Som Tims pappa är jag väldigt hedrad att få motta det här fina priset.
Tim var en vänlig person – med humor och stort allvar. Ödmjuk och envis som synden. Och när det gällde musiken – på gränsen till besatt. För att nå det optimala, så som han hade tänkt sig. Det kunde vara krävande för många som han jobbade med – Salem och Vincent, Marcus och Per.
Han var en blyg person som inte ville stå i centrum. Han hade väldigt svårt för den officiella rollen och hade ett behov av att dra sig undan, försöka hitta sitt lugn. Hitta sig själv. Något som jag tror många av oss känner igen. Även upp i åren undrar man: ”Ska det här aldrig sluta någon gång?” Men det verkar inte så.
Carl Jungs teorier om extrovert och introvert gjorde djupt intryck på honom. Tim kände att han var den introverta och sa förtjust: ”Carl Jung, jävla king alltså!”
Ja, vi saknar Tim. Han har lämnat en stor tomhet efter sig. Samtidigt har vi fått så mycket kärlek och support från alla hans fans, samarbetspartners i musikbranschen och arbetskamrater – och då menar jag alla som har varit involverade – samt hans vänner. Hans musik spelas i nya forum och nya tolkningar.
Minnesmässan i Hedvig Eleonora kyrka var fantastisk. Skolkörer, symfoniorkestrar – det är vi väldigt stolta över, och det värmer. Det är också slående hur många fans som skriver om intrycket Tim har gjort och vad han betytt för dem som person och med sin musik, även i svårare livssituationer. De har kunnat identifiera sig med Tim och fått styrka.
Vi har fått så många brev om det att det är inte klokt – och de har varit så fina. Ja, det är otroligt.
Tim, vi tror att din musik kommer att leva kvar och fortsätta att glädja människor.
Tack, Tim. Och tack för ordet.
Tim var en vänlig person – med humor och stort allvar. Ödmjuk och envis som synden. Och när det gällde musiken – på gränsen till besatt. För att nå det optimala, så som han hade tänkt sig. Det kunde vara krävande för många som han jobbade med – Salem och Vincent, Marcus och Per.
Han var en blyg person som inte ville stå i centrum. Han hade väldigt svårt för den officiella rollen och hade ett behov av att dra sig undan, försöka hitta sitt lugn. Hitta sig själv. Något som jag tror många av oss känner igen. Även upp i åren undrar man: ”Ska det här aldrig sluta någon gång?” Men det verkar inte så.
Carl Jungs teorier om extrovert och introvert gjorde djupt intryck på honom. Tim kände att han var den introverta och sa förtjust: ”Carl Jung, jävla king alltså!”
Ja, vi saknar Tim. Han har lämnat en stor tomhet efter sig. Samtidigt har vi fått så mycket kärlek och support från alla hans fans, samarbetspartners i musikbranschen och arbetskamrater – och då menar jag alla som har varit involverade – samt hans vänner. Hans musik spelas i nya forum och nya tolkningar.
Minnesmässan i Hedvig Eleonora kyrka var fantastisk. Skolkörer, symfoniorkestrar – det är vi väldigt stolta över, och det värmer. Det är också slående hur många fans som skriver om intrycket Tim har gjort och vad han betytt för dem som person och med sin musik, även i svårare livssituationer. De har kunnat identifiera sig med Tim och fått styrka.
Vi har fått så många brev om det att det är inte klokt – och de har varit så fina. Ja, det är otroligt.
Tim, vi tror att din musik kommer att leva kvar och fortsätta att glädja människor.
Tack, Tim. Och tack för ordet.