numera tål, eld, regn och ängslighet. Tack!