Partivänner! Det är naturligtvis både smickrande och en stor ära att föreslås av valberedningen till ett sådant här uppdrag. Vi står inför ett oerhört viktigt val nästa år. Valåret 2006 måste bli det året då vi får det här nationella genombrottet som vi talat om så länge. Och för att vi ska lyckas med det måste vi bli större, vi måste bli starkare och vi måste bli bättre. Och jag har, i ett antal artiklar och ett antal anföranden, talat mig varm för 1) vikten av lokal förankring, 2) vikten av ett tydligt och utåtriktat ledarskap, och 3) vikten av att vi arbetar hårdare med vår framtoning. Jag är övertygad om att det är de här sakerna vi måste fokusera mest på fram till det att valrörelsen drar igång på allvar om lite drygt ett år.
Om vi börjar med den lokala förankringen, så är det tyvärr så att vi fortfarande finns representerade i alldeles för få av landets 290 kommuner. Och även om vi fanns representerade i alla dessa kommuner, så hade det inte räckt. Sverigedemokraterna måste finnas på varje ort, på varje arbetsplats, på varje skola och så vidare. För det är genom lokal förankring, lokal profilering och lokal medlemsrekrytering som vi når den stora massan av väljare som kan och ska föra oss in i riksdagen.
Det här hänger naturligtvis ihop med ett tydligt och utåtriktat ledarskap. Lokal förankring kan vi inte skapa uppifrån i partiets centrala ledning, men det är ändå ytterst partiledningens ansvar att det sker. Det är vi som måste skapa förutsättningarna, det är vi som måste skapa incitamenten, det är vi som måste ta initiativen. Och jag är övertygad om att alla vi här inne som också är engagerade på distriktsnivå och i lokalavdelningarna skulle uppskatta om vi fick klara riktlinjer och klara målbeskrivningar, så vi känner att vi är del i någonting större. Att vi är ett parti som arbetar mot samma mål och att vi gör det samtidigt. Då blir vi en oerhörd kraft att räkna med.
En tredje sak som jag menar att vi måste fokusera på är vår framtoning, och då framför allt att vi måste göra oss kvitt den vrångbild som många fortfarande har av vårt parti. Förmodligen är just den här vrångbilden - rasiststämpeln - det som allra starkast håller oss tillbaka från ett verkligt genombrott. Vi måste även fortsättningsvis - och kanske i ännu högre utsträckning - hålla rent i våra led. Vi måste också rannsaka oss själva, våga erkänna våra egna misstag och se till att de inte upprepas. Och - ännu viktigare - vi måste på ett offensivt och utåtriktat sätt vara tydliga med vilka vi är och vad vi faktiskt tycker. Så tror jag att vi kan övervinna den här vrångbilden. Naturligtvis inte hos media eller det övriga etablissemanget men hos väljarna. Och det är ju trots allt de som ska rösta på oss.
Således, partikamrater! Tiden är knapp. Det vi måste sätta igång med omedelbart efter den här helgen är att försöka överbrygga de sprickor som har uppstått inom partiet. Jag kommer, om jag blir vald, med sikte på juni månad bjuda in partistyrelsen och distriktsledningarna till ett samrådsmöte under trevliga och avspända förhållanden. Jag kommer också att ganska så omedelbart ge mig ut i landet för att träffa medlemmarna, lokalavdelningarna och distrikten. Dels naturligtvis för att känna av stämningarna och lyssna på synpunkter, och dels för att dela med mig av mitt eget engagemang och tala lite om vilka utmaningar vi står inför och vilka möjligheter vi har. Jag tog redan i höstas initiativ till en lokalavdelningsoffensiv och den är också beslutad av partistyrelsen. Den måste komma igång nu, innan sommaren. Jag hoppas också att vi inom kort kan beställa en egen opinionsundersökning. Dels för att det skulle kunna ge en hel del uppmärksamhet, men framför allt för att vi ska kunna få en bild av hur väljarna ser på oss som parti och på våra åsikter. Förhoppningsvis kan det ge oss vägledning i det framtida arbetet.
Med det, herr ordförande, skulle jag vilja tacka för mig. Och jag vädjar om och hoppas på en värdig och saklig debatt under det här riksårsmötet.
Om vi börjar med den lokala förankringen, så är det tyvärr så att vi fortfarande finns representerade i alldeles för få av landets 290 kommuner. Och även om vi fanns representerade i alla dessa kommuner, så hade det inte räckt. Sverigedemokraterna måste finnas på varje ort, på varje arbetsplats, på varje skola och så vidare. För det är genom lokal förankring, lokal profilering och lokal medlemsrekrytering som vi når den stora massan av väljare som kan och ska föra oss in i riksdagen.
Det här hänger naturligtvis ihop med ett tydligt och utåtriktat ledarskap. Lokal förankring kan vi inte skapa uppifrån i partiets centrala ledning, men det är ändå ytterst partiledningens ansvar att det sker. Det är vi som måste skapa förutsättningarna, det är vi som måste skapa incitamenten, det är vi som måste ta initiativen. Och jag är övertygad om att alla vi här inne som också är engagerade på distriktsnivå och i lokalavdelningarna skulle uppskatta om vi fick klara riktlinjer och klara målbeskrivningar, så vi känner att vi är del i någonting större. Att vi är ett parti som arbetar mot samma mål och att vi gör det samtidigt. Då blir vi en oerhörd kraft att räkna med.
En tredje sak som jag menar att vi måste fokusera på är vår framtoning, och då framför allt att vi måste göra oss kvitt den vrångbild som många fortfarande har av vårt parti. Förmodligen är just den här vrångbilden - rasiststämpeln - det som allra starkast håller oss tillbaka från ett verkligt genombrott. Vi måste även fortsättningsvis - och kanske i ännu högre utsträckning - hålla rent i våra led. Vi måste också rannsaka oss själva, våga erkänna våra egna misstag och se till att de inte upprepas. Och - ännu viktigare - vi måste på ett offensivt och utåtriktat sätt vara tydliga med vilka vi är och vad vi faktiskt tycker. Så tror jag att vi kan övervinna den här vrångbilden. Naturligtvis inte hos media eller det övriga etablissemanget men hos väljarna. Och det är ju trots allt de som ska rösta på oss.
Således, partikamrater! Tiden är knapp. Det vi måste sätta igång med omedelbart efter den här helgen är att försöka överbrygga de sprickor som har uppstått inom partiet. Jag kommer, om jag blir vald, med sikte på juni månad bjuda in partistyrelsen och distriktsledningarna till ett samrådsmöte under trevliga och avspända förhållanden. Jag kommer också att ganska så omedelbart ge mig ut i landet för att träffa medlemmarna, lokalavdelningarna och distrikten. Dels naturligtvis för att känna av stämningarna och lyssna på synpunkter, och dels för att dela med mig av mitt eget engagemang och tala lite om vilka utmaningar vi står inför och vilka möjligheter vi har. Jag tog redan i höstas initiativ till en lokalavdelningsoffensiv och den är också beslutad av partistyrelsen. Den måste komma igång nu, innan sommaren. Jag hoppas också att vi inom kort kan beställa en egen opinionsundersökning. Dels för att det skulle kunna ge en hel del uppmärksamhet, men framför allt för att vi ska kunna få en bild av hur väljarna ser på oss som parti och på våra åsikter. Förhoppningsvis kan det ge oss vägledning i det framtida arbetet.
Med det, herr ordförande, skulle jag vilja tacka för mig. Och jag vädjar om och hoppas på en värdig och saklig debatt under det här riksårsmötet.