Jag tror att det finns händelser, saker som sker då vi som lever i varje generation måste bestämma oss för vilka vi är. Utmaningar vi ställs inför, då vi måste växa och ta ansvaret.
2015, under flyktingkrisen, var jag under några korta månader så stolt över att vara svensk. När flyktingar vällde in och vi kom ner på centralen, då tog vi emot dem och sa: *flyktingar välkomna, refugees welcome.* För jag tror att det är efter vad vi gjorde nu som våra barn och barnbarn kommer döma oss – om vi öppnade eller om vi slöt våra hjärtan.
Jag tillhör dem som öppnade mitt hjärta. Och jag tillhör dem som nu riskerar att få mitt hjärta krossat för alltid. För det går inte att öppna ett hjärta och tro att man kan stänga det igen hur som helst. När det väl blivit öppnat, så bultar det och blöder.
Den förtvivlan vi som engagerat oss här känner inför alla de, framför allt unga människor, som kommer hit och ska skickas tillbaka till ett land där vi vet att ingen framtid finns – den är monumental. Särskilt jag, som engagerar mig i HBTQ-flyktingar som kommer hit: unga afghanska pojkar som för första gången i Sverige kan bejaka vem de är. De kan känna doften av det liv som de skulle kunna få leva.
Och just när de känt den doften, känt den aningen, så ska vi avvisa dem, inte bara till ett land som är just så farligt och just så våldsamt som jag hört, utan också till ett land där man absolut inte kan vara HBTQ.
Jag ska inte vara politiker idag utan istället läsa en sångtext för er, så får andra säga kloka saker. Den heter ”Om inte du, om inte jag”.
---
Om jag än går dit ingen annan gått
Och når dit ingen annan människa nått
När jag sviker allting som jag trodde på
Förlorar vänskapen till dig
Ja, om jag vinner alla världens pris
Ensam i min framgångs paradis
Då har jag inte vunnit något alls
Om inte du är där med mig
När jag en gång når till himlens höjd
Och njuter av harpospel
Och salig fröjd
Men ser mig om
Och märker att
Du inte är där
Vem är jag om jag blir kvar?
Nej, då lovar jag att träda
Inför Gud och säga
Att jag vill inte längre vara här
Jag vill va där dom andra är
Om inte dom, så inte jag
Å Gud han säger: Du har rätt min vän
Sen öppnas pärleportarna till himmelen
Och överalltifrån väller människor in
Om inte du, så inte jag
En för alla
Alla för en
Ingen lämnas utanför
För där du går
Dit vill jag också gå
Antingen ingen eller båda två
Ensam är ej stark
Ensam är så svag
Om inte du, så inte jag
Om inte du, så inte jag
---
Tack.
2015, under flyktingkrisen, var jag under några korta månader så stolt över att vara svensk. När flyktingar vällde in och vi kom ner på centralen, då tog vi emot dem och sa: *flyktingar välkomna, refugees welcome.* För jag tror att det är efter vad vi gjorde nu som våra barn och barnbarn kommer döma oss – om vi öppnade eller om vi slöt våra hjärtan.
Jag tillhör dem som öppnade mitt hjärta. Och jag tillhör dem som nu riskerar att få mitt hjärta krossat för alltid. För det går inte att öppna ett hjärta och tro att man kan stänga det igen hur som helst. När det väl blivit öppnat, så bultar det och blöder.
Den förtvivlan vi som engagerat oss här känner inför alla de, framför allt unga människor, som kommer hit och ska skickas tillbaka till ett land där vi vet att ingen framtid finns – den är monumental. Särskilt jag, som engagerar mig i HBTQ-flyktingar som kommer hit: unga afghanska pojkar som för första gången i Sverige kan bejaka vem de är. De kan känna doften av det liv som de skulle kunna få leva.
Och just när de känt den doften, känt den aningen, så ska vi avvisa dem, inte bara till ett land som är just så farligt och just så våldsamt som jag hört, utan också till ett land där man absolut inte kan vara HBTQ.
Jag ska inte vara politiker idag utan istället läsa en sångtext för er, så får andra säga kloka saker. Den heter ”Om inte du, om inte jag”.
---
Om jag än går dit ingen annan gått
Och når dit ingen annan människa nått
När jag sviker allting som jag trodde på
Förlorar vänskapen till dig
Ja, om jag vinner alla världens pris
Ensam i min framgångs paradis
Då har jag inte vunnit något alls
Om inte du är där med mig
När jag en gång når till himlens höjd
Och njuter av harpospel
Och salig fröjd
Men ser mig om
Och märker att
Du inte är där
Vem är jag om jag blir kvar?
Nej, då lovar jag att träda
Inför Gud och säga
Att jag vill inte längre vara här
Jag vill va där dom andra är
Om inte dom, så inte jag
Å Gud han säger: Du har rätt min vän
Sen öppnas pärleportarna till himmelen
Och överalltifrån väller människor in
Om inte du, så inte jag
En för alla
Alla för en
Ingen lämnas utanför
För där du går
Dit vill jag också gå
Antingen ingen eller båda två
Ensam är ej stark
Ensam är så svag
Om inte du, så inte jag
Om inte du, så inte jag
---
Tack.