Kära miljöpartister,
För ett år sedan konstaterades det första Coronafallet i Sverige. Tänk om vi vetat då, eller rättare sagt om vi vetat ännu tidigare vad en sådan här pandemi får för konsekvenser. Hur ett virus fullständigt kan belägra hela världen, stänga gränser, stänga hela samhällen, hindra oss från att vaka hos den som är sjuk, träffa dem som vi älskar eller behöver, hur det dödar och hur det slår liv i spillror.
Vad hade vi inte varit beredda att göra då för att förhindra det? Vad hade vi kunnat göra?
Nyligen kom FN:s panel för biologisk mångfald med en rapport om pandemier. Den pekar på hur riskerna för nya, ännu värre pandemier bara kommer att öka ifall vi inte i grunden ändrar vårt sätt att exploatera djur och natur.
Vad vi måste göra är att skydda och bevara mer natur, stoppa ohållbar exploatering, stoppa ohållbar djurhållning.
Inte för ”naturens ” skull. Utan för vår egen. Och gör vi det så får vi på köpet rent vatten, frisk luft, motståndskraftiga ekosystem och en bromsad klimatkris.
Det finns ingen annan väg ur den här krisen än den gröna vägen. Det finns heller ingen annan väg ur klimatkrisen, än den gröna vägen. Och vi är de gröna stigfinnarna som leder vägen.
2014, när vi kom in i Regeringskansliet var skrivbordslådorna helt tomma på klimatförslag.
Inga reformer för att minska de svenska utsläppen. Det fanns inte ens ett klimatmål efter 2020.
Alliansregeringens utsläppsminskningar byggde på sånt de inte styrde över själva. En koldioxidskatt som ifördes på 1990-talet, och en lågkonjunktur som ledde till en industri på halvfart under flera år. Men det fanns ingen beredskap för att genomföra fler reformer när ekonomin väl tog fart igen.
Men klimatpolitik kan inte bygga på tur eller lågkonjunktur. Klimatpolitik måste vara systemförändrande och modig. Och åtgärderna som minskar utsläppen måste ta höjd för en bättre välfärd, hållbara jobb, livskvalitet och social rättvisa.
Vänner, jag är stolt över att vi i regering har vi lagt grunden för den systemförändrande politiken.
Vi har infört en klimatlag som kommer styra hela det svenska samhällets utveckling mot netto-nollutsläpp de närmsta 25 åren.
Vi har inrättat ett klimatpolitiskt råd av oberoende experter som ska granska det arbetet.
Vi har tagit fram den första klimatpolitiska handlingsplanen med åtgärder inom alla sektorer.
Vi har inrättat ett klimatkollegium – ett slags inre klimatkabinett av ministrar som ska samarbeta och påskynda arbetet inom viktiga områden.
Vi har sett till att skärpa utsläppshandeln på EU-nivå så att priset på utsläpp rusar och kolkraftverken i Europa nu stänger på löpande band.
Vi har drivit igenom stora och långsiktiga stöd för industrins omställning och ser redan resultatet i form av stora satsningar på fossilfritt stål, fossilfri gruvdrift, hållbara batterivärdekedjor och grön vätgas som skapar jobb i hela landet
Vi har drivit igenom en grön återstart i hela samhället, en historisk budgetsatsning på nästan tio miljarder i år
Och för bara en vecka sedan beslutade regeringen om en handlingsplan med hundratalet åtgärder för en cirkulär ekonomi - alltså en ekonomi som inte tär på kommande generationers resurser. Ni vet, samma idéer som en gång grundade vårt parti.
Så kära miljöpartister,
Sträck på er! Inget annat parti har på så kort tid uträttat så mycket för klimatet och kommande generationer som vi. Det här är politik på riktigt.
Sverige ska bli ett fossilfritt välfärdssamhälle, det är vi som satt det målet!
För mig handlar politik om resultat. Det räcker inte att utropa ett klimatnödläge, vi måste också agera. Omsätta ord och insikt om att vårt hus brinner - till praktisk politik.
Politikens detaljer kan verka oerhört tekniska och tråkiga, och inte sällan leder de till politikerförakt. Varför händer inget? Jo, vi har tillsatt en utredning. Nej, det finns ingen majoritet i riksdagen - alltihop låter som dåliga undanflykter.
Men det är så att demokrati tar tid.
