Skip to content

Jakop Dalunde: Tal i Almedalen 2008

Om

Talare

Jakop Dalunde
Språkrör för Grön ungdom

Datum

Plats

Almedalen

Tal

Hej. Jag heter Jakop Dalunde och är tillsammans med Maria Ferm språkrör för Grön Ungdom.

Först måste jag säga att det känns väldigt bra att ha fått förtroende av Miljöpartiet att tala innan Maria Wetterstrand, speciellt eftersom vi båda kommer prata en del om FRA-lagen.

Reinfeldt kan känna sig utmanad att göra likadant imorgon, vi får ser om han vågar låta ungdomsförbundet tala om FRA innan honom.

Fast han menar ju att debatten borde lägga sig, och att vi som inte förstår borde vara tysta. Kul inställning.

Något annat som är kul är att vi har två språkrör som heter Maria.

För något år sedan kom det statistik som visade att det i Sverige fanns lika många chefer som heter Göran som det fanns kvinnliga chefer.

Hos oss Gröna har vi lika många språkrör som heter Maria, som har vi manliga språkrör.

Jag tänkte prata kort om tre saker. FRA-lagen och det andra genombrottet för de Gröna och vikten av solidaritet mellan generationer.

FRA-lagen. Vi gröna har varit emot denna lag enda från att den började diskuteras på försvarsdepartementet för några år sedan.

Nu i juni så röstade vi bestämt nej till den moderatledda regeringens förslag.

Och efter den rödgröna valsegern 2010 kommer vi vara med om att riva upp den!

Vår statsminister menar sig vara den bästa skepparen på skutan. Men regeringsskeppet Reinfeldt är på väg åt helt fel håll, mannarna gör myteri och talespersonerna verkar mest säga emot varandra.

Argumenten för FRA-lagen har ju stundtals varit pinsamma.  Vår vapenexports-, förlåt försvarsminister Sten Tolgfors menar att FRA skulle skydda svensk trupp i Afghanistan.

Ursäkta, men sen när kommunicerade afghansk gerilla via hotmail? Och som går via Sverige?

Häromdagen fick vi också höra nya ”hemliga” argument. FRA är till för att avlyssna rysk trafik genom Sverige.

Är det så att ryss-skräcken är tillbaka hos moderaterna? Ja man kan förstå att liberalerna är arga, det vore konservativt om något.

Nu är Miljöpartiet de enda liberalerna, skrev Peter Eriksson på Expressens debattsida häromveckan, syftandes på FRA-lagen.

Och den uppfattningen verkar vi inte vara ensamma om. Fler och fler inser att hoppet om integriteten är grönt.

Även om vi blev lite röda om kinderna av det fina kärleksbrevet vi fick från Expressens ledarsida förra veckan.

Via telefon och e-post har det den senaste tiden fullkomligen stormat in besked från väljare som tidigare röstat liberalt, och som nu vill ge oss sitt stöd.

Dessa skulle kunna delas upp i två grupper, där den ena fortfarande egentligen sympatiserar med sitt gamla parti, men vill ge dem en spark på smalbenet och få FRA-lagen uppriven.

Det är ju bra, men den andra gruppen är än mer intressant.

Det är människor som på grund av Miljöpartiets tydligt liberala hållning i integritetsfrågor får upp ögonen för oss gröna.

Tillsammans med uppgörelsen om arbetskraftsinvandringen och grundlagsutredningen så tydliggörs att vi har ett liberalt perspektiv i vissa frågor.

Det är dock lite tråkigt att vi blir anklagade för att vända kappan efter vinden, att ena stunden samarbeta med det ena blocket och i andra stunden göra upp med det andra.

Att vi skulle rösta efter hur vinden blåser.

Men inget kunde vara längre från sanningen. Vi röstar på ett sätt som få andra verkar göra nuförtiden.

Vi röstar så som vi faktiskt tycker, oavsett vilka andra som håller med oss. Och det är fler och fler som håller med oss.

Vi gröna står inför vårt andra genombrott.

Vi går från att uppfattas som ett enfrågeparti, till ett parti som får väljare för sin politik när det gäller allt från asyl, skola, miljö, bistånd, småföretagande till inte minst integritetsfrågor.

Denna utveckling kommer fortsätta, och vår framtid är så att säga, grön.

Jag gillar återvinning. Och om Jan Björklund fick återvinna sitt vurm för hårda tag i skolpolitiken, så tänker jag avsluta med en egen favorit.

Tänk dig att du har 100 kronor på en bankkonto, och att du vill att dessa 100 kronor ska räcka i all evighet framåt. Hur mycket kan man då spendera varje år, för att dessa 100 kronor ska räcka i all evighet framåt?

Svaret är räntan. Om man bara har 100 kronor, och vet att inga nya pengar kommer sättas in på kontot, så är det räntan som gäller.

Samma tänk gäller med vår planet och dess resurser. De är begränsade, men det går att leva på förnyelsebara resurser.

Det stora problemet är att vi konsumerar betydligt mer än räntan. Sedan andra världskriget har en bra bit över hälften av jordens fossila resurser förbrukats, med enorm miljöpåverkan som konsekvens.

Detta är respektlöst mot kommande generationer ur två perspektiv. Inte bara det att vi här och nu festar upp resurserna och dopar vår ekonomi med billig energi, vi lämnar också klimatnotan till kommande generationer.

När jag blir äldre kommer mina barnbarn kraftigt ifrågasätta hur vi levde. De kommer fråga sig hur sjutton vi kunde använda upp all olja.

Hur vi kunde använda kärnkraftverk vars avfall de behöver ta hand om.

Hur vi kunde skita ner så mycket som de behöver städa upp.

Men det finns hopp. Och det hoppet stavas du och jag. Det är dags att sluta skylla på indier och kineser. Vi kan alla vara med och ta ansvar här och nu.

När jag blir gammal så kommer jag i alla fall kunna säga att jag  försökte, genom att vara medlem i den gröna rörelsen och kämpa för en bättre värld.

Tack!

Källa

Manuskript hämtat från jakopdalunde.se (2025-05-14)

Taggar