Kongressombud, ärade gäster, åhörare och kära örebroare. Jag är född och uppvuxen i den här staden. Jag gick på gymnasiet precis här utanför. Det var i den här staden jag hade min första kärlek, mitt första jobb. Det var här man fick åka sin första runda i en raggarbil precis runt det här kvarteret. Det var också här mitt politiska engagemang väcktes till liv. Det är här jag känner mig hemma och det är här jag fyller på min energi. Därför känns det extra roligt att vår 40:e partikongress hålls här, så välkomna till ett hårt och roligt arbete. Det kanske är lite vågat att säga det inför en fullsatt kongressal och en stor mediakår, men det känns ändå som att jag kan säga: Välkomna hem till mig!
Samtidigt som vi inleder vår partikongress pågår det förhandlingar inom EU; jag tror inte att det är någon som har missat diskussionen om bland annat brexit. Det är därför vår partiordförande och statsminister inte ansluter förrän senare i kväll. Men jag vet att om han hade varit här skulle han, precis som jag, börja med att tacka alla er för den fantastiska insats vi gjorde i valrörelsen. För vi gjorde en historisk slutspurt, vi höll ihop hela vägen. Vi får inte på något sätt luta oss tillbaka och känna oss nöjda med det, men vi ska absolut vara stolta över det arbete vi gjorde.
Och efter en turbulent tid fick till slut Sverige en ny regering, och tack vare ett blocköverskridande samarbete fick vi en socialdemokratiskt ledd regering och en statsminister som heter Stefan Löfven.
Vi har en regering som kommer att ta itu med de utmaningar som Sverige står inför, utmaningar som innebär att vi alla – oavsett vilka vi är och var vi bor i landet – ska känna oss trygga, att vi ska få den vård vi behöver i tid, att vi håller ihop Sverige genom investeringar i hela landet, att vi bryter segregationen och att vi för en kraftfull politik för att stoppa klimatförändringarna. Det handlar i grund och botten om vårt långsiktiga arbete med att bygga det starka samhället och det trygga Sverige.
Men partivänner, vi lyckades också göra något unikt. Vi har sett till att högerextremismen inte får något avgörande politiskt inflytande. I en tid där högerpartier och andra totalitära krafter är på frammarsch i Europa så gick vi i Sverige mot strömmen. Vi fortsätter vår stolta tradition att inte ge dem avgörande makt. Men högerextremismen mobiliserar i land efter land, så när vi på den här kongressen även ska samla oss inför uppstarten inför ett EU-val så vet vi vad som väntar. Då är det upp till oss att sätta emot, för vi är de som bäst tar matchen mot dem här hemma och i Europa. Det kommer att kräva din och min och vår gemensamma insats.
Men vi har gjort det förut. Vi kommer att göra det igen. För när vi socialdemokrater och den samlade arbetarrörelsen går samman gör vi skillnad. Då vinner vi förtroende, då förändrar vi Sverige och Europa, för vi kan – tillsammans!
Kongressombud, en kongress är partiets högsta beslutande organ. Det är här vi tillsammans fattar beslut om den politiska inriktningen, och att vara ombud på en socialdemokratisk partikongress är ett av de finaste förtroenden man kan få. Ni har fått medlemmarnas förtroende att vara här, för att fatta viktiga beslut om hur vi utvecklar vårt parti, för att tillsammans diskutera och hitta lösningar på de frågor som finns i vår vardag och vår organisation, och jag ser verkligen fram emot att få göra det tillsammans med er de här dagarna.
Bland en av alla de tusentals arbetare här i staden fanns det en gång en man som hette Sven Larsson. Han jobbade som plåtslagare. Det var min farfar. Farfar föddes 1923. Han var statarunge. Och hans barndom kom för alltid att prägla honom i hans kamp mot orättvisorna – att ingen ska få sko sig på någon annans bekostnad, att du alltid behöver jobba för att ta din del av samhällsansvaret, men också hur sårbar du är om det inte finns ett starkt samhälle som kan stötta upp.
Han växte upp och 1947, när han var 24 år, var han en stolt familjefar med två barn. Familjen bodde i ett rum och kök, utan varmvatten och med utedass på gården, bara ett stenkast härifrån. De bodde så fram till december 1960, men då fick de möjlighet att flytta till en helt nybyggd lägenhet i bostadsområdet Markbacken – tre rum och kök, med centralvärme och egen toalett. De kunde göra det tack vare bildandet av allmännyttan och investeringen i tusen och åter tusen nya lägenheter här i Örebro och i resten av Sverige.
Min farmor och farfar hade en dröm – att en dag flytta till ett eget hus med en trädgård, en dröm som i väldigt många år kändes avlägsen. Men lagom till dess att de närmade sig pension så kunde de flytta från hyresrätten till ett eget hus med en stor trädgård. Och när jag tänker på möjligheterna i ett starkt samhälle, när jag tänker på vikten av en rättvisepolitik som lyfter alla – då tänker jag på min farfar och hur stolt han var där i sin trädgård.
En annan person bland stadens alla kvinnor är en kvinna som i hela sitt yrkesliv jobbat i förskolan. Trots att det vissa dagar var svårt att få ekonomin att gå ihop, tiden att räcka till eller tålamodet att orka med en trotsig dotter, så fanns min mamma alltid där. Hon stod stadigt även när det var som tyngst, precis som så många ensamstående mammor.
Så när jag tänker på ett starkare samhälle tänker jag också på allt det som mamma gav mig: trygghet, kärlek men också en ryggsäck full med självförtroende och vetskapen om att klassbakgrund eller kön aldrig ska få begränsa våra drömmar.
Vad både farfars och min mammas livshistorier handlar om är berättelsen om människors strävan att få det bättre. Om viljan att utvecklas som individ, att råda över sitt eget liv, att kunna uppnå sina drömmar, att skapa en bättre morgondag för sina barn. Det samhälle och de utmaningar som fanns på farfars tid är inte desamma i dag. Men även om utmaningarna och problemen ser annorlunda ut så är behovet av trygghet och framtidshopp oförändrat. Det är grundläggande för oss människor, oberoende av vem du är och var du kommer ifrån.
Så partivänner, det är vår uppgift, socialdemokratins uppgift, att möjliggöra det. Lämna hopplöshet och gnäll åt högerpartierna för socialdemokratins svar är, och har alltid varit, att vi ser orättvisorna var de än är, att vi varken ska försköna eller förminska samhällsproblemen men att vi tillsammans kan förändra och förbättra samhället.
Avslutningsvis – det är precis vad vi ska göra de här dagarna. Socialdemokratin är motsatsen till uppgivenhet. Tillsammans ska vi bygga ett starkt samhälle, ett tryggt Sverige, om så tryggheten kommer i form av en trädgård eller kunskapen om att ditt kön, din klass eller din bakgrund aldrig ska få begränsa dina drömmar. Det är målet med vårt arbete och det är målet med vår 40:e kongress som jag härmed förklarar för öppnad.
Samtidigt som vi inleder vår partikongress pågår det förhandlingar inom EU; jag tror inte att det är någon som har missat diskussionen om bland annat brexit. Det är därför vår partiordförande och statsminister inte ansluter förrän senare i kväll. Men jag vet att om han hade varit här skulle han, precis som jag, börja med att tacka alla er för den fantastiska insats vi gjorde i valrörelsen. För vi gjorde en historisk slutspurt, vi höll ihop hela vägen. Vi får inte på något sätt luta oss tillbaka och känna oss nöjda med det, men vi ska absolut vara stolta över det arbete vi gjorde.
Och efter en turbulent tid fick till slut Sverige en ny regering, och tack vare ett blocköverskridande samarbete fick vi en socialdemokratiskt ledd regering och en statsminister som heter Stefan Löfven.
Vi har en regering som kommer att ta itu med de utmaningar som Sverige står inför, utmaningar som innebär att vi alla – oavsett vilka vi är och var vi bor i landet – ska känna oss trygga, att vi ska få den vård vi behöver i tid, att vi håller ihop Sverige genom investeringar i hela landet, att vi bryter segregationen och att vi för en kraftfull politik för att stoppa klimatförändringarna. Det handlar i grund och botten om vårt långsiktiga arbete med att bygga det starka samhället och det trygga Sverige.
Men partivänner, vi lyckades också göra något unikt. Vi har sett till att högerextremismen inte får något avgörande politiskt inflytande. I en tid där högerpartier och andra totalitära krafter är på frammarsch i Europa så gick vi i Sverige mot strömmen. Vi fortsätter vår stolta tradition att inte ge dem avgörande makt. Men högerextremismen mobiliserar i land efter land, så när vi på den här kongressen även ska samla oss inför uppstarten inför ett EU-val så vet vi vad som väntar. Då är det upp till oss att sätta emot, för vi är de som bäst tar matchen mot dem här hemma och i Europa. Det kommer att kräva din och min och vår gemensamma insats.