Jag är också frustrerad över allt vi måste få gjort, över alla problem som måste lösas nu.
Men jag önskar att vi som samhälle ännu bättre kunde orka med att stå upp för demokratins tråkiga kvarnar. De är nämligen det som står mellan oss och avgrunden.
Vi ser nu runt om i världen alltför många så kallat starka, karismatiska ledare, som inte har tålamod med vare sig demokrati, klimatarbete eller mänskliga rättigheter, som tar genvägar och som ändrar i konstitutioner och inskränker medias frihet. Som underblåser nationalism och rasism, ställer människa mot människa, och så kallat vanligt folk mot elit.
Vänner,
Vi vet bara alltför väl vad det kan leda till. Historieböckerna är fulla av lärdomar om vad människan är kapabel till när ledare hetsar folkgrupper mot varandra.
Vi vet att hat aldrig kan övervinna hat, det kan bara kärlek göra.
Vi måste stå upp för samarbete. Vi måste stå upp för fakta. Vi måste ha tålamodet att föra dialog och inhämta kunskap och vi måste stå upp för det demokratiska systemet, även när det inte är det mest effektiva, för alternativet är – avgrunden.
Och vet man vad visionen är, så är kompromissen aldrig slutresultatet utan ännu ett steg mot slutmålet. Det är bara så vi når resultat i en demokrati. Steg för steg. Det räcker inte att tycka. Det som räknas i slutändan är vad vi gör. Och att vi gör det vi tror på.
Vänner,
Någon gång i slutet av 2003 bestämde jag mig för att göra det jag tror på. Det var när jag råkat läsa ett pressmeddelande från Fiskeriverket som det hette då, och där det stod att ålynglen i Europa minskat med nittionio procent på tjugo år. Nittionio procent! För mig var det ofattbart att det kunnat hända, trots att ansvariga myndigheter följt utvecklingen hela tiden.
Jag började läsa på om fiske och fiskepolitik och en morgon vaknade jag och visste vad precis jag skulle göra. Jag sa upp mig från jobbet för att skriva en bok. Så föddes Tyst Hav. Och så kom det sig att jag gick in i politiken 2009 för att själv ta ansvar och göra det jag kunde för att EU:s fiskepolitik skulle bli hållbar.
När fiskerireformen klubbades igenom i EU-parlamentet var ett av mitt livs lyckligaste ögonblick.
Fyra år senare, 2017, när jag satt som ordförande I FN i New York för den största havskonferensen någonsin inom FN, The Ocean Conference, var det högtidligaste ögonblicket.
Då samlade Sverige och Fiji politiska ledare från världens alla länder för att ta för första gången adressera hav och klimat, hav och rättvisa, hav matförsörjning, plastskräp, fiske, plast, sophantering. Kort sagt allt det vi måste göra rätt på land för att rädda våra hav.
Jag har känt samma högtidliga lycka i maggropen min sista månad i politiken, när jag fick ta emot den parlamentariska miljömålsberedningens havsbetänkande, ett av de mest omfattande betänkanden som har lämnats till regeringen.
Förslaget från beredningen är revolutionerande: en majoritet av riksdagens partier tycker vi behöver en havsmiljölag. Som gör att det blir ordning och reda i havspolitiken, precis som i klimatpolitiken och som Sverige skulle kunna bli först i världen med att införa. Det här är systemförändring!
Kära vänner,
Ett pressmeddelande om ålyngel. Där kanske man kan säga att min politiska resa började. Även om jag inte såg det då. Och jag tänker att var och en av er har ett likadant ögonblick, som har lett er in i politiken. Då ni kände att ni ville ta ansvar.
Låt dessa ögonblick vara er ledstjärna! Ögonblicken då ni känner att så här kan det inte vara, det här måste jag göra något åt. Det är de ögonblicken som rymmer Miljöpartiets verkliga styrka. Jag vet att man kan väcka en miljöpartist mitt i natten och han eller hon kommer veta exakt vad uppgiften är och åt vilket håll vi ska.
Jag är så djupt tacksam över vårt parti och den skillnad vi gör.
Och jag vill tacka er alla, min fantastiska språkrörskollega Per och alla er andra för den kamp ni för. Kampen för alla dem vars röster behöver stärkas: barnen, de fattigaste i världen, djuren och naturen, för allas vår skull.
Jag är så stolt över att jag har fått göra den här resan tillsammans med er.
Tack!