Men vi har gjort det förut. Vi kommer att göra det igen. För när vi socialdemokrater och den samlade arbetarrörelsen går samman gör vi skillnad. Då vinner vi förtroende, då förändrar vi Sverige och Europa, för vi kan – tillsammans!
Kongressombud, en kongress är partiets högsta beslutande organ. Det är här vi tillsammans fattar beslut om den politiska inriktningen, och att vara ombud på en socialdemokratisk partikongress är ett av de finaste förtroenden man kan få. Ni har fått medlemmarnas förtroende att vara här, för att fatta viktiga beslut om hur vi utvecklar vårt parti, för att tillsammans diskutera och hitta lösningar på de frågor som finns i vår vardag och vår organisation, och jag ser verkligen fram emot att få göra det tillsammans med er de här dagarna.
Bland en av alla de tusentals arbetare här i staden fanns det en gång en man som hette Sven Larsson. Han jobbade som plåtslagare. Det var min farfar. Farfar föddes 1923. Han var statarunge. Och hans barndom kom för alltid att prägla honom i hans kamp mot orättvisorna – att ingen ska få sko sig på någon annans bekostnad, att du alltid behöver jobba för att ta din del av samhällsansvaret, men också hur sårbar du är om det inte finns ett starkt samhälle som kan stötta upp.
Han växte upp och 1947, när han var 24 år, var han en stolt familjefar med två barn. Familjen bodde i ett rum och kök, utan varmvatten och med utedass på gården, bara ett stenkast härifrån. De bodde så fram till december 1960, men då fick de möjlighet att flytta till en helt nybyggd lägenhet i bostadsområdet Markbacken – tre rum och kök, med centralvärme och egen toalett. De kunde göra det tack vare bildandet av allmännyttan och investeringen i tusen och åter tusen nya lägenheter här i Örebro och i resten av Sverige.
Min farmor och farfar hade en dröm – att en dag flytta till ett eget hus med en trädgård, en dröm som i väldigt många år kändes avlägsen. Men lagom till dess att de närmade sig pension så kunde de flytta från hyresrätten till ett eget hus med en stor trädgård. Och när jag tänker på möjligheterna i ett starkt samhälle, när jag tänker på vikten av en rättvisepolitik som lyfter alla – då tänker jag på min farfar och hur stolt han var där i sin trädgård.
En annan person bland stadens alla kvinnor är en kvinna som i hela sitt yrkesliv jobbat i förskolan. Trots att det vissa dagar var svårt att få ekonomin att gå ihop, tiden att räcka till eller tålamodet att orka med en trotsig dotter, så fanns min mamma alltid där. Hon stod stadigt även när det var som tyngst, precis som så många ensamstående mammor.
Så när jag tänker på ett starkare samhälle tänker jag också på allt det som mamma gav mig: trygghet, kärlek men också en ryggsäck full med självförtroende och vetskapen om att klassbakgrund eller kön aldrig ska få begränsa våra drömmar.
Vad både farfars och min mammas livshistorier handlar om är berättelsen om människors strävan att få det bättre. Om viljan att utvecklas som individ, att råda över sitt eget liv, att kunna uppnå sina drömmar, att skapa en bättre morgondag för sina barn. Det samhälle och de utmaningar som fanns på farfars tid är inte desamma i dag. Men även om utmaningarna och problemen ser annorlunda ut så är behovet av trygghet och framtidshopp oförändrat. Det är grundläggande för oss människor, oberoende av vem du är och var du kommer ifrån.
Så partivänner, det är vår uppgift, socialdemokratins uppgift, att möjliggöra det. Lämna hopplöshet och gnäll åt högerpartierna för socialdemokratins svar är, och har alltid varit, att vi ser orättvisorna var de än är, att vi varken ska försköna eller förminska samhällsproblemen men att vi tillsammans kan förändra och förbättra samhället.
Avslutningsvis – det är precis vad vi ska göra de här dagarna. Socialdemokratin är motsatsen till uppgivenhet. Tillsammans ska vi bygga ett starkt samhälle, ett tryggt Sverige, om så tryggheten kommer i form av en trädgård eller kunskapen om att ditt kön, din klass eller din bakgrund aldrig ska få begränsa dina drömmar. Det är målet med vårt arbete och det är målet med vår 40:e kongress som jag härmed förklarar för öppnad